Melodifestival i upplösning.
Jag hade sett fram emot en rolig kväll med glada upptåg och nyskapade melodier.
Melodifestivalen har börjat med sina deltävlingar, lagom till att kyrkoåret går in i för-fastan...
Denna musikaliska cirkus blinkar och glittrar, skrattar och splittrar.
Förväntningarna är höga på svensk televisions största produktion.
Den musikaliska bredden är stor och stämningen på topp.
Vem är han som är ny på jobbet?
Men det som alla "snackar om" på sociala medier är om honom, som var Ny på Jobbet... Jesper Rönndal.
Att vara programledare för Melodifestivalen kräver lika delar korrekt information som ett ledigt leende i ansiktet.
Farah Abadi höll ställningarna medan Jesper tramsade sig igenom sin programledarroll, där det bara blev värre ju längre "mello-kvällo'n" led.
En vimsig, en stabil.
Vi har ju lärt känna denne herr Rönndal som en vass satiriker på "Svenska nyheter" och en grävande journalist om den svenska skolan. Hans status är hög och han har gjort många bra program.
Men vad hände här?
Jag vet inte vem som skrivit hans manus, men han levererade trams och könsord under bältet. Känslan jag fick, även i år, är att Melodifestivalen är sponsrad av RFSU...
Det Ska Vara sexuella anspelningar, det Ska Vara någon som sitter med byxorna nere (Victor Crone på toaletten) det Ska Vara någon form av transperson som ska hyllas för sin läggning, inte sin musik i första hand.
Mycket lämpligt blev det "Tillfälligt avbrott" i sändningen... Ingick det också i tramset?
Nej, det var faktiskt på riktigt, tack!
Det behövdes.
Tillfälligt avbrott - tack, det behövdes!
Värst var när de drev med den folkkära poeten Karin Boye och lät "komikern" Ann Westin göra en parodi på göteborgska "visst gör det ont när knoppar brister", men med de grövsta svordomarna... som den tusenhövdade publiken skulle flabba åt.
De hade inget alternativ.
Grov göteborgska är lika tröttsam som grov skånska.
Men det gjorde ont, mycket ont, att montera ned en text på detta sätt.
Melodifestivalen är i upplösning.
Sabotage av älskad text.
Många barn och ungdomar lyssnar på detta.
Vad skall de tro?
Att det är roligt att vara så grov i mun??
Vi talar om nolltolerans i skolorna, att de unga skall slippa höra svordomar av olika slag. Men här i Melodifestivalen går det tydligen bra!
- De kan skilja mellan skoj och verklighet, skrev någon på Fb.
Nej, fult är fult och illa är illa.
Att förstöra och svärta ned är inte humor. Det är respektlöst!!
Och varken Karin Boye eller Ann Westin hör hemma i Mellodramat.
Kombinationen är lika illa som hallonsylt och senap.
Ann Westin lät sig lånas till lägsta nivå.
Nivån var fortsatt låg i "pausnumret" då Jesper Rönndal hade klätt av sig och stod i bara kalsongerna på scen.
Man skiljer inte längre på "det privata" och "det offentliga".
Men jag är verkligen inte intresserad av något så påträngande som en avklädd programledare i kalsongerna!!
Det är varken roligt eller modigt.
Det är bara dålig smak som vill väcka sensation - eftersom innehållet är så tomt.
Dålig smak i brist på kvalitet.
På huvudet hade han en jättestor vit ballong. Nu skulle det bli balett - finkultur bland all denna fulkultur - som schlager ibland beskylls för att vara.
Han gjorde en tafflig dans som nästan var rolig, och när han kröp in i ballongen då undrade man hur det här skulle sluta...
Men att ballongen sprack, förstås. Och den nya han fick, den tappade han.
Utanför manus.
Han tappade fattningen. Helt klart!
Sedan var det dags för omröstning. Jag röstar gärna en gång, men det är olidligt tröttsamt med allt detta omtuggande med hjärtröster, appar, billiga nummer och dyra nummer.
Sedan nollställs allt och så får man rösta igen (mer pengar skall rulla) och varje åldersgrupp skall redovisas vem de gett sina 12 poäng till.
"Rösta med ditt hjärta", visst, men tagga ned lite.
Det enda barnvänliga denna kväll.
Det är så drygt och överdrivet att det bli pinsamt.
Detta är bara en liiiiten deltävling i ett liiitet underhållningsprogram på jorden.
Dessutom kan de hitta på att lägga våra poäng där de vill. Ingen kan kolla ändå, vilket även Jesper sa.
Trans-Tone fick alla tolv-poängare i alla åldersgrupper... Det tror jag inte på, även om hens nummer var avskalat snyggt och läckert.
Mello-cirkusen är verkligen ett spektakel som gått över sina egna gränser.
Dramatik i myrstacken.
Snart vill jag ha samma typ av innehållsförteckning på TV-programmen som det finstilta på varorna i affären:
- 25% fett ös
- 50% sexuella anspelningar med lite avklätt
- 75% trams och svordomar
- 10% musik och artister.
Det blir 150% för mycket av allt. Med programledare som är "komiker", inte programledare i första hand, då blir det som det blir. Dåligt.
Melodifestivalen är i upplösning och jag vill varken ha cirkus-palmolja, transfetter eller överstinna lågbudget-kolhydrater.
Överstimulerade.
Nej, jag gnäller inte!
Vi som har levt lite längre har perspektiv där vi vet vad kvalitet är. Och vi vill faktiskt se det här programmet.
Men i takt med att 90-talets och 00-talets generation tar över så blir det mycket svordomar, sexuella anspelningar och trams. Det är deras vardag, så de märker det inte.
Vem skall sätta emot?
Vi.
Som sagt, om man är missnöjd kan man ju gå ur föreningen, precis som de kyrkotillhöriga gör om de är arga på en präst... I så fall går jag ur Svensk Television! Nu. Ni får inte mina skattepengar till det här.
Dra i tofsen och nollställ allt, på allvar.
Dra i tofsen så nollställer vi allt...
Jag tittar också med en religions-sociologisk blick, där detta program tar temperaturen på hur vår tidsanda är.
Normlöshet följer på gudlöshet.
Och jag konstaterar att vår samtid inte orkar upprätthålla en kultur som är vuxen.
- Hej, jag är ny på jobbet, sa Jesper.
Ja, det har vi alla varit, men då har vi läst på och tagit vår uppgift på större allvar.
När trams kallas för humor då är det en kultur på fall.
Sönderstressad fjällvärld.
Jag röstade på Jon Henrik och hans jojk.
Men jag blundade. Kameravinklarna gick i rasande takt och lamporna blinkade i samma raseri som hatet mot vargarna... Lite till och vi får epileptiska anfall allihop!
Det var så långt ifrån fjällvärldens stillhet man kan komma!!
En perversion (förvänd inriktning) av lugnet.
Äntligen slocknade spotlightsen.
Detta ser inte den unga generationen, men vi ser. Jag ser.
Och jag önskar vi kunde dra ned på tempot, vårda språket och göra respektfulla mellanakter som är fria från grovheter.
Detta var inte "Rythm of my show". Och Lulus låt "inga sorger" gav mig flera sorger.
Rejhan sjöng "Haunted", en finstämd sång, och jag kände mig någorlunda lugn, trots titeln, som annars beskrev denna kvälls bestående känsla - att vara jagad.
EPA-dunk är inne nu bland alla A-traktorförare som förstör trafiken på vägarna. "Raggen går" kommer att plåga oss från pappornas ombyggda bilar.
"Diamonds" såg jag inga, trots att han som filmades på toaletten sjöng om det (varför vägrade han inte?) (det är ju det enda man minns av hans medverkan!).
Länge leve livet.
De pålitliga Evo'rna, Rydberg & Roos, levererade en glittrande snäll-show som ingen röstade på, men ett nummer som behöver vara med... för att vi skall minnas hur trevligt det var en gång i tiden. "Länge leve livet"!
Men trevligt är ute. Trevligt berör inte.
Sist, men inte minst utan snarare först och främst och given finalist, var som sagt Jon-Henriks fjälljojk "Where You Are", där du är.
Var är du?
Jag är inte här.
Jag funderar på hur jag skall bevara tron i en värld som denna. Paulus kunde, och jag gör allt för att "leva i världen men inte av världen."
JAG HAR BEVARAT TRON.
2 Timotheusbrevet 4:7b
Bubblan som sprack. Sök nytt jobb.
Nu kööör vi!
Inte.
Mello-cirkusen har stannat.
Upplösningshälsningar, Helene Sture Felt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar