TRO, HOPP och ÖRNVINGAR - Ida Granqvist

Med Guds örnvingar.

Det är så svårt med det där med HOPP. Det går inte att hoppas själv.
I den ofrivilliga ensamheten är det lätt att tappa mod och riktning.

Vad är det för mening med alltihop?

Även om man är lyckligt lottad som jag, som kan välja ensamhet när jag behöver det och gemenskap när jag är mottaglig för det, så är det inte lätt att sitta och "hoppas" själv.

Jag vet inte hur många gånger jag blivit räddad av - psalmboken!

Det är inte särskilt sexigt, men psalmboken har otaliga gånger gett mig hopp och livsmod på nytt.

Jag skall dela med mig av en underbar sång som just nu ligger uppslagen på köksbordet.

Om du vill, ta fram din psalmbok och slå upp Sv Ps 253 "O giv oss, Herre, av den tro".

I kanten har jag noterat med blyerts:

- Varmt själavårdande.

Värmen finns, om än dold.

Den är skriven av författarinnan Ida Granqvist (1872-1949), prästdotter från Västergötland. 

Men utan att nu definiera henne utifrån fadern, så var hennes egen profession "organist". Hon tog tidigt organistexamen, år 1901, och var Svenska kyrkans missionär i Sydafrika åren 1907-15.

Hon skriver följande:

   O GIV OSS, HERRE, AV DEN TRO

   SOM SORGERNA BETVINGAR.

   SOM LYFTER OSS TILL LJUS OCH RO

   PÅ STARKA ÖRNEVINGAR.

   SOM TALAR MÄKTIGT TILL ENVAR

   OCH BÄR OSS UNDER FÄRDEN

   SOM HÄRLIG TRÖST I TVIVLEN HAR

   OCH ÖVERVINNER VÄRLDEN.

   Sv Ps 253:1

Lyfter på starka örnvingar.

Säkert hade hon läst veckans gammaltestamentliga text från Jesaja 40 när hon formulerade sin psalm.

Jag samlar mina tankar och umgås en stund med denna föregångskvinna, och läser samma profetord som hon. Perspektiven vidgas.

LYFT BLICKEN MOT SKYN OCH SE:

VEM HAR SKAPAT ALLT DETTA?

HAN SOM MÖNSTRAR STJÄRNORNAS HÄR

OCH LÅTER DEM TÅGA FRAM,

HAN SOM ROPAR UPP DEM ALLA.

SÅ VÄLDIG ÄR HANS MAKT OCH HANS STYRKA

ATT INGEN AV DEM UTEBLIR.

JAKOB, HUR KAN DU TALA SÅ?

ISRAEL, HUR KAN DU SÄGA:

- JAG VANDRAR OSEDD AV HERREN

- MIN GUD TAR SIG INTE AN MIN SAK...

Jesaja 40:26.

Du är långt bort.

Tretusenåriga ord träffar mitt i prick! Jag vandrar osedd! Gud bryr sig inte om mig och mitt lilla liv... Herren bryr sig inte om vårt folk och hur det går för vårt land...

Vad tänkte Ida Granqvist när hon som nyutexaminerad organist skrev denna text år 1902?

Hopp och väntan hör ihop, som jag skrev i förra inlägget.

Men det är ju så svårt!

   O GIV OSS, HERRE, AV DET HOPP

   SOM MISSMOD ICKE HINNER,

   SOM SKÅDAR UT UR TÅRAR OPP

   OCH DÄRFÖR STYRKA VINNER.

   SOM EJ, HUR STJÄRNLÖS NATTEN STÅR

   TILL ÄNGSLIG BÄVAN BLIVER

   MEN DRÖMMER OM DET JUBELÅR

   SOM EVIG SÄLLHET GIVER.

   Sv Ps 253:2

Det är inte så lätt att förstå livets villkor, än mindre att acceptera det!

Prövningarna kan bli för stora.

Jesaja skriver igen som om han visste vad vi tänker...

HAR DU INTE FÖRSTÅTT, INTE HÖRT?

HERREN ÄR EN EVIG GUD,

HAN HAR SKAPAT HELA JORDEN.

HAN BLIR INTE TRÖTT, HAN MATTAS INTE.

INGEN PEJLAR DJUPET AV HANS VISHET.

Djupet och höjden.

Missmod, tårar, styrka.

Stjärnlös natt, ängslig bävan men en förtvivlad och envis dröm om ett jubelår där evig salighet finns.

Ateistiska materialister har ofta hånat oss troende för vårt "hopp i himmelen". Men de förstår inte vilken avgörande kraft Gudstron är, och att livsmodet är beroende av hoppet om en bättre tillvaro.

Hur överlever de fängslade?

Hur överlever de plågade?

Hur är det möjligt att överleva koncentrationsläger utan ett hopp att vila tanken och hjärtat vid?? Det är fullständigt omöjligt!

Det livsnödvändiga hoppet.

Och att ha memorerat och lärt sig bibelverser utantill kan vara det enda som till slut bär.

Många judar kan sina psaltarpsalmer och profetord... och det kunde även vår äldre generation.

Jag fortsätter läsa i Jesaja 40. Och nu kommer örnen:

HERREN GER DEN TRÖTTE KRAFT,

DEN SVAGE FÅR NY STYRKA.

UNGA MÄN KAN BLI TRÖTTA OCH MATTAS,

YNGLINGAR SNAVA OCH FALLA,

MEN DE SOM LITAR TILL HERREN FÅR NY KRAFT,

DE FÅR VINGAR SOM ÖRNAR.

DE SPRINGER UTAN ATT BLI TRÖTTA,

VANDRAR UTAN ATT MATTAS.

Jesaja 40:29.

Örnvingar... Tänk att höja sig högt upp över livets alla stora problem och futtiga trivialiteter?

Som barn tänkte jag ofta så. Då kunde de dumma pojkarna inte komma åt mig och slå mig...

Nu är det andra krav och påbud som jagar en...

Och jag vet att de örnvingar som Herren ger mig, lyfter mig. 

Gud ger mig större perspektiv där jag ser längre, och kan ana hur konsekvenserna blir med varje litet beslut.

Vi är nära nu.

Ida Granqvist hade som missionär i Sydafrika sett mer av fattigdom än någon av oss.

Säkerligen prövades hennes tro, men just därför blev den så stark, under tårar, att hon kunde skriva tredje versen:

O GIV OSS, HERRE, KÄRLEK OCK

SOM ALDRIG VÄNDER ÅTER.

SOM, FASTÄN STÄNDIGT GÄCKAD, DOCK

SIG EJ FÖRTRÖTTAS LÅTER.

DEN GLÖD SOM ICKE SLÄCKES UT

AV STORA VATTUFLÖDEN

DEN MAKT SOM EJ VET GRÄNS OCH SLUT

MEN SEGRAR ÖVER DÖDEN.

Sv Ps 253:3

Gycklande väder.

Vilken fantastisk text!

Varje vers bär honnörsorden TRO, HOPP och KÄRLEK - från 1 Korinthierbrevet 13.

Ständigt gäckad. Livet gycklar med oss. 

Tron försvinner bakom krönet. Hoppet blir bortgycklat. Kärleken blir sviken och livet gör så ont.

Men Guds kärlek kan ingen driva gäck med!

Ida Granqvist vet att ingen kan gyckla med Gud ostraffat.

Det onda i världen gör allt för att sätta hinder för det goda. Men Guds kärlek kan aldrig förtröttas!

Gud själv är som en örn...

Det hopp som Herren ger är en glöd... en eld som inte kan släckas ut, ens av stora vattenflöden.

Och så kommer sista meningen, i triumf - Gud visar sig makt i Jesus Kristus då han ger sitt liv på korset och uppstår igen på tredje dagen.

Det är den makt som segrar över döden!

Försoningsdöden.

Och försoningslivet, som vi därför får leva.

Nu utmanar jag mig själv - och dig; låt oss lära oss denna psalmvers utantill! 

Är du med på det?

Är du med på det?

Avslutningsvis njuter jag av detaljrikedomen i Svensk Uppslagsbok, band 11, där Ida Granqvist är väl beskriven.

Jag läser om alla hennes diktsamlingar med titlar som "Dröm" och "Gud vill det".

Hon producerade missionssånger "Korsfararsånger", "Mot seger" och "Ödemarkssyner" samt "Hjärtestänk" med motiv från Israel.

Ida Granqvist utgav på zuluspråket sångboken "Hlabchelani" 1912, och psalmboken "Amahubo obukolwa" 1934.

Redan 1899 erhöll Ida Svenska akademins mindre guldmedalj.

Det är något att sträva efter det!

Till sist.

Ingen människa är "hopplös" i Guds ögon, även om vi kan känna oss "hopplösa".

Hoppet lyfter!

De bredaste örnvingehälsningar!

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade vid Grundsjön på Ryssberget, 

- som flyger högt när väl hoppet återvänder, men som också vet vad kraschlandning är.