Otrohet och kärlek.Han har haft en utomäktenskaplig relation med en kvinna i samma stift.
Sju kyrkoherdar har anmält honom för ett motstridigt sätt att leva som skadar anseendet. Han lär även ha anmält sig själv och erkänt sitt fel.
Nu är han dömd av domkapitlet och domen blev alltså:
- Avkragning = att inte mer kunna utöva vigningstjänsten, varken som biskop, präst eller diakon.
Ärkebiskopen menar att han skall ta konsekvensen av sitt handlande, och det var han beredd till.
Avkragning.Det intressanta är nu allmänhetens reaktioner.
På frågan hur man skall se på otrohet inom kyrkan svarade några "på stan" i ett reportage:
- Det är väl inte så farligt.
- En präst måste få vara som folk är mest.
- Det händer väl alla...
Jaha.
Här tar man alltså otroheten i försvar. Den otrogne mannen, tillika gift och prästvigd, blir inte dömd av folket. Det kan man tycka är storartat.
Men är det rätt?
Här kommer jag.I den lokala tidningen skriver en krönikör:
- Kyrkan har i mångt och mycket hängt med i samhällsutvecklingen och gått i takt med tiden.
För några år sedan tog kyrkan steget fram och tillät homovigslar. Kärleken är det som förenar oss och det kan väl knappast Gud, Jesus och hans lärjungar ha nått emot?
Hon fortsätter:
- Men under veckan som gick kom ett beslut som jag tror fick många att höja på ögonen. Kyrkans ansvarsnämnd har gett honom yrkesförbud på livstid för att ha bedrivit otukt - det andas lite 1800-tal. Vad hände med det klassiska citatet:
DEN SOM ÄR UTAN SYND KAN KASTA FÖRSTA STENEN.
Johannes kapitel 8.
Räcker den här stenen?Vi som arbetar i kyrkan slits mellan två ytterligheter.
Å ena sidan skall vi vara "som folk".
Å andra sidan skall vi vara moraliskt oförvitliga, och någon att se upp till och lita på.
Vi klarar inget av detta.
Jo, kanske lite, då och då...
Nu har denna biskop "varit som folk". Då blir han dömd av kyrkan, men inte av folket.
Men om vi försöker vara etiskt korrekta, då ifrågasätts vi ofta av folket, som tycker det verkar misstänkt.
Med den måttstock man själv mäter med, vill man bli bedömd.
- Äh, jag syndar lite... då kan väl kyrkan folk också få göra det...
Är det den inställningen vi vill ha? Så sjunker vi tillsammans.
Eller, som Jesus sa:
DÖM INTE, SÅ BLIR NI INTE DÖMDA.
TY MED DEN DOM SOM NI DÖMER MED, SKALL NI DÖMAS,
OCH MED DET MÅTT NI MÄTER MED, SKALL DET MÄTAS UPP ÅT ER.
Bergspredikan, Matteus 7.
Därefter kommer liknelsen om flisan och bjälken i ögat.
Nånstans ligger en bjälke begravd.Låt mig nu få dyka lite djupare teologiskt.
Vad är otrohet egentligen?
När det talas om OTRO i Bibeln så kan det sammanfattas så här:
Otro är, som ordet anger, motsatsen till tro, alltså en negativ hållning hos människan gentemot Gud.
Otro är en förståndsmässig förnekelse av det som tron håller för sant, i förbindelse med Gud och Guds värld.
Otro är är olydnad mot Gud och en "hjärtbeskaffenhet" där hela personligheten är engagerad i misstro till Gud.
Otro är förakt för Guds Ord.
Tillfredsställ dina lustar.I vårt individualistiska samhälle kan vi knappt förstå detta längre. Men det är inte länge sedan kollektivet höll ihop moralen och vad som var rätt och fel. Där samverkade ofta samhälle och kyrka.
Sedan 60-talet är det borta.
Ett samhället som låter individen sätta upp regler för vad som är rätt och fel, kommer inte att kunna bestå.
När det gäller så känsliga saker som en kärleksrelation, så är det särskilt allvarligt.
Samhällets minsta beståndsdelar är ju den enskilda individen och dess relationer - "familj" får man knappt säga längre i vår politiskt korrekta tillvaro...
Förmågan att hålla fast vid något är nästan borta.
Reklamens konsumtionsideal - att ständigt byta upp sig mot något nytt och bättre - har ätit sig in i mångas sinnen, och smittat av sig synen på kärlek och sexualitet.
- Är din relation tröttsam? Byt! Kämpa inte. Andra väntar på dig...
Är det något att vara stolt över att skilsmässotalen är så höga och att antalet ensamhushåll är så stort?
I mina ögon är det ett stort misslyckande!
Priset är för högt.
Bröst. Barmhärtighet?Tillbaka till teologin.
Vi är inte trogna mot Gud. Tvärtom trivs vi med att ha många gudar för att slippa bestämma oss.
Det religiösa smörgåsbordet är gott och utan skärpa. Det gör oss dästa och övermätta. Eller, inte mätta alls...
Att leva i otro till Gud, medför också en slags otro mot medmänniskan.
Det finns ingen sanning kvar. Jag gör som jag vill och när jag vill. Att lära känna sina begär är ingen dygd. Tvärtom så utnyttjas det som sagt i konsumtionens mänskosyn.
Vad är korsets kraft?Visst är det så att vi alla kan hamna i sammanhang där vi blir störtförälskade när vi möter en charmig person. Men det är då tanken och hjärtat prövas. Det är bättre att ta "inspirationen" med sig hem...
INLED OSS ICKE I FRESTELSE.
Om vi är fostrade till att leva i respekt, då avstår vi från att följa vår lust.
Om vi är "ofostrade" och uppmanade att alltid följa vårt hjärta, då är risken stor att vi lämnar det ena och går till det andra. Begreppet "ansvar" finns inte.
Ska man kunna lita på varandra i ett förhållande?
Eller är utgångspunkten "hittar du någon annan så förstår jag att du vill gå..."??
Nej, detta är ett sluttande plan!!
Otrohet kan aldrig accepteras.
Varken mot Gud eller medmänniskan.
Kärlek och sexualitet bygger på ansvarstagande.
Utan den grunden hänger dessa starka känslor löst.
Elektrisk kärlek? Coola ned.Men däremot måste vi med allvar lyfta fram detta med förlåtelse inom kyrkan.
Skall en syndabekännelse av en präst, tillika biskop, inte få sin avlösning? Finns ingen nåd?
Skall ett misstag inte kunna redas ut?
Skall ett medvetet felsteg inte kunna leda fram till gottgörelse och försoning?
Konsekvenser ja.
Men inte hård fördömelse.
Det är inte enligt med vad Jesus säger i Bergspredikan.
Däri har den lokala ledarspaltsskribenten helt rätt.
Brustna hjärtan.Vem vågar säga "ja" till sin kallelse om inte misstag kan förlåtas och konsekvenser gottgöras?
En snöboll är i rullning.
Varmkalla hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- operfekt graffittifotograf, som vill låta lagen landa i evangeliet.
För allas skull.
Tack Elina Gustavsson.
Tack Illustrerat Bibellexikon för ständig inspiration.
Och tack JESUS för att Du aldrig någonsin var otrogen, varken mot Gud Fader eller mot någon medmänniska i din mission!
Försoningens kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar