SORG i SYLT och FIL

Som ett hjärta.

Man ska inte leka med maten. Man skall inte vara ledsen. 

Plötsligt sammanföll leken och sorgen i frukosttallriken. 

Svartvinbärssylten dansade efter skedens rörelser. Den vita filmjölken följde med och fyllde i.

Gurkmejan gjorde morgonmaten gyllengul.

Som ett hjärta.

Vad händer inuti kroppen när funktionerna sakta lägger av? Vad händer när sinnena når sitt slut och utslitna hängs in i livets garderob?

Jag kan inte hjälpa att jag har den blick jag har och ser det jag ser. Nu delar jag det med dig. Kanske ser du samma sak?

Men bläddra inte bara förbi - då är det bättre att du gör något annat...

Hjärtat, en levande vän. 

Titta på fotot. Ser du? Hjärtats vänstra del har öra och öga. Den kysser den högra delen med sin mun!

Hjärtat slår. Vilken trofast vän hjärtat är! Denna muskel pumpar och slår, varje sekund, minut och timme, dag efter dag, även på natten, vecka efter vecka, år efter år.

Blodet strömmar och ger liv. Det är varmt och starkt.

Utan att vi behöver göra någonting!

Tack, Du livets Skapare!

Spelande sylthjärta.

Men vi vet alla hur skört livet är, hur rädda vi blir om det är något krångel med hjärtat - ett virus, en klaff, en försvagning.

Titta i tallriken igen. Någonting händer. Hjärtat ser inte ur som det ska. Är det en bristning? Ett klaff-fel?

Sjunger livet på sista versen? Jag ser ett stränginstrument...

I dödens närhet vet människan att livet närmar sig sitt slut. Jag har erfarit det så många gånger i min profession och jag hör samma berättelse fortfarande.

- Det är inte många timmar kvar. Ring era anhöriga.

De kommer. Människan samlar sina allra sista krafter för att orka vara kvar tills alla har kommit.

Kraftsamlar.

Ser du? Ser du vilken enorm kraftansamling döendet är?

Ser du frigörelsen? Det enorma ögat!

Som ett foster som nu lämnar det kroppsliga livet för att födas tillbaka igen, till Gud.

Det är kaos i kroppen. Organen syresätts inte ordentligt. Funktionerna börjar svikta.

Men människans själ tar sats...

Titta vad som händer i frukosttallriken! Det bristande hjärtat formar om sig.

Långt bortom vetenskap och läkarkontroll.

Själen - viljan. Anden - Gudskontakten.

Människans inre kraftsamlar - det är nu det skall ske! 

Återgången, tillbakadragandet.

Hemkomsten.

Hemkomsten!

Ser du ansiktet?

Nu börjar friden komma. Det nya tar form, osynligt för andra, men lika tydligt för den döende som min sylt i filen.

Medan anhöriga och sjukvårdspersonal är oroliga inför dödskampen, tar den döende sats. 

Ögonen ser något annat. När evighetens tidslager öppnar sig, ser den döende det Levande Landet, som väntar. 

När de friska bara hör ett hest rosslande, sjunger själen redan lovsång med änglarna.

Och jag ser dem...

Ängeln kommer och hämtar.

En ängel kommer och hämtar. 

Liv och död har inga gränser i denna stund.

På natten kanske en anhörig drömmer, och det kan hända att någon får den starkaste hälsning man kan uppleva.

Att skåda änglarna. Att ana ljuset i himmelriket.

Och sedan vakna...

Den som blir så rikt välsignad, kan trösta alla som är rädda. Den andliga styrkan är oerhörd.

Och den döende kan få dö i frid. 

Det sista andetaget blir signalen för dem på andra sidan, att sjunga välkomstsång.

Ängeln leder dig fram.

Titta! Ser du? Jungfru Maria står vid det upplösta hjärtat. Ängeln visar vägen ut till höger.

Det är dags att gå nu. 

Gå hem.

Inte bort.

Det är det jordiska livet som är främmande och borta - det anar varje själ som smakat Guds närhet.

Och någon går och öppnar ett fönster.

Frisk luft strömmar in och anletsdragen slätas ut.

Sista vridningen.

Alla vill veta dödsorsaken.

- Var det en blodpropp? En hjärtinfarkt? Brusten aorta? Ett elakt virus?

Ingen frågar efter om själen fått frid.

Ingen talar om saligheten.

   HERRE, LÄR OSS HUR FÅ VÅRA DAGAR ÄR

   DÅ VINNER VÅRT HJÄRTA VISHET.

   Psaltaren 90:12

Ändå är det just friden och saligheten som är det enda som gör livet värt att leva.

Att alla relationer är goda. Att vi har det gott ställt med Gud och varandra.

Att man har försonats med sig själv och sitt livsöde.

Goda relationer.

   VEM MÄRKER SJÄLV HUR OFTA HAN FELAR?

   FÖRLÅT MIG MINA HEMLIGA BRISTER.

   Psalt 19:13

I dödens närhet får människan böja knä och bekänna.

I förlåtelsen finns en frihet som får hjärtat att jubla - fast det är kroppsligen slut.

Så har Gud ordnat det.

Låt oss inte blygas för det.

Så kom döden. Stilla. Sorg på ena sidan. Glädje på den andra.

Tacksamheten förenar dem båda.

Glädje i himlen.

Lyssna på ditt hjärta.

Forcera inte.

All sorg behöver tid. Mycket tid.

VI TROR OCK PÅ DEN HELIGE ANDE

SYNDERNAS FÖRLÅTELSE

DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE

OCH ETT EVIGT LIV.

Helene F Sturefelt,

- frukostätande symbolpedagog,

- men framför allt en liten människa som känner av sorgens smärta.

Slut. Eller?

Skrivet den 22 februari 2022.

2022-02-22.