Har denna långa tid av pandemi varit uppbygglig?
Nej, inte alls. Tvärtom tycker jag mig se raserad tillit och sönderrivna relationer.
Kan vi hitta tillbaka igen?
För den ordtrötte kommer här nu åter igen några bilder som får bli till hjälp i bönens arbete.
Missionsorganisationen Norea i Sverige samarbetar med Women of Hope.
Guds Ord är en verksam kraft. Genom att dagligen läsa en liten vers om dagen, så får själen näring och Herren kan lättare leda oss på hans vägar.
Nästa bön skär i mitt hjärta...
Även om det yttre kan vara ett helvete, så når oss även där Guds närhet, med hopp. Ge inte upp!
Vi bär varandra och bygger upp hoppet åt varandra.
Vi kvinnor, tanter, tjejer och flickor får också börja stötta varandra bättre och träna på att uttrycka vår uppskattning av varandra. Annars blir vi som den halva äppelskivan nedan...
Ordet för 2022 är BYGGA.
Jag citerar Peggy Banks som är samordnare för alla de böneämnen som kommer in, för att styrka fram för allt kvinnors situation runt om i världen. Hon skriver så här i bönebrevet för januari-februari:
"Det finns så mycket att bygga på för TWR
Women of Hope. Vi har fått mer än 25 underbara
år, fyllda med Guds nåd i vårt arbete med att ge
hopp i Jesus till kvinnor i hela världen och i flera
generationer.
Visheten som vi grundar oss på kommer från Jesus och hans ord, som vi vänder
oss till för ledning varje år.
Vi önskar förstå mer av Guds vilja med oss – kvinnor i
alla livssituationer runt om i världen – och det material och de program som vi
producerar för 2022. Det är mycket spännande!"
"2022 kommer bönekalendern att förändras en aning. Vi kommer att fokusera på
de regioner som TWR Women of Hope arbetar i och producera bönepunkter och
vittnesbörd från våra egna ledare i respektive region.
Vi hoppas att detta ska ge
en tydlig bild av hur Guds ingripande leder till andlig mognad i kvinnors liv.
I januari och februari ber TWR Women of Hope´s förebedjare för invånare i
Nordamerika, Latinamerika och Västindien.
Må vi i bön söka Guds ledning när
han bygger upp arbetet och vi bygger upp varandra till att leva ett liv som Guds
avbild, se 1 Tess. 5:11. I honom gläds våra hjärtan."
Peggy Banks
Den största misär kräver den största bönen.
Men ibland förmår jag inte tänka på vad jag ber om... jag dras dit... med djupaste medkänsla för de medmänniskor som dör i största fattigdom.
Hur kan vi människor skapa så mycket orättvisa runt omkring oss?!
Det var inte så Gud tänkte det hela!!
Det är en viktig uppgift att vara brobyggare.
Här får Sölvesborgsbron till Ljungaviken illustrera byggandet av nya kontakter.
Att möta de andliga och emotionella behoven hos den vi möter är en svår konst.
Eller så är det enkelt!
Ibland frågar jag:
- Får jag lägga handen på din axel och be för dig?
När tiden är inne får vi nåden att skörda alla de böner vi har bett.
Herren vet. Herren bygger och berör.
Jag tror många, i denna långa tid av isolering, har fått en liten föraning om vad det är att vara frihetsberövad.
En sak är om straffet är rättmätigt, som en försoning för ett brott.
En annan sak är det om man sitter orättvist dömd - den smärtan är mer än dubbel.
I själavården talar vi även om det inre fängelset, där vi kan vara fångna i skuld och skam, rädsla och förtryck.
Jesus predikade frihet för de fångna. Det gör han än idag. De som är fängelsepräster går Guds ärenden på ett alldeles speciellt sätt. Välsignelser till er!
Jag var ute och åkte långfärdsskridskor. Isen var först tunn, sedan kom snön, sedan frös isen igen. Den blev som äppelmos...
Enastående.
På hal is.
Att handskas med pengar. Att ha ett gott omdöme. Att sätta gränser men också våga be om hjälp.
Nöden driver oss ännu närmare Herren.
Svårigheterna kommer från två håll. Dels de som tillhör den enhetligt homogena gruppen, dels de som är i minoritet och tillhör de "oliktänkande".
Varför skall jag tolerera dig om jag tycker du har helt fel?
Det är inte alltid själva åsikten som bryter sönder, det är oftare den dåliga inställningen till meningsmotståndaren.
Majoritetsgruppen har alltid övertaget och slarvar ofta med argumenteringen.
Minoritetsgruppen som avviker är ofta mer påläst och har bättre sakkunskap.
Att tycka olika skadar inte gruppen. Men när vi skadar varandra, så skadar vi sakfrågan också.
Kristen och muslim. Buddhist och ateist. Materialist och troende.
Vi lever inte längre i ett enhetssamhälle. Det tillhör flydda tider.
Ändå var det den goda strävan Sverige hade då Konventikelplakatet ville hålla ihop landet med en enda tro. Det skapade stora slitningar eftersom statskyrkan var förstelnad och glömde kärleken och att personligen läsa Bibeln och be.
Jag ber för varje invandrarfamilj att de skall hitta sin balans mellan sina ytterligheter.
Och jag ber för oss svenskar att vi inte skall kasta ut mer av vårt kristna arv. Risken är att Guds ljus slocknar...
Här kommer en sådan där svår bön igen som gör att jag har svårt att skydda mig.
Våld i hemmet får symboliseras av vispar, slevar och stekspadar, där mannens omognad och vrede är livshotande för kvinnor och barn.
Sila ditt dåliga humör och bristande självkänsla!
Sök hjälp!
Herre, jag ropar om beskydd.
Eken - det starkaste träslaget. Eken - kungen bland träden!
Träden känner och skyddar. De kommunicerar och ger liv.
Denna mäktiga ek i Blekinge får symbolisera kunskap som ger människor nytt liv.
Vi ber för myndighetspersoners hjärtan, att de skall prioritera utbildning i Latinamerika, där 1,5 miljoner barn inte går i skolan.
Den förståndiges hjärtan söker kunskap, säger Ordspråksboken.
Här är det sista bönefotot i detta inlägg.
Jag kan sakna de små innerliga bönegrupperna som jag ofta deltog i när jag var ung.
Det är så stort att tillsammans få be och vara i Herrens närhet. Orden behöver inte vara många, det kan bara vara stilla suckar, eller ett leende inför Guds tron.
Här är Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad. Ovan var ett foto på Osby kyrka, en vinterdag.
Herren hör varje bön, och svarar såsom Han finner bäst.
Låt oss hjälpas åt att bygga uthållighet och trofasthet, amen.
Uppbyggande hälsningar,
Helene F Sturefelt,
- bönesekreterare bakom kameralinsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar