Inget luktsinne.
Nej, vi är inte vana vid det här.
Tålamod är en dygd som inte behövs i ett snabbt samhälle där tekniken löser allt. Uthållighet är vi inte heller uppmanade till, vi som kan få vad vi vill när som helst.
Men något börjar ge vika, inuti.
Det börjar bli svårt nu.
I två års tid har viruset plågat oss. Oberäkneliga restriktioner har gjort det svårt att veta vad som gäller.
Vår mentala styrka har prövats över vår förmåga. Hoppet har naggats i kanten och livsmodet svajar.
Det är allvarligt.
Den psykiska ohälsan har ökat markant.
Oberäknelig.
Jag skall berätta från egen sjukstuga hur jag har upplevt det här.
Fel tempus - hur jag upplever det här.
En vanlig förkylning går att hantera under en vecka. Men inte en influensa som sitter i i en månad...
Jag har berättat det förr; jag var en av de första som fick C-19 i februari 2020. Ingen visste vad det var. Jag blev felbehandlad med penicillin, som orsakade en kraftig allergisk motreaktion.
Dagarna då jag inte orkade gå, tog jag med jämnmod. Jag fick hjälp och jag vilade mycket.
När lungorna återhämtat sig lite, då försvann luktsinnet. Man tror inte att det är så viktigt förrän det är borta.
I fem veckor kände jag ingen som helst lukt. Maten gick att äta, men...
Här började hoppet att svikta.
Vad är detta?! Hur länge skall jag behöva stå ut?? Jag körde näsan i kaffepaket - ingen lukt. Jag tryckte in vitlök i näsan - ingen lukt.
Håller jag på att bli galen?
Allt var sterilt. Livet var på riktigt som en dataskärm. Den luktar ju inte heller...
Är jag utanför livet? Ja, det kändes så.
Det tog lång tid innan kroppen rätade upp sig. Konditionen tog ett halvår att arbeta upp.
Känner inget.
Så fort någon i närheten hade symptom så var det noggrann distans och isolering. Jag har hela tiden levt med respektfull distans till alla.
Men efter nyår flög något på mig... Luktsinnet försvann igen.
Omikron gick väldigt milt över mig tack vare kroppens eget starka immunförsvar.
Men att förlora luktsinnet ännu en gång trodde jag inte var möjligt. Åter igen gick jag i en steril tillvaro.
Det tog fem veckor även denna gång innan jag över huvud taget kunde förnimma någon doft.
Hoppet sviktade på nytt, och en ful liten meningslöshet knackade på.
Vad är det för mening att leva om man inte känner några lukter? Man är ju liksom levande död!
Nattens tankar var mörka.
Men lungorna var friska.
Utan hopp. Utan luktsinne.
Någon hostade på mig. Stix i halsen. Snor i näsan. Vad är nu detta?
En slemmig gammaldags förkylning!
Det var länge sedan. Hur gör man? Snyta sig - hur mycket snor kan det finnas i en näsa??
Ingen feber, ingen influensa-ont-i-kroppen. Ny omgång av isolering.
Sen försvann rösten. Stämbanden lade av.
Och hoppet gav vika.
Gränsen är nådd.
Varför, varför, varför??
Nattmara.
Men värst var inte kroppens elände. Det var att hoppet försvann.
Om man inte ens orkar längta till en kopp kaffe... då... är påfrestningarna för stora.
I rätt ögonblick ringde Kärleken. Värme och omsorg strömmade emot mig. Och innerlig bön.
Vi är inte vår sjukdom. Identiteten sitter inte där. Det är svårt att fånga i ord när hoppet återvände, men det gjorde det!
"Bara man har hälsan, så..." är en av de stora livslögnerna.
Det stora insikten i landet där Friskendom är religion, är:
MAN KAN VARA FRISK OCH RIK, MEN UTAN HOPP BLIR EN MÄNNISKA OLYCKLIG.
MAN KAN VAR BRUTEN OCH SJUK, MEN MED HOPP ÄR MAN FULLKOMLIGT LEVANDE, INUTI!
Sjuk OCH med hopp = Liv.
En gammal kyrkofader sa för länge sedan:
- Man behöver vara förälskad varje dag - utan kärleken överlever vi inte.
Det spelar ingen roll om det är i en katt eller ett träd, eller en kopp kaffe... Det viktiga är att vi känner glädje och inspiration till det lilla i livet.
Kärleken till en människan - och till Gud - är förstås det allra största!
Denna enorma påfrestning har miljoner människor gått igenom under dessa två år. Isolerade, instängda i sitt eget hem, eller påtvingade karantän på unkna hotellrum...
Oavsett om man är frisk eller sjuk - utan hopp klarar man det inte.
Jag läste om en man som löptränade i sin lägenhet. Han joggade in i köket, ut i hallen, in i vardagsrummet... om och om igen. Han höll sig själsligt frisk på det viset.
Själv har jag gått en långpromenad nere i källarförrådets gångar idag...
Undergång.
När det är som värst, sviktar även hoppet till Gud. Var är du?? Varför sker allt detta? Varför drabbas just jag just så här??
Känner du igen det?
HOPPAS PÅ HERREN...
Psalt 130:7
Nej, jag orkar inte.
Men låt oss ta lite hjälp bland alla snoriga näsdukar och Vicks Blå.
Jonas Bergsten på "Praisegate" berättar om Hoppet:
Att vänta på Gud!
I psaltaren uppmanas vi ofta att "hoppas" och "vänta" på Herren, i Ps 27:14 står det:
"Hoppas [Qavah] på HERREN, var stark och frimodig i ditt hjärta, ja, vänta [Qavah] på Herren!"
Det hebreiska ordet Qavah som översätts till hoppas och vänta på Gud är ett rikt ord som handlar om att ivrigt söka, förvänta och dröja sig kvar inför Gud.
Det är Jonas Bergsten som berättar. Att hoppas och att vänta hör ihop.
Han förklarar vidare djupet i det hebreiska ordet:
Definitionen av Qavah - vänta, hoppas...
Slår vi upp Qavah i ett hebreiskt lexikon så betyder det:
Vänta, titta efter, hoppas, förvänta sig
ivrigt, otåligt vänta på
ligga på lur för
dröja sig kvar
Att vänta på Gud är inte att bara sitta med armarna i kors och "vänta" på att Gud ska göra någonting. Ordets innebörd är att man spänt förväntar sig ett svar, man är ivrig och nästan otåligt söker ett svar!
Samma hebreiska ord används också för att beskriva hur någon ligger i bakhåll för att överfalla någon. Tex Ords 1:11 där "ligga på lur" är det hebreiska ordet Qavah:
"Om de säger: "Kom med oss, vi vill ligga på lur [Qavah] efter blod, gillra fällor för oskyldiga utan orsak."
Detta talar om attityden vi ska ha när vi väntar på Gud. På samma sätt som rövaren är på helspänn och väntar på sitt offer, så väntar vi ivrigt på Gud.
Att vänta, att hoppas på Gud är alltså inte att sitta med armarna i kors.
Att hoppas är en aktiv handling.
Men då gäller det att inte vara förkyld...
Smaklöst.
Hålla fast vid tron
En av betydelserna är också att dröja sig kvar. Ibland får vi vänta på ett svar, men det är i den processen som vi växer oss starka i tron och söker oss närmare Gud.
Det mesta som Gud gör är en process som tar tid. Ofta är starten tydligt markerad, vi blev frälsta en speciell dag, någon bad för helande eller profeterade och lade händerna på oss vid ett speciellt tillfälle.
Ett exempel är helande. Det ord som används när Jesus helar är ofta det grekiska ordet therapeuo. Det är därifrån vi fått ordet terapi vilket i sig betecknar ett gradvis helande. Ofta när vi ber för sjuka så startar en helandeprocess.
Ja, det tar tid... Hur var det nu med tålamodet och uthålligheten...?
Terapi, helande... nu, genast!
Jonas Bergsten får fortsätta från sidan Praisegate:
I den här processen av väntan på Guds löften så måste vi hålla fast vid hoppet. I Heb 10:23 står det:
"Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast."
Det grekiska ordet som är översatt "orubbligt hålla fast" är katecho. Detta är ett sammansatt ord av två ord, kata och echo.
kata - betyder någonting som kommer ner ovanifrån
echo - betyder att hålla fast, att äga någonting, lägga beslag på, som en bulldog som håller fast ett ben och vägrar släppa det.
Sätter man ihop dessa ord så är betydelsen av katecho att kasta sig över och slå armarna om vår tro. I Ords 13:12 står det att "Förlängd väntan tär på hjärtat, uppfylld önskan är ett livets träd.". När man väntar på något som tar lång tid så kan det tära på hjärtat. Då måste vi orubbligt hålla fast vid tron tills det vi önskar i hjärtat kommer i uppfyllelse och blir ett livets träd, något som ger liv!
När hoppet sviktar behöver man hjälp från någon annan som kan slå armarna om vår tro.
Sjukdomen kan bryta ned en så pass att man inte klarar av att kasta sig över hoppet, även om ens inre skriker efter det.
Vad är "hoppets bekännelse"?
Det ömtåliga hoppet.
Hoppets bekännelse
Vad är det som vi ska hålla fast vid? Jo hoppets bekännelse. Bekännelse är det grekiska ordet homologia som också är ett sammansatt ord, homo och logos.
homo - betyder tillsammans eller av samma sort.
logos - betyder ord, vad någon sagt, lära, undervisning, tanke
När dessa är sammansatta till ordet homologia så är det att säga säga samma sak som Gud. Men det är inte bara att vi säger samma sak, en papegoja kan repetera ord, men det betyder ingenting. Ordet homologia har också innebörden av att tänka likadant, känna likadant och att agera likadant som Gud.
Det är detta som ibland tar tid, att umgås med Gud och ändra vårt tankemönster och vårt tal till att tänka, tala och agera som Gud.
Jonas Bergsten
Tack, Jonas Bergsten!
Då ber jag om nåden att få tänka likadant som Herren, och att agera likadant.
Men Han är aldrig snorig... Hur kan Han då veta hur vi har det?
Jesus vet.
Och Jesus sa när den blindfödde mannen botades:
FARISÉERNA FRÅGADE JESUS:
- VEM HAR SYNDAT? HAN SJÄLV ELLER HANS FÖRÄLDRAR EFTERSOM HAN FÖDDES BLIND?
- INGEN. MEN DETTA HAR SKETT FÖR ATT GUDS GÄRNINGAR SKULLE UPPENBARAS PÅ HONOM!
Johannes 9:3.
Här är nästa stora insikt i detta inlägg om att vara utan hopp:
Den själsliga anledningen till sjukdom - bortom virus och bakterier - är att den svagheten kan bli till välsignelse. OBS - inte att sjukdom har med synd att göra!
När jag är svag, kan du visa din styrka.
När någon har brister, kan andra gå in med sin omsorg.
Det är så det är tänkt!
Så ge oss då, Herre, av Ditt hopp.
Ge oss Kärlek till något, varje dag.
Hjälp oss med den psykiska ohälsan! Amen.
Stum och okänslig...
Här är länken till Praisegate:
Svaga hälsningar,
Helene Sture Vicksblåfelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar