Nu släpper restriktionerna och Sturella har drömt mardrömmar.
Det har varit en så svår tid för oss alla, dessa två år av smitta, förvirring, krav, oro, hetsinjektioner, vaccinpass och isolering.
Myndigheterna har hållit samhället på en hög nivå av rädsla, trots att bara 0.01 % avlidit av Corona-viruset.
Desto fler har blivit sjuka och nu är flockimmuniteten hög.
Det har gått politik i det som skulle vara medicinskt väl beprövat, vilket det inte var.
På kvällen, när Sturella gick och lade sig, dök en ful gubbe upp i nattens drömmar, äckligt rosa med sugproppar på huvudet... eller spikproteiner... Mardrömmen snurrade och snurrade...
Resistent. Motståndskraftig.
Mot påtryckningarna. Resistent mot vaccinhets.
Sturella svettades i drömmen och jagades av sprutor.
Det ringde på dörren - en jättespruta stod där utanför. Ohyra! du har inte betalt din hyra!
Posten kom - med tusen små minisprutor. Infekterade trasor kastades in på balkongen...
De ovaccinerade är som löss - de skall besprutas!!
Hjääälp!
Förlåt, snälla, förlåt! Men vi är inga vaccinmotståndare i vanliga fall, stammade Sturella i nattens mardrömmar.
Men det här... den här genmanipulationen är något helt annat, nåt annat... obeprövat... Robert har sagt att det inte är bra i så stora mängder... snälla... det kan skada... blodet klumpar sig...
Men Mr Corona bara skrattade. Vi skall knäcka er, knäcka...
Sturella sparkade av sig täcket.
Hon hade hamnat i en jättebehållare av piller i en kinesisk tablettindustri.
Dansa, dansa! Snurra, snurra!
Hon simmade bland kemiska preparat, och allvarliga herrar i vita rockar tittade på.
De var helt säkra på att de inte var helt säkra.
Men ingen sa något.
Män håller masken.
Läkemedelsindustrin håller masken, de håller i alla maskar... maskarna krälar och myndigheterna äter mask. Sturella nästan kvävdes av den sjuka läkemedelsindutrin, och kräktes.
Ni måste kontrollera... viskade hon, ni måste kolla... att... det är säkert.
Men det var bråttom. Det var pengar inblandat. Och då går det fort. Här finns sjukt mycket pengar att tjäna! Vi hinner inte göra alla testerna. Det är synd om folk. Viruset är synd. Det är synd.
Rockherrarna visste precis, och mardrömmen fortsatte.
Biverkningarna var nog inte så farliga. Det är bara till att förneka och skylla på något annat. Det brukar vi göra.
Och Sturella såg siffran nio - 9 9 9 -
9 februari - 90 000 anmälda biverkningar - - - Hon hörde män och kvinnor kvida av hjärtsvikt, blodproppar, förlorat luktsinne, mensrubbningar, klåda, öronsus - och det värsta skriet kom från dem som plötsligt säckade ihop...
Väck mig ur denna mardröm!! Men Mr Corona bara skrattade och skrev andra streck i statistiken.
- Död av Covid-19.
Inte med.
Siffrorna skenade och Sturella vred sig i lakanen.
Framför sängen ställde sig nu samtliga partiledare och tittade på Sturella.
- Du ska inte anklaga oss!
- Vi har agerat snabbt!
- Denna gången var vi inte lika sega som vid Estonia!
Men, men, män.. och kvinnor... ni har ju inte hunnit kontrollera...
Sturella kunde inte prata i sömnen. Tungan var som tuggummi.
- Du skall vara glad att vi över huvud taget har gjort något! sa en skjortblus och sparkade på hennes säng.
- Vi har kostat på vaccin och tester flera miljoners biljarder kronor! sa en gråbyxa och välte omkull hennes nattduksbord.
Och Mr Corona stod bakom dem och skrattade ännu mer.
Kunde hon aldrig vakna?
Den här mardrömmen ville aldrig ta slut. Och klockan var bara 02.
Rädslan knöt sig i hennes mage och hon såg slemmiga ballonger flyga omkring.
De var svarta och fyllda av rädsla.
Myndighetspersoner tittade ut över landet och sa övertygat:
- Rädsla är lika effektivt som vaccinet. Släpp ut ballongerna. Skräm upp folket så att de håller sig i skinnet.
- Bra där! Då kan vi styra dem dit vi vill.
- Hur länge har vi dem i vårt grepp tror ni?
Sturella fångade en svart ballong och brottades med den. Alla människor fångade ballonger men det var bara några som lyckades spräcka dem; det var de som inte längre var rädda, och berättade andra saker för folk.
Men Mr Corona såg inte nöjd ut.
Mr Corona tryckte allt vad han orkade.
Det fick inte komma fram att de inte hade kontroll. Ingen fick ifrågasätta vaccinets innehåll eller läkemedelsföretagets vinster. Alla frågor tystades effektivt med fula ord om hattar.
Tryggheten skulle bevaras med det Gamla Partiet.
- Jag kan inte andas!! skrek hon. Ta bort kudden! Ta bort hatten! Lyft av kuddhatten innan jag dör!
JESUS SADE:
Natten sniglade sig fram. Sturella visste inte om hon var vaken eller om hon fortfarande drömde. Eller kanske död.
Tidningsrubriker hoppade nu i hennes säng. Stora, feta rubriker studsade upp och ned om tester, tester, prover och ännu fler tester.
- Du måste testa dig! Vakna! Gå till vårdcentralen och testa dig! Gör din medborgerliga plikt!
Mr Corona stod och skrek henne i örat och viftade med tidningarna.
- Vi skall nog jaga upp er bovar som inte tar ert ansvar!
Men, men, män... testet är inte gjort för virus... sluddrade hon... bättre.. för DNA... och kriminalare....
- Tyst din otacksamma förrädare! Vi är inte kriminella!
- Men ni använder ju deras tester... för...
Mardrömmen förflyttade Sturella till en sjukavdelning.
Det låg smittade människor i korridorerna och personalen krympte, ja, de blev mindre och mindre som små möss, och vårdsängarna blev större och större, som gorillor...
- Spara. Sade landstingspolitikerna. Spara på mössen.
- Effektivisera. Sade de igen. Dra in gorillorna.
- Skär ned. Hostade de sjukt friska politikerna. Låt gorillorna äta upp mössen.
Sturella åkte fram och tillbaka mellan avdelningarna. Till slut ställde de henne framför hissen i foajén.
Vårdplatserna var så hårt beskurna att ingenting fungerade längre.
Men politikerna hade bra lön.
Sturella var helt utmattad.
Hon hade fastnat i en byrålåda och letade efter sitt pass. Hon skulle ut och resa, nej in och resa, in i mikrokosmos, in i blodbanorna, och då måste hon ha pass... Vaccinpass. Sprutbevis.
Mardrömmen fortsatte.
Censur. Nedtystande. Tvång.
Hennes älskade fosterland hade blivit en diktatur.
- Pass! Visa passet! Annars kommer du inte in i blodbanorna, sa Mr Corona. Bevisa att du är vaccinerad, annars får du inte äta här. Visa att du har Covid! Visa, bevisa, visa, be... Kyrkan är också stängd för dig, din fegis!
Nicka, bocka, niga, svälja.
Jadå, visst, absolut, det ska vi göra.
- Vet ni vad ni gör? mumlade Sturella med täcket över huvudet. Alla ni ja-sägare, vet ni vad ni gör?
Ni är laglydiga, men mot vad? Ni kan ju inte svara på en enda fråga!!
Och när vi vill veta mer, tystar ni oss! Varför?
- Har ni så dåligt samvete? Eller är ni arga för att ni föll för trycket och tog sprutan? sa hon i tomma luften och sparkade av sig täcket.
En spruta, två, fullvaccinerad, nej förresten, en till... en tredje så att spikproteinerna verkligen får fäste, kanske en fjärde... överfullsprutad...
Hon hörde hur Mr Corona hånskrattade likt en djävul. Orden betydde ingenting längre.
Lögnerna hade blivit sanning.
Det verkligt farliga är de ovaccinerade. Se upp för dem! De bär skulden för allt ihop!
Alla hade glömt bort viruset. Ingen orkade tänka på själva smittan och hur man skulle bete sig.
Det var lättare att ge dem skulden som satte sig emot.
Att de kanske redan var immuna var det ingen som frågade efter.
Sanningen var lögn.
Sturella ramlade ur sängen med en duns.
Det var den värsta natten på mycket länge.
När Sturella vaknade tänkte hon:
- Hur skall vi läka alla brustna vänskapsband?
- Hur skall den mentala och själsliga ohälsan läkas?
- Allt förtroende som är raserat av misstänksamhet, hur skall det upprättas igen?
- Och hur skall alla vaccinerade som får biverkningar våga erkänna det? Finns det hjälp?
- Vad skall all sjukvårdspersonal göra som har sett sådant som de inte får berätta om? När skall de få sin återhämtning från denna våldsamma stress?!
- När skall läkemedelföretaget ta sitt ansvar?
Den 9 februari 2022.
Frihetens dag. Uppvaknandets dag?
- SANNINGEN SKALL GÖRA ER FRIA.
Johannes evangelium.
Den kommer.
Nattsvarta hälsningar i gryningen,
- mardrömmaren Sturella.
- som inväntar svaren på de Tio frågorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar