OLLE EKLUND I HIMLEN

Vid regnbågens fot.

Den lille pojken satt vid kanten av regnbågen. Framför honom rann den stora floden, stilla och stark. 

Luften var fuktig och det skimrade av färger överallt.

Olle Eklund hade just landat från sitt äventyr uppe på regnbågen. Nu undrade han vad som skulle hända härnäst.

Plötsligt tätnade luften omkring honom. Från floden kom en dimma och svepte in över ängen där han satt. Färgerna försvann och allt blev vitt.

Det vita blev allt tjockare och Olle Eklund kände hur han blev omslutet av ett stort moln.

Utan att han visste hur det gick till, lyfte molnet upp i luften och han seglade iväg.

Molnet kommer.

Han visste inte om han skulle vara rädd eller skratta, men glada bubblor kändes i magen, så han drog på munnen och log ett stort leende, som ingen såg.

Utom molnet.

- Lägg dig ned, sa Molnet.

Vem var det som talade?

Olle hade vant sig av sina äventyr att han kunde höra naturen prata. Det var inget konstigt med det.

Så han såg sig om i det vita och lade sig försiktigt ned. Det kändes som en himmelsk bomullstuss!

- Nu blir det blött! sa Molnet, och fyllde på med ljummet där pojken låg.

- En vattensäng, skrattade unge herr Eklund.

Molnet gungade och svävade fritt under himlen.

- Undrar hur högt upp vi är? tänkte Olle och lutade sig ut. 

Men det skulle han aldrig ha gjort...

Han gled ur molnet och föll genom luftens lager.

- Hjälp! ropade han.

Molnet ändrade riktning och styrde nedåt för att fånga honom. 

- Dumma lilla pojke, varför gjorde du så? mullrade Molnet.

- Jag blev nyfiken, svarade han tyst.

När Olle lade sig ned i molnet igen, var vattnet kallt. Det var inte lika skönt. Men molnet gungade honom tröstande.

Molnet gungade tröstande.

Men han var ett nyfiket barn, och kunde inte låta bli hur det såg ut utanför det vita fluffet på den nya höjden, så han lutade sig ut igen. Han gled ur vattensängen och rasade ut ur molnet för andra gången.

- Hjäälp!

Nu skrek han högre, för han började förstå att det var farligt. Skulle Molnet rädda honom denna gången också?

Olle var mycket nära att störta rakt in i ett berg, när Molnet sänkte sig och fångade upp honom.

Det vita hade blivit grått och det lät som ett åskmuller när han sögs in i det igen.

Men denna gången var det inte alls skönt att hamna i den där vattensängen. Den hade nämligen stelnat till is.

- Varför är det så? viskade Olle, och skämdes.

- Därför att när du går utanför mina regler så fungerar ingenting! dundrade Molnet! När du gör farliga saker som kan leda till döden, blir allting iskallt! Lär dig det, du lilla mänskopojke!

Nu grånade Molnet.

För tredje gången steg Molnet högre upp, och nu började det bli varmare. Solens strålar smälte sakta bort vattenångan som molnet var gjort av, och isen i vattensängen blev åter varmt. Molnet var inte lika tätt längre så Olle kunde se ut, utan att behöva luta sig eller gå emot Molnets regler.

- Håll i dig, ropade Molnet, nu är vi uppe i himlen och närmar oss Gud, vår Skapare.

Olle Eklund kände hur han blev alldeles spänd av förväntan, för under alla sina äventyr i paradiset hade han hört talas om att det fanns en Skapare.

Nu hördes en röst, som inte var en röst, med ord som inte var talade ord, och Rösten talade med den lilla pojken.

- Välkommen mitt barn!

Olle vände sitt ansikte mot ljuset.

- Är du redo för nästa uppdrag?

- Ja, min himmelske Far, svarade Olle Eklund.

- Då fyller jag dig nu med min rödaste kärlek, rakt in i ditt hjärta! När du kommer tillbaka till jorden får du i uppdrag att berätta om mig, för dem du möter. Men du måste vara försiktig, det finns de som inte vill lyssna och som kan göra dig illa. Men du har mitt beskydd.

Så fylldes pojken av Skaparens varmaste kärlek, från topp till tå tills han glänste som rödaste guld.

- Men hur skall jag komma ned igen? frågade pojken, och vågade inte titta ned på jorden.

- Jag skall regna ned dig, sa Molnet. Kryp in i mig igen, så skall du få se!

Skaparen lyser igenom.

Olle kröp in i Molnet, som slöt sig om honom, och i ett ögonblick förvandlades all vattenånga till stora regndroppar, som sköljde honom tillbaka till jorden.

- Tjohoo!! skrattade den lilla pojken och vinkade åt regnbågen när han susade förbi! Här kommer jag!

Han landade med en liten duns i gräset vid den Stora Floden och såg hur solen torkade upp regnbågen och lade den i sitt himmelska förråd.

- Vad var det nu jag skulle göra? tänkte han och kände på sitt hjärta.

Det bultade varmt av Guds kärlek och då kom han ihåg uppdraget.

- Jo, jag skulle ju berätta för alla jag möter om Skaparen. Undrar hur det skall gå? Undrar vem jag möter först?

Det kommer i nästa kapitel.

Och så stängdes den magiska dörren om Olle Eklund för denna gång.

Berättat av Mormor för sitt Barnbarn.

Helene Fransson Sturefelt.

Regnbågen sugs upp.

Detta var den först publicerade delen av en lång berättelse, som egentligen börjar inne i Edens Lustgård, vid Livets Träd.

Om Gud vill, får du läsa den, vid ett  annat tillfälle.