FIKONTRÄDET och SCOUTERNA

Fikonträdets frukter.

Kasperdockorna tävlade om vem som skulle få vara med och berätta.

- Lugn, bara lugn! En av er skall vara trädgårdsmästare...

Scouterna hade träff och grillen var tänd. I väntan på att veden brunnit ned till god värme, delade jag en berättelse från Markus evangelium.

DETTA ÄR GLÄDJEBUDET SOM JESUS KRISTUS, GUDS SON!

Jesus berättade om Guds rike, och för att de som lyssnade skulle förstå, gav han dem en liknelse.

Och det är här mina kasperdockor kommer in!

Den girige ägaren.

Plantagen var full av fruktträd, men det girige ägaren tyckte inte om de träd som inte gav någon frukt.

- Titta här! Här är ett fikonträd som inte gett några fikon på tre år! Hugg ned det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?

En annan kasperdocka, själva trädgårdsmästaren, trädde fram och försvarade trädet.

- Snälla du, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år?

Annars kan du hugga bort det.

Hon kände vart enda träd i hela plantagen. Hon visste mycket väl vilka träd som höll på att vissna, och vilka som bara var i vila.

Inget träd kan bära frukt av sig själv. Det behöver näring från marken och solljus från himlen. Kanske var det det som saknades hos detta fikonträd?

Den gamla trädgårdsmästaren.

Jesus berättade denna liknelse för att vi skall förstå lite av Guds rike. Hans kärlek till oss är den bästa näringen! När vi tar emot Guds kärlek, då kommer det små frukter i vardagen i form av snälla ord, hjälpsamhet och glädje.

Om man vet att man först är älskad av Gud, så kan man ge av den kärleken vidare till dem man möter!

Nu fick kasperdockorna vila.

- Har någon av er smakat ett fikon? Vet ni hur det ser ut?

Och så jämförde vi med russin, som ju är vindruvor som torkat i solen och blivit bruna och skrynkliga, och mycket söta.

- Det är likadant med fikonen. De har också fått torka i solen och är nu bruna och söta. Var så goda!

Ett litet fikon slank in i munnen tillsammans med grillad korv och marshmallows...

Jesus fyller oss med kärlek.

Det blev en härlig kväll!

Vi avslutade med sång och bön:

    KÄRE FAR I HIMLEN,

    TACK ATT JAG FINNS TILL.

    HJÄLP MIG LEVA RIKTIGT,

    GÖRA DET DU VILL.

    LÄR OSS HÄR PÅ JORDEN,

    TYCKA OM VARANN.

    LÅT OSS FÅ EN FRAMTID,

    SKYDDAD AV DIN HAND. AMEN!

Torkade, söta fikon.

Tre fingrar mot pannan och tumme och pekfinger ihop. Vi avslutade med scouthälsningen, som vi brukar:

- Falkvikskyrkans ungdom, i patrullen Vargen och Björnen - var redo!

- Alltid redo!

Varma hälsningar från er scoutledare 

Helene F Sturefelt.

Berättelsen finns att läsa i Lukas evangelium kapitel 13:6-9.

Ibland måste man vila.