KUDDEN PREDIKAR

Kudden predikar.

Jag satt på den hårda pinnsoffan och letade efter något mjukare att stödja mig mot.

Några hemvävda kuddar drog min blick till sig och jag stoppade en bakom ryggen.

Skönt.

Nu kunde jag lyssna.

Texten om sådden lästes. Vi lyssnade andäktigt till liknelsen där vi satt på Pilgrimscentrum. Ute försökte hösten begynna, men sensommarvärmen höll sig kvar. Undrar hur det går med höstsådden?

Jesus var skicklig i att väva in naturen för att förklara Guds rike.

Guldgul höstvärme.

EN MAN GICK UT FÖR ATT SÅ.

NÄR HAN SÅDDE, FÖLL EN DEL PÅ VÄGKANTEN, OCH FÅGLARNA KOM OCH ÅT UPP DET. 

EN DEL FÖLL PÅ DE STENINGA STÄLLENA, DÄR DET INTE FANNS MYCKET JORD, OCH DET KOM FORT UPP, EFTERSOM MYLLAN VAR TUNN.

MEN NÄR SOLEN STEG, SVEDDES DET OCH VISSNADE BORT, EFTERSOM DET VAR UTAN ROT.

EN DEL FÖLL BLAND TISTLARNA, OCH TISTALRNA VÄXTE UPP OCH KVÄVDE DET.

MEN EN DEL FÖLL I DEN GODA JORDEN OCH GAV SKÖRD, HUNDRAFLT OCH SEXTIOFALT OCH TRETTIOFALT. HÖR DU SOM HAR ÖRON.

Matteus kap 13.

Jordens färger.

Jag tittade på de hemvävda kuddarna. De hade färger som från en åker - brun, roströd, grön och mörkblå - som när solen skuggar marken där träden står nära.

Utsädet är Guds Ord.

Jesus strör ut Guds Ord överallt. Han är generös, så pass att han slösar med kornen så de far iväg även där de inte kan växa.

Är inte det slöseri?

Är Jesus en slösaktig slösare? Vad är det för mening att låta säden hamna där det ändå ingenting blir?

Jo, därför att Gud är så övermåttan generös!

Och för att alla människor skall få chansen att ta ställning till Ordet.

Slösaktigt generös.

Lärjungarna var irriterade. Det fattade inte vad Jesus menar. Kanske inte vi heller.

Kunde han inte tala i klartext?

VARFÖR TALAR DU TILL DEM I LIKNELSER?

HAN SVARADE DEM:

- NI HAR FÅTT GÅVAN ATT LÄRA KÄNNA HIMMELRIKETS HEMLIGHETER, MEN DET HAR INTE DE ANDRA. 

DE FÅR DEM SOM LIKNELSER, FÖR ATT DE INTE SKALL SE, FAST DE SER, OCH INTE FÖRSTÅ, FAST DE HÖR.

Lukas 8:9.

Vi känner alla människor som inte är intresserade av kristen tro eller Gud. De har liksom ingen mottagare för det andliga.

Det kan man jämföra med att alla är inte intresserade av sport... En del saknar helt enkelt sport-genen!

Skämt å i sido, det kan kännas vanmäktigt hopplöst att försöka förklara det fantastiska med att leva i Guds gemenskap, när den andre bara stirrar tomt framför sig...

Det liknar den uppkörda dikeskanten, där vägmaskinen gått hårt fram och tuktat buskarna intill grusvägen. Ingenting växer där. Djävulen - röjmaskinen - har gjort det omöjligt för något att kunna gro...

VID VÄGKANTEN ÄR ÄR DE SOM HÖR ORDET, MEN SEDAN KOMMER DJÄVULEN OCH TAR BORT DET UR DERAS HJÄRTAN, FÖR ATT DE INTE SKALL TRO OCH BLI RÄDDADE.

Dikeskörning.

DE PÅ BERGHÄLLEN ÄR DE SOM TAR EMOT ORDET MED GLÄDJE NÄR DE HÖR DET, MEN SOM INTE HAR NÅGOT ROTFÄSTE.

DE TROR EN KORT TID, MEN I PRÖVNINGENS STUND AVFALLER DE.

Det finns många berghälls-människor. Det man har tagit emot, behöver man vårda - oavsett om det gäller fröer, ord eller relationer. Det sköter inte sig självt.

Det medvetna valet är en viktig ingrediens i allt växande.

En god predikan behöver bevaras i hjärtat, bearbetas, samtalas och sedan levas ut.

Då kan Ordet börja rota sig, annars riskerar det att vissna så fort någon ifrågasätter eller säger något negativt om kristen tro.

Eller hur!

Brungrund jord. Blåsvart skugga.

Jag tittade på kudden igen. Mönstret såg precis ut som när vi vandrade i kanten av Omberg, där skuggan låg på.

DET SOM FÖLL BLAND TISTLARNA ÄR DE  SOM HÖR ORDET, MEN SOM LÄNGRE FRAM KVÄVS AV LIVETS BEKYMMER, RIKEDOMAR OCH NÖJEN OCH ALDRIG GER MOGEN SKÖRD.

Utan tid, ingen omsorg. Utan tid, inget liv.

Guds Ord behöver tid för att bli levande i oss. Det är gott att läsa en liten bibelvers varje dag, precis som vi äter en bit mat varje dag. 

En relation behöver också tid. Människor behöver tid och Gud behöver få sin tid.

Spader, ruter och klöver kan ta över. Spader med alla sina bekymmer, ruter med driftighet och profit. Klöver med sina nöjen. Och allt för många hjärter gör själen slapp...

Så satt jag och tänkte där på den hårda pinnsoffan på Pilgrimscentrum i Vadstena.

Spader i lampan på Pilgrimscentrum.

MEN DET SOM KOM I DEN GODA JORDEN , DET ÄR DE SOM HÖR ORDET OCH TAR VARA PÅ DET I ETT GOTT OCH RENT HJÄRTA, OCH GENOM UTHÅLLIGHET BÄR FRUKT.

Lukas 8:11-15.

Den goda jorden är plöjd, harvad och bearbetad så pass att alla stenar är bortplockade och allt ogräs upprensat. Det är ett mödosamt arbete. Den hårda ytan behöver regn för att mjukna.

Ett hjärta som kultiverats på detta sätt, blir som den bördiga mylla som fyller hela Östergyllen! 

På vår pilgrimsvandring några timmar senare såg vi hur åkerbrukarna redan sått sin höstsådd, och skira gröna strån tittade upp.

Det var mycket vackert.

Och det ger hopp till en trött själ.

Kelim-hål i vändningarna.

Kuddarna var vävda i flamskteknik. Som väverska vet jag att den här sättet att väva gör att det bildas "kelim-hål" där färgtrådarna vänder. 

Symboliskt skulle det kunna betyda att även där förutsättningar är goda, kan luriga hål finnas. Man ramlar ned, i alla fall.

Men där färgtrådarna löper tätt, finns inga kelim-hål. Det betyder att även i den mörka skuggan kan livet ändå hålla samman...

Kudden predikade.

Liknelsen klarnade.

Texten följde med oss senare under dagen då den stora pilgrimsvandringen över Omberg skulle utmana oss. Mer om det i nästa inlägg.

Hängig kamrat...

Hur kunde jag se allt detta i en kudde?

Tja, den som har ögon att se med, skall se... precis som du som har öron, skall höra!

Och det stod ju "H" överallt på kudden...

Helene Sture Kuddfelt,

- textilpredikant, ordvävare och kuddteolog, på kant...

H som i Helene!