Guds hus i Kvidinge.
Finns det en hus där man kan vara hemma, oavsett vad som hänt?
När jag lärde känna kyrkan hände något. Bibelordet med löftet att få bo i Herrens hus för evigt blev sakta en verklighet för mig.
OCH JAG SKALL ÅTER FÅ BO I HERRENS HUS, EVINNERLIGEN.
Psalt 23:6.
I varje samhälle finns en kyrka. Det betyder att var jag än är, kan jag "komma hem", till Guds hus.
Detta år ligger helgdagarna mitt i veckan. Måndag, tisdag, helg-afton, helg-dag, fredag, lördag och söndag. Jul, nyår och nu Trettonhelg. Söndagarna där emellan dyker inte alltid upp, men i år får vi lyssna till texter både på "söndag efter Jul" och "söndag efter nyår".
Kallt ute. Varmt inne.
I söndags var rubriken "Guds hus".
Vi hade kört hela vägen från Hällevik på Listerlandet till Kvidinge i Skåne för att få deltaga i gudstjänsten där.
Vi fick lyssna till texten då den unge pojken Samuel hör Guds röst, men tror det är den gamle tempeltjänaren Eli som ropar på honom.
PÅ DEN TIDEN VAR DET OVANLIGT ATT HERREN TALADE TILL MÄNNISKOR, OCH PROFETSYNER FÖRKOM SÄLLAN.
ELI, VARS ÖGON NU BLIVIT SÅ SVAGA ATT HAN INTE KUNE SE, LÅG OCH SOV PÅ SIN VANLIGA PLATS. TEMPELLAMPAN VAR ÄNNU INE SLÄCKT OCH SAMUEL LÅG OCH SOV I HERRENS TEMPEL, DÄR GUDS ARK STOD.
DÅ ROPADE HERREN PÅ SAMUEL...
1 Samuelsboken 3:11-10.
Hör du Herren tala?
Tänk att ha som sovplats det allra heligaste, där arken stod med de två förbundstavlorna!
Och Eli, som inte kunde se så bra, hörde desto bättre. Han förstod att den unge pojken nu fick sin kallelse.
I Guds hus.
Jag fick min kallelse på en långpromenad utanför Bjärred. Länge hade jag brottats med Gud, och nu var avgörandets stund här. Jag var på väg längs stranden mot Barsebäck... och hade beslutat mig för att inte vända förrän vi var klara.
Kärnkraftverket tornade upp sig allt närmare... Det var sannerligen inget Gudshus, men kraften och faran därifrån skärpte alla mina sinnen.
- På vilket sätt vill du tala om mig? Statligt neutralt i skolan eller med brinnande hjärta i kyrkan?
Plötsligt stod det helt klart vad svaret var. Herrens fråga fick mig att förstå var min plats var.
Med ett stort leende i ansiktet vände jag om och lämnade kärnkraftverket bakom mig...
Kyrkan, här kommer jag!
- TALA, HERRE, DIN TJÄNARE HÖR!
Samuels svar är också mitt svar.
Tala! Jag vill lyssna.
Mitt hem är Herrens hus, oavsett var min adress är. Sedan den dagen har Herren lagt sina ord först i mitt hjärta, sedan i min mun. Verbi Divine Minister, V.D.M - det gudomliga ordets tjänare.
Min tacksamhet vet inga gränser.
I Kvidinge kyrka satt vi endast åtta personer på grund av corona-begränsningarna. Vi var lyckligt lottade.
Vi reste oss upp och lyssnade till det heliga evangeliet, då Jesus tolv år gammal dröjde sig kvar i templet.
Jesus satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav.
Men Maria och Josef förstod ingenting. Deras pojke var olydig som inte följt med dem tillbaka hem. De fick vända om till Jerusalem och letade efter honom i tre dagar.
HANS MOR SADE TILL HONOM:
- BARN, HUR KUNDE DU GÖRA SÅ MOT OSS? DIN FAR OCH JAG HAR LETAT EFTER DIG OCH VARIT MYCKET OROLIGA.
Lukas 2:42-52.
Anklagelser är inget bra sätt att kommunicera på. Varför utgick de ifrån att Jesus ville göra dem ledsna? Men oron kan förstås ligga i att någon har kidnappat barnet...
Intressant är att konstatera att hon säger "din far och jag"... Nu var de gifta och det fanns flera biologiska barn och halvsyskon (!) till Jesus.
Högtid vid tempelmuren i Jerusalem.
Jesus svarar förvånat:
- VISSTE NI INTE ATT JAG MÅSTE VARA HOS MIN FADER?
Den blicken i ögonen hade jag velat se... De förstod inte alls vad han pratade om. Ännu hade inte insikten om hans identitet klarnat för dem. Men Jesus visste mycket väl vem han var, av svaret att döma.
Han följde med dem ner till Nasaret och lydde dem i allt.
Denna "olydnad" var inte ett regelbrott. Det var en nödvändighet för att börja ge sig till känna för de skriftlärda i templet.
Det finns många barn som överraskar sina föräldrar med en andlig vishet som de inte kan hantera.
I vår tid förkvävs ofta sådana barn med olyssnande öron och stumma ord. De vuxna vet inte vad de skall säga. Den religiösa analfabetismen är skriande i vårt land.
Jag ber stilla i mitt hjärta för alla dessa "Samuelsbarn" och "Jesus-barn" som hör Guds röst i sitt hjärta. Måtte ni få Guds beskydd i en hård värld!!
Jesusbarn.
Men moder Maria visste ju vad gamla Hanna och Symeon hade sagt i templet då de bar fram Jesus, åtta dagar gammal:
HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HÄDAN I FRID, SOM DU HAR LOVAT.
MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK...
HANS FAR OCH MOR FÖRUNDRADE SIG ÖVER VAD SOM SADES OM HONOM.
Lukas 2:29-33.
Maria började nog ana att detta började bli synligt då Jesus var tolv år - den judiska åldern för "konfirmationen".
Lukas berättar vidare hur Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors behag.
Sedan får vi inte veta mer förrän Jesus är vuxen.
Interiör, Kvidinge kyrka.
Krubban och granarna stod kvar i Kvidinge kyrka. Vi satt utplacerade glest i kyrkbänkarna men gemenskapen var ändå stor. Prästen predikade med glödande hjärta om templet i Jerusalem och kantorn spelade från stora orgeln. Innehållsrika psalmer flödade i kyrkorummet.
Min Faders hus är tillika min dopkyrka... Här blev jag kristnad som späd, och infogad i Guds heliga förbund. Tiden stannade och allt blev ett NU.
På altaret stod ett tacksägelseljus. Det var för vår mamma...
- Ett ljus är tänt för Britta PålOls, som avlidit i en ålder av 87 år, 4 månader och 26 dagar...
Klockringning.
- Gud, låt Ditt eviga ljus lysa över henne. Vi tackar Dig, himmelske Fader, att vi får samlas till bön och lovsång i Ditt hus. Låt vår gudstjänst här på jorden bereda oss för evigheten hos Dig, genom Jesus Kristus, vår Herre, Amen.
Det var rik liturgi, ja, full liturgi, inga "sneddningar" eller störande solosånger. Altaret var i fokus och där stod även de heliga gåvorna.
Nattvarden var förberedd...
Det var mer än ett år sedan jag firade en hel högmässa. Som jag har längtat...
Små, vita servetter låg vackert vikta över altarringen och markerade var vi fick stå, med avstånd till varann.
Vi föll på knä inför det heliga. Mammas levande ljus lyste över hennes död. Den lilla oblaten smälte i min mun, liksom allt som varit svårt. Jag svalde försoningen.
- För dig utgiven...
Levande och döda. Tillsammans. Altarringen blev hel. Där bakom, på "andra sidan", fortsatte den och återigen stannade tiden. Allt blev ett NU i detta ögonblick.
Och himmelen öppnade sig för min inre blick.
Min dopfunt.
DU SKALL KALLA PÅ FOLKSLAG DU INTE KÄNNER,
FOLKSLAG SOM INTE KÄNNER DIG SKYNDAR TILL HERRENS HUS,
FÖR DIN GUDS SKULL,
ISRAELS HELIGE,
SOM SKÄNKT DIG HÄRLIGHET.
SÖK HERREN MEDAN HAN LÅTER SIG FINNAS,
ÅKALLA HONOM MEDAN HAN ÄR NÄRA.
MÅ DEN GUDLÖSE ÖVERGE SIN VÄG,
DEN ONDSKEFULLE SINA PLANER.
MÅ HAN VÄNDA OM TILL HERREN,
SÅ SKALL HAN FÖRBARMA SIG ÖVER HONOM,
VÄNDA OM TILL VÅR GUD, SOM ALLTID VILL FÖRLÅTA.
Psaltaren 55:5-7.
Försoningsplats. Alltid.
Hemma.
Vi är hemma. Hon har kommit hem. Inte "gått bort".
Hemma i min Faders hus.
Djupt tacksamma hälsningar,
Helene F Sturefelt.
Läs mer här om episteltexten från Hebreerbrevet, om Mose som tjänare i huset och Kristus som son i huset:
Också ett hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar