Jesus - vilken kraftkälla!
Livet rullar på, samtidigt som det i den andliga världen är en ständig kamp om vår uppmärksamhet.
Ont och gott sliter i oss.
Egenrättfärdighet och präktighet döljer våra skamfläckar och osynliga synder.
Förr i tiden fanns en mycket större medvetenhet om människans tillkortakommanden. Maktbalansen mellan gudar och människor kunde rubbas, med missväxt som konsekvens.
Jag kommer under några inlägg fortsätta syna vikingatiden och brytpunkten med kristendomen.
Jag vill lära känna vår historia djupare, på alla håll.
Äldre tider.
Johanne Hildebrandt, författare och journalist, skriver i sin utmärkta serie om Valhall hur det gick till när nya prästinnor skulle invigas till sitt ämbete.
De hängdes upp i träd, med rep runt armar och ben, och fick lida stor smärta, men inte för att dö. Lidandet blev en väg i den inre resan till andarna och gudarna. Ståndaktigheten gav dem oerhörd kraft att hantera mörkrets krafter.
Läpparna fuktades med svamp på en stång.
Det känner vi igen...
Efter någon dag togs de ned, levande, utmattade men andligt starka.
Mycket intressant!
Det var prästinnorna som avgjorde vad som skulle offras till Gudinnan. Ju svårare nödsituationer, desto större offer.
- Ta den vita hingsten.
- Nu måste yngste sonen offras.
Rädsla och fruktan styrde ofta dessa människors liv, men även det vackra i livets fruktbarhet.
Jag försöker komma åt den dagen då vikingafolket för första gången fick höra om Vite Krist, alltså Jesus Kristus.
Berättelsen om honom blir tydlig på olika sätt, beroende på hur vi lever.
Hur tydlig är Kristus för oss?
Kanske lät det så här:
- Vi ser att ni har seder att hänga upp folkets blivande tjänarinna i det heliga trädet. Vi har också hört om era stora offer till Gudinnan. Vi kommer med det goda budskapet om en man som är Guds son. Han har inte kämpat i strid, men har med Ordets makt visat vem den levande Guden är.
Hans namn är Jesus Kristus.
- Vilken färg hade han på kläderna? frågade en av de blåklädda prästinnorna.
- Vita.
- Då kallar vi honom Vite Krist. Fortsätt.
- Vi ser att även ni vet blodets makt. Jesus hängdes också upp på ett träd, en träpåle, men inte med rep utan med spik. Blodet rann och smärtan tog hans liv.
- Samlade ni upp blodet i de nio skålgroparna?
- Nej, men några av hans vänner samlade några droppar i en bägare.
- Dricker ni blod?
- Nej, inte alls. Istället tar vi starkt vin av druvor och dricker det till hans åminnelse och ära. Vi gör denna försoning levande varje dag.
Besvikna suckar hördes bland åhörarna.
Vite Krist, hans vin, hans blod.
Missionärerna fortsatte:
Vite Krist var oskyldig, med sa att han nu tog alla missgärningar på sina axlar, för alla människors skull. På detta sätt gjorde han slut på alla offer, i alla tider, för alla folk.
Nu blev det precis tyst bland vikingafolket i byn. Något sådant starkt offer hade de aldrig hört talas om. Det kunde inte vara möjligt!
- Eftersom han var fläckfri och utan synd hade offret denna starka verkan.
Männen muttrade. Kvinnorna skruvade på sig, men en förväntan låg i luften.
- Hur kunde han vara Guds son?
- Den levande Guden tände livet i en ung flicka som hette Maria. Hon hade blå mantel.
Jesus i blå (!) Mariamantel! Lisa Chemnitz ikon.
Nu blev prästinnorna intresserade. Det fanns alltså en kvinna med i spelet, som hade kontakt med Guden.
De nickade gillande.
- I tre dagar var Vite Krist död. De lade honom i en klippgrav och soldater från olika folk vaktade honom. Han var nere i dödsriket i dessa tre dagar, bland alla de osaliga.
Prästinnorna visste precis vad missionärerna talade om. De fick ofta utkämpa strider med de osaliga andarna med hjälp av sina offer, sejder, galdrar och besvärjelser.
Men det var omöjligt att det skulle kunna finnas någon som var starkare än de. En man, dessutom...
- Höll han kvinnorna som trälar? frågade byns husfru.
- Nej, inte alls! Vite Krist levde utanför fruktbarhetsriterna, men menade att alla är Gudens barn. Han talade ofta med dem, och med sitt kraftord gav han dem tillbaka sin plats i byn där männen förtryckt dem.
Jesus i kvinnorna knä - mor och mormor.
Byns kvinnor bad att få tre dagars överläggning.
Det fanns en trötthet över alla de blodiga offren. Dessutom hade det varit missväxt i flera år och kreaturen hade dött, ett efter ett. Det fanns inte så många att offra längre. Och männen behövde bli fler. Småpojkarna måste få växa till sig.
Frågan var hur man skulle kunna komma åt de kristna besvärjelserna. Hur lät deras galdrar och sejder?
De kom överens att låta pröva kraften i Vite Krist. Men då måste han ge god växt och kunna besegra alla djävlar och demoner också!
Vite Krist, ge oss god växt!
De samlades på gården igen. Missionärerna hade blivit väl omhändertagna, men kosten var mager; surgröt och kokta rovor, helt utan den stil och finess som de var vana vid från klostret nere i frankernas rike.
Prästinnorna ställde sig i halvcirkel så att deras blå klänningar liknade ett himlavalv på jorden.
- Säg oss hur vi får del av Vite Krists kraft!
Missionären, som förde deras talan, harklade sig och sade:
- Ärade prästinnor, detta är inte bara för er, det goda budskapet gäller er alla i byn. Skaparguden som sände sin son Jesus, är fylld av kärlek. Denna kärlek är grunden till att nu komma alla människor nära. Inget ont kan dock vara i Guds närhet. Därför måste all synd bekännas och tvättas bort.
När var och en är redo går ni ned till bäcken där friskt vatten rinner.
- Blodet då? Den starka vindrycken?
- Ta det lugnt! Efter dopet - inte blotet - gör vi en enkel måltid med bröd och vin, som vi har med oss.
Men nu kommer det viktigaste; var och en måste uttala namnet JESUS över sitt liv, över sina saker, över sina tankar och sina känslor.
- Varför då?
- Därför att Jesus-namnet betyder Den som Räddar, Frälser, frihalsar från bojorna.
Jesus - den som räddar fullt ut.
Och så berättade de om den man som blev fosterfar till Jesus. Josef fick i en dröm veta att han kunde ta Maria till sig och ge dem båda beskydd. I drömmen talade Gud och sade:
HON SKALL FÖDA EN SON OCH DU SKALL GE HONOM NAMNET JESUS, TY HAN SKALL FRÄLSA SITT FOLK FRÅN DERAS SYNDER.
Matteus kap 1:21.
De fick höra hela den underbara kraftberättelsen om hur Vite Krist alltid funnits med, sedan skapelsens början, och vikingafolket såg honom för sin inre syn som den starkast lysande stjärnan de väntat på.
KRISTUS ÄR DEN OSYLIGA GUDENS AVBILD, DE FÖRSTFÖDDE I HELA SKAPELSEN, TY I HONOM SKAPADES ALLT I HIMLEN OCH PÅ JORDEN, SYNLIGT OCH OSYNLIGT, TRONER OCH HERRAVÄLDEN, HÄRSKARE OCH MAKTER...
… OCH GENOM HANS BLOD PÅ KORSET STIFTADES FRED, OCH ALLT FÖRSONADES GENOM HONOM, ALLT PÅ JORDEN OCH ALLT PÅ HIMMELEN.
Kolosserbrevet kap 1:15.
Över himmelen...
- Gäller segern över Tiwatz också? Gorm? Och alla marorna?
- Ja, svarade missionärerna, det Vite Krist gjord på korset har besegrat all ondska, särskilt dem i andarnas rike. Och de vet om det...
Och så sjöng de den vackraste "sejden" eller lovsången:
O GUDS LAMM, SOM BORTTAGER VÄRLDENS SYNDER...
Hur gick det sedan?
Det vet inte jag, eftersom detta är min rekonstruktion av hur det en gång skulle kunnat ha gått till.
Men klart är att någonting hände, på plats efter plats i hela Norden, bland alla vikingar.
Och jag är övertygad om att det var kvinnorna som tog emot Vite Krist först, för att få slut på det blodiga offerväsendet. De behövde djuren och pojkarna levande, inte upphängda i träden för att blidka de gudar som inte var annat än naturkrafter som getts för mycket makt...
Eva Spångbergs Vite Krist.
Nu går vi över till vår egen tid, tusen år senare. Jag tror vi behöver lära oss av vikingatiden för att förstå vilken kraft vi har i Jesus.
Likväl är det så att man kan komma till kyrkans andakter och gudstjänster utan att få höra Jesusnamnet nämnas en enda gång...
I sin förkunnelse händer det att prästerna säger "Gud" i största allmänhet, men inte Jesus. Det kan ju vara frånstötande...
Inte ens inför den heliga nattvarden kan det i predikan nämnas vad Jesus har gjort för oss. Varför har frimodigheten börjat tyna bort?
Är det mångfaldens pris? Vi slätar ut oss för att inte stöta oss med sekuläristerna, ateisterna eller andra med annan religion?
Jag citerar en av dagens missionärer, Owe Lindeskär, som menar:
- Vi behöver en ny frimodighet att utropa namnet JESUS, eftersom det rymmer den kraft och den auktoritet som kyrkan så väl behöver.
Det kraftfullaste namnet.
I en tid av andlig förvirring får vi påminna oss om vad Paulus skrev till de kristna i Kolosse, i dagens Turkiet (se citatet ovan).
Jesus är den främste försonaren och därmed den ende som fullbordat försoningen och kan ge full förlåtelse.
Full förlåtelse... !!
Jesus är den främste även i den andliga världen, bland de osynliga makterna, eftersom han har besegrat även de onda andarna. Till sist visar Paulus att Jesus har full makt i himmelen, oss alla till glädje.
Läs vidare själv i Kolosserbrevet i Nya Testamentet.
Owe Lindeskär skriver vidare:
- Eftersom Jesus är församlingens huvud, dess herre och kung, är han den främste. Och när Jesusnamnet inte uttalas i kristen förkunnelse och liturgi, där är det ett svek mot honom som är nummer Ett i Guds kyrka.
Mycket gammal Kristusbild.
Men hur ska vi nutidsmänniskor hitta tillbaka till fornkyrkans tro?
Jo, genom att fästa hjärtat vid att Gud är Skaparen som gjort livet så enastående skönt. I den insikten börjar vi se vårt eget smutsande... Här börjar omvändelsens process.
Synden, brottet, sveket från vår sida får nu bekännas och erkännas.
Och när vi tar emot förlåtelsens renhet går vi från död till liv, från djävulens makt till Guds livgivande makt.
Det är nu vi upprättas på alla plan - andligt, mänskligt, relationsmässigt...
… och då kommer ord av tacksamhet OCH glädjen att berätta om Jesus Kristus. Om Vite Krist...
Välsignad vare Du!
Owe Lindeskär skriver:
- Den som bekänner Jesus namn över sina problem går in under namnets auktoritet.
Den som bekänt sina synder kan frimodigt bekänna Jesu namn över sin sjuka kropp, sin oroliga själ eller över relationer som är skadade.
Namnet Jesus kan bekännas över en församling som tröttnat och där elden har falnat.
- Ja, vi behöver en kyrka som frimodigt bekänner Jesus över land och folk och som kan bidra till att Sverige på nytt hittar tillbaka till Gud.
Läs mer om denna fine missionär och deras arbete:
www.kerygma.se
Han kommer gärna och predikar! Telefon 016 - 35 88 69.
En modern missionär.
Så, nästa gång du ser Jesus hänga på korset i en kyrka, tänk då på att han ersatte alla hästoffer och människooffer i de heliga lundarna på vikingatiden.
Det, åtminstone, borde väl räcka till en liten artig tacksamhet, även bland tvivlare och förnekare!
De varmaste Jesus-hälsningar, vikingateologen
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade i fina St Nikolai kyrka Sölvesborg samt i Vadstena.
Älskade Jesus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar