KORS I TAKET! GUD I TAKET?

                 

Kors i taket.

Har du hört det uttrycket förut?
- Kors i taket!

Var det ett sätt att skydda sig mot det onda? Att man liksom ritade ett kors i stugans låga tak?

Jag har de senaste veckorna umgåtts mycket med kyrktak. De medeltida kyrkornas målningar är fascinerande.
Alla kyrkobesökare tvingas lyfta blicken från sin egen navel för att kunna skåda upp i glömda världar...

Det är medeltidens bildberättande för den icke läskunnige, en sorts kyrko-grafitti som vill förmedla det bibliska dramat.

Kan man även säga:
- Gud i taket!?

Vi må pröve…

Följ med på pilgrimsfärd till Mön i Danmark. Vi stannar till vid öns största samhälle Stege (jo, samhället heter så!) och samlar oss kring kyrkan.
Jag beundrar själva kyrkbyggnaden, stävpelarna, hörnstenen... och tornet.

Stege kyrka på Mön.

Just då slog klockan tolv.Vilken vacker klang kyrkklockorna har. Jag gjorde ett försök att spela in, i all enkelhet. Lyssna här:

Klockornas klang i Stege.

Men det fanns en tid i mitt liv då jag inte tyckte om kyrkklockornas klang. Det påminde mig om något jag inte hade. Jag fick dåligt samvete. Blev trött och gäspade.

Jag hade Gud varken i hjärtat eller i taket.

De gamle berättade hur trollen försökte tysta kyrkans klockor genom att kasta jättestora stenbumlingar på den...
Idag ser trollen annorlunda ut. De är politiskt korrekta och vill inte höra några religiösa markeringar över huvud taget. Slaget är ofta riktat mot annat håll, men det träffar oss också.

Det tog tid innan jag lärde mig vår historia, hur den kristna tron kom med sjukvårdskunskap, läkeörter och konsten att bygga något så avancerat som kyrkans valv.

Titta här i Stege kyrka, vad har de målat här??

Det ser inte särskilt gudligt ut...

Målarmäster och hans gesäller tycks inte vara intresserad av någon biblisk historia i Stege kirke.
Till vänster ser det ut som två hundar springer och jagar varandra.
Till höger det ut som ett patriarkalt familjegräl? Mannen drar hustrun runt halsen...

Ornamenteringen är inte enhetlig. Mönstret går lite hipp som happ. Ungefär som att gesällerna har tjatat på varann:
- Nu är det min tur att måla lite!

Och titta noga till höger, i spetsen - där sitter ju trollet!

Fula troll i kyrktaket.

Det var inte lätt att förstå vad en guidande prästen sa. Danska med kyrk-eko övergår mitt förstånd...
Men jag uppfattade så pass mycket att hon nästan verkade lite stolt över att de hade så profana målningar, utan anknytning till kyrkans budskap.

Sekularisering ända upp i taket... redan på medeltiden!

Gud, var är du??

Om inte Gud är i taket så kanske Gud är framme vid altaret?

Jag smög tyst framåt i kyrkan.

Altaret i Stege kirke.

Ljuset från fönstren föll vackert in mellan pelarna.

Jag såg ett helt nytt altare i modern design. En marmorskiva på metallben i vinkel så att det bildade kryssmönster.
Nej, jag tyckte inte om det. Inte heller fanns det något antependium - tyg - som brukar vara fäst på framsidan.

Det påminde lite om vårt nya altare i Fredrikskyrkan i Karlskrona.

Altaret i Fredrikskyrkan, Karlskrona.

Altarskrivan i Stege kyrka såg vinglig ut, inte alls stabilt och inte alls format efter vår bibliska berättelse. Dessa båda kyrkor saknar vit altarduk. Varför?

Jesus lades i en grotta i berget, på en stenbänk, med bindlarna över sin döda kropp.
Den vita altarduken symboliserar hans svepning.

Jag vill se detta förkunnas i kyrkans inventarier! Inte bara mötas av en modern design - som i sig kan vara tjusig - som inte är förankrad i den kristna tron.

Käre Gud, var är du?

Jag tittade på korset. Det var ju tufft... snyggt vridet i ett stycke med en hälsning om uppståndelse.
Men jag tyckte inte om det heller.
En knuff bakifrån så faller ju korset framåt...

Det krävs teologisk kunskap och egenlevd tro för att konsten skall kunna kommunicera med oss.

Det kors där Jesus gav sitt liv var fruktansvärt stabilt!!

Jag tänker på när vi besökte Trädgårdsgraven i Jerusalem, där man tänker sig att de lade Jesus.
En starkt helig plats!!
Alla turister som tittade in i graven konstaterade att den var tom. Fortfarande.

Gravarna vid Oljeberget, Jerusalem.

Jag tycker mycket om att gå in i kyrkor. Det är stadens själ. Det är Guds hjärtas närvaro i samhället.
Men ibland blir jag fundersam.

Vi vet ju att Gud inte bor i hus, men... den byggnad som är uppförd till Guds ära ska helst berätta om honom, eller hur!

Om varken tak eller väggar förkunnar Guds ära då sänker jag blicken igen, och knäpper mina händer i bön.

NÄR NI KOMMER TILL HONOM, DEN LEVANDE STENEN, RATAD AV MÄNNISKOR MEN UTVALD AV GUD OCH ÄRAD AV HONOM, DÅ BLIR OCKSÅ NI TILL LEVANDE STENAR I ETT ANDLIGT HUSBYGGE.
1 Petrusbrevet kap 2:4-5.

Hörnstenen! Inte ratad.

En levande sten. Så vackert uttryckt! Jag - en levande sten. Du - en levande sten i Guds stora, andliga husbygge, här mitt ibland alla människor.

Och där jag satt bakom en pelare i bön så tänkte jag på ordet om hur våra kroppar får vara små tempel för Guds Ande.
Dock, det är inte självklart!

I förra inlägget skrev jag ju om att vi inte är gudomliga... Endast Kristus är gudomlig.
Men i syndabekännelsens omvändelse där flödar förlåtelse och försoning! Att välkomna Jesus som herre i sitt liv öppnar dörren för den Helige Ande att komma in.

Som en gåva.

Sjung av glädje.

ER KROPP ÄR ETT TEMPEL FÖR DEN HELIGE ANDEN, SOM NI HAR INOM ER OCH SOM ÄR EN GÅVA FRÅN GUD.
NI TILLHÖR INTE ER SJÄLVA.
GUD HAR KÖPT ER OCH PRISET ÄR BETALT. ÄRA DÅ GUD MED ER KROPP.
1 Kor 6:19-20.

Vi fortsätter vår pilgrimsfärd till kyrkorna på Mön, men det tar vi mer av en annan gång.
Gå hem och titta i din egen kyrka vilka symboler som finns där.
De bär ett budskap till dig.

Och skulle allt vara vitmålat och överkalkat, så får du väl själv måla ett kors i taket...

Vår Frälsare.

Kyrkglada hälsningar från eder Helene F Sturefelt,

- som blivit botad från att inte förstå vidden och värdet av kyrkklockornas klang,
- som inte gäspar av ointresse, utan om engagemang saknas hos kyrkfolket...
- och som njuter av rönnbären runt Stege steg-randiga kyrka i Danmark!

Rönnbär på Mön.