Går det runt eller rakt fram?
Går det runt, runt eller går det rakt fram?
Är vägen utstakad och problemfri eller snubblar du ibland, och faller?
Pilgrimsvandring och Helig dans - cirkeldans - liknar vartannat. Båda gestaltar livet i miniformat och söker efter mönster för att förstå tillvaron.
Här på Emmaus Höjskole i Haslev, Danmark, arbetar man med kreativa uttryck utifrån en kristen kontext. Konst och musik är en självklar del som uttryck för gemenskapen med Gud.
Helig Dans med tydligt centrum.
Teatersalen var smyckad med tre höga rosor i vas, en skål med vatten, ljus och sten, omsluten av en törnekrans.
Jag hade förberett för Helig dans.
Tre rosor - Tro, Hopp och Kärlek. Fader, Son och Helig Ande. Min kropp, själ och ande. Allt var på plats.
Skålen rymde de fyra elementen - vatten, jord, luft och eld.
Vi räckte varandra händerna och skapade den dansande cirkeln. Höger handflata uppåt, den tar emot från himmelen. Vänster handflata nedåt, den ger åt jorden. Så blir balansen god - ingen ska ta "grabba-tag" och dominera när vi håller i varandra.
Från det lilla värmeljuset i skålen strålade en liten solstråle från Guds stora himlaljus. Tänk att få dansa på en solstråle... gunga sig fram och tillbaka, öppna upp bröstet och dansa med frimodighet!
Här är jag! Dansa med mig, Gud! Led mig i dansen!
Simon Aaens konst.
Veni Creator Spiritos - Kom Skapande Ande.
Vi dansade med händerna, lyfte dem upp, höger först, vänster sedan, därefter båda. Vi formade ett klot - vår längtan, vår planet, och gick fram fyra steg mot mitten och kastade upp detta till Gud, tog emot välsignelsen och drog den till oss, med fyra steg tillbaka igen.
Går det att med ord beskriva en dans?
Njae, inte så bra, men jag vill ge dig en liten känsla av vad vi gjorde.
Det fina var att vi dansade i tystnad! Denna workshop saknade nämligen musik.
Vi har hört så många fina berättelser och kloka tankar att vi behövde tystnaden för att låta allt detta komma till ro.
Endast fötternas steg, skritt, hördes taktfast mot golvet. Men på ett ställe knarrade golvet och störde oss - kniiirr, knaaar…. Precis som livet.
Det stör oss ibland.
Skapelse.
Vi vill så gärna leva livet enkelt och rakt. Men livet är ju inte så. Det svänger och böjer sig, ställer bekymmer i vägen som vi måste förhålla oss till.
De gestaltade vi i dansen "Syrtos". Fyra raka steg fram, sedan krånglade det till sig med annan rytm och steg kryss bakom... så man tappade balansen.
Jag vet inte hur många gånger jag har snubblat här i livet... Tvingats till uppbrott mot min vilja. Vad händer nu?
Fötternas steg blir till hjärtats bön.
Fötterna kan också bedja.
Kyrie Eleison. Herre förbarma dig.
I tysthet dansade vi denna bön. Höger arm och ben till sidan, vänster arm och ben till sidan så att man står bredbent med vidöppna armar - en sinnebild av hur Gud Fader ser på oss alla.
Två steg bakåt, armarna sluter sig och tar in det som de gett ut.
Händerna hålls samlade vid hjärtat. Däri ligger nu våra böner om förbarmande. Vi gungar två steg inåt mot ljuset, sedan tar vi ett steg åt höger så att cirkeln förflyttar sig.
Kroppen dansar ordlöst. Huvud och tankar får vila. Bönen verkar. Gud i oss.
Alltid nära.
Dansen sätter fart på blodcirkulationen. Vi var varma och rosiga om kinderna.
Vattenpaus! Vilopaus. I stillhet och egen bön. Vi pratar inte bort de dyrbara stunderna att få vara inför Herrens ansikte.
Vad vill Andens eld göra i mig? Vad vill jag be om till Guds skapande Ande?
I stillhet lyssnade vi inåt, och utåt.
På blockflöjt spelade jag så Arne Andreasens underbara pilgrimssång, skriven till detta tillfälle, med "världspremiär" på vår pilgrimskurs. De sju nyckelorden med sina symboler är vackert invävda.
Här kommer texten - på danska...
Broderfolk.
PÅ VEJ - DET ER AT VANDRE
I FRIHET OG GÅ UD
ALENE MED DE ANDRE
MED STAVEN OCH SIN GUD.
PÅ VEJ - DET ER AT VAERE
I ENKELHETENS FELT
AT NYDE OG AT LAERE
MIDT I NATURENS TELT.
Simon Aaens danska naturmotiv.
PÅ VEJ - DET ER EN KAPPE
AF STILHED OG AF BÖN
EN UNDREN PÅ EN TRAPPE
EN MUNFULD VED EN BRÖND. (brunn)
PÅ VEJ - DET ER AT GLEMME
BEKYMRINGERNES STIK
OG UNDER HATTEN GEMME
ET SMIL ET ÖJEBLIK.
En munfull vatten.
PÅ VEJ - DET ER AT GIVE
SIG HEN I STILLE RO
MÅ LANGSOMHEDEN BLIVE
EN SANG I MINE SKO.
PÅ VEJ - DET ER AT MISTE
SIT EGET SIKRE SKJOLD
OG MAERKE BOBLEN BRISTE
OG GI SIG GUD I VOLD.
Jag ger mig hän.
PÅ VEJ - DET ER AT DELE
MED DEN JEG IKKE SÅ
OG VIDE VI KAN HELE
ALT DET DER GIK I STÅ.
PÅ VEJ - DET ER AT FINDE
IND TIL SIG SELV IGEN
EN TRAEKFUGL INDERST INDE (flyttfågel)
DER FINDER VEJEN HEM.
Finna vägen hem.
Ja, jag vill gärna ha en kappa av tystnad och av bön. Jag vill gärna ha långsamheten som en sång i mina skor!
Jag behöver hitta in i mig själv igen. Pilgrimen är som en flyttfågel som äntligen finner vägen hem igen. Eller som humlan som dyker ned i blomstret...
Tack Arne för en underbar sång! Och tack Hans-Erik för nyckelorden, som beskriver hela min själ och mitt sätt att vilja leva!
Vi avslutade worshopen i Helig Dans med den keltiska bönen MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES.
Många har gråtit till och hämtat kraft hos denna bön. Är det så att jag kan stå alldeles still och låta vägen komma till mig? Om livet har gjort mig ont och jag inte längre vet vilka beslut jag skall fatta, kan jag lita så mycket på Guds omsorg att han låter vägen komma mig till mötes?
Vägen hem.
Vi dansade bönen, med den engelska texten, som jag inte kommer ihåg i skrivande stund...
MAY THE ROAD RISE UP TO MEET YOU (gå fyra danssteg)
MAY THE WIND BE ALWAYS AT YOUR BACK (snurra fyra steg runt dig själv och låt vinden symboliskt ge skjuss åt grannens rygg)
MAY THE SUN SHINE WARM UPON YOUR FACE (titta på den mitt emot i cirkel och gör en sol som välsignar hennes ansikte).
THE RAINS FALL, SOFTLY ON YOUR FIELDS (gör ett regn som strila ned)
UNTIL WE (sträck ut höger hand) MEET AGAIN, (sträck ut vänster hand)
MAY GOD HOLD YOU IN THE PALM OF HIS HAND. (och båda händerna mot hjärtat.)
Må din väg gå dig tillmötes.
Hur gick det på vandringen igår då?
Det kom stora regnskurar farande under hela dagen. Jag valde att stanna hemma och låg och vilade i sängen. Jag bad till Gud om beskydd över pilgrimerna vid strandskogen i Feddet.
- Det var mörkt runt om oss, berättade en av dem, men precis där vi satt var det som om änglarna höll undan regnet från oss... och vi var torra.
Vädret blev inga bekymmer! Tack Gud.
Raka hälsningar i cirklar från eder dansledare,
Helene F Sturefelt,
- som gärna lyfter fram Danmarks duktige kyrkokonstförnyare Simon Aaens och hans konstnärlighet.
Här noterna till den nya pilgrimssången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar