PILGRIMSVANDRING vid VATTENSPEGEL

Pilgrimsvandring i Karlskrona.

Vägen till livet går längs med en vattenspegel.

Följ med på en pilgrimsvandring i Karlskrona som är omgiven himmel och hav.

Vi går med glädje och vi går med allvar, med det lilla personliga perspektivet och det världsstora - FN's högsta delegater har träffats på Dag Hammarskjölds gård i Skåne, och en älskad svensk världsstjärna har slocknat; Avicci, Tim Bergling.

Varje fotsteg blev ett steg för FRED och FRID, fred och frid, fred och frid...

Vi börjar inne i den nyrenoverade Fredrikskyrkan.

Vid den nyskapade dopfunten mitt i kyrkorummet fångades vi av den första vattenspegeln. Eller är det en glas-skiva?

Många församlingsbor, inklusive prästerna, har av misstag lagt ifrån sig sina papper där, och sett dem sjunka ned i dopvattnet...

Fredrikskyrkans nya dopfunt.

Det är 4:e söndagen i Påsktiden och vi slog upp Psaltarpsalmen för denna veckan:

HALLELUJA! DET ÄR GOTT ATT SJUNGA VÅR GUDS LOV,
LOVSÅNG ÄR SKÖN OCH LJUVLIG.

HERREN BYGGER UPP JERUSALEM OCH SAMLAR DET SKINGRADE ISRAEL.

HAN GER LÄKEDOM ÅT FÖRTVIVLADE, HAN HELAR DERAS SÅR.

HAN BESTÄMMER STJÄRNORNA DERAS ANTAL OCH GER DEM DERAS NAMN.

VÅR HERRE ÄR STOR, HANS KRAFT ÄR VÄLDIG, HANS VISHET UTAN GRÄNS. Psaltaren 147:1-6.

Kyrkan speglas i Vårdcentralen...

 

Vi gick ut ur Fredrikskyrkan i det soliga aprilvädret, bara några steg tvärs över gatan. Där var vårt första stopp.

Vi stod framför det gamla posthuset, numera vårdcentral, men snart en rivningskåk då tomten ska bebyggas med ett nytt kulturhus, förhoppningsvis.

Men vad är det för en märklig vinjett ovanför porten?

Det ser ut som Noaks ark...

... med duvan som har en olivkvist i sin näbb, och på andra sidan - vem? En budbärare ur den grekiska gudasagan?

Och titta där! En som blåser i posthornet! Och en ståtlig kvinna i mitten! Vem kommer sedan? Gubben Noa och hans fru? Hm... märkligt det här.

Noaks post-ark!

 

För att inte tala om djuren!

Ett vildsvin, en bagge, ett lejon, en oxe, en kamel, en häst och en... älg!!

Vad har Stig Blomberg tänkt här?!

Fulla i skratt samlade vi ihop oss och lyssnade vi till nästa text.

Den var oväntat passande, både temat "vattenspeglar" men framför allt allvaret i att hålla sitt förbund - med fredsmötet på Hammarskjölds gård Backåkra.

Vildsvin och älg.

Det är den älskade Guden som uttrycker sin kärlek, förmedlad av profeten Jesaja:

ETT KORT ÖGONBLICK ÖVERGAV JAG DIG, MEN I STOR KÄRLEK TAR JAG DIG ÅTER.

JAG DOLDE MITT ANSIKTE FÖR DIG I HÄFTIG VREDE ETT ÖGONBLICK,
MEN EVIGT TROFAST VISAR JAG DIG NU MIN KÄRLEK,
SÄGER DIN BEFRIARE, HERREN.

DET ÄR SOM PÅ NOAS TID, DÅ JAG SVOR ATT NOAS FLOD ALDRIG MER SKULLE DRÄNKA JORDEN.

SÅ SVÄR JAG NU ATT INTE MER VREDGAS OCH INTE MER RASA EMOT DIG.

OM ÄN BERGEN RUBBAS OCH HÖJDERNA VACKLAR, SKALL MIN TROHET MOT DIG INTE RUBBAS, OCH MITT FREDSFÖRBUND INTE VACKLA,
SÄGER HAN SOM ÄLSKAR DIG - HERREN. Jesaja 54:7-10.

Budskapet trumpetas i posthornet!

Orden riktas mot oss människor. Hur många syndafloder har vi inte orsakat med vårt sätt att bete oss?
Plötsligt skakade mitt inre till, av både de fysiska och de mentala flodvågor vi satt igång, med klimatkrisen och hot mot världsfreden.

Gud, vår Skapare, står fast vid sitt förbund, och upprätthåller livet på jorden.
Men vad gör vi?

Käre, gode Gud förlåt oss... nedsmutsning och nedskräpning. Och låt nya vägar öppna sig för dem som har makten att påverka stabiliteten i Mellanöstern!

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Alamedan. Pumphuset.

Vatten ger liv. Vatten tar liv. För mycket vatten dränker, för lite vatten får oss att bli sjuka och törsta.

Vi gick S Smedjegatan ned och stod nu framför pumphuset på Alamedan.

När Karlskrona anlades fanns det inget färskvatten till befolkningen. Detta pumphus samlade upp regnvattnets dyrbara droppar.

Men kungen tyckte det låg i vägen för hans marscherande soldater, så det revs... men byggdes upp igen på 1950-talet.

Andligt sett, ur vilka källor öser vi? Jesus sa: "Kom till mig och drick!"
Vi är vilsna idag och har svårt att hitta rätt. Hur ska själen få sin törst släckt om vi söker bland grumliga källor?

När jag fann den kristna tron och blev funnen av Kristus själv, då har i mitt inre ett källflöde sprungit fram som är så viktigt för mig.
Jag kan inte beskriva det bättre än så här:

HÄR EN KÄLLA RINNER, SÄLL DEN HENNE FINNER
HON ÄR DJUP OCH KLAR, GÖMD MED UPPENBAR.

ANDENS TÖRST HON SLÄCKER OCH I HJÄRTAT VÄCKER
FRID OCH STILLA RO, KÄRLEK, HOPP OCH TRO.

JA, UTI DESS FLÖDEN, GIVES BOT MOT DÖDEN
I DESS FRISKA FLOD, BLIR MIN VILJA GOD.

DU, GUDS KÄRLEKS KÄLLA, DU SKALL EVIGT VÄLLA
EVIG HÄLSOSAM, SKALL DIN FLOD GÅ FRAM. Sv Ps 246.

Påskliljorna i kanten bekräftade budskapet.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Gömt vatten.

Vi vandrade vidare i tystnad, ned till Kungsbron där residenset är beläget.

Detta är Karlskronas framsida. Man angjorde staden från sjösidan. Våra dagars bilburna infartsled gör att vi kommer in i "staun" på baksidan. Kan nybyggnationer göra att välkomnandet blir allt vackrare?

Men som pilgrim går vi inte för att det är naturskönt, nej vi går för att be för staden och människorna. Oavsett framsida och baksida.

Vildtulpaner vid Pottholmen.

I en trädgård låg ett av många ankare placerat. Lite längre bort såg vi "Tårarnas Park" där mammor, fästmör, hustrur och familjer tagit avsked av sina unga pojkar, fästmän och äkta hälfter, och sett dem fara ut på havet.

Skulle de någonsin ses mer?

Jodå. Men inte alla.
Livet på sjön var mycket hårt och sjukdomar tog fler liv än havet själv.

Vi fick begrunda en stund detta med ankarets betydelse. Hur är jag själv förankrad i livet? Var har min tro sitt fäste?

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Tyst vandring på Stumholmen.

Vi gick över bron till Stumholmen. Det kan tyckas som en ordvits att gå i tyst bön just på Stumholmen... men här talade naturen till oss på många sätt!

Det tillhör ovanligheterna att det inte blåser i Karlskrona. Nu fick vi uppleva en dag då vinden nästan hade gömt sig, i alla fall var det inte "östan"!

Tacksamma satte vi oss på några bänkar och lät det yttre landskapet tala till vårt inre. Vilodagens frid kom till oss.

Strax intill stod den "Nedre fyren". Den övre finns vid Wämö där dessa båda bildar en enslinje för båtarnas infart.

Nedre fyren.

 

Vi tittade över vattenspegeln. Där borta var Tårarnas Park. Hur många tårar har vi själva inte gråtit?

När sorgen har fått ha sin gång, och vi fått lägga dessa erfarenheter i Guds välsignande händer, då kan tårarnas dyrköpta erfarenheter förvandlas till pärlor... och Herren Gud fångar upp dem i sin lägel, till vår tröst.

Samtidigt glittrade det så lockande i vattnet! Solen speglade sig i havet med en obändig livsenergi.

Reflexerna kittlade i ögonen.

Vi kan inte lysa av oss själva, det kan inte vattnet heller. Och inte fyren.
Någon måste tända ljuset inuti - Guds kärlek, min lysande källa!

Jesus, mitt ljus.

Karlskronas framsida.

 

Mina tankar gick till Karlskronas förrförra landshövding, Gunvor Engström. Hon hann uträtta mycket gott under sina tre korta år. Goda kontakter knöts och människor lärde känna varandra.

Hennes farfar hette Per Juliusson och har skrivit/ översatt en psalm i vår psalmbok. Det är det inte många som vet.
Musiken är en glad zulu-melodi.

Allting sammanföll precis i denna stund, där den sköna poesin med teologiskt djup fick tolka stundens närvaro:

NAMNET JESUS ALDRIG MISTER GENOM TIDERNA SIN GLANS.
DET OM EVIG KÄRLEK VITTNAR, SOM HOS INGEN ANNAN FANNS.

DET TILL UPPGIFT HAR ATT SAMLA TILL GUDS STÄNDIGT ÖPPNA FAMN
ALLA MÄNSKOR, UNGA, GAMLA, DETTA UNDERBARA NAMN!

Refräng:
NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING, DET MITT HJÄRTAS KÄRLEK VANN.
VID DET NAMNET FANN JAG FRÄLSNING, INGET ANNAT FRÄLSA KAN.

Residenset.

Sedan kommer vers 3, om fyren:

KLART DET STRÅLAR MITT I NATTEN, SOM EN FYRBÅK, JESU NAMN.
SEGLAREN PÅ FARLIGT VATTEN LEDS TILL NÅDENS TRYGGA HAMN.

OCH NÄR SOL OCH STJÄRNOR SLOCKNAR, JESUSNAMNET ÄR DET LJUS
SOM GUDS FOLK I ALLA TIDER PRISAR HÖGT I HERRENS HUS.

NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING...

Vi ville inte resa oss. Bänkarna var så solvarma och sköna.
Men framför allt var det stillheten inom oss som fyllde oss med Guds frid, den som övergår allt förstånd.

Fyren, 24 meter hög, visade vägen vidare runt på Stumholmen.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Vilodag.

De gamla kasernerna är omgjorda till bostadsrätter. Det är ganska fint att bo här, om man tar i i underkant...!
Jag bad en stilla bön om Guds frid in till de boenden och till dem som låg på gräsmattorna och fikade.

Borta på udden stannade vi till inför ett Coldino-kors, med formen av ett "Andreas-kors".
Det är en ordern som sätter upp och underhåller dessa kors runt om i skärgården.

Jag lät våra tankar gå till Jesu kors och det som han gjort för oss på Golgata.
Dagens episteltext berättar om det. Även en svan vid strandkanten lyssnade nu:

Coldino-kors.

JESUS LED UTANFÖR STADSPORTEN FÖR ATT MED SITT BLOD RENA FOLKET.

LÅT OSS DÅ GÅ UT TILL HONOM UTANFÖR LÄGRET OCH DELA HANS SMÄLEK.

TY HÄR PÅ JORDEN HAR VI INGEN STAD SOM BESTÅR, MEN VI SÖKER DEN STAD SOM SKALL KOMMA.

SÅ VILL VI GENOM HONOM STÄNDIGT FRAMBÄRA LOVSÅNG SOM ETT OFFER TILL GUD, EN FRUKT FRÅN LÄPPAR SOM PRISAR HANS NAMN.

MEN GLÖM INTE ATT GÖRA GOTT OCH DELA MED ER, SÅDANA OFFER BEHAGAR GUD.
Hebréerbrevet 13:12-16.

Försvarsmur som skyddar.

När jag vände mig om såg jag att muren där liknar döskalleplatsen Golgata i Jerusalem... Jesus och de två rövarna blev korsfästa av romarna nedanför kullen, intill vägen, så att alla som passerade dem skulle bli varnade att inte göra uppror.

Men Jesus har inte kommit för att göra uppror. Tvärtom. Jesus har kommit för att försona vårt uppror mot Gud, och det uppror som vi sedan sprider till varandra, över gränser och nationer.

Det är detta som är att vara kristen - att låta hans försoningsoffer göra oss rena från denna totala skuld.
Det offer som vi sedan får göra, av tacksamhet och uppfyllda av Guds kärlek, det är att göra gott och dela med oss.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Golgata kulle, Jerusalem 2018.

Inom mig kände jag en tacksamhetens tanke till alla de murar som är byggda till skydd, mot ondska och inkräktare.
Runt hörnet väntade nästa meditationsplats.

Kontrasterna är stora. Doften av solvarma luktvioler fick mina sinnen att hoppa till av glädje.
Näsan fick sin stimulans, men ögonen en annan.

Det är som sagt mycket speciellt att pilgrimsvandra i en militärstad. Som naiv svensk utan erfarenhet av krig och blodiga konflikter är detta provocerande. Men med andra erfarenheter kan även en flyghangar inge trygghet.

Dessa vi nu såg tillhör Världsarvet i Karlskrona och är inte längre i funktion.

Flyghangarerna på Stumholmen.

Jag berättade om MAF - Mission Aviation Fellowship - där kristna piloter efter Andra världskriget frågade sig:
- Varför skall djävulen ha patent på all teknologi?

Och så formades denna missionsrörelse där de flög hjälpsändningar till otillgängliga platser.
Så görs än idag. MAF flyger in mediciner, läkare, lärare och evangelister för att nå onådda folk med både kroppslig och andlig hälsa.

Vattenspegeln vid badviken på Stumholmen krusades då jag i min fantasi tyckte mig se dessa amfibieplan ta sats... och lyfta...

... men det var bara Aspöfärjan som passerade ute på fjärden.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Aspöfärjan på väg.

 

Vi gick inte långt, men länge. Vi lät tiden ta hand om oss, så att tankar och känslor hann reflektera över det vi hörde och såg.

Den inre bönen fick plats. Hjärtats samtal sker ohörbart, i det tysta.

Psaltarpsalmens ord trängde sig på. Nästan varje söndag läser vi om Israel i våra kyrkor. Utan att blir politisk är det en viktig uppgift för oss alla att bedja för Guds egendomsfolk.

Och det är mycket olyckligt om vi går emot Guds eget ord:

HERREN BYGGER UPP SITT JERUSALEM OCH SAMLAR DET SKINGRADE ISRAEL.

Detta blir särskilt kraftfullt med tanke på att Israel dessa dagar firar 70 som självständig nation!

Böner, böner... om fred och frid. Fred i Mellanöstern! Dessa ord följde min andning.

Fredsbevarande.

Marinmuseet i Karlskrona är en mäktig byggnad, med ännu mäktigare föremål att uppvisa.

1700-tals ingenjören Törnström lät snida många av de galjonsfigurer som finns samlade inne i galjonssalen.
De har suttit på stora krigsfartyg när Sverige utkämpade ett antal sjöslag mot Ryssland 1788-1790.

Vattenspegeln bakom oss skummade under ytan, av militärt raseri. Men på ytan var allt stilla.
Och tankarna väcks på hur nödvändigt det är att var och en får försvara sina gränser...

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Pilgrimsfigur.

Modevisningar, konserter och vigslar har ägt rum i galjonshallen. Jag minns en vigsel där jag lät alla dessa skräckinjagande figurer få tala... men viktigast av allt var det enkla träkorset på det tillfälliga altaret.
Brudparet fick höra att "Störst av allt är kärleken" och omslöts av böner att "respektera varandras egenart".

Frälsarkransens böner följde oss också längs vandringen.

- Vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan...

... och tackar Dig för att Du i dopets vatten gjorde oss till dina barn, renade och välsignade i Jesu namn.

VISA MIG, HERRE, DIN VÄG, OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Jarramas.

Jarramas låg stolt vid bryggan och ingav respekt över gammaldags konstruktionskunskap.
Vi vandrar i levande historia, omedvetna om att våra egna dagar redan imorgon fogas in till gårdagens erfarenheter.

Vår lilla pilgrimsskara lämnade nu tystnaden på Stumholmen och gick uppför den långsamma backen som heter Kyrkogatan. Där uppe tornar Fredrikskyrkan - starten och målet för vår vandring.

Med de skränande måsarna och "glasstrutarna" till sällskap stämde vi upp i psalmsång framför den gröna kyrkporten:

HÄRLIG ÄR JORDEN, HÄRLIG ÄR GUDS HIMMEL!
SKÖN ÄR SJÄLARNAS PILGRIMSGÅNG... Sv Ps 297.

Uppförsbacke till kyrkan.

Ett enkelt delande av dagens upplevelser avslutade vår eftermiddag.

Och som sagt, i Karlskrona är det lätt hänt att man bara pratar "väder och vind" eftersom det präglar människornas utsatta läge så starkt, men viktigare är ändå det som händer på insidan.

Min bön är att det inom oss skall få vara lika varmt och vindstilla som denna söndag var.
Med Guds närvaro. Med Jesu Kristi korsmärkta kärlek. Och med den Helige Andes delaktighet, till FRID och FRED.

Och att vi alla ska få nåden att återspegla Guds glädje i våra liv.


Talande hälsningar i tystnaden,

- med ett särskilt tack till min kunniga medvandrare Ulla Hällsén!

Helene Sture Stumfelt, pilgrimsledare och vattenkantsvandrare.

Pilgrim i staden.

P.S. På tal om posthuset och gamla postverket - här är en gammal bild från Poståkeriet i Karlskrona, intill tågstationen, där vildtulpanerna växer hej vilt...

... med de vackert gula postbilarna, som kunde leverera post i tid, helt och hållet... D-S.

Svunnen tid.