EN LITEN TID - om TÅLAMOD

En liten, kort tid.

Tålamod är ingen dygd som uppmuntras i vår tid. Att vänta är inte roligt. Tiden är dyrbar.

- Skynda dig! Jag orkar inte vänta.

Men utan luft i systemet blir livet allt för komprimerat, och nödvändiga pauser tvingar in oss i stress.

Nu skall du få möta en text där Jesus gör allt han kan för att förbereda sina vänner på det svåra som ligger framför.
De måste kunna stå ut en tid innan det vänder.

Och Jesus jämför med en förlossning.

Om du har en psalmbok så är detta evangelietexten för 4:e söndagen i Påsktiden.
Eller läs i din Bibel Johannes kapitel 16:16:

JESUS SADE:
- EN KORT TID OCH NI SER MIG INTE LÄNGRE, ÄNNU EN KORT TID OCH NI SKALL SE MIG IGEN.

Trädgårdsgraven.

De hade ingen aning om vad som väntade Jesus på döskalleplatsen Golgata. De hade inte en susning om att Jesus nu gick in i rollen som offerlammet som skulle slaktas, av fri vilja.

Jag minns när jag som konfirmand satt i Vikens kyrka och hörde prästen Lars Vogelius läsa denna omständliga text.
Men jag hade ju facit...

- JAG GÅR TILL FADERN. NI KOMMER ATT GRÅTA OCH KLAGA, MEN VÄRLDEN SKALL GLÄDJA SIG.
NI KOMMER ATT SÖRJA, MEN ER SORG SKALL VÄNDAS I GLÄDJE.

NÄR EN KVINNA SKALL FÖDA HAR HON DET SVÅRT, FÖR HENNES STUND HAR KOMMIT.

MEN NÄR HON HAR FÖTT SITT BARN MINNS HON INTE LÄNGRE SINA PLÅGOR I GLÄDJEN ÖVER ATT EN MÄNNISKA HAR FÖTTS TILL VÄRLDEN.

NU HAR OCKSÅ NI DET SVÅRT.
MEN JAG SKALL SE ER IGEN, OCH DÅ SKALL NI GLÄDJAS OCH INGEN SKALL TA ER GLÄDJE IFRÅN ER.

Graven. Där Jesus låg...

Jesus försöker tala om en helt ny värld som snart skall komma.
Guds nya värld skall födas ur moderlivet av den gamla.

Hur talar man om det?

Det nya barnet har mamman och pappan inte sett, bara anat. Och Guds rike hade lärjungarna bara hört Jesus undervisa om, men inte helt uppfattat.

Och dessa unga män kunde inte förstå att det goda måste gå genom en så oerhörd smärta, som väntade på långfredagens kors.

Inte heller kan en kvinna ana hur ont det gör att föda ett barn till livet.
Men detta är tillvarons villkor.

Smärtans nödvändighet.

Och tålamodet.

Smärta. Tålamod.

När Jesus ger sitt liv på korset så är det en genomgripande händelse som sker. Det är skrämmande och Jesus är realist, men talar för oförstående öron.

Det är bara den egna erfarenheten som hjälper en människa att förstå.

En liten tid...

Jag hör en sång nynnas:

EN LITEN TID VI LEVA HÄR, MED MYCKET MÖDA OCH STOR BESVÄR...

Är det en psalm?

Det kunde man tro, men nej, det är en julvisa, där refrängen handlar om tomtegubbarna... som slår i glasen... för att vara lite lustiga innan mödan drabbar dem igen.

Djupt evangeliskt, kan jag tycka!

Tomtegubbar...

Däremot är skogar, berg och dalar en psalm:

VAR JAG GÅR I SKOGAR, BERG OCH DALAR,
FÖLJER MIG EN VÄN JAG HÖR HANS RÖST.

HAN OSYNLIG ÄR MEN TILL MIG TALAR
TALAR STUNDOM VARNING, STUNDOM TRÖST.

HAN. MIN HERDE, GICK FÖR MIG I DÖDEN
MEN HAN LEVER I ALL EVIGHET!

SINA FÅR HAN FÖLJER, VÅRDAR, FÖDER
MED OSÄGLIGT TROFASTHET... Sv Psalm 251.

Tålamod. Långmodig. Saktfärdig.

Mod att tåla. Hur mycket som helst?

Är tålamod och tolerans samma sak?

Tålamod.

Nej, tolerans är något annat. I takt med att det bibliska ordet "tålamod" har börjat försvinna, har detta andra gränslösa ord tagit över.

Lyssna nu. Tålamod innebär en väntan på att det skall bli bättre. Stå med det svåra tills det går över.

Medan tolerans innebär ett accepterande av faktum att det är som det är.

Gud har oändligt mycket tålamod med oss!
Men Herren tolererar inte vad som helst....

Gud tolererar inte orättvisor och förtryck. Gud tolererar inte konflikter och våld, inte heller krig och dödande.
Däremot har Herren tålamod med att varje människa skall omvända sig från sina negativa handlingar.

Guds tålamod ger en tidsfrist till förändring.
Men inte så att det duger att leva kvar i mörker och syndfulla gärningar. Inte alls!

I förra inlägget skrev jag om skillnaden mellan mänskovärdet och prestationer.

Här får du ta och fundera en stund till, för detta är för mig en mycket viktig skillnad - tålamod och tolerans är inte samma sak.

Skillnad.

 

Men varför talar vi i vår tid så mycket om tolerans?
Jo, för att vi har tappat bort vår värdegrund och det är inte längre självklart vad som är "rätt och fel". Det gör att vi invaggar varandra att vi får tolerera allt...

Här finns en uppgivenhet, känner jag.

Tänk om Jesus hade tolererat det förtryck han såg av människorna? Eller sjukdomarna och hungern?
Ta en Alvedon, amen.

Nej och åter nej!

Men han hade tålamod att folk skulle genomskåda sina livslögner, sluta lägga bördor på andra eller skuldbelägga omgivningen för att själv gå fri. Och Jesus visade vägen:

- KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR...

- JAG ÄR LIVETS BRÖD, JAG ÄR LIVETS VATTEN...

Livets vatten.

Så ger Jesus sitt liv till försoning för oss alla, i en underbar befrielse från skuld och skam, där Guds kärlek flödar in i varje hjärta!

Ja, det är som ett litet barn föds inom oss, ett barn av tro, där Jesus själv är det barnet... och vill bli Ett med oss!

Jag är så djupt tacksam för att det är möjligt att leva i en personlig gemenskap med Gud, i Jesus Kristus.
Detta gudsrike har fötts ur det gamla förbundet, och blodet är det som ger liv, på ett oväntat sätt.


Oväntat. Väntat. Tron behöver tid för att födas i ett mänskohjärta. Tålamod.

Och mod att ta emot tron som en gåva.

Ut ur den tomma graven!!

Nu vill jag sjunga lite till, inte om tomtegubbarna utan om skogar, berg och dalar.

ALLT VAD VI PÅ FÄRDEN KAN BEHÖVA
ALLT FÖR EVIGT HAR JAG I MIN VÄN.

ALLT SOM HÄR MITT HJÄRTA KAN BEDRÖVA
KÄNNER HAN, OCH TRÖSTAR MIG IGEN.

NÄR LÅNGT BORTA TYCKS MIG VÄNNEN KÄRA
JAG DÅ MINNS HANS ORD: EN LITEN TID,

SEN EN TID IGEN OCH JAG ÄR NÄRA,
DÅ BLIR ÅTER FRÖJD OCH FRID!... Sv Ps 251:2.

Otroligt! Helig plats!!

Det dröjde ju bara några dagar tills det blev sant för lärjungarna. På tredje dagen uppstod Jesus igen och mötte sina vänner.

I överförd betydelse föds livet om och om igen varje gång jag tagit mig igenom en svårighet och likt maskrosen bryter igenom asfalten.

Carl Olof Rosenius och Oskar Ahnfelt hade ett fint samarbete då de skrev den här älskade psalmen.
Det är ju en tonsättning av den bibeltext vi just läst, i Johannes kap 16.


Jag avslutar med en kort bön, från en munk:

- Gud, ge mig tålamod. Nu! Genast! Amen.

Det var värt all väntan.

Tidskorta hälsningar från Helene Sture Tålamodsfelt,

- som fotograferade i Jerusalem i trädgården där den tomma graven är belägen. I sanning en helig plats...