DANS PÅ GENESARETS SJÖ

Genesarets sjö, 2018.

Jesus gick på vattnet men jag har dansat på Genesarets sjö. I en båt!!

Följ med på ett äventyr till Galileen i norra Israel, där Jesus vandrade och undervisade.

Vi var 40 personer som reste med Duveskogs Resebyrå till det bibliska landet.

Vi vaknade på hotellet i Tiberias till en ljummen vårdag i Tiberias. Regntiden som varar mellan december och mars är precis över. Olivträd och mangoträd blommar... det är så vackert!
Och jag kände doften av apelsinträdens blommor, som den mildaste parfym.

Bussen tog oss ned till sjön där en liten brygga fanns för turistbåtarna. Men överallt är museum uppbyggda för att israelerna stolt vill visa sin historia. Det skulle visa sig senare att där inne fanns en mycket märkvärdig båt...

Båtmuseum.

 

Det var mitt på förmiddagen och ett soldis vilade över Genesarets sjö. Allt var stilla och vilande.

En båt var redan ute på redden med ett gäng turistpilgrimer, och vi såg deras flagga hissas som en snygg gest. Deras nationalsång spelades upp i en högtalare och de gled vidare ut på sjön.

Strax fick vi uppleva detsamma. Skepparen hissade svenska flaggan och plötsligt ljöd "Du gamla du fria"... över de öppna fria vattenytorna.
Vi ställde oss upp och sjöng med.

"Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden..." med hjärtat i Israel...

Sjöturister.

Så satt vi där, i en stor fiskebåt på "söndagsskole-sjön", som vi så många gånger sett avbildad på flanellografer och i barnens Bibel. - - -

Det vilade en andaktsfull tystnad över hela situationen. Ingen ville prata.

Bara lyssna.

Till stillheten.

Den som Jesus delat med sina lärjungar.

Det var så mäktigt. Fridfullt. Tidlöst.

Andakt.

 

Sjön är inte stor, 21 km x 15 km och ca 40 meter djup. Ibland kallas den för Tiberiassjön, ibland för Genesarets sjö, och har sitt utlopp i Jordanfloden. Förr fanns det mycket fisk här. Var det så fortfarande?

Skepparen hade ett gammaldags cirkelkastnät med sig. Han tog sats och svingade iväg det över vattnet. Tyngderna i kanten fick det att sjunka till botten.

Tiden stod still. Nu var då och förr var nu, som om allt nyss hade hänt:

Kastnät.

SEDAN VISADE SIG JESUS IGEN FÖR LÄRJUNGARNA VID TIBERIAS SJÖ.SIMON PETRUS SA TILL DE ANDRA:
- JAG GER MIG UT OCH FISKAR.
DE SA:
- VI FÖLJER MED DIG.

DE GICK UT OCH STEG I BÅTEN, MEN DEN NATTEN FICK DE INGENTING.

NÄR MORGONEN KOM STOD JESUS PÅ STRANDEN, MEN LÄRJUNGARNA FÖRSTOD INTE ATT DET VAR HAN.
OCH JESUS FRÅGADE:
-MINA BARN, HAR NI INGEN FISK?

DE SVARADE NEJ, OCH HAN SADE:
- KASTA UT NÄTET PÅ HÖGRA SIDAN OM BÅTEN SÅ FÅR NI.
Johannes kap 21

En gång till.

Vi stod på vänstra sidan och väntade... Skepparen drog upp nätet. Tomt.
Kanske var fiskstimmet på andra sidan?

Han gjorde precis som Jesus en gång sagt. Plums!

Men... nej. Ingen fisk. Bara en massa människor som stod runtomkring och tittade med stora fiskögon.
Fångade av Människosonen och hans kärlek.

Tänk, vi bleka svenskar är resultatet av det som Jesus en gång gav som uppdrag till sina lärjungar!

VAR INTE RÄDD. FRÅN DENNA STUND SKALL DU FÅNGA MÄNNISKOR!
Lukas kap 5:10

Missionsresultat.

Tiden stod verkligen stilla.

Båten vred sig sakta i den obefintliga vinden.
På andra sidan kunde vi se Golanhöjderna. På biblisk tid bodde icke-judar där, Dekapolis, alltså romare och greker.

När Bibeln talar om "andra sidan" så är det just dessa Golanhöjder. Du minns kanske berättelsen om en man som var besatt av orena demoner. Läs i Lukas kapitel 8.

Demonerna ber att få slippa fara ned i avgrunden, så Jesus sänder dem in i en svinjord som rusade nedför branten, ned i sjön och drunknade.
Detta var på Golanhöjderna. Grisar fanns ju inte bland judarna, bara bland hednafolken.

Korta avstånd.

Nu spelade de upp musik igen. Glada toner strömmade över oss med härliga rytmer.

HAVA NAGILA !!

De vita plaststolarna var borta och ledaren bad oss ställa oss i två cirklar.
- Follow me!

Stamp med vänster fot, spark med höger, vänster, vinranka... Tjohoo! In mot mitten, armarna uppåt sträck. Häng på!

Cirkeldans på Genesarets sjö! Helig dans på heligt vatten!

Här gick Jesus.

Och här dansar vi gläjdedans!

Snart börjar det!

Detta var den första utrikiska sång jag lärde mig som barn. Jag sjöng på mitt eget hittepå-språk:

- Havva nagiila, havva nagiila, vä nisma schaaa! Årå, årå Askim... väl läska meja...

På cirkeldansspråk kallas detta helt enkel för "håra" = cirkel (det stavas "hora") jämför engelskans "hour" = timme, som går runt ett varv på klockan.

Hava Nagila är en sång som kom till på kibbutzerna och är numer en israelisk folkdans.

Det var ett hårt arbete att försöka odla upp träskmarkerna. Malariamyggor gjorde inte livet på kibbutz lättare. Men det har ju gett ett enastående resultat!
Nu blommar öknen och Israel är självförsörjande på grönsaker och frukt.

Texten betyder är en uppmuntran:
- Låt oss vara glada, deppa inte ihop...

Blommande nejder.

En vecka senare, hemma i det snörika Sverige - i april! - fick jag dela den här dansen med mina vänner i St Nicolai cirkeldans-grupp.
Vi fick använda all vår dans-intelligens för att följa rytmen och lyssna in stegbytena.

Låt känslan flöda!

Och framför allt skrattet, och känslan hur dansens glädje bär oss.

Snöskor...

Hur var det nu med det där museet och den där mycket märkvärdiga båten de hittat?

När en båt var uttjänt så sänktes den i sjön. När forskarna stötte på den här båten på bottnen fick de använda alla möjliga sätt att försöka få upp den.
Till slut kom de på att de kunde fylla den med skum... jag förstår inte hur, för det visade sig att båten var 2000 år gammal.

Alltså från Jesu tid.

Att den bara höll ihop!

Så här såg den ut i nybyggd modellform:

Båt från Jesu tid.

Alla bibelberättelser kommer så oerhört nära när man är på plats där det hände.
Utgrävningar ger allt mer kunskap, och allt fler bibliska personer har gått att identifiera.


Nu vred sig vår båt ute på sjön mot Arbel-klippan. När marktemperaturen stiger brukar uppåt-vindar bildas och få en väldig skjuts när de pressas förbi bergväggen.

Det var en sådan situation som orsakade den storm som Jesus fick stilla med sitt ord. Men det tar vi en annan gång.



Sakta gled vår båt in mot bryggan igen och vi var mycket lyckliga.

Vad fick vi till middag sedan, tror ni? Jodå...

Hu! Men den var god.

Sjöglada danshälsningar från Israelresenären

Helene F Sturefelt,

- trosviss dansledare och ödmjuk Israelälskare,
- som vet att Gud vill göra världen hel, genom sitt förbundsfolk.