GUD BLÖDER, KVINNAN BLÖDER

Sparkort.

Det var ett högt pris att betala.
Jag har varit på banken för att se över mina tillgångar.
Ska jag öppna ett nytt konto? Satsa på fonder? Obligationer?

Ränta, profit och avkastning är på lägsta nivå. En blödande ekonomi?

Med denna ingång närmar vi oss nu denna veckas evangelietext.

Det är den tredje söndagen i fastan och andra årgångens texter.
Vi lyfter våra ögon mot en blödande verklighet.
Vi rengör våra ocular för att se klart...

Oculi nostri ad Dominum Deum...

Jag sjunger tyst sången från Taizé, på latin:
- Vi lyfter våra ögon till vår Gud.

Öppna dina ögon.

Minns du berättelsen om kvinnan som lidit av "blodgång" i tolv år?
Markus återger en situation i kapitel 5 där det är mycket trängsel runt Jesus och hur han märker att något händer...

MYCKET FOLK FÖLJDE EFTER OCH TRÄNGDE SIG INPÅ HONOM.

DÄR FANNS EN KVINNA SOM HADE LIDIT AV BLÖDNINGAR I TOLV ÅR.
HON HADE VARIT HOS MÅNGA LÄKARE OCH FÅTT UTSÅ MYCKET.

DET HADE KOSTAT HENNE ALLT HON ÄGDE, MEN INGENTING HADE HJÄLPT.
SNARARE HADE HON BLIVIT SÄMRE. Mark 5:24

Kostat allt.

Inte alla läkare har utbildning på kvinnokroppen.
Här kan vi konstatera att kvinnors sjukdomar inte är så kända. Inte nu heller.
Särskilt de som har med det livgivande kvinnoblodet att göra.

Det var inte tillåtet att komma i kontakt med blod vid denna tiden. Kanske inte så konstigt att många läkare inte hade undersökt henne ordentligt...

Läkare? Vilka var de?

Det var prästerna.

Prästerna som tjänstgjorde vid tempelkulten i Jerusalem hade ansvar både för den kultiska renheten och för den offentliga hälsovården.

- kultisk renhet: att inte låta hednisk avgudadyrkan ta över, eller religionssynkretsim = religionsblandning.

Hm, Sverige av idag har alltihop...

- offentlig hälsovård: det var prästerna som avgjorde om man var frisk eller inte:

"Gå och visa dig för prästerna" sa Jesus då han botat de tio spetälska. Det sa han i respekt för den mosaiska förordningen. (Lukas 17:14).

Jag vet inte om det fanns några kvinnliga sjukvårdskunniga vid denna tiden.
Kanske du vet det, bästa läsare?
Här erkänner jag min okunnighet.

Tygskydd.

Om kvinnor med gynekologiska smärtor bara var hänvisade till manliga prästtempeltjänare, så förstår jag att hon inte hade fått någon hjälp...

Dessutom hade de tydligen tagit så pass mycket betalt - för ingenting - att hon nu var utblottad.
Ännu mer dessutom; hon var sämre än någonsin...

Alla som har sett sitt blod rinna ur kroppen vet vilken dramatik det är.
I blodet är livet.

Att som kvinna blöda varje månad under hela sitt vuxna liv, är oerhört påfrestande.
Dessutom, för tredje gången, är det så svårt att vara i händerna på hormonerna, som förstör kvinnans humör...
... vilket också förstör för mannen, och ibland för hela familjen.

Det känns som om hormonerna straffar oss för att vi har fått gåvan att kunna ge liv och föda barn...
Förlåt denna bittra kommentar.

Tänk dig nu att ditt blod har runnit ur din kropp i 12 år.
Tolv år!

Finns det något blod kvar?! Hur utmattad måtte hon inte ha varit!! Livskrafterna i botten, verkligen.

Ett blödande år för varje Israels stam.
Ett blodigt år för varje Jesu lärjunge...

Tolv blodröda år. Det är något med siffran 12, det vet du.
Symboliserar denna kvinna allt det offer som både Gamla Testamentets och Nya Testamentets människor måste utstå?

4 x 3 = 12.

Prästerna i GT ansvarade ju för offerkulten, som var blodig.
Lärjungarna skulle komma att bevittna den blodiga korsfästelsen, som äntligen markerade slutet på allt offerväsende. Jesus är det sista offret. Efter hans blod, skall inget mera blod rinna.

En blödande Gud.

En blödande mänsklighet.

- - -

KVINNAN HADE HÖRT VAD SOM BERÄTTADES OM JESUS.
NU KOM HON BAKIFRÅN I HOPEN OCH RÖRDE VID HANS MANTEL.

HON TÄNKTE ATT OM HON BARA FICK RÖRA VID HANS KLÄDER, SKULLE HON BLI HJÄLPT.

OCH GENAST STANNADE BLODFLÖDET, OCH HON KÄNDE I KROPPEN ATT HON VAR BOTAD FRÅN SITT ONDA. Mark 5:27.

Frisk och alldeles levande!

Behovet av att få vara konkret. Att röra vid någon. Att få röra vid Gud...

Kvinnan ville inte ta hans tid, inte boka något möte i pelargångarna eller på vårdcentralen.
Hon ville inte störa, inte fånga hans blick, inte göra något väsen av detta över huvud taget.

Kvinnligt diminutiv.

Men i Guds närhet är ingenting osynligt. Inte heller förminskat eller betydelselöst.

Om Jesus varit en vanlig människa hade han naturligtvis inte märkt något.

Men precis som Prinsessan på ärten kände den lilla ärtan rakt i genom alla hundra madrasserna, så kände Jesus att någonting hände.
Så är det med alla högkänsliga...

Två kroppars kraftkällor möttes i en osynlig rörelse.
Kvinnans minus mötte Gudasonens plus.

Vilken tilltro hon hade till Jesus! Hon hade hört alla vittnesmålen kring honom, hur han botade, läkte, upprättade och förlät.
Hon hade inte råd att betala heller... bäst att smyga... En förvirring av hoppfull förtvivlan och förtvivlat hopp.

Hon blev hel. Läkt och botad.

Jesus, som snart skulle komma att blöda för en hel mänsklighet, stoppade kvinnans blödningar.
Han tog hennes börda.

Bär vår börda.

MEN DET VAR VÅRA SJUKDOMAR HAN BAR,
VÅRA SMÄRTOR, DEM LADE HAN PÅ SIG,

MEDAN VI HÖLL HONOM FÖR ATT VARA HEMSÖKT, TUKTAD AV GUD OCH PINAD.

JA, HAN VAR SARGAD FÖR VÅRA ÖVERTRÄDELSERS SKULL OCH SLAGEN FÖR VÅRA MISSGÄRNINGARS SKULL... Jesaja 53: 4


Man brukar säga att vi blir "religiösa" så fort vi blir sjuka eller drabbas av motgång.
Ja, det ligger dolt i oss att i hemlighet ropa på Gud när våra egna resurser är uttömda.

Det är egentligen väldigt oartigt.
Om mina barn bara skulle höra av sig när det går dåligt och de vill ha lite pengar... ja, då skulle jag bli sårad.

Det handlar om en relation.
Gud vill också ha en relation med oss! Inte bara höra våra begärböner, där vi inte är beredda att lyssna hur Gud vill svara oss...

Om vi vänder bort blicken, så är Gud alltid den som söker upp vår blick.

Oculi nostri... 

Se mig.

NÄR JESUS MÄRKTE ATT DET HADE GÅTT UT KRAFT IFRÅN HONOM, VÄNDE HAN SIG OM I HOPEN OCH FRÅGADE:

- VEM RÖRDE VID MINA KLÄDER?

LÄRJUNGARNA SADE:
- DU SER VÄL HUR FOLK TRÄNGER PÅ, OCH ÄNDÅ FRÅGAR DU VEM SOM HAR RÖRT VID DIG!

HAN SÅG SIG OMKRING EFTER HENNE SOM HADE GJORT DET.

KVINNAN, SOM VISSTE VAD SOM HADE HÄNT MED HENNE, KOM RÄDD OCH DARRANDE FRAM OCH FÖLL NED INFÖR HONOM OCH TALADE OM HUR DET VAR.

HAN SADE TILL HENNE:
- MIN DOTTER, DIN TRO HAR HJÄLPT DIG. GÅ I FRID. DU ÄR BOTAD FRÅN DITT ONDA.

Joh 3:16 som livförsäkring.

Lärjungarna förstod inte. Männen begrep inte. Kyrkans folk fattade inte. Präster och pastorer bad inte.
Jag står undrande själv... men prisar Gud av hela mitt hjärta för att jag får tillhöra en Herre som har livet i sin hand!

Mitt hjärta sjunger! Mitt blod dansar i ådrorna av glädje. Med röda kinder ger jag Jesus min lovsång.

Ännu en gång söker han en människa - och finner henne.
Åter igen upprättar han en darrande kvinna - felbehandlad av inkompetent läkarvård - och ställer henne på fötter.

Han kunde inte bota henne "automatiskt". Det var nödvändigt att hon sökte upp honom, och gjorde sig redo att ta emot det Jesus kunde ge.

Hon tog. Han gav.

Ja, Jesus tar hennes långa lidande, och ger istället sin frid.
Botad från sitt onda!

Saligt byte.

Vilken utdelning! Vilken hög ränta på insatt kapital! Vilken bonuscheck på obligationerna i livets dragning.

Jesus betalde med sitt blod, och köpte tillbaka hennes blod.
Vilken bankman! Vilket gudomligt ekonomiskt sinne.

Här vill jag verkligen ha ett konto.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn!

Herren välsigne dig och bevare dig, Herren vände sitt ansikte.. och sina ögon... till dig och give dig FRID.
Låt din tro hjälpa dig.

Oculi nostri...

Vi sy-ns.

Livsröda ocular-hälsningar med klar blick från
Helene Sture Blodfelt,

- sy-nsk fotograf vid symaskinen med passion för tulpaner - även om de är i plast...