JESUS, STIG NED FRÅN KORSET.. ?!

Stig ned... ?!

Det är ännu kallt på nätterna och om dagen kämpar den bleka vårsolen att göra varmt.
Vi befinner oss i Stilla veckan, ovanligt tidig i år.

Snart kommer fyra dagars påskledighet åt alla.

Jag läser texterna ur passionsberättelsen om Jesu väg till korset och ordnar med fastlagsris med ekologiska fjädrar.
För att påminna mig om Jesu lidande - i mitt ställe.

Men jag tillhör en ovanlig skara, ty de flesta tänker mycket ytligt kring påsken.
Jag saxar ur dagens Sydöstran, där panelen säger:

Påskträd i Motala.

Hempo Hildén , rockmusiker, Karlskrona:
- För mig är berättelserna om Jesus sagor.

Stig-Björn Ljunggren, statsvetare, Ronneby:
- Påsken betyder ingenting. Ägg, påskharar och påskkärringar har väldigt lite med Jesus att göra, utan har sina rötter i de hedniska vår-riterna som fanns före kristendomen.

Elin Sandelius, producent, Karlshamn:
- Man kan inte undgå budskapet om Jesu död och uppståndelse. Jag är inte religiös men tycker att påsken blivit alltför kommersialiserad.

Ida-Maria Rigoli, hotellchef, Olofström:
- Inom krog- och hotellbranschen är påsken en hektisk tid. Just nu ser jag fram emot att få vara ledig. Jag är inte religiös.

Per Nilsson, författare, Sölvesborg:
- Det är bra historier, inte mer. Men jag lyssnar gärna på musik som förknippas med påskhögtiden, exempelvis Matteuspassionen av Bach.

Så långt några röster från Blekinge, vilka speglar den allmänna uppfattningen.

Pino-ris?

Med detta som utgångspunkt skall vi nu dyka ned i en uppmaning som många funderat på.
Det är den obotfärdige rövaren på korset som har en konversation med Jesus, allt medan spikarna värker dem sönder och samman.

Både folket och rövaren tycker att Jesus skulle demonstrera sin makt på ett annat sätt:

DE SOM GICK FÖRBI SMÄDADE HONOM OCH SADE:

- DU SOM RIVER NED TEMPLET OCH BYGGER UPP DET IGEN PÅ TRE DAGAR, HJÄLP DIG SJÄLV NU OCH STIG NED FRÅN KORSET.

LIKASÅ GJORDE ÖVERSTEPRÄSTERNA OCH DE SKRIFTLÄRDE NARR AV HONOM SINSEMELLAN OCH SADE:

- ANDRA HAR HAN HJÄLPT, SIG SJÄLV KAN HAN INTE HJÄLPA.
HAN SOM ÄR MESSIAS, ISRAELS KONUNG, NU FÅR HAN STIGA NED FRÅN KORSET SÅ ATT VI KAN SE DET, OCH TRO PÅ HONOM.

OCKSÅ DE SOM VAR KORSFÄSTA TILLSAMMANS MED HONOM SKYMFADE HONOM.
Markus kap 15:27-32.

Läs själv fortsättningen av passionsdramat.
Eller gör som Per, lyssna på Bachs musik.

Spik i foten... Genom fötterna.

Hur ska vi kunna förstå denna händelse? Vi behöver hjälp.

Det är alldeles för lättvindigt att avfärda detta som sagor, som Hempo gör, eller att bara utnyttja ledigheten som Ida-Maria gör.

I alla tider, fram till 1600-talet, hade människan förmåga att tolka de djupa berättelserna till förståelse för det egna livets villkor.

Konsten och musiken var teologins stora stöttepelare. De gav ytterligare dimensioner till dramat mellan Gud och människa.

Och som du ser bildsätter jag detta inlägg med gnuggbilder från kyrkogolvet i Vadstena Klosterkyrka, där gravstenarna också berättar om Jesu kamp, för oss.

Wii lefwe til at döö, wii döö til at genom Chistum ewinnerligen lefwa...

Det som hände på 1600-talet, när naturvetenskapen gjorde sina nödvändiga landvinningar, var att den mätbara vetenskapen ersatte den existentiella vetenskapen.
Detta är vår stora olycka.

Vi behöver nämligen både ock.

Man kan inte mäta existensens meningsfullhet. Inte väga "meningen med livet". Inte sätta en kemisk formel på vad kärlek är. Och så vidare.

Det är alldeles nödvändigt att vi återtar berättelsernas djupa innehåll, annars har vi inga redskap till att förstå livets innersta kärna - inte atomen, utan själen!

Livets innersta kärna.

Teologins bästa vän idag skulle kunna vara Psykologin.

Precis som i förra inlägget ska jag nu använda en händelse ur Åke Högbergs bok "Det vilda i mannen".
Konfidenten "Jonas" kämpar med att bli fri från den känslokalla modern, vilken har förstört hans förhållande till kvinnor.
Jonas upplevelse är att "den onda modern" måste dö för att något nytt - "den goda kvinnan" - skall kunna växa fram.

Psykologen och symbolterapeuten Åke Högberg ber Jonas att blunda och välkomna de bilder som kommer för hans inre blick.

Jag citerar, sid 110:

"Det var en speciell session som var avgörande för att hans sorg skulle kunna bryta igenom.

Det startade med att den vita kvinnan satt med det lilla barnet i famnen, gav det kärlek och uppmärksamhet.
Kungen och drottningen  kom och betraktade scenen, denna gång hade de pappans och mammans ansikte.
Jonas var förbluffad att mamman såg deltagande ut. Då inträffade följande".

Vad ser han?

Jonas berättar vad han ser:

"EN SPÖKBILD PÅ HIMLEN SKRATTADE RÅTT ÅT DE DELTAGANDE MÄNNISKORNA, MEN BÖRJADE SEDAN GRÅTA OCH BLEV TILL EN KRISTUSBILD, MED TÖRNEKRONA.

JESUS GRÄT.
HAN GRÄT MYCKET, HAN GRÄT FÖR BARNET.

PAPPA STOD BAKOM DEN VITKLÄDDA KVINNAN NÄR HON TRÖSTADE BARNET.

JESUS HÄNGDE PÅ KORSET, MED SÄNKT BLICK OCH NEDÅTLUTAT HUVUD.

BILDEN TÄCKTE HELA HIMLEN.

HAN LOSSADE ARMARNA, LADE HÄNDERNA PÅ ANSIKTET OCH GRÄT.
HAN STEG NED FRÅN KORSET OCH GICK GRÅTANDE BORT.

I SLUTET SATT ALLA RUNT BARNET.
SISTA BILDEN VAR ATT JESUS GICK GRÅTANDE BORT."

Vad i allsin dar är detta?
Jo, här ser vi hur vi kan gå in i bilderna, där det undermedvetna gör en identifikation med Jesus själv. Inte som en hädelse, utan som den djupaste förståelse av en smärtsam process.

Identifikation med Kristus.

Säkerligen har denne Jonas hört evangelieberättelserna, precis som Elin Sandelius, och undviker inte dess kraft:

DEN ENE AV FÖRBRYTARNA, SOM HÄNGDE DÄR, SMÄDADE HONOM OCH SADE:

- ÄR DU INTE MESSIAS? HJÄLP DÅ DIG SJÄLV OCH OSS.
Lukas kap 23:39.

Så här tolkar psykologen detta skeende hos Jonas:

"Det var Jonas själv som var Jesus. Spökbilden som skrattade rått var ett försvar.

För att kunna hantera situationen att inte få, tog Jonas på sig martyrrollen "jag behöver inget".
Detta var Jesus på korset.
När hans mamma nu plötsligt ger omsorg, kan Jonas gå ned från sitt kors och istället gråta ut."

Detta säger ingenting om Jesus och varför han gick in i döden, utan poängen här är att bibelberättelserna kan hjälpa oss på många sätt för att nå befrielse.

Fastna inte. Nå befrielsen.

Jag tror att människor i vår tid behöver få möta bibelordet på nytt, men från en annan infallsvinkel.

När de två motsatta tänkesätten kolliderar -den mätbara vetenskapsmodellen och den omätbara existens-modellen - då blir resultatet lätt en osund fundamentalism.

- Jag läser som det står. Är det skrivet, så är det skrivet.

Jo, men vad betyder det? Vi måste alla tolka texten och söka dess förståelse.
Jesus själv protesterade mot den kärlekslösa fundamentalismen och menade att:

BOKSTAVEN DÖDAR MEN ANDEN GÖR LEVANDE.

Bokstaven dödar.

Så.
Varför måste Jesus dö på korset? Märk väl, han blev inte dödad, han blev inte mördad!

Han gav sitt liv.
Jesus för världen givit sitt liv, sjunger vi i psalm 45.

Det är en helt annan sak!

Detta är nämligen den viktigaste delen i Guds frälsningsplan.

Vi har alla problem med döden... att den sätter stopp, och tar vårt liv.
Vi har också stora problem med all ondska som härjar, svek som river i vårt inte, fula anklagelser och grymma beräkningar med hämndens begär.

Tanken är att Gud vill döda allt detta.
Tänk dig då att Jesus tar allt detta mörker på sig i sin egen kropp, och drar det med sig i döden.
I dödsriket tar han makten ifrån dödens herre då han återuppstår, till liv, på den första påskdagen.

Att döda döden...

Det kan man inte göra genom att kliva ned från korset...

Alla dessa uppmaningar, från de oförstående, att Jesus skulle bevisa sin makt genom att lirka sig ur spikarnas grepp och gå där ifrån, är en missriktad längtan att få se ett utbrytar-trix med gudomligt anslag...

Dödar döden.

- Stig ned från korset, så....

Så vad då? Skall ni tro då? Skulle en sådan handling plötsligt omvända de korsfästskrikande människorna till att fromt klappa i händerna?

Knappast.

Jesus uppfyller inte våra trolleridrömmar. Han kittlar inte vår sensationslystnad. Guds son vill inte ha några spektakulära tidningsrubriker.

Hans mission går djupare än så, ja längst ned i syndens svartaste ångestmörker.

Vilken Gud gör det?

Jag är så tacksam över att få tillhöra en Gud som så genomgripande konfronterar kaosmakten.
Långfredagen är sannerligen en God Fredag - the Good Friday!

Kärlekens makt är att våga gå lidandets väg till sin botten.
Inte att ge upp, även om det var nära i Getsemane då Jesus bad att få slippa, utan att be om kraft att visa vad kärlekens väsen är.

Tag denna kalk ifrån mig...

Ja, spökmolnen skrattar åt oss.
Människorna hånar oss och reducerar vår tro till en tragisk saga.

Det är bara det att här blir ett missförstånd till!
En saga är nämligen inte "bara en saga" - den innehåller också nycklar till förståelse vad livet är!

Symbolerna bär existensens villkor.

Detta behöver vi återerövra igen, i konstens form, på teaterns scener och i bibliotekens bokläsande.

Vid ett annat tillfälle ska jag gå igenom hur vi kan förstå berättelserna kring vår gamla asatro, de grekiska gudasagorna och kanske till och med en och annan hinduisk gudinna...

Men det tar vi en annan gång.

Jesus är "nederstigen till dödriket" - inte nedstigen från korset.
Jesus är "uppstånden från de döda" - inte direkt upptagen till himlen.

Stig-Björn har helt rätt i att påsken inte handlar om harar och påskkärringar...

Nej! Vad gör du här?!

Våga nu leva påsk!

Våga ta Skärtorsdagen på allvar - bryt brödet hemma vid ditt köksbord och minns att Jesus sa:
- Tag och ät, för dig utgiven...

Våga vara i Långfredagens rituella slaktande, ja det kollektiva sörjandet över allt som måste dö, i din själ, för att din inre vår ska bli möjlig...

Gå ut och elda på Påskafton och bränn upp allt gammalt som du inte vill släpa på mer, både symboliskt och trädgårdsmässigt.

Och fira Påskdagens uppståndelseglädje med den levande Jesus i ditt hjärta!
Våga tro att detta har hänt, och händer i dig...

.... utan att du ligger på psykologsoffan, utan kanske snarare sitter i kyrkbänken, eller framför TV-gudstjänsterna från Vadstena...

En soluppgång! För dig utgjutet...

Tack käre himmelske Far,

... för att Du nedsteg hit till oss och levde under våra villkor.

Tack Jesus Kristus,

... Du som är utstrålningen från Gud själv, att Du vågade möta döden, och så döda den inifrån.

Tack Helig Ande,

... som gav Jesus livet åter, och är mäktig att göra även oss levande, befriade från syndens slaveri.
Amen.

Min kärlek är korsmärkt, som heliga Birgitta sa.
I skugga av detta mäktiga kors, med kärlek till er alla;

Stig-Helene Sture Påskfelt, på knä i Stilla veckan men med livligt hjärta!

Stig-upp.