HÄXAN - OND MODER. Att vara otröstad.

Häxor på väg.

EU's huvudstad Bryssel i Belgien är drabbad av en terrorattack.
Islamistiska IS har tagit på sig skulden.
Europa gråter.

Är de vilda häxorna ute och krigar sig fram till den himmel som inte finns?
I alla fall inte för självmordsbombare.

Det är mot denna dova verklighet jag nu tänker skriva mitt inlägg.

Inte kan väl en moder glömma sitt barn?

Jag drar.

Bilden av den goda modern är det första, bästa och viktigaste vi har. Det handlar om vår överlevnad.
Starten i livet. Och fortsättningen.

- Och även om ni skulle glömma era barn, så glömmer inte jag er, säger Herren.

Om det blir fel från början, och det lilla barnet möts av kyla och ointresse, då blir något mycket fel inne i själen.
Den onda modern växer till en häxa - och blir en arketyp som är grunden till mycket smärta.

Det här inlägget tar sin början på vårt bibliotek.
Just nu, i stilla veckan, hänger där fullt med häxor i taket. Vi vet ju inte med vilka attribut vi skall fira påsk, så vi kör lite hednatro...

Fjädrar är för mjukt och Jesus på korset är för starkt - så, vi tar en häxa.

Suck.

Jag menar, det heter ju trots allt Skärtorsdag utifrån Jesu instiftande av nattvarden, Långfredag då Jesus gav sitt liv på korset och Påskdagen då han uppstod från det döda.

Våga berätta om det! Oavsett vad du tror.

Historisk kunskap om kristen påsk?

Jag kan inte allt om häxor - det kanske du kan? - men hon representerar allt ifrån den starka och självständiga kvinnan, till den onda modern.
Moderna häxor, som Eta Christensson, ägnar sig åt naturdyrkan och tillbedjan av naturens andeväsen.

Men mitt inlägg just nu fokuserar på detta att vara otröstad.

Åter igen använder jag mig av Åke Högbergs bok "Det vilda i mannen" där "Jonas" brottas med känslokall mamma. Hon har förstört hans förmåga att knyta an till kvinnor.

Alla hans relationer havererar.
Han försöker vara till lags, han är undergiven, vet inte hur han ska närma sig kvinnor, längtar, drömmer, plågas av mardrömmar att han anfaller dem och styckar dem...och kryper in i dem... inklusive sin mamma.

Jag låter alltså häxan gå in under symbolterapeutens beskydd, där hon i en terapisituation hjälper Jonas att förinta den onda modern.

INTE KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?

Snäll gumma i Norje.

- Önskan att få blandas samman, med besvikelsen att inte ha fått, det är en hopplös besvikelse, skriver psykologen Högberg.
Samtidigt finns det en hjälplös frustrering att inte kunna ta emot.

Här blir den psykologiska dynamiken bakom ett sado-masochistiskt förhållande tydligt.

Obehagligt. Men nu tar vi ett steg närmare. Sätt dig på kvasten...

Jonas måste bli fri från sin i verkligheten onda mamma, som bara har anklagat, manipulerat, ifrågasatt, hånskrattat, stött bort...

Han gör sig en inre bild där en symbolgestalt träder fram, till hans hjälp.
Hon är inte på riktigt, vilket har den fördelen att han kan projicera det han behöver på henne.

Vi skall strax se hur hans symbol-häxa åstadkommer en djupare bearbetning, som får mer omfattande konsekvenser.
Nu skall den ondskefulla kvinnobilden dras upp med rötterna. Jonas måste bli fri.
Den goda kvinnan måste få göra sin entré, med tillit. Och tröst.

INTE KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?

Har du glömt?!

Han ser följande för sin inre blick:

"Jag är på stranden och skall döda häxan. Hon försöker fly på en kvast, men jag får tag i henne.
Med min kniv skär jag halsen av henne och knäcker sedan kvasten.

Vargar anfaller och jag skär flera av dem i halsen. Hela tiden paddlar den vackra kvinnan lugnt ute på vattnet, med barnet hos sig.

Mitt hat är så starkt att jag inte nöjer mig med att döda henne.
När vargarna flyr skriker jag med upplyfta händer som en primitiv vilde, och börjar sedan hugga med kniven i ryggen på den döda häxan.

Jag är vild, blodtörstig och arg, hugger i häxan och i marken.
Skriker av ilska, men också av förtvivlan."

En sådan här terapisession kräver absolut profession. Det är inget att leka med. Jonas är i slutet av en tre år lång bearbetning.
Han känner sig mycket lättad, men Åke är alltid tveksam till att låta en klient döda en inre gestalt. Kontrollen måste var intakt hela tiden, så det inte orsakar värre ont.

INTE KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?

Kom tillbaka! Eller?

Jonas anar en vacker kvinna i en kanot. Hon har ett barn i famnen, som får den värme och tillit som är nödvändig.
Han anar att det finns något annat, bortom det förakt han har utsatts för i sin barndom.

Trots det våldsamma symboliska dödande av den onda modern, lever hon fortfarande ett märkligt liv inom honom, trots att han brutit hennes maktsymbol; kvasten.

Nu har stunden kommit då han slutgiltigt måste förgöra häxan.
Det mesta av hans världsbild, hans livsval och självuppfattning var format på denna grund:

- Kvinnor är, eller kan visa sig vara, onda.

Eldens välsignelse.

"Det brinner en eld på toppen av en kulle. Elden blir större och gnistor sprider sig.

Häxan ligger död på andra sidan stranden, med en pöl intill som elden speglas i. Hon skall strimlas.
Jag gör det med kniven.
Hon är torr och strimlorna blir som läder. Jag paddlar över sjön med dem. Strimlorna slängs i elden.

Häxan kommer fram i elden; hennes huvud, öppen gapande mun med en tand i. Hon växer upp i elden, hennes ande eller spökbild, hon är fångad i elden.

Det står ett spjut nedstucket i marken. Pantermannen, som står bredvid, tar det och sticker det i elden för att häxan skall släppa.
Men hon släpper inte.

Jag anar ett tjut som skall komma. Det är svårt att få loss henne.

Till slut släpper häxan och far iväg ut i världsrymden med ett gällt och genomträngande skrik."

Försvinn!

Åke Högberg analyserar:

- Efter denna starka session går terapin in i en lugnare fas. Jonas förtvivlade och våldsamma utagerande upphör för en lång tid.

De aggressiva krafter han fångat upp kanaliseras i mer kontrollerade och mogna banor, samtidigt som han får kontakt med sin djupa sorg och nya döda skikt.

Han gråter mycket.

KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?


Detta är en mycket stark läsning.
Plötsligt blir häxan viktig. Hon är ett redskap som syftar till befrielse.
Ja, hon är en slags hednisk syndabock tänker jag, som bär kvinnors synd på sig.

Jag vet, i våra feministiska tider upphöjer vi kvinnan hela tiden - och det behövs i de förtryckande system vi lever i.
Men nu lyfter jag alltså fram ett annat perspektiv, som vi också måste våga se.

Jag är ingen psykolog, men jag undrar:

- Är den känslokalla modern grogrund till mannens våldsamhet?
- Är den bortstötande mamman orsak till pojkens smärta, uttryckt i våldsamma lekar med svärd? Och sen som krig?
- Är bristen på moderskärlek en förklaring till varför mannen inte mognar?

- Är denna hunger på näring orsak till den perverterade kvinnosyn, då mannen tänker att "kvinnan är lovlig" och tar när han kan?
- Är mammans förakt grogrund till att även flickan får svårt att veta hur hon skall bete sig, och faller i fällan att själv mobba, eller försöka vara till lags?

Vad har du gjort?!

KAN VÄL EN MODER GLÖMMA SITT BARN?

Det är profeten Jesaja som brottas med frågan.
Och svaret är JA. Med fortsättningen att även om den mänskliga mamman har dessa brister, så har inte den "gudomliga modern" det!

Gud glömmer inte sina mänskobarn. Gud vet. Gud känner oss alla.

Det är en underbar läsning i Jesaja kapitel 51:

JAG, HERREN ÄR DEN SOM SKALL TRÖSTA ER.
VEM ÄR DÅ DU  ATT DU FRUKTAR FÖR DÖDLIGA MÄNNISKOR,
FÖR MÄNSKOBARN SOM BLIR SOM TORRT GRÄS?

Jag hör hur det sprakar från påskbrasan... Jag känner doften av det torra gräset, av häxstrimlorna och den uppbrunna julgranen...

Torra julgransbarr brinner bra.

På biblioteket hänger häxorna och snurrar i taket. Är de snälla eller farliga?
Vart är de på väg?

De gnider sig mot kvasten mellan benen. I triumf har de tagit mannens lem som byte, och rider på den mot nattens orgier på Blåkulla. Rödkulla...

Snälla nån, vad är detta?

Vi kan väl sluta berätta detta för barnen vid påsk?
Eller är det en förtäckt övergångsrit, där småflickorna skall närma sig puberteten?
Med fula sjaletter och fräkniga prickar i ansiktet?

Plötsligt tar det fyr i min kvast... Med väldig fart åker jag i väg, rakt upp i luften, och gör en loop över Ryssberget.
Det ryker och frustar, dånar och spränger.

Katten där bak är vild! Hon jamar och tjuter och kvasten bränner och brinner mellan mina ben.
Allting stegras tills jag landar på kyrktaket... och likt en förvirrad amerikansk jultomte glider jag ned i kyrktornet - och hamnar framför altarringen...

... och jag vaknar kallsvettig i sängen och upptäcker att det bara var en dröm...

Kvasten väntar.

Till alla som är "Jonas", till alla försmådda, icke åtrådda, alla hungriga och kärlekstörstande, till oss alla talar nu den Gud som älskar, genom sin profet Jesaja:

TY SÅ SÄGER HERREN:

- SE, JAG VILL LÅTA FRID KOMMA ÖVER HENNE SOM EN STRÖM, OCH FOLKENS RIKEDOMAR SOM EN ÖVERSVÄMMANDE FLOD.

OCH NI SKALL FÅ DIA,
NI SKALL BLI BURNA PÅ ARMEN OCH SKALL FÅ SITTA I KNÄET OCH BLI SMEKTA.

SOM EN MODER TRÖSTAR SITT BARN, SÅ SKALL JAG TRÖSTA ER.

JA, I JERUSALEM SKALL NI FÅ TRÖST. OCH ERA HJÄRTAN SKALL GLÄDJA SIG...
Jesaja kap 66:12-14.

Påskägg och krucifix. Kom!

Bed för era mammor. Bed för er själva...
Och sjung Litanian ur psalmboken nr 700:1

"Evige allsmäktige Gud, förbarma dig över oss!
För lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list,
för pest och hungersnöd, för krig och världsbrand, för ondskans makter i himlarymderna,
för uppror och splittring, för den eviga döden...

Bevara oss milde Herre Gud!"

Resandefolket... 

De varmaste och mest trösterika hälsningar från eder häx.. jag menar bloggerska,

Helene Sture Kvastfelt,

- som nu skall ut och plocka lite hälsobringande örter till påskbordet,
- som lånade påskkärringarna gjorda av Elsa Hagman i Nogersund, tack,
- och fira gudstjänster, både vid altarringen och vid köksbordet

P.S. Altaret är i centrum, inte kvasten! Tro inget annat.

P.P.S Om du vill läsa fler texter från Sturellas hand - om Påsken - så dyk ned i tidigare årgångar, där finns godbitar! Nu tar jag bloggvila några dagar.

GLAD PÅSK!

Livet är starkare än döden.