PÅSKAFTONENS UPPVAKNANDE

Hur kom du upp?

Trädgårdsmästaren grävde hårt i jorden.
- Ner med dig! Du ska ned i jorden! Och dö...

JORDEN SKAKADE OCH KLIPPORNA RÄMNADE...

Det var mörkt över landet. Något fruktansvärt hade hänt.
Den som skulle rädda dem, gav upp. Eller var det ett stort missförstånd?

Vi befinner oss mitt emellan långfredag och påskdagsmorgon.
Jesus har gett sitt liv på korset och påskaftonen är en kväll av väntan.

Jag lever i påskens drama och går ut i stadens parker. Trädgårdsmästarens hårdhänta hanterande i höstas har nu gett resultat.

Lökarna, som stoppades ned i jorden med kraft, har uppstått i de vackraste färger!
Vem kunde tro det?

Vem kunde tro det?

...KLIPPORNA RÄMNADE OCH GRAVARNA ÖPPNADE SIG.

Mitt under långfredagshelvetet händer något som kanske jordbävningsdrabbade länder känner bättre än vi.

När marken skakade sönder, öppnade sig gravarna.
Kan du föreställa dig det för din inre blick? Hur såg det ut?
Något började röra sig i gruset... Grottorna öppnade sig, bergen kunde inte hålla kvar sina döda.

Samtidigt gick Jesus i anden ned i dödsriket... Möttes de på halva vägen?

KRISTUS SJÄLV DOG JU FÖR ERA SYNDER, EN GÅNG FÖR ALLA.

RÄTTFÄRDIG DOG HAN FÖR ER ORÄTTFÄRDIGA, FÖR ATT LEDA ER TILL GUD.

HANS KROPP DÖDADES, MEN HAN GJORDES LEVANDE I ANDEN, OCH SÅ KUNDE HAN STIGA NED OCH PREDIKA FÖR ANDARNA I DERAS FÄNGELSE. 1 Petrusbrevet kap 3:18-19.

Kryp ned.

Kropp, själ och ande. Rot, stjälk och blomma. Vatten, gas och is.
Alltings treenighet.

Vi existerar på många sätt, samtidigt. Jag har mött människor som är själsligen döda... och ännu värre, jag har träffat dem som är andligen döda - där är ingen "hemma" i blicken...

Jesus var död.
Den romerska officeren såg det. De judiska vakterna såg det. Kvinnorna såg det.
Anhängare och motståndare såg samma sak.
Jesus hade gett upp sin anda. Blodet koagulerade. Kroppen stelnade.

Lite surt vin på en stång kunde inte bedöva honom till att vara skendöd. På korset dör man ganska snart av kvävning. Det går inte att andas ut till slut.

JESUS ROPADE MED HÖG RÖST OCH GAV UPP ANDAN.

Alltings treenighet.

Krokusen tittar upp ur marken. De knallgula ståndarna och pistillerna lyser med lust och fägring stor.
Jag vill böja mig ned och kyssa dem...

Och bli orange under näsan.

Solens livsljus visar kronbladens nerver där livet göms. Fantastiskt.
Vilken skapelse!

Vilket trick att dölja livet i en torr lök på hösten och sedan i mörka fuktiga jorden låta den gro, och sedan uppstå när ljuset och värmen kommer åter, på tredje dagen.


Tänk så många skelett det ligger bara 2 meter ned under jordskorpans yta. Tidslager av tidslager levda människor som gjort sitt. Förmultnade kroppar.

Men inte mänskosjälar! Vår innersta del kan inte dö. Det som är vår personlighet, vår själ - vår livsande - tillhör den oförstörbara energin som hela universum är uppbyggd av.

Vad sa Jesus till andarna i deras fängelse?
Hur predikade han för dem som varit andligen döda i livet, utan Gudskontakt?
Alla dessa med döda blickar i ögonen, vad tänkte de när Guds son i andanom kom till dem?

En vackrare mänskosyn kan väl inte finnas!
En Gud som inte ger upp... som kryper ut ur sig själv på korset, ner i marken likt en mask, för att in i det sista beröva döden det som döden stulit - människan.

Fick de döda nytt hopp? Fick de en ny chans?
Att inte förneka sin Skapare? Att be om förlåtelse för allt förakt?

Vi vet inte.
Men Petrus, som själv förnekat Jesus men sen sett och mött den uppståndne Jesus, skriver som det ögonvittne han är att Jesus predikat i dödsriket.
Var det det de talade om vi elden vid Tiberias sjö? Frågade de ut honom hur det var att vara död och sedan komma tillbaka?

Åh, om jag också hade fått vara med där!

Ren och skär Kristuskrokus.

Krokusarna är så enastående sköna. De randiga i pyjamas och de vita med rena nattlinnen på.
Ren och skär lycka.
Skärtorsdag, ren torsdag. God fredag med lång plåga och så påskafton, i väntan.

... OCH GRAVARNA ÖPPNADE SIG OCH MÅNGA AVLIDNA HELIGA UPPVÄCKTES.

Detta måste ju folket runtomkring också ha sett!
Men utan att kunna tala om det, för vem skulle ha trott dem? Dock har Matteus bevarat denna händelse i sitt evangelium.

Vad gjorde dessa nyuppväckta heliga? Satt de och andades vid sina gravhålor? Med nya kroppar?
Eller de gamla reparerade?
Åt de någon mat? Talade de?

Åh, om jag hade fått sitta bakom en buske och lyssnat till dessa samtal!

- Hur var det för dig i dödsriket?
- Var det kallt? Kände du något eller är sinnena borta?
- Har du sett ljuset i tunneln? Har du mött GUD?

Dessa allra första från döden uppståndna kristna fick vänta i tre dagar, tills...

... OCH EFTER HANS UPPSTÅNDELSE LÄMNADE DE SINA GRAVAR OCH GICK IN I DEN HELIGA STADEN, OCH KUNDE SES AV MÅNGA.

Kunde ses av många.

Otroligt! Tänk att möta någon igen som varit död i tio år...

- Hej! Är du tillbaka?! Hur har du haft det? Jag menar, du ser blek ut... eller... eh, jobbar du? Nä, inte det...

Eller var det klang och jubelfest i övre salen bland alla de ännu levande lärjungarna?

- Thank you Lord for giving us life! Thank you Lord for giving us life! Sing hallelujah praise till Lord!!

Med rapport från under världen? Ljus i Öster... med soluppgång i väster...

Let's praise Him!

I natt skall vi ställa om till sommartid, glöm inte det mina vänner.

Det försvinner en timme ned i graven... Klockan två blir tre. Men var inte ledsen, den ska bara vila sig lite...
Den försvunna timmen uppstår igen i höst.
Kanske behöver andarna i dödsriket låna vår timme? Få lite mer betänketid...

Att vara kristen för mig är att ha en krokus-tro.
Det som tycks vara så omöjligt vid höstens trädgårdsarbete brister ut i ett jublande credo i mars!

Blommorna tar sig genom den frusna marken.
Solrosorna trotsar asfaltens hårda yta. Trädets rötter knuffar undan stenplattorna.
Alla vill upp! Alla vill liv!

Jesus har besegrat döden inifrån. Det kan bara en gud göra, en mänskoson med direktkontakt med Skaparen.
Men vilket kritiskt ögonblick detta var vid den allra första påsken - Gud överger sig själv - för att älska oss tillbaka...

Älskar oss tillbaka.

Jag behöver inte mer betänketid! Jag vill ta emot detta i år igen! Ja tack. Jag förnyar prenumerationen.

NÄR OFFICEREN, OCH DE SOM BEVAKADE JESUS TILLSAMMANS MED HONOM, SÅG JORDBÄVNINGEN OCH DET ANDRA SOM HÄNDE, GREPS DE AV STARK FRUKTAN OCH SADE:

- DEN MANNEN MÅSTE HA VARIT GUDS SON.

Läs hela texten i Matteus kapitel 27.

Uppståndelsens kraft är nedlagd i hela naturen.
Tveka inte längre. Det gör inte våren. Det gjorde inte Jesus. Inte de nyuppväckta hellre.

Det är mer naturligt än vi tror.

Att uppstå.

Glad Påsk.

Käre himmelske Far,
- kom och var min trädgårdsmästare!

Du vet att mitt inre är så hårt, och mina tankar ansätter mig med hopplösa tvivel.
Helig Ande, kom och gör mitt hjärtas mylla mjukt. Tina upp min frostnupna tillit till Dig.

Jesus Kristus, tack för att Du har gått före mig i den mörka döden.
Nu behöver jag inte vara rädd för någonting längre. Vart jag än går, så har Du varit där...

Du är stor. Du är större! Du är störst. Amen.

Störst.

Sommartidsljusa påskaftonshälsningar från

Helene Sture Krokusfelt,

- Jesusälskare och påskvän.