KYRKORNA LÄKER IHOP

Speglar frälsningen.

Söndag - vilodag.
Men inte för präster, kantorer, vaktmästare och kyrkosångare.

Jag är så tacksam att jag får sitta i "avbytarbåset" ännu en tid, och vila. Bara ta emot.

Och nu vill jag dela med mig av två ytterligheter.

Vår kristna tradition kan ta sig många uttryck, och alldeles för ofta har vi misstänkliggjort varann.
Ibland har kritik riktats, med rätta.
Men i andra fall har det vara varit oförstånd och okunskap som gjort att man tagit avstånd från varandra.

Jag bildsätter med suddiga foton från TV-gudstjänsten, några snabba shot från gudstjänst live här i Sölvesborg, samt en död duva på min promenadväg...

Serbisk-ortodoxa kyrkan, Stockholm.

Jag kan inte tänka mig större ytterligheter än en ortodox gudstjänst jämfört med en karismatisk pingstförsamling!
Idag har jag deltagit i båda...

... och haft fullt utbyte!

Om jag ställer mig betraktande på avstånd kan jag höra enformigheten i båda:

- den rakt igenom sjungna liturgin, där präster och församling varierar tonerna endast med små intervall,
- den poppiga lovsången, med trummor och basgång som låter likadant låt efter låt, hela tiden med samma typ av ackordklanger.

Musiken som beledsagar bönen är bara tycke och smak. Egentligen.
Det är innehållet och texternas fokus som är det väsentliga.

Vi prisar dig från soluppgång till...

- i den ortodoxa gudstjänsten står man upp hela tiden - det finns inga bänkar - för man är "ett folk på väg" och utför gudstjänsten som ett "arbete" inför Herren, i positiv betydelse,
- i den karismatiska lovsångsgudstjänsten står man också upp under större delen av gudstjänsten, och sitter endast under predikan.

- de ortodoxa gör ständiga korstecken, bugar och svingar rökelse, med små klockor på,
- de karismatiska lyfter sina händer, blundar och utbrister i Amen, Halleluja, ja Jesus...

- vilket också de ortodoxa gör... men mer organiserat i liturgin.

Allt är samma!

Kören sjunger med församlingen.

Pastor Lilja frågade idag:

- Varför är vi här?
Av tradition "vi brukar ju gå till kyrkan på söndagar..." ?
Eller för att visa vår position "jag har en uppgift att utföra, annars kommer jag nog inte.." ?
Eller rent av som en prestation "jag måste göra nåt för Gud för att få frid"... ?

Inget av detta leder till någon andlig växt, sa han.

- Det är myllan det kommer an på, var din själs rötter söker sin näring. När du är planterad i Jesus Kristus, då försvinner alla andra motiv.

Och så läste vi, hela församlingen tillsammans, en text från Kolosserbrevet, upplyst på väggen:

HAN HAR RÄDDAT OSS UR MÖRKRETS VÄLDE
OCH FÖRT OSS IN I SIN ÄLSKADE SONS RIKE...

Utan rötter, ingen frukt.

I den ortodoxa kyrkan förekommer ingen predikan. Där är det själva liturgin som är bärande.
I vår lutherska tradition är predikan mycket central - där av bänkarna "var så god och sitt". Varför?
Jo, därför att:

TRON BYGGER PÅ FÖRKUNNELSEN OCH FÖRKUNNELSEN PÅ KRISTI ORD.
Romarbrevet 10:17

Tommy Lilja lät predikan ta en sväng ut i universum, och sa:

- Forskarna har inget svar på hur själva gravitationen fungerar... och inte heller detta med de svarta hålen - imploderat ljus.

Men vi kan med bibelns språk förstå detta på ett andligt sätt:

KRISTUS ÄR DEN OSYNLIGE GUDENS AVBILD,
DEN FÖRSTFÖDDE I HELA SKAPELSEN,

TY I HONOM SKAPADES ALLT I HIMLEN OCH PÅ JORDEN,
   SYNLIGT OCH OSYNLIGT, 
      TRONER OCH HERRAVÄLDEN,
         HÄRSKARE OCH MAKTER - ALLT ÄR SKAPAT GENOM HONOM OCH TILL HONOM.

HAN FANNS FÖRE ALLTING OCH ALLTING HÅLLS SAMMAN I HONOM.
Kolosserbrevet kap 1.

- Gravitationskraften hålls samman i Jesus Kristus.
De svarta hålen är det perverterade ljus som synden har blivit...

Ingen gravitationskraft.

Och så ställde han två personer framför oss, och förklarade pedagogiskt detta svåra med varför Jesus måste dö på korset...

- Den onda makten är en verklighet. Djävulen är fiende till allt liv. Vad skulle han göra för att förstöra så mycket som möjligt för Gud? Gud älskar ju människan!

Jo, djävulen planterade in det som Gud hatar mest - synden - i det som Gud älskade mest; människan.

Vilken diabolisk konflikt!

Det onda måste dödas... och då dras hela människan med i döden... in i det svarta hålet.
Anti-materien.

Död duva.

Men Gud hade en plan, det som hela Bibeln vittnar om, sida efter sida.
Paulus beskriver Kristus igen i Kolosserbrevet:

TY GUD BESLÖT ATT LÅTA ALL FULLHET BO I HONOM,
OCH ATT GENOM HANS BLOD STIFTA FRED

OCH FÖRSONA ALLT MED SIG GENOM HONOM, (läs sakta!)

ALLT PÅ JORDEN OCH ALLT I HIMLEN.

För att rädda människan från dödssynden beslöt Gud att själv ta syndens konsekvenser på sig.
När Gud blev människa i Jesus Kristus - så tog han all ondska på sig, oskyldig.

Vi tror på Gud Fader...

Inom mig sjunger jag långfredagspsalmen 143:

GUDS RENA LAMM OSKYLDIG
   PÅ KORSET FÖR OSS SLAKTAD...

Märkligt att jag nästan skulle råka trampa på den stackars duvan som låg på min kyrkstig...

Jesus dödade döden inifrån och uppstod igen. Det svarta hålet kunde inte behålla Guds ljus.

- När vi tar emot Jesus i våra hjärtan står vi rena och fläckfria inför Gud!
Inte på grund av tradition, inte heller av position och absolut inte av prestation - utan bara av Guds NÅD!

Detta är det stora med kristen tro!

Det är ett enda stor givande och ett enda stort mottagande!

Och pastor Tommy Lilja, som just var hemkommen från en missionsresa i Nepal, hade fått se hur både hinduer, buddhister och muslimer fått lämna sin gärnings-religion och ta emot det Gud har gjort för oss!

HAN SKALL LÅTA ER TRÄDA FRAM INFÖR SIG,
HELIGA OCH FLÄCKFRIA OCH OFÖRVITLIGA

OM NI HÅLLER FAST VID ER TRO, HAR EN STADIG GRUND OCH INTE VIKER AV FRÅN DET HOPP NI FÅTT HÖRA OM I EVANGELIET...

Har ni hört att... 

Jag tänkte på den där döda duvan igen... Vad hade hänt med den?
Fjädrarna låg utspridda över stigen.

Hade den blivit anfallen? Offer för skatornas terrorattack? Utmobbad av kråkorna?

Eller hade duvan försökt skydda en annan fågel från angripare, och så offrat sitt liv?

Vad vet jag.
Imorgon kanske den är uppäten av naturens asätare.

För dig utgiven...

Stackars dig.

Det var nattvard i båda kyrkorna, både på TV'n och live i Sölvesborg.

Ingen av dessa traditioner firar Herrens måltid såsom jag är van vid, från Svenska kyrkan, med oblater som doppas i vinbägaren.

- ortodoxa kyrkan har ett bakat bröd, kallat "Lammet", där man skär ut mittbiten och lägger på ett silverfat.
- i Folkkyrkan är ett litet bord förberett med bröd uppskuret i små bitar, och på en bricka står små "snapsglas" (förlåt) med druvjuice färdigt.

I båda fallen läses, sjunges och bedes nattvardens instiftelseord med stor inlevelse.
Församlingen är stående, i båda fallen. Andakten är stor, både i TV'soffan och i kyrkbänkarna.

Nattvard i Folkkyrkan.

- i ortodoxa kyrkan är mässkrudarna oerhört påkostade,
- i den karismatiska kyrkan är det kavaj som gäller.

Men samtliga församlingsbor deltager i vanliga kläder, och vördnaden inför det heliga fyller själen.

Vilket är mest ursprungligt?
Frågan är ointressant för mig. Det enda som räknas är allvaret. Att det är på riktigt. Att vi får vara i tillbedjan. Att vi sätter tro till det som händer.

Jo, det mest ursprungliga är att ha Kristus i centrum. Det är inte längre självklart.
Jag gråter en torr tår över den sekularisering jag ser i min egen kyrkotradition...

- Nu drar Gud oss ut ur mörkret och för oss in i sin älskade sons rike, sa pastor Tommy.

Samtidigt tog vi den lilla brödbiten i mun.
Samtidigt drack vi den lilla klunken alkoholfri druvjuice, tillsammans.

Ett fysiskt tecken på Guds kärlek! Gud är kroppslig. Påtaglig. Smakfull åt alla sinnen!

Instiftelseorden.

För mig är det så viktigt att försöka se helheten, likheten.
Men också avslöja de olikheter som skiljer och inte leder till Gud.

Jag hade aldrig kunnat förstå denna serbisk-ortodoxa gudstjänst från Stockholm om jag inte lärt mig bedja efter Tidegärdens modell i Vadstena.
Eller själv blivit skolad in i liturgin på pastoralinstitutet.

Jag hade inte heller kunnat ta till mig Folkkyrkans kraftfulla karismatiska uttryck om jag inte sedan tonåren varit van vid att gå till Pingstkyrkan ibland.

En sida av mig behöver uttrycka tron mycket pietetsfullt och stilla.
En annan sida av mig vill sjunga och dansa! Med trummor!

Och ta emot Kristus i bröd och vin, som oblat eller i platsbägare...

Hela tiden till Guds ära.

Lammets Bröd!

Och i Svenska kyrkan firades en ungersk gudstjänst igår, i St Nicolai.
Alla får plats.

Det enda som stör mig är, ifall de som kommit till gudstjänsten inte verkar bry sig varför de är där.
Om vi inte vågar visa respektfull andakt, ta det på allvar, då är det bara ett falskt beteende.
Och efteråt förneka vad som hänt och skynda till kaffet...

Nu är det min bön att alla kristna kyrkor snart skall kunna enas om ett gemensamt datum att fira påsk.

Jag står inte ut längre med att den västliga och östliga kyrkan har olika datum.
Vi måste hålla ihop. Vara enade.
Jag ger gärna upp vårt sätt att räkna ut påskens infallande, bara vi blir Ett.

Fjädrar i kors.

Inga fler offrade duvor.

Fred på jorden. Och i våra kyrkor.

Kolossala hälsningar från ytterligheternas försvarare,

Helene Sture Duvfelt,

- ekumenisk nattvardsfirare och bedjande bloggare, som är nyfiken på vad Love Nepal gör...

Tacksam för Eukaristin.