FRÅNVARO - NÄRVARO Gudomlig ömsesidighet

Två barn-magar!

Först var det ingenting. Sedan kom någonting...

Det började med att frånvaron var det enda som var närvarande.

Sedan var det tvärtom närvaron som var frånvarande - hm, fast det blir kanske samma resultat?

Det handlar om ömsesidighet.

Hur människan är beroende av Gud - och hur Gud är beroende av den människa hen skapat.

Jag försöker få ordning på fostret i magen. Och våfflorna...
Det är jungfru Marie Bebådelses Dag och vi firar Guds inträdande i vår mänskliga tillvaro.

Låt dig inte skrämmas!
Fortsätt läs. Eller titta åtminstone på de fantastiska glasmålningarna från klostret i Taizé.
Jag samlar mina tankar efter en fin gudstjänst i Listerkyrkan idag.

Jesus i Maria.

OCH JORDEN VAR ÖDE OCH TOM
   MÖRKRET SVÄVADE ÖVER VATTNET

     OCH GUDS ANDE SVÄVADE ÖVER VATTNET...

Magen var öde och tom.
Mörkret bodde under huden.

Och Guds Ande svävade i fostervattnet...

Jag läser ihop bibeltexterna och ser ett förunderligt sammanhang.

Det som skedde vid skapelsens morgon - universums stora Big Bang - är ju det samma som händer när kvinnan blir gravid.

VARDE LJUS!
   BLIV TILL!

Varde ljus.

Mänsko-mannen behöver kvinnan för att livet skall kunna skapas tillsammans.
Ömsesidigt.

Likaså behöver Gud kvinno-människan för att födas till oss. Ömsesidigt!

I detta fall var mannen inte till hjälp, han stod vid sidan om.

Eva i centrum. Maria i centrum.
Och två kvinnor till:
- Abrahams gamla hustru Sara och Marias ofruktbara släkting Elisabet.

Gud gör det inte lätt för sig...
Han låter oss sköta den underbara sexualiteten, men ställer den åt sidan då det är dags att visa vem vi har med att göra.

Gud är van vid att börja från början...
Då gör han det nu också!

Saras sköte var dött. Då tände Gud Isaks liv ändå.
Elisabet var för gammal. Gud tände Johannes liv i hennes mörker ändå.
Maria var för ung. Gud visade vem som skapar liv från Noll.

Guds Ande svävade över fostervattnet i det som var öde och tomt.

Men Herren behövde Marias tillåtelse.

Johannes på knä i Elisabet.

Ängeln Gabriel, som kom med Guds hälsning, möttes av hennes protester.
Hon visste att detta var omöjligt för en ogift kvinna.
Men ängeln förklarar:

HELIG ANDE SKALL KOMMA ÖVER DIG
  OCH DEN HÖGSTES KRAFT SKALL VILA ÖVER DIG. 
Lukas kap 1:35.


Plötsligt var barnet närvarande i hennes sköte.
Denna gudomliga närvaro har förändrat hela vår världsordning.

Gud tar sin boning i människan! Det är oerhört. Det är provocerande. Galet omöjligt.

Och alldeles självklart, om man tänker efter. Det är ju den Levande Guden vi har med att göra!
Den Gud som vill komma oss nära.

Men samma närvaro av Jesus Kristus i Marias liv skulle senare komma att bli den mest smärtsamma frånvaro en mamma kan uppleva - hennes son avrättas.

Och han väljer det själv!

FÖR DIG UTGIVEN
   FÖR DIG UTGJUTET...

Ängeln Gabriel hos Maria.

Caroline Krook formulerar detta i en bön:

MARIA,
BARNET GREP IN I DITT LIV.

BARNET UPPFYLLDE DIG FÖRST MED SIN NÄRVARO.
SENARE MED SIN FRÅNVARO.

NU MÅSTE DU ORKA, FÖR INGEN ANNAN KAN BÄRA BARNET I DITT STÄLLE.

HERRE,
DU BEHÖVDE MARIA,
HENNES KROPP, HENNES MJUKA HÄNDER, HENNES BRÖST.

HERRE, BEHÖVER DU MIG OCKSÅ?

GÖR MIG LYHÖRD NÄR NÅGON AV DINA MINSTA KVIDER...
AMEN.

Kvinnornas händer.

Jag tycker om ömsesidigheten. Det är så vackert!
Bibeln talar hela tiden om hur allting hänger samman. Ingen är oberoende. Eller översittare.

Till och med Paulus, som ju ibland har lite svårt att själv acceptera det budskap han fått, säger om det kristna äktenskapet:

UNDERORDNA ER VARANDRA
   I VÖRDNAD FÖR KRISTUS. Efeserbrevet 5:21.

- Kära hustru, vad behöver du idag?
- Älskade make, vad kan jag göra för dig?

Ingen står över den andra. Båda är ömsesidigt underordnade.
Inte utslätade, inte bortraderade i en krypande underdog-ställning, nej!

I vördnad för Kristus söker vi den andres behov.
Men! Svarar samtidigt ärligt på frågan vad vi själva behöver...

Finns det sådana män?  - - -
Jo, jag har hört talas om en, eller två...

Och hjärtat var öde och tomt.
Mörker var över djupet.
Men Guds Ande svävade in i blodet!

André sjöng i Listerkyrkan:

HÅLL MITT HJÄRTA, HÅLL MIN SJÄL...

Håll mitt hjärta...

Men genom Marias hjärta skulle ett svärd gå... då hon stod vid korsets fot och såg Jesus dö som ett offerlamm...

Även genom Jesus gick ett svärd, då soldaterna kontrollerade att han verkligen var död - och ut rann "blod och vatten" (alltså koagulerat blod).

Låt mig få skjuta in ett märkligt fenomen som kommer inträffa detta kyrkoår 2016:

Egentligen ska ju Jungfru Marie Bebådelses Dag infalla 9 månader före Juldagen, alltså den 25 mars.
Men i år är påsken är mycket tidig.

- Första söndagen efter fullmåne (23/3) efter vårdagjämningen (20/3) är påskdagen (27/3).
Så räknas påsken ut.

Söndagen före blir då Palmsöndagen (inte psalm-söndagen!) alltså 20/3.
Söndagen före dess, alltså idag, blir då Marias dag.

Den 25 mars i år är Långfredagen.
Jungfru Marias dag sammanfaller med den dag då vi firar hur hennes son, vår frälsare, korsfästs...

Bebådelsen om Liv knyts abrupt samman med budet om död.
Närvaron av liv blir samtidigt närvaron av död.

Men i den gudomliga ömsesidigheten vänds alla begrepp upp och ned.

Bebådelsen om det nödvändiga lidandet på Golgata knyts ihop med budet om uppståndelsen.
Frånvaron av hans liv blir samtidigt frånvaron av vår synd.

Närvaron av död blir närvaron av försoningen.

Jesus Kristus.

Och här sitter jag och svingar det vapen som är mig givet: Andens svärd:

SÄTT SOM SKOR PÅ ERA FÖTTER VILLIGHETEN ATT GÅ UT MED BUDSKAPET OM FRED.

HÅLL STÄNDIGT TRONS SKÖLD FRAMFÖR ER,
   GRIP FRÄLSNINGENS HJÄLM
      OCH ANDENS SVÄRD... Efeserbrevet kap 6:15-17.

Guds Ord = Andens svärd, är det enda "anfallsvapen" vi har. Resten är försvarsattribut. Men det tar vi en annan gång.

Låt mig nu få avrunda detta med ömsesidigheten mellan man och kvinna, mellan Gud och människa.
Till och med ljuset är beroende av mörkret.

Jag ber med en keltisk bön:

I TRO
  LYSSNAR JAG EFTER DIN RÖST
     OCH VET
       ATT DEN VISKNING JAG HÖR
ANDADES EN HEL VÄRLD TILL VARDANDE.

MEN LYSSNAR ÄNDÅ
   TILL BÖNEN I MIN SJÄL.


I TRO
  STRÄVAR JAG EFTER ATT GÖRA DIN VILJA
     OCH VET
        ATT DÖRREN JAG NÄRMAR MIG
KAN LEDA TILL SKUGGOR

DÄR MIN UPPGIFT ÄR
   ATT BLI DITT LJUS.


I TRO
  KLAMRAR JAG MIG FAST VID DITT ORD
     OCH VET
        ATT DEN STYRKA JAG TAR EMOT
HAR SIN KÄLLA I DEN KÄRLEK

SOM ÄR ALLTINGS CENTRUM.

(Ur "Böner från kelterna" sid 80).

Alltings lysande centrum.

I gudstjänsten satt jag mellan två syriska män, båda med islam bakom sig.
Jag frågade en av dem hur han upplevde stunden i kyrkan.

- This is really a relationship! Not like a religion...

Wow! Trots språkbarriären känner han att vi lever i en ömsesidig relation med Jesus.
Det är inte ett blidkande beteende vi håller på med.

Mörkret var inte närvarande.

Och ljuset svävade över rummet.
Det blev ljust i våra själar och sinnen och Gud såg att det var gott.
Vi såg också att det var gott!

Församlingen gick strålande därifrån. Med full Gudsnärvaro.

O Guds dyra lamm.

Det blir inga våfflor idag. Det verkar för komplicerat...
Men å andra sidan vill jag ju inte äta våfflor på långfredagen!

Nej, jag går och hugger mig ett knäckebröd. Med grädde på.

Ljusa hälsningar från eder närvarande teolog-bloggare i skuggan,
Helene Sture Ömsefelt,

- Taizéresenär och Listerlandsfarare.