SPORT I BIBELN

Nej, sport i Bibeln!

Det är vinter-OS och sportlivstider.
Många följer tävlingarna framför TV´n, andra är själva ute i spåret.

Sportliv. Det var en bra felskrivning. Sportlov skulle det stå.
En av denna veckas bibeltexter är riktig idrottstext:

JAG GLÖMMER DET SOM LIGGER BAKOM MIG
OCH STRÄCKER MIG MOT DET SOM LIGGER FRAMFÖR MIG.

JAG LÖPER MOT MÅLET FÖR ATT VINNA DET PRIS DÄR UPPE SOM GUD HAR KALLAT OSS TILL, GENOM JESUS KRISTUS.
                                             Filipperbrevet kap 3:13-14.

Nya träningsskor.

Idrotten idag lånar ofta begrepp från Bibeln:

- han Frälste oss från måltorka,
- han är Messias,
- det är Synd att missa målet...

Men det är även tvärtom.
Vi kanske inte tänker på Paulus som en idrottsman precis, men han var inte främmande för den sportsliga världen.

Paulus växte upp i Tarsus i den romerska provinsen Cicillien i nuvarande Turkiet.
I hans hemstad möttes grekisk och romersk kultur. Där fanns kämparspel och tävlingslekar.

En av de stora olympiska spelen ägde rum i den grekiska staden Korint.

Paulus stannade där ganska länge. På sin andra missionsresa vistades han i Korint i 1,5 år, kanske p g a det stora idrottsevenemanget som drog till sig mycket folk.
Det var ett bra tillfälle att förkunna evangeliet.

Paulus var tältmakare till yrket och hade säkert goda möjligheter att sälja sin produkter till ditresta löpare, brottare och diskuskastare.

Träd-pryds-stickare.

NI VET JU ATT ALLA LÖPARNA SPRINGER, MEN BARA EN FÅR PRISET.
LÖP DÅ FÖR ATT VINNA DET.

VAR OCH EN SOM TÄVLAR MÅSTE FÖRSAKA ALLT - LÖPAREN FÖR EN KRANS SOM VISSNAR,
VI FÖR EN SOM ALDRIG VISSNAR!
                                               1 Korinterbrevet kap 9:24-25.


För oss är idrott och träning en självklar del i vardagen.
Men för Paulus krävde det ett visst mod att tala i sporttermer.

Synen på idrott betraktades ibland av judarna som något som bara var till för hedningar.

Men Paulus var alltid noga med att försöka tala så att folk förstod.
Han säger om sig själv:

FÖR ATT VINNA JUDAR HAR JAG FÖR DEM VARIT SOM EN JUDE.

FÖR ATT VINNA DEM SOM ÄR UTAN LAG, HAR JAG FÖR DEM VARIT SOM EN SOM ÄR UTAN LAG...

FÖR ATT VINNA DE SVAGA, HAR JAG VARIT SÅSOM EN SVAG...
ALLT GÖR JAG FÖR EVANGELIETS SKULL.
                                                             1 Kor 9:19-23.

Garnblomman vissnar inte.

Jag gillar att se på fotboll och använder gärna den lagandan när jag predikar, eller ska förstå Guds Ord.
Paulus använder friidrott. Gott sällskap alltså!

Men kristendomen handlar inte om en tävlan, det är inte det som är poängen.

Det är inte så att det bara får plats för några stycken i himmelriket... nej, alla får plats!

Och den tre-eniga prispallen är inte reserverad för någon utav oss - den är upptagen av själva Treenigheten, kan vi väl tänka.

Poängen är att idrottskvinnan /-mannen väljer att ge upp Allt, för att nå sitt mål.
Så viktigt är målet.

Vår kristna tro talar om att "vinna Gud".
Vinna Gud...!

Vinna Guds vänskap. Hitta hem igen. Bli vän med sig själv.
Försonas med livet och allt som blev fel.

Inte ge upp. Inte välja döden. Inte hoten eller förbannelsen.

Ge allt. Sitt blod.

Jesus gav sitt blod. Till oss.

Och man får öva, träna, öva och träna lite till... på att låta sig älskas av Gud.
Sedan våga låta den där kärleken flöda genom kroppen, vidare till dem man möter.

Oavsett om det är vän eller fiende, oavsett flagga och tillhörighet.

KROPPSÖVNINGAR ÄR NYTTIGA PÅ SITT SÄTT.

MEN GUDSFRUKTAN ÄR NYTTLIG PÅ ALLA SÄTT,
MED SITT LÖFTE OM LIV,
BÅDE FÖR DENNA VÄRLDEN OCH DEN KOMMANDE.
                                                        1 Timoteusbrevet kap 4:8

Rosa stolpe...

En idrottskvinna/ -man kan bara njuta av sin glans en kort tid.
Även om medaljen ligger där i fina skåpet, glöms prestationen efter en tid och kroppen är trött och orkar inte så mycket längre.

Men att öva sig i Gudsfruktan är liksom motsatsen!
Bön, bibelläsning och givmildhet mot dem man möter sliter inte ut en. Man växer.

Det andliga livet tillsammans med Jesus Kristus ger en inre styrka som tåler de största motgångar, om än under tårar.

Sport att virka fast dem...

De olympiska grenarna, andligt sett, skulle kunna se ut så här:

* Löpning - nej, hellre pilgrimsvandring!

* Brottning mot livets orättvisor á la Job - allt tas ifrån en, som en prövning, men man ger inte upp sin Gudsrelation hur fattig eller missförstådd man än är...

* Diskuskastning - jaha, vad är det man kastar? Sopor?
Jag får ta hjälp av veckans episteltext:

ALLT SÅDANT SOM VAR EN VINST FÖR MIG
HAR JAG FÖR KRISTI SKULL KOMMIT ATT RÄKNA SOM EN REN FÖRLUST..

.. JÄMFÖRT MED DET SOM ÄR MERA VÄRT:
- KUNSKAPEN OM MIN HERRE JESUS KRISTUS.

FÖR HANS SKULL HAR ALLT DET ANDRA FÖRLORAT SITT VÄRDE FÖR MIG.

JAG KASTAR DET PÅ SOPHÖGEN, FÖR ATT VINNA KRISTUS,
OCH FÅ LEVA I HONOM...
                                           Filipperbrevet kap 3:7-14.

Vad är det som far på sophögen i jämförelse med Jesus?
Dåliga relationer, bindning vid materiella ägodelar, destruktiva vanor.. och så vidare.

OS i stolpvirkning.

En del kyrkor har under stilla veckan vid påsk "maraton-läsning" av Bibeln.
Man turas om att läsa, under dygnets alla timmar.
Ett ljus är tänt i kyrkan. Ordet läses, bedes, gråts fram och ger befrielse och gemenskap.

Den djupaste glädje av Nåd och Guds-Närvaro ges till alla.


Det finns mycket som jag vill glömma och lämna bakom mig.
Men jag sträcker mig mot nya mål, förbi mina motståndare och fiender, och tar Gud i hågen och handen.

Det är kanske som tidningen Dagen skriver att det är sportnördarna som genom alla tider förstått vad tron handlar om, tack vare dessa idrottsjämförelser?!

Målsnöre. Gå vidare.

Tala är silver och tiga är guld?
Nej fel valörer till fel grenar.
Läsa är silver och bedja är guld, med bronsmedalj till alla som lyssnar!

Sport i Bibeln, javisst. Bibel-sport, javisst - där alla är vinnare.

Brottnings-hälsningar från en sopkastare,
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade stolpar och lyktor... och virkade vinnarhalsdukar.

Sport-värmare.