JESUS STÄNGER DÖRREN

St Ann´s kyrkport i Dublin.

Innan jag återger Martin Linds föredrag om människans brustenhet, vill jag komma emellan med söndagens evangelietext, om hur Jesus stänger dörren.

Nu måste du har skrivit fel Helene, Jesus stänger aldrig några dörrar!
Han älskar alla och vill att alla ska vara med i himmelriket.

Jovisst, så är det.

Men det är ett problem med dem som förväntar sig vara först och störst...
Du vet:

DE FÖRSTA SKOLA BLIVA SIST
OCH DE SISTA SKOLA BLIVA FÖRST!

Familjedörr i Dublin.

Vi tar det från början.
Som vanligt, på söndagarna, bänkade jag mig i soffan framför TV´n och deltog i gudstjänsten från Karlstad.
Kyrkoherden i Mellerud, Marit Järbel, höll en levande predikan.

Jag ger mina egna reflektioner mellan styckena.

Det är 5:e söndagen efter Trettondedagen och vi läser ur Lukas kap 13:22:30:

JESUS GICK GENOM STÄDER OCH BYAR OCH UNDERVISADE PÅ SIN VÄG MOT JERUSALEM.

NÅGON FRÅGADE HONOM:
- HERRE, ÄR DET BARA NÅGRA FÅ SOM BLIR RÄDDADE?

HAN SADE:
- KÄMPA FÖR ATT KOMMA IN GENOM DEN TRÅNGA PORTEN.
JAG SÄGER ER: MÅNGA SKALL FÖRSÖKA TA SIG IN, MEN INTE LYCKAS.

Inte svart-vitt.

Hm. Jesus svarar varken "ja" eller "nej". Frågan är liksom fel ställd.

Jesus tar sitt ansvar och undervisar om Guds rike.
Sedan ligger ansvaret på oss, var och en, att ta emot detta Gudsrike.

Det finns ingen automatik. Ingen gräddfil. Inget företräde för någon.

Men vilka är de många som försöker ta sig in, men inte lyckas?

På vilka grunder vill de vara med?
Är det människans syfte med tron som är avgörande?

Han talar till vuxna, självständiga människor som har fri vilja att ta emot det han säger, eller förkasta det.

Handtag bara på insidan?

Jesus fortsätter:

NÄR VÄL HUSETS HERRE HAR STIGIT UPP OCH LÅST PORTEN, OCH NI BLIR STÅENDE UTANFÖR OCH BULTAR OCH SÄGER:
- HERRE, ÖPPNA FÖR OSS!

SÅ KOMMER HAN ATT SVARA:
- JAG VET INTE VILKA NI ÄR.

DÅ SÄGER NI:
- VI HAR ÄTIT OCH DRUCKIT TILLSAMMANS MED DIG, OCH DU HAR UNDERVISAT PÅ VÅRA GATOR.

Men Jesus känner väl alla? tänker jag direkt. Vilka är det han inte känner?

Jag vågar mig på en mänsklig jämförelse:

Facebook...
Där lägger man ju till vänner, både de som man själv söker upp och frågar, de som tar initiativ och vill vara ens vän, samt de som datorn föreslår...

Det kan hända att man till slut har en lång rad vänner som man faktiskt inte känner.
De som bara vill utnyttja ens namn och vara "vän" för att det ger status.

När man en dag vill bjuda in till fest, då söker man bara upp dem som verkligen känner en, de som hört av sig, de som bryr sig om och som inte missbrukat ens namn.

Känner du igen det?

Går det att förstå den stängda dörren i Lukasevangeliet med hjälp av denna tanke?

En bank utan kontanter är som Fejjan utan vänner...

Jesus fortsätter, helt utan behov att curla eller ge efter.
Det är mycket som står på spel:

HAN SKALL SVARA:
- JAG VET INTE VILKA NI ÄR. BORT HÄRIFRÅN, ALLA NI ORÄTTENS HANTLANGARE.

DÄR SKALL NI GRÅTA OCH SKÄRA TÄNDER, NÄR NI FÅR SE ABRAHAM OCH ISAK OCH JAKOB OCH ALLA PROFETERNA VARA I GUDS RIKE, MEDAN NI SJÄLVA BLIR UTRDRIVNA.

De som portas är "orättens hantlangare".

Men de har ju tydligen både ätit och druckit tillsammans med Jesus, och lyssnat till hans undervisning.
Vad är problemet?

Nu avslöjas skenheligheten. De som bara är namn-kristna, de som sover i kyrkbänken, sitter av sammanträdena, de som är med utan att bry sig på riktigt.

Ja, där utanför porten står alla kungar och makthavare som tagit Jesu namn i sin mun, för att öka sin makt över folk och land.

Där står alla de som tycker att "kunden har rätt".
Eller som Marit Järbel sa:

Hon slog näven i handen och tänkte att de sa:
- Men vi kräver vår rätt! Det är vår rättighet att få komma in och vara med!

Jesus tittade på dem med sorgsna ögon:
- Men ni känner inte mitt hjärta... Ni kräver er rätt, men har inte visat kärlek.

Det går inte att utnyttja systemet.
Ingen kan lura Gud.

Dörren är stängd för den oärlige.

Hur ärlig är jag? Du?

OCH MÄNNISKOR SKALL KOMMA FRÅN ÖSTER OCH VÄSTER OCH FRÅN NORR OCH SÖDER OCH LIGGA TILL BORDS I GUDS RIKE.

OCH DÅ SKALL SÅDANA SOM ÄR SIST BLI FÖRST,
OCH SÅDANA SOM ÄR FÖRST BLI SIST.

Jag läser en kommentar av Tom Wright, där han säger:

- Israel var det utkorade folket och de ansåg sig ha garantier för att komma till himmelriket.
De ville utesluta alla andra.
De bekämpade alla fiendefolk som kom från öst, väst, norr och söder,   d v s icke-judar som inte tillhörde Guds förbund.

Jesus riktar en skarp varning för en sådan mänskosyn.

Även om dessa folk ockuperat och förtryckt landet så håller nu Jesus dörren öppen för ALLA FOLK och uppmanar var enda en att kliva in!

Dörren är inte bred, det krävs energi och motivation för att ta sig in, det är inget som råkar ske av en slump.

En dag kommer det att vara försent.
Gud ger Israel denna sista chans genom Jesus, som är den siste budbäraren, skriver Tom Wright.

Om de inte svarar an på Jesu kallelse, nederkallar de en dom över sig själva.

Nu antyder Jesus att de som alltså stått utanför förbundet, kan hamna först i ledet - om de med sitt hjärta handlat efter kärlekens bud mot sin medmänska och strävat efter försoning.

Och tvärtom också, tänker jag - de som trodde att de hade sitt på det torra; var jude, var omskuren, är döpt och går i kyrkan och firar mässa... och är med på vänlistan på Facebook...

Nej, det finns ingen automatik att få komma in genom den där dörren.

Inga titlar eller yttre tecken hjälper.
Bara hjärtats längtan att få vara nära honom och söka det goda i tillvaron.

Jag vill blomma i din närhet.

Nu nuddar jag vid en tanke som slog mig när jag var på Pilgrimscentrum i Vadstena.
Det är en mycket kärleksfull miljö.
Man liksom "älskar alla".

Gör jag det? Nej, jag ser tydligt mina egna sprickor...

Och många ny-andliga företeelser har jag mycket svårt för.
Just nu står jag bland dem där utanför dörren... och det med rätta.

Jesus är ingen "sorterings-faktor". Nej, han är ju som jästen i degen som genomsyrar allt, bara man knådar tillräckligt!

Det betyder att man som kristen, i princip, kan deltaga i "allt" - så länge man inte förnekar Jesus!

Man kan vara med i alla sammanhang, klubbar och föreningar, så länge man låter Guds kärlek flöda igenom en, i medmänsklig omsorg.

Inget är främmande.
Tvärtom leder Gud oss in i sammanhang där man inte tänker sig att man vill vara... just för att Gud då har en representant för sin kärlek där.

Ju mer okristet, desto bättre!

Jag inser att jag får stå kvar en stund där utanför dörren.
Det är ingen idé att jag bultar.
Jag skall gå och sätta mig på min tänkar-sten en stund.

Ni kom igenom!

HERRE, JAG VILL BIDA, STILLA VID DIN PORT.
TILLS MIN SJÄL DIN BLIDA FADERSBLICK FÖRSPORT.

TRÖTT PÅ ALLT MITT EGET, ÖDMJUKT HÄR JAG STÅR.

HJÄLP MIG SISTA STEGET, DU SOM ALLT FÖRMÅR.
                                                               Sv Psalm 206, en favorit.

Portade hälsningar med skeva gångjärn,
Helene F Sturefelt,

- som fotograferat dörrar på Irland.