GRÖN TÅRT-PÄRLA Ewa Lunds föredrag

Känslig för grönt.

På väg - MED ÖGON KÄNSLIGA FÖR GRÖNT.

Så var rubriken på det andra föredraget vid Pilgrimsseminariet i Vadstena förra veckan.

Barbro Hörbergs finstämda visa gjorde även våra öron känsliga för grönt.

Följ med in i Birgittasystrarnas kyrksal!
Moder Karin välkomnade diakon Ewa Lund genom att berätta om en tårta...

Jag bildsätter med ljuvliga kastanjeblommor från parken runt kyrkogården vid Klosterkyrkan.

Om våren Grönt.

- Vi har ätit tårta idag och firat Nils, sa moder Karin, ja Nils var ju heliga Birgittas första biktfar och skulle ha fyllt år idag...

Vi är mycket glada att Pilgrimscentrum samarbetar med oss och att vi kan samlas här i vår kyrka.
Alla olika kyrkor och samfund är som tårtbitar... Ju närmare mitten vi kommer - Jesus Kristus - desto närmare kommer vi varann!

Moder Karins ord ingav hopp, ja det lade sig som grön grädde runt själen!

Min kära vän Ewa Lund använde sig både av musik och bilder för att åskådliggöra det hon ville säga.
(Till skillnad från många män som förlitar sig på sin röst, att den ska vara tillräckligt fängslande... och det är den, ibland!).
Nu var det skönt att få ta in det gröna både med ögon och öron.

Varför nu allt detta tal om GRÖNT?

Ser du skillnaden?

Jo, pilgrimsrörelsen i Sverige har kommit till den punkt där det nu är nödvändigt att teologin tydligt förankras i en jordisk treeninghet, som jag ser det:

- i ena hörnet: Diakonin = omsorgen om medmänniskan,
- i andra hörnet: Ekologin = omsorgen om natur och miljö,
- uppe i toppen är Hoppet = hoppet om Guds närhet och att livet är meningsfullt.

Så ser min gröna triangel ut.

Och jag har ofta undrat, ända sedan Martin Lönnebo formade Frälsarkransen som ett böneredskap, varför den gröna pärlan inte varit med.
Jag gjorde en gång ett armband själv och placerade en grön pärla direkt efter första tystnadspärlan, som ett bönetack för Guds Skapelse.

Ewa berättade att de fått tillstånd av Verbum att under ett år tillverka dessa gröna specialkransar, men där den gröna kommer efter de två röda kärlekspärlorna, som ett tecken på att livet grönskar i kärlekens närhet.

Martin Lönnebo tänkte sig att en av de tre hemlighetspärlorna har bytts ut och nu "uppenbarats som en grön pärla".

En Hemlighet var Grön.

Barbro Hörberg sjunger:

I PARKEN, OM VÅREN
MED ÖGON KÄNSLIGA FÖR GRÖNT.

MED KASTANJEBLAD SOM PARAPLYER
OCH VÅRA HÄNDER KÄNSLIGA FÖR ALLT SOM ÄR SKÖNT.

Och jag har valt den gröna färgen som bloggens "tapetfärg", för att du bästa läsare skall uppleva ett välmående och ett avstressande... och att du här är del i den pågående skapelsen..
Jodå, så högtidligt är det.

Kastanje-paraplyer.

Nu får Ewa ordet, såsom jag uppfattade det:

Diakonins färg är grön liksom diakonernas skjortor.
I kyrkoåret är Trefaldighetstiden grön under hela sommarhalvåret, med påminnelse om att vi får Växa & Mogna i vår tro.

När vi ger varann kärlek så blir det till liv.

Men vi ser också att jakten på energi skapar konflikter runt om i världen. Klimat-migration. Förgiftning av naturen.

På våra pilgrimsvandringar går vi gärna i den gröna naturen.
Det yttre landskapet speglar det inre.

Vi får öva oss i att inte bara vara närvarande utan också Nu-varande!
Släpp taget om mobilen.
Skicka inga sms...

I vandringen söker vi den goda tystnaden, som talar utan ord.
Det är i motsats till den onda tystnaden, som stöter bort och fryser ut.

1. Att vara Nu-varande:

* Gör en sak i taget.
* Simultankapaciteten är överskattad.
* Använd alla sinnena mer. Andas.
* Kommunicera med hela kroppen.
* Den goda tystnaden för oss tillsammans i en gemenskap.

En och en. Tillsammans. 

Människan är fri att välja sitt liv - men inte oberoende av andra!

Att vara kristen är en social rörelse - det är inte en privatsak!

Vi behöver spegla oss i den andres ögon.

2. Relationer:

* Relationer i mötet Gud - Jag. Men också Du - Jag.
* Det finns inget "jag" utan ett "du". (M Buber).
* Alla uppgifter har lika värde.

Lika värda.

Om vi får kritik i en god gemenskap så kan det hjälpa oss att växa.
Vassa kanter behöver slipas.

Alla de fina, runda stenarna på stranden har en gång varit kantiga.
Men de slipas av varandra... Ju närmare, desto mer.

Konflikter kan göra oss mjuka!

Några gröna tankepärlor:

3. Kritik:

* Gud vill slipa mig mjuk.
* Visa mig Herre din väg.
* Jag är en del i Guds pågående skapelse.

Vi slipar varann.

Vi fick höra en man i publiken ge en spännande kommentar om en pilgrimsträdgård i Ullåker.
Där har man arbetat fram en"brukarstyrd grön rehabilitering för långtidssjukskrivna".
Ja, han kallade det för en "permakulturdesign"...

Diakon Ewa forsatte tala om andlighet.

- Om man googlar ordet "andlighet" föreslår Google ett annat ord, nämligen "andjakt"...

Hm, kanske inte så dumt ändå!
Man sitter där i vassen med geväret... och är nära naturen.

Hon berättade om en man som satt där på sitt pass i vassen, i and-jakten.
Plötsligt kom en liten gärdsmyg flygande - och satte sig på gevärspipan! Fågeln lade sin vinge över näbben, och somnade...

Ett annat exempel är Pilgrims-ritt.
Ewa ordnar varje sommar pilgrimsdagar på hästrygg!
Att vara ett med hästen - och känna att man är buren - är en upplevelse av läkande och andlighet.

Likaså de cirkeldanser som vi kallar Helig Dans.

4. Andlighet:

* Kontemplation i handling.
* Alla har en berättelse att dela.
* Gud är större än mina tnnkar.

Andlighet i vassen.

Om Hoppet:

Caroline Krook sa en gång:

- Att sakna hopp i sitt liv kan vara en känsla av att inte vara behövd.
Men denna hopp-löshet p g a arbetslöshet/ sjukskrivning/ sorg/ skilsmässa kan kompenseras genom erfarenheten att "Jag är älskad av Gud".

På kolonilott nr 44 vid Vätterns strand har Ewa satt upp en liten Mariastaty, som ska påminna alla som går förbi att vi är omslutna av hennes förböner.

Ewas gröna tankepärlor:

5. Hopp

* Vara älskad.
* Vara behövd.
* Vara omsluten av förbön av andra.

Det gröna Hoppet.

Föredraget gick mot sitt slut.

Vi uppmanades att meditera över bibeltexter en längre tid, så att de får sjunka in och mogna.

Hon delade också ett bekymmer över den hotade närmiljön runt Vättern. De provskjutningar som görs här förgiftar vattnet och orsakar bullerstörningar.
Pengar och makt är alltför kortsiktiga perspektiv.

6. Jordens resurser:

M Gandhi lär ha sagt:

* Lev enkelt, så att andra helt enkel kan leva!
* Jordens resurser räcker till våra behov, men inte till våra begär.

Var rädd om träden.

Och när vi pilgrimsvandrar, går vi gärna till olika kyrkor och hälsar på varann.
Den gröna färgen får symbolisera ekumeniken oss emellan.

Vi söker vår identitet och vi kan stå framför en kyrka och höra dess väggar tala. Den har stått där så länge.
Nattvarden som firas ger oss gemenskap kring den kväll då gemenskapen splittrades...

Så landade moder Karins ord i Ewas slutkläm:

7. Ekumenik:

* När vi har fokus på Jesus så öppnar sig dörrarna i alla samfund.

Riktar oss åt samma håll.

Nu har jag renskrivit mina anteckningar från onsdagen den 5 februari i Birgittasystrnas kyrksal.

Det regnar ute. Precis som i visan:

DET REGNADE, MEN BILDERNA BLEV BRA
DET VAR ETT EGENDOMLIGT LJUS DEN DA´N.

VI FYLLDE VÅRA ÖGON MED LJUSET
OCH TANKARNA PÅ ALLT DET NYA.


I PARKEN, OM VÅREN...
JAG ÄLSKADE DIG DÅ.

- DET GÖR JAG ÄN
- DET GÖR JAG NU.

Här sjunger Barbro Hörberg sin sång:

http://www.youtube.com/watch?v=XXVoRieHhJM

Regn-pärlor.

Till sist.
Min nyvunna vän diakon Annika från Masthugget i Göteborg, hade med sig en pilgrimsstav med ett inristat tecken.
Det såg ut som en upp-och-nedvänd tårtbit... ett V fast på fel håll.

Vi blev lite fulla i skratt...

För vi kommer aldrig att glömma denna tårt-teologi - att ju närmare vi kommer det goda i mitten av tårtan, desto närmare kommer vi också varandra, i den stora kristna ekumeniken!

Framför mig ser jag nu en grön tårta, full med pärlor, dekorerad med stora blad med regndroppar på...

Milda kastanjehälsningar från
Helene F Sturefelt.