KROOKS MÖTESPLATSER

Mötesplats Tycklinge.

Det är roligt att få en "goodie-bag" när man kommer till en kurs eller seminarium.

Den ekologiska tygkassen från Pilgrimscentrum innehöll två böcker - en skriven och en oskriven.

Den tomma anteckningsboken med penna är mycket viktig, ty man vet aldrig vilka uppenbarelser som kan drabba en!
Och då gäller det likt heliga Birgitta snabbt teckna ned insikterna från himlen.
 

Birgitta antecknar och bloggar..

Där låg också bok med förra årets föreläsningar.
"... mer än att gå". God läsning.

Men ett bidrag saknades och det var Caroline Krooks föredrag.
Mycket beroende på att hon citerade sin utmärkta bok MÖTESPLATSER, som ju redan var skriven..

Rätt ska vara rätt och nu vill jag ge plats åt en berättelse från boken.
Det handlar om kvinnan som hade haft fem män och som "avslöjas" av Jesus.

Nedifrån köket doftar en saffranspannkaka, gjord på keso.
Det är min belöning när skrivandet är klart!

I mina anteckningar från förra årets pilgrimsseminarium finns följande tankar.
6 febr 2013.
Jag bildsätter med foton från en en kylslagen promenad runt Vätterns strand, Tycklige-rundan i Vadstena.
 

Fotspår i snön.

Biskop emerita Caroline Krook inledde sitt föredrag med att säga något om Platser och Tider.

Grekiskan har två ord för "plats":

- Topos = en yttre plats. Man läser av topografin med karta och kompass, GPS.

- Kora = en inre plats. Djupast ett ställe där vi är "hemma", en Livmoder.


Svenska språket kan lära något av grekiskan även när det gäller ordet "tid":

- Kronos = den mätbara klocktiden, en teknisk uppfinning.

- Kairos = den lämpliga tidpunkten! Upplevd kvalitetstid.
  

Mötesplats med pilgrimsord.

Boken "Mötesplatser" är en skildring av inre rum och inre tidpunkter.
Hon har stämt möte med bibliska personer och försökt närma sig dem med öppenhet och nyfikenhet.

Hon lekte med orden re-flectera och re-lectura:

- Vikten av att se igen, en gång till
- Och vikten att läsa igen, en gång till, med ny infallsvinkel.

Vad är det jag ser??

Du, bäste bloggläsare, har säkert sett när du öppnar din Bibel att det finns rubriker ovanför de olika textstyckena.
De är inte ursprungliga.
Dessa rubriker har tillkommit i efterhand för att skilja textstyckena åt och underlätta läsningen.

Och de är satta av män...

Vi vet hur viktig en rubrik är. Om den är felsatt, leder den läsaren i helt fel riktning.

Den som har blivit felciterad, och satt i fel sammanhang, vet hur förödande det är!

Hon tog som exempel "äktenskapsbryterskan" i Johannes kap 8.
Den rubriken är inte kvinnans perspektiv!
Inte heller det perspektiv som Jesus har.

Caroline Krook föreslog några andra:

- Kvinnan som de ville stena,
- Älskarna som flydde,
- Jesus räddar en kvinnna undan männen,

- Den upprättade kvinnan,
- Stenkastningen som uteblev.

Lugnt och sakligt markerade hon hur nödvändigt den feministiska infallsvinkeln är.
Det är först då vi faktiskt får syn på vad Jesus gör...
Förlåter och upprättar.
Ger mänskovärdet tillbaka, så att livet kan återvända.
 

Skördar djupfrysta ärtor förstås!..

Ett citat av Hjalmar Gullberg:

Byta ett ord eller två.
Alla människors möten borde vara så.

För att förstå Bibelns berättelser måste man veta dess riktning.
Precis som julkrubbans alla figurer är vända mot Jesusbarnet, så är även texterna riktade mot Honom.

Boken "Mötesplatser" följer kyrkoåret.

Bra, tycker jag, som också är impregnerad av denna kyrkoårsrytm.
Samhällets civila markörer såsom "kanelbullens dag" eller "frimärkets dag" hjälper inte mig att hitta rätt i livet...
 

Gröna ärtans Dag.

Krooks Mötesplatser drivs av en längtan att undervisa och berätta.
Hon ser nämligen faran i att hela vårt kristna arv håller på att försvinna - och därmed uteblir tolkningen av bibeltexterna.

Ordet "varför" visar att vi alla söker den dolda meningen med vårt liv, bortom biologi och konsumtion, tänker jag.

I kanten av mina anteckningar har jag kladdat:

Den hopplösa förtjänsttanken, eller tron på "belönings-guden":

- Vad har jag gjort för att drabbas av detta? Eller;
- Vad har jag gjort för att räddas undan...?

Varför-frågan har bara ett svar, tänker jag, och det är:
- Varför inte?

 Så får man släppa den fruktlösa tanken och borra efter bättre vatten.

Kruka i Efesos, Turkiet.

När Caroline Krook var biskop valde hon som tecken i sitt biskopsvapen en lerkruka vid en brunn.
Från Facebook och sociala medier till den gammaldags mötesplatsen vid brunnen...

Där står en ensam kvinna som inte vill bli sedd av andra. Eller?
Jesus inleder ett samtal med henne och bryter samtliga tabun som fanns då:

- en man fick inte tala med en kvinna,
- en jude fick inte tala med en samarier.

Berättelsen står i Johannes kap 4.

Hon låter den samariska kvinnan tänka högt, och med sina egna erfarenheter lyfter hon fram en självständig person, som kanske skulle ha kunnat tänka så här:

Krukan är enorm!

"Många tror att jag går till brunnen mitt på folktomma dagen  för att jag var rädd och skämdes, och inte vågade träffa grannkvinnorna.

Det var inte alls så.
Jag var bara så trött på människor.

Det började med att jag ibland såg på mig själv som en betraktande åskådare, och jag hörde mitt eget pladder med andra kvinnorna.

Sa vi någonsin ett vettigt ord eller rörde vid en angelägen tanke?

Jag tyckte att jag mer och mer levde i en värld som inte var verklig, som inte ens snuddade vid det verkliga livet.

I mitt äktenskap var det likadant.

Som främlingar möttes vi vid måltiderna.
Min man levde sexuellt med mig - men inte jag med honom.

Skilsmässan gick rätt till.
Jag fick ett skiljebrev, vi var överens och barnen klarade sig själva.

Så träffade jag en ny man och fylldes av förhoppning.

Jag ville bli verklig, bli älskad och älska.

Jag ville innerligt hålla av och hålla om någon.

Men vi nådde aldrig fram till varandra och den andra skilsmässan blev mer smärtsam än den första.

Jag vet att det är många som tror att jag sedan gick ur famn till famn, men inte heller det är sant.

Jag hade min egen förmögenhet och var inte beroende av någon, men jag sökte efter verkligheten".

Så trött.

"När jag träffade den främmande rabbinen vid Jakbos källa utanför Sykar, minns jag att jag nästan hade gettt upp.

Jag talade sällan med någon, just jag som egentligen hade så lätt att uttrycka mig.

Ibland undrade jag verkligen över om det var jag eller världen som var galen.
Jag hade slutat söka.

Så mötte jag Mästaren vid brunnen i Sykar.

Han blev inte skrämd av min vältalighet, han lyssnade, svarade.

För första gången på åratal samtalade jag med någon, med en främmande judisk man.

Nu vet jag vem den mannnen var som förändrade mitt liv.
Han är Messias.

Efter mötet med Honom blev mitt overkliga liv verkligt igen.

Jag fann verkligheten - i honom.
Jag fann mig själv - i honom.
Jag fann Gud - i honom.

Därför älskar jag den mannen".

Slut citat.

Jag fann Vägen.

Kvinnan vid Sykars brunn blir den första missionären. Hon springer in i stan och möter alla dem hon velat undvika... och berättar om Jesus.

Denna missionsiver har också Caroline Krook.
Hon gör samma som kvinnan.

Jag står kvar i dagsljuset vid brunnen och väntar...


Krokiga hälsningar från en raksträcka som just försvann, in i en rondell..
Helene F Sturefelt

Väntar på Mötet.