STENARNA ROPAR - i LABYRINTEN

Kan stenar tala? Vad ropar de om?

- Om ni tiger, skall stenarna ropa! säger Jesus. (Lukas 19:40).
De skall ropa om Fred i himlen, om att Jesus kommer och om Tacksamhet.
Nej, vi ska inte tiga, Herre, vi övar oss i att våga vara dina barn på jorden - med stenar, pärlor, träd och grenar!

I befinner oss på Pilgrimscentrum i Vadstena. Frälsarkransens pärlor blir till talande stenar.
Följ med på en vandring med stenar i en labyrint.15 bilder.

Martin Lönnebo provvandrar gräs-labyrinten.

Har du gått i en labyrint någon gång?
Det är ett uråldrigt sätt att visa människan in mot livets mysterier.
En av de äldsta finns i Notre Dame de Chartres i södra Frankrike. Förvånansvärt många finns i norra Sverige, berättade Martin Lönnebo  - Sveriges meste biskop - och visade hur man kan använda frälsarkransens bönepärlor i en labyrint.

Metall-modell med små pärlor i labyrinten.

Vi fick provbygga en stor labyrint i klosterträdgården, med hjälp av grenar, vandringsstavar, äpplen och kastanjer och annat som vi hittade.
Labyrinten är uppbyggd kring ett kors som sedan ringlar sig efter ett givet mönster.

Jag citerar Lönnebos nyskrivna texter till detta ändamål. Som vanligt får man läsa långsamt, Lönnebo är en mästare att formulera sig förtätat.

Dold labyrint i kyrkgolv.

Här börjar Via Sacra = den heliga vägen, som leder själen till trons hemligheter.
Var vid gott mod, vägen till Gud är universums kortaste:
- När du börjar är du redan framme, ty Gud är Närvaron (smaka på den meningen igen!).

Börja vandringen i Guds fotspår. Gudspärlan ligger alldeles i starten...

Guds-pärle-stenen.

Detta är pärlornas pärla. Existensens hemlighet. Helighetens källa.
Säg med seraferna:
- Helig, helig, helig... Säg med patriarken Jakob:
- Här är himmelens port.
Tystnadspärlan: Bli stilla i vördnad och förundran att Gud finns.

Jag-pärlan: Jag är ingenting, men i det stora hela är det allt!
Oändligheten innesluter min ändlighet, jag får kallas Guds barn.

Detta är människan, som pärla i Guds smycke på jorden.
Gud, i min uråldriga längtan, är jag din. Vidga mitt hjärta för allt levande - vind och gräs och allt som bör älskas - och forma mig efter din milda vishet.

Den skrovliga jag-stenen.

Tystnadspärlan: Jag andas ut min brist, jag andas in ditt allt...

Dop-pärlan: Jag förnyar nu mitt dopförbund genom att teckna korsets tecken + .
Här är den eviga födelsens plats.
Min själ är klädd i dopet vita skrud.
Dopets ljus visar min fot vägen genom livets labyrint.
Troende i alla tider är mina färdkamrater. Iklädd din rättfärdighet är jag med i helgonens skara.

Tystnadspärlan: Jag andas ut min ensamhet, jag andas in att jag är din...

Dop-pärlan i labyrinten.

Den ser ut som ett runt huvud...

Ökenpärlan: Detta är livets öken, prövningens plats.
Här i törstens land skall guldet renas från slagg, till dess bilden i degeln speglar mitt sanna jag, jordens liv och himlens stjärnor.

Här övar jag mig i att säga farväl till hat och snålhet, och räcka handen till försoning och fred.

Tystnadspärlan: Jag andas in min tvekan, jag andas in ditt mod...

Blåskimrande glädje-sten, med mat längs vägen.

Bekymmerslöshetspärlan: Jag har nu kommit upp till de höga höjderna och sitter på Bergspredikans berg.
Blå är Tiberias sjö, blå är himmelskupan.
Kristus säger:
- Gör er inga bekymmer.
Herrens moder Maria tillfogar, vänligt men bestämt:
- Gör som han säger.
Syster Lina Sandell sjunger: "Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?"

Tystnadspärla: Jag andas ut min oro, jag andas in din frid.

Munnen i stenen. Den ler!

Första Kärlekspärlan: Martin Lönnebo skriver:
Jag står på Golgataklippan under sol, klädd i sorg.
I mörkret anar jag det heliga korset, Livets förtorkade träd.
Här rinner den röda kärlekens försonande blod.
Trädet grönskar igen, det bär frukt till läkedom för folken.

Jag lämnar korset, men korset lämnar inte mig.
Jag bär inte korset, men korset bär mig.
Jag går till nattvardssalen i en jordisk församling. Där är Kristus, före mig, och säger:
- Min kropp för dig utgiven. Förbliv i mig, så förblir jag i er. Förenade i den gudomliga kärleken.

Labyrintens kors-mitt.

Kristi sårmärke, samma som i Birgittasystrarnas krona.

Andra Kärlekspärlan:
Jag står vid livets källa med ett ös-kar i min hand. Jag fyller det med livsmod.
Jag har fått för intet, nu vill jag ge för intet.
Låt mig bli till glädje för någon. Må vackra blommor växa upp i mina fotspår, till glädje för djuren och barnen, som ropar.
- Här har någon gått som ägde kärleksfull ömhet.

Pärlor blir stenar.

Tre hemlighetspärlor.
1. I denna pärla möter du kanske bilden av dig själv och de dina.
Vilken önskan bor i ditt hjärta?

2. I denna pärla möter du kanske bilden av jorden, vårt hem i rymden.
Vad har du att säga henne? Vad vill du önska henne? Vad vill du önska vårt land?

3. I denna pärla möter du kanske bilden av din Frälsare. Vad vill du berätta?
Önskar du något för dig själv? För en medmänniska? För kyrkan?

Jag välsignar döden. Förbannar inte.

Nattens pärla: Jag står i mörker, men anar att detta är lidandets och dödens pärla.
Vägen hit är lika lång som alla mina sorger.
Men mörkret är inte mörker för dig, Gud. Jag är din, både i liv och död. Din milda hand skall torka alla tårar från våra ögon.

I din vård överlåter vi alla olyckliga, alla döende, särskilt de som inte kan tro, de tårlösa och tröstlösa.
Giv dem din frid.
Och de som skördats alltför tidigt, må ditt eviga ljus lysa över dem.
Förbarma dig över de sörjandes ändlösa skara.

Tystnadspärla: Jag andas ut min rädsla, jag andas in ditt liv.

Också ett spår.

Uppståndelsepärlan: Vid står vid Kristi grav. Den strålar i trons ljus.
Vi står vid helgonens gravar, de strålar i  hoppets ljus.
Vi står vid våra gravar, de strålar i kärlekens ljus.

Här är ej avsked, utan möte.
Här är ej avstånd, utan närhet.
Här är ej död, utan liv.
Här är Gud.

Vad ljus över griften, han lever, o fröjd!

Tystnadspärla: Jag andas ut mörker, jag andas in ljus.
Slut citat.

Framme!

När jag hör ordet labyrint blir jag nervös. Jag får en känsla av att bli lurad in i något jag inte vill... att aldrig komma ut igen.
Så var det för Egidius son Teseus, som ville döda kung Minos tjur där inne i labyrinten.
Tjuren krävde blodiga offer: 7 jungrfrur och 7 unga män. Usch...
Kungens dotter gav Teseus ett nystan - den "röda tråden"! - som skulle hjälpa honom att hitta tillbaka, men han smet... seglade iväg...

Skillnaden med kyrkans labyrinter är slående!
Det är bara en väg in, och stigen slingrar sig utan fällor. Man dras från "mörker in i ljuset", och kommer verkligen fram! För att sedan går tillbaka, med ljuset i hjärtat, ut i vardagen.
"Offret" är redan klart... med Kristus i centrum.

Modell kan bli verklighet.

Detta var en upplevelse - att få både bygga och vandra i en labyrint där stenarna talade goda ord!
Jag drömmer med Pilgrimscentrums Ewa Lund och biskop emeritus Martin Lönnebo att detta ska byggas permanent, med en rosenhäck runt...

Slingriga hälsningar
Helene Sturefelt