Helige Ande, ge mig din saliga visshet!
Inte för att det är i skarven mellan skördetid och vintertid, utan för att vår tid känns så osalig...
Jag lät mig matas med allt för många negativa världsnyheter igår. Du behöver inte läsa, jag bara plågar dig...
Förlamad, stum, förvirrad - nej, ur led är tiden men jag vill vara handlingskraftig, talande och klarsynt, suck...
Känns som Gnäll-O är på besök.
Men det är allvar!
- Italien som styrs av en skojare och låter landet sakta bli bankrutt,
- Grekland som inte orkar får ordning på sina finanser och pensionsåldrar,
- Saab som låter kommunistiska diktaturen Kina ta över ännu ett företag, och Europa glider dem sakta i händerna...
- regnskogarna som skövlas för att vi ska få äta biff...
- Syrien som hotar väst om vi lägger oss i deras grymheter för att kväva demokratin,
- Iran är ett enda stort fängelse för dem som inte lyder regimen,
- Moderaterna som inte vill vara med i kyrkopolitiken och Reinfeldt som tycks villig att införa sharia-lagar...
- islamistisk propaganda och aningslösa svenskar...
Jag blir helt knäckt...
Bara smulor kvar...
Idag är det okunnigheten som är det största problemet vad gäller våra egna kyrkotillhöriga. Omoralen har vi väl vant oss vid...
Eller som Bo Kasper sa i en intervju för några veckor sedan:
- Människan är en ganska hemsk varelse - beräknande och rätt grym. Också i mig finns samma monster som i de värsta tänkbara mördare. Gudskelov har jag värderingar och annat som trycker ned monstret.
God självinsikt!
Vem där??
Är himlen tunnare mellan himmel och helvete ikväll?
Den osalige Jack tycks gå runt med sin pumpalykta - för ond för himmelen och för beräknande för djävulen - och sprider dåliga vibbar från det okända...
Visst finns det osaliga döda som inte gått över ordentligt på Andra sidan - dem ska du tala tillrätta i Jesu namn och peka med hela handen:
- Gå över!
Jesus är världens ljus - betydligt mer ljuskraftig än hans lilla lykta.
Jag är orolig för kyrkans vekhet och svaga identitet.
Kraften finns hos Jesus i evangelierna - det vet konvertiterna som lämnar islam och får uppleva Guds kärlek och helig Andes värme,
- det vet de buddhister som mediterat färdigt med korslagda ben och istället tar emot korset kraft, där Jesus försonar den osaliga världen,
- det vet ateisterna som lämnar meningslösheten bakom sig när Guds närvaro bryter in i deras hjärta, och sammanhangen klarnar i ett gudomligt mönster.
Korsets kraft!
Blir du inte fundersam över varför media så sällan rapporterar till kristendomens fördel?
Var finns alla de självuppoffrande kristna som spelat en avgörande roll för människors räddning?
Jag är noga med att läsa alla missionstidningar jag kommer över, de ger en helt annan bild.
Söker efter kristna bloggar - har du läst MXp.se av Dag Selander, Missinal Experinces?
Kolla in.
Vad ska man tro på, vem kan man lita på?
Och vem döljer sig bakom pseudonymen Julia Ceasar, som går rakt emot den etablerade journalistkåren och lyfter fram förbjudna erfarenheter vad gäller invandring?
Politisk korrekthet hyvlar sannningen.
Försöker muntra upp mej med en kristen martyrberättelse:
Tillbaka till romarriket. De kristna hade en helt annan mänskosyn med respekt för alla - den nyfödda liksom för främlingen. Men endast Gud skulle tillbedjas, inte kejsaren.
När Perpetua skulle dödas av romarna för att hon inte ville ge avkall på sitt hjärtas gemenskap med Jesus Krisuts, lär hon ha sagt:
- Glöm inte min barmhärtighet. Glöm inte min tro.
Hennes blod rann den 7 mars någon gång före 300 e Kr.
Fångvaktaren tog starka intryck, och Guds barmhärtighet nådde honom, och han blev förändrad.
Från osalighet till salighet.
Tro inte att "var och en blir salig på sin tro" - djävulen skrattar gott åt denna Individualismens Trosbekännelse. Det leder bara till ensamhet.
Och i himmelen är det gemenskap!
Himmelsk pumpa-paj!
Så här skrev jag om Halloween förra året:
http://helenesturefelt.blogspot.com/2010/10/halloween-och-kelterna.html
Deppiga hälsningar,
Helene Sturefelt
Helene googlar Julia Caesar och får fram en lärvärd artikel om att sätta sina gränser, jag saxar:
SvaraRadera“Det är min mänskliga plikt att ständigt oroa mig”
”Våra moraliska monitorer har påbjudit att vi ska ta hela den mänskliga rasen som vårt ansvar. Vi måste ge upp familjeband, vänskap och nationalitet för att hedra den universella prototypen för Den Lidande Människan. Varje kamp mot förtryck är min kamp. Den arabiska våren är min vår. Jag förväntas räcka till överallt. Samtidigt som jag mobiliserar för Libyen, Syrien, Jemen och Nigeria ska jag bekymra mig för eurokrisen och Greklands ekonomiska kollaps, jordbävning i Turkiet och översvämning i Thailand, jag ska ta mig an och försörja muslimska kvinnor som förbjuds av sina män att gå utanför dörren och därför inte kan arbeta, gulledutta med skäggiga ”ensamkommande flyktingbarn” i 30-årsåldern, förstå importerade muslimska våldtäktsmän som ju bara har lite problem med sin kvinnosyn, samt solidarisera mig med somaliska föräldrar som har rest ifrån och övergivit sina barn och nu kräver att få ta hit allihop plus en bunt ”hushållsbarn” till Sverige.
Jag ska vara en blåslampa i kampen för förföljda vargar och björnar, övergivna katter och möss som används som försöksdjur inom forskningen, utrotningshotade orangutanger i de utrotningshotade regnskogarna, engagera mig i Lundin Oils framfart i södra Sudan och Ogadenprovinsen, i de oerhörda hoten mot miljön, den osäkra kärnkraften och den ännu osäkrare oljan, halten av giftiga ämnen i vanligt hushållsdamm, de farliga båtbottenfärgerna, den tilltagande övervikten, sjunkande simkunnigheten och den förestående vinterinfluensan och vinterkräksjukan, för att inte tala om mitt engagemang i den utdragna dödskampen på Saab Automobil.
Det är min mänskliga plikt att ständigt oroa mig. Allting angår mig, och jag är tvungen att vältra mig mitt bland döende, lidande människor, alla som protesterar och revolterar, de missgynnade, de missförstådda och de svaga. Hela världen är mitt ansvarsområde, det är min uppgift att ta hand om den. I en oceanisk och inkluderande känsla omfamnar jag hela vidden av olyckor och lidande runt hela jorden. Jag avvisar indignerat alla tankar på personligt välbefinnande och varje form av glädje. Jag kommer att vara på alerten till världens undergång. Ja, jag är en osjälviskhetens hjälte.”
(Ur ”The Tears of the White Man” av den franske filosofen Pascal Bruckner (1983), av mig redigerat och anpassat till 2011 års omständigheter.)- alltså av Julia Caesar.
Jag känner inte till denna blogg, men Julia Caesar vill jag veta mer om. Läs artikeln i sin helhet på Snaphanen om "Ganna".
HS
Ibland tror vi att det vi gör bara är en droppe i havet.
SvaraRaderaMen havet skulle vara mindre utan den droppen.
( Moder Teresa )
Uppmuntrande kram
Jag lämnar allt till Gud och förändrar det jag kan förändra.Annars skulle jag inte orka leva. Kram Annika
SvaraRaderaJa, vi matas med negativa nyheter och händelser hela tiden. Det är därför jag aldrig börjar en dag med att lyssna på eller läsa nyheter. Då blir hela dagen förstörd. Men jag tycker inte att det är negativt att moderaterna lämnar kyrkopolitiken. Kyrkans verksamhet ska inte bestämmas av politiker utan av de som besöker kyrkan.
SvaraRaderahåller med dej, Börje....
SvaraRaderaHelene svarar:
SvaraRaderaTack för uppmuntran, igår var jag verkligen ynklig. Trodde att det var jag som skulle vrida världen rätt...
Så lätt det är att tappa perspektivet. Vi får hjälpas åt att lyfta fram den kristna rösten så att även barmhärtiga gärningar syns i massmedia.
Ett pytteliten droppe, er Helene.