Rörigt.
Det är i avloppsrören man hittar dem, till slut...
Diktatorerna. De som dikterar, bestämmer, styr och kör över.
- Döda mig inte, jag är er far, lär Kadaffi ha sagt innan han sköts.
Far? Javisst, lögnens fader, men inte sanningens fader.
- Döda mig inte, mina barn.
Men varken lögnens barn, eller sanningens, lyssnade till den röst som själv dödat så otroligt många.
Kadaffis eget vapen - den gyllene pistolen - togs ur hans hand och vändes emot honom.
Mohammed al-Bibi blev hans baneman, och nu hyllas han som hjälte.
Ihåligt ledarskap.
Kjell Albin Abrahamsson skriver i Expressen att han föredrar att se Kadaffi död än levande, eftersom den rättegång som skulle blivit påföljden, inte skulle kommit åt problemet.
En annan analytiker säger att Kadaffis snabba död är viktig för det libyska folket, så att de med en gång kan börja den mödosamma vägen till demokrati.
Och Jesus klargör konsekvensen till alla våldsmän:
- Alla som griper till svärd, skall dödas med svärd.
(Matteus 26:52).
Alltså är det bättre att sticka tillbaka svärdet i skidan.
Se upp för uppstickare.
Jag tänker på hur lätt det är att enas mot en gemensam fiende. Men när fienden är borta, då är också gemenskapen borta... och det uppdagas hur oeniga man är inom den egna gruppen...
Detta är en psykologisk sanning, som gäller både i äktenskap och familjeliv och i de stora världsvida sammanhangen.
Libyen har vunnit över sin diktator, men de olika klanerna har inte vunnit varandras förtroende...
Det svåraste återstår.
De måste övervinna sin egen kultur där den starkaste ska belönas med mer makt.
Det bygger ingen demokrati...
Min bön är att de ska kunna se varandra som jämbördiga parter och öva sig i respekt för varandra, i fria val.
Kära nån, här sitter jag i trygghet och tycker...
Sätt gränser för ondskan.
- Förväxla inte makt med ledarskap...
På söndag ska det predikas om skatten i åkern.
Hoppas att man inte hittar ett nedgrävt lik där...
Guds frid över den "arabiska våren"!
Helene Sturefelt, opolitisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar