SINNESROMÄSSA i MALMÖ

Korkad resa?

Tre timmars tågresa, två timmars vistelse i Malmö och tre timmars resa tillbaka hem.
Vad kan vara så viktigt att man reser på detta sätt?

Konduktören tittade på oss när vi satt på tåget hem igen efter så kort tid...
Och framme i Karlskrona 23.20 sa jag:
- Nu vill vi åka tillbaka igen! Nä, jag skojade bara.
Tågets nattstädare väntade på att få gå på sitt pass. Guds välsignelse till er som städar upp efter oss slarviga människor.

Malmö Centralstation, med puls.

Sinnesromässan här i stadsförsamlingen är en viktig del i vårt arbete med mission och upprättelse.
Nu fick vi möjligheten att åka till Malmö och se hur de jobbar.
Sjömanskyrkan S:t Nidolai kapell var fylld till bristningsgränsen... Kan vi ha varit runt 170 personer?
Många från AA och NA var där, som ett led i sitt tillfrisknande.

Den glade, hemvändande-på-besök-i-stan-igen-prästen höll ett anförande som var en blandning mellan stå upp komik och en släktträff... Många skratt men också eftertanke kring kvällens ämne "Det okända".
- 20 % av er betalar pengar till dem som påstår sig kunna förutspå er framtid... Vi ska inte leka med det okända...
Det har vi gjort tillräckligt!
(Mer om det i ett annat inlägg).

Det okända...

Nä, det är bara golfbanan i Hässleholm som passerar.

Vi ber:

HERRE JESUS KRISTUS, DU HAR INTE KOMMIT FÖR ATT KALLA DE RÄTTFÄRDIGA,
INTE FÖR ATT BOTA DE FRISKA,
UTAN FÖR ATT KALLA DEM SOM KOMMIT FEL,
OCH BOTA DEM SOM ÄR SJUKA.

DÄRFÖR VÅGAR VI NU GÅ FRAM TILL DITT BORD,
FÖR ATT TA EMOT LIVETS BRÖD OCH VÄLSIGNELSENS KALK.

VI BEHÖVER DIN OMSORG IDAG, LIKSOM ALLA DAGAR.
VI BEHÖVER GEMENSKAPEN MED DIG OCH MED VARANDRA.

HJÄLP OSS ATT ÄLSKA VARANDRA, OCH OSS SJÄLVA,
OCH VAR OSS ALLTID NÄRA. AMEN.

Det var fint att få höra alla de böner läsas upp som var och en hade fått skriva:
- Tack för mitt liv, att du räddat mig.
- Hjälp min bror som är på villovägar...
- Förlåt mig mitt missbruk...

Djävulen bor i flaskan. Inte anden.

Det var mäktigt att se alla dessa människor ställa sig en en jättestor mänsklig ring av värme, för att ta emot nattvarden, eller - med armen över bröstet - "bara" ta emot välsignelsen.
Fast nog hade man väl kunna få sitta kvar på stolen också, tyckte vi, så att valfriheten varit lite större.
Och nog hade vi önskat en altartavla eller ett kors att få vila blicken på...

Nåväl, en erfarenhet rikare lämnade vi värmen och gav oss ut i den skånska oktoberblåsten, mot tåget.

Men vänta lite.
- Hallå! Hej! Magnus! Är det du??!
Utanför sjömanskyrkan klev en storvuxen man, välklippt och snygg, just ur sin bil.
- Hej! Visst är det jag.
Avvaktande spanade jag in det som nu hände.
Var det inte den fruktade narkomanen... som myndigheterna placerade i den lilla by där jag bodde med barnen en gång... han med den stora schäfern, han som alla fruktade och var rädda för... som ingen kunde hjälpa...

- Jag är nykter sedan 4 år! strålade Magnus. Har eget boende, har fått ett litet barnbarn som jag nu får följa...

Jag vågade mig fram, tittade honom djupt i ögonen, och jag såg att han mindes de diskussioner som jag trots allt hade haft med honom i byn.
- Det är otroligt, sa jag med liten röst, och la mina händer runt hans sträva kinder, tack gode Gud...

- Skynda er! Tåget går snart!

Tid eller evighet?

Dröm eller verklighet?

Detta hade jag inte ens kunnat be Gud om: - Låt oss träffa en gammal narkoman hemifrån som är frälst och fri här i Malmö...

Jag säger det igen: GUD ÄR EN MÄSTARE I TAJMING!
Det finns inga tillfälligheter. Den som tror det, vägrar se den ledning som Gud ger oss, varje dag.

Detta var pricken över "i:et" !
Ett konkret resultat av AA och NA´s arbete, där sinnesrobönen har fått leda fram till upprättelse.

Överlyckliga och helt tagna satt vi ombord på Öresundståget och bad i kupén tillsammans:

GUD, GE MIG SINNESRO
ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA,
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN,
OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.
AMEN.

Helene Sturefelt,
- som nu behöver sova mycket för att alla intryck ska få komma till ro.
Tacksamma hälsningar till er alla.

Guds ljus bryter in!