Vad döljer sig bakom häcken?
Frihetens riktning är oerhört viktig!
Frihet från Gud - eller till Gud?
Frihet från mig själv... eller... till mig själv?
Idag, den 26 oktober 1951, var en historisk dag då RELIGIONSFRIHETSLAGEN klubbades igenom.
Så här står det i den gamla lagtexten:
Labyrint eller frihet till mångfald?
1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.
2 § Det står envar fritt att för religiös gemenskap deltaga i sammankomst och sammansluta sig med andra.
3 § För offentlig gudstjänst gälle ej andra hinder än sådana som i allmänhet äro stadgade för sammankomst, till vilken allmänheten har tillträde.
4 § Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund. Åtagande i strid mot denna bestämmelse vare utan verkan.
Med trossamfund förstås, förutom svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna gudstjänst.
Taxushäck - ätliga bär?
Det är intressant att blicka bakåt för att förstå hur vägen framåt skall gå.
I vårt mångkulturella samhälle kan det vara svårt att tänka sig vilken fantastisk enhet det en gång har funnits (där avslöjade jag mig...):
1593 - Då bestämdes vid Uppsala Möte att den evangeliskt-lutherska trosläran skulle vara vår statskyrka.
1781 - Ett undantag för anglikaner och katoliker medgavs genom Tolernas-ediktet, som även omfattade judar.
1726 - Konventikelplakatet erkände att även andra samfund fick samla människor, utanför statskyrkans kontroll. Väckelserörelserna hade tagit fart och blivit en viktig kraft i samhället, inte minst vad gällde spritmissbruket.
1951 - Religionsfrihetslagen markerade att nu behövde ingen tillhöra något samfund över huvud taget.
Det var möjligt att vara "religions-lös".
Här vill jag stanna upp och reflektera lite.
Organiserad religion kan aldrig tillfredsställa en människas religiösa behov. Andligheten kan aldrig fångas i system.
Klosterrörelserna i alla tider har varit en motvikt till den förstelnade och förslappade kyrkan - och kommer nog alltid att vara.
Men jag tror inte det är möjligt att på insidan vara utan religion, att vara utan Gud.
Eller som Martin Lönnebo säger:
Vägen till Gud är världens kortaste, när du börjar, är du redan framme, ty Gud är själva Närvaron...
Ordet"religion" betyder re = åter, ligio = knyta, alltså "åter knyta an till" - Gud.
Vi har alla en relation till Gud, åtminstone från Guds egen sida!
Att inte tro, betyder att inte ha en relation - "jag känner dig inte".
Men det kan aldrig betyda "du finns inte".
Du, som läser, finns ju, även om jag inte känner dig.
Ansa gärna, men ta inte bort andligheten!
Jag skulle önska att denna 60 år gamla lag idag skulle få betyda:
- Fri att stödja kyrkan, fri att komma till kyrkornas gudstjänster - utan att bli misstänkliggjord eller bevakad.
Bara för att visa vilken fantastisk frihet vi har, skulle många kunna komma, i ren glädje över denna frihet!
Och kombinera organiserade kyrkogårdshäckar med levande lovsång!
Såsom varande självutnämnd Tack-Ombudsman tycker jag detta är viktigt, så viktigt att man kan tacka Gud över kyrkoskatten och när kyrkklockorna ringer - det är väl bara troll som vill kasta sten på dem, eller?
Tack Gud för alla olika "rum".
Vad är "förargelse" idag ?
Och idag, då staten är sekulariserad, vet vi också att själva samhällslivet inte är det.
ex) När kommunen inte vill satsa på en ungdomsgård, då är Pingstkyrkan beredd att gå in och ta ansvar...
Bra eller dåligt?
Så, vad säger du - frihet till Gud, eller från Gud?
Frihet till gemenskap, eller från gemenskap...
Jag hoppas att vägen framåt stavas "till", inte "från".
Helene Sturefelt,
- som sitter med filt om ryggen och tackar Gud att det bara var kärlkramp, och inget annat hos läkaren igår...
Den knivskarpt välskötta kyrkogården
i Vadstena.
Helene svarar:
SvaraRaderaHelt riktigt, detta är den gamla lagtexten.