BRIGGEN TRE KRONOR - Psaltaren 93

Fulla segel! Briggen Tre Kronor.

En ny silhuett är synlig nere i hamnen. Mellan den lilla sillabåten och den stora silon tronar en tvåmastare upp sig. Ett fartyg med storståtliga segel. En brigg! 

BRIGGEN TRE KRONOR af Stockholm har lagt an i Sölvesborg. På sin resa genom Östersjön vill de knyta ihop näringsliv och skolor för att sätta fokus på hur havet mår.

Det mår inte bra.

Men det gjorde vi, ett trettiotal passagerare som köpt biljett för att få deltaga på en fyratimmars-seglats.

Följ med!

                   

                          En mast och en silo i Sölvesborg.

Jag lyfte blicken uppåt... Vilken svindlande syn! 

Men kan masterna verkligen hålla för naturens alla påfrestningar?

De grova masterna är tillyxade av lärkträd; en sorts tall med pyttesmå barrblad, som blir gula på hösten och fälls under vintern. Lärken det mest tåliga av alla träd, där hållbarheten är dubbelt så lång (15-30 år) jämfört med impregnerad furu eller gran (10-25 år).

Svindlande träkonstruktioner.

Kapten gav oss en genomgång vad som väntade, hur fartygets segel fungerar och hur vi skulle få hjälpa till att samspela med vind och trossar.

- Tvärbjälkarna kallas "rör" och kan rotera runt sin mast. Segel i olika lager är surrade på dessa "rörbjälkar" och därför kallas detta för att segla "råtacklat", om jag uppfattade det rätt.

Tvärbjälkar - "rör".

Det var inte mycket vind idag, och solen lyste från blå himmel med vita molntussar.

Vi passerade silon för motor, sedan drog vi i alla trossar, rep och tåtar så att seglen kom upp.

Så mäktigt!

- Äh, det känns ju bara som en långsam buss på vatten... sa barnbarnet, och undrade när det skulle börja gunga och kränga. Det kändes ju inget.

Ska silon bli bostäder?

Nåväl, hans fromma Mormor vill ändå citera några goda ord ur Skriften:

    VÄLDIG ÄR HERREN I HÖJDEN,

    MER ÄN BRUSET AV STORA VATTEN

    JA, MER ÄN HAVETS BRÄNNINGAR.

    Psaltaren 93:4.

Nej, det var varken brus eller bränningar. Jag får leta upp ett bättre ord... Snarare kändes det som en storm som blivit stilla, så lugnt och behagligt var det.

Lugnt och stilla.

I det senaste numret av Briggen-Bladet talas det om "Tro, Hopp & Kärlek", som ofta är texten vid ankaret.

Ordföranden Josefin Sollander för föreningen Briggen Tre Kronor skriver:

- Vi står på andra sidan av coronapandemi och blev hårt prövade. Ibland har det känts hopplöst, men vi reste oss tack vare den tro, hopp och kärlek som alla vi medlemmar, volontärer, besättning och personal känner för vårt fantastiska fartyg.

Och det är vi vanliga landkrabbor mycket glada för!

Tro, Hopp och Kärlek - ankare.

- Finns det några vägar i vattnet? frågade barnbarnet. Hur vet kaptenen var han skall köra?

Hm, gäller behövs något mer handfast än tro, hopp och kärlek...

Jag pekade på farledens utmärkning med röda och gröna "stolpar" i vattnet.

- Utanför dem kör man på grund...

- Och så finns det "enslinjer". Ser du den röda triangeln där borta på land? Bakom den står ännu en likadan skylt. När man är ute på vattnet så gäller det att komma i rätt läge så att markeringarna hamnar precis ovanpå varandra. Då är man rätt i vattenlinjen och kan segla tryggt i hamn, utan att stöta på grund.

                 

                                     Enslinje i Sölvesborg.

Det var inte heller lätt att förklara vad ett sjökort är. En karta över vattnet och hur djupt det är...

- Hur har man ritat den? Och hur kan man se hur djupt det är?

En annan gång får jag berätta om lodning, men nu ville vi båda bara njuta av seglatsen.

Farledsmarkering.

Havet rörde sig knappt, ändå var vinden tillräcklig för att ta oss fram i 4 knop.

- Vad är en knop?

-  Jo... det är ett sätt att mäta hastigheten på vattnet... man hade ett rep med knopar knutna på ett visst avstånd, och så räknade man hur många sådana knopar som försvann under vattnet när man körde. Sedan drog man in repet igen... liksom...

Tacksam för den långsamma färden ville jag bara njuta av att livet för en liten stund var alldeles okomplicerat.

Så starkt.

Psaltaren jublar över Guds godhet vid havet:

   TACKA HERREN, TY HAN ÄR GOD,

   TY HANS NÅD VARAR EVINNERLIGEN.

   SÅ MÅ HERRENS FÖRLOSSADE SÄGA, 

   DEM SOM HAN HAR RÄDDAT UR NÖDEN,

   DEM SOM HAN FÖRSAMLAT FRÅN LÄNDERNA,

   FRÅN ÖSTER OCH FRÅN VÄSTER, 

   FRÅN NORR OCH FRÅN HAVSSIDAN...

   Psaltaren 107:1.

Alla folk. Från havssidan.

Kapten, styrman, matroser och jungmän, en intendent och en kock, samt några volontärer - det är en tydlig och noggrann organisation på fartyget, annars fungerar varken framfart eller säkerhet.

Hierarki, som tjänar godheten, är en trygghet.

Men jag tänkte på alla dem som sitter hemma, ensamma vid sina datorer och jobbar framför en skärm.... utan arbetskamrater att relatera till.

Många skulle behöva ge sig ut på en seglats och få arbeta med sina händer, och se direkta resultat när fartyget navigerar efter de kommandon man ger.

Redo!

Man behöver ett sammanhang, en ordning och en struktur som sätter ramen för livet.

Det gäller både medmänskliga sammanhang, med allra djupast det jag funnit i den kristna tron.

Varje morgon ber jag en enkel bön, med stort innehåll. Jag kan hitta på många saker i min vardag, men att själv skapa en mening kan bara Skaparen själv göra - det har jag upptäckt!

Och livet blir mycket mer intressant att följa de vägar som Herren har förberett:

   Jag för den nya dagen i bön blir stilla nu.

   I dina händer tag den, och låt den bli O Gud,

   en dag då jag får vandra på vägar Du berett,

   en dag då jag åt andra kan ge vad Du har gett.

   Sv Psalm 491 vers 2.

En ny dag för jungman i masten.

Jag fick ett fint samtal med några av volontärerna, från Marint Lärocenter i Stockholm.

Östersjön mår inte bra. Vattnet Måste Renas. 

Nu.

- Den bästa reningsarbetaren är en liten mussla! 

Man har gjort ett experiment vid ett reningsverk, där musslorna äter de föroreningar vi släpper ut. En liten magnet sitter fäst vid skalet, och om musslan sjunker, då är föroreningarna för stora, den hinner inte konsumera utsläppsresterna, och då sätter man ingång reningsverket.

Naturens intelligens!

Akterseglet väntar.

Men den allra största boven är det groteska rovfisket. De stora trålarna har fiskat slut på nästan all fisk i haven. 90% bortfiskat säger en del rapporter. 

- Dessutom är havsbottnarna söndertrålade av de gigantiska näten - stora så att 13 jumbojet kan få plats i dem, berättade volontären från det marina utbildningsprogrammet

- Och den största mängden plast i haven kommer från kvarglömda fiskenät, som havsdjuren trasslar in sig i. Men det får inte sägas...

Människan är det största rovdjuret... 

              

                           En ål har fastnat i ett nät.

Jag tänkte på vår granne i Hällevik, han är fiskare och har ibland gett sig ut och bärgat trasiga nät ur Hanöbukten.

Heder åt dig!

Människan har goda och moraliska sidor också, men denna girighet som vi ser förstör världen, det kallas för "synd" och är en upproriskhet mot livet och Gud själv.

Folken larmar...

Profeten Jesaja skriver om mänskolarmet:

HÖR, DET BRUSAR AV MÅNGA FOLK

DET BRUSAR SOM HAVET BRUSAR.

DET DÅNAR AV FOLKSLAG

SOM VÄLDIGA VATTEN DÅNAR.

JA, DET DÅNAR AV FOLKSLAG 

SOM STORA VATTEN DÅNAR.... 

Jesaja 17:12

Tredenborgs industriområde.

Lugnt gled Briggen Tre Kronor över vattnet i Sölvesborgsviken. Vi passerade Västra Näs på babord sida och Tredenborgs industriområde med campingplats bakom (!) på styrbord sida.

Det började dofta gott från köket nere i byssan.

- Det luktar äckligt, sa barnbarnet. Det luktar fisk... 

Marinstudenterna fortsätter:

- Egentligen skulle vi sluta äta fisk. All industrifisk är skadligt för miljön. 

- Ja, om varje människa fortstod att hon är en vattendroppe, och att havet består av vattendroppar, då skulle vi som konsumenter sluta köpa fyrkantigt förpackade fisk i affärens frysdisk... sa jag.

- ... och hellre köpa färsk fisk från småskaliga fiskare...

- ... på torget hos vår lokala fiskhandlare, sa jag.

Vår lokala fiskhandlare.

En skäggig man lyssnade till vårt samtal. Det var Brodde Almer. 

- Jag äter tång istället. Plockar upp och steker... Jättegott!

- Tång är det nyttigaste vi kan äta! Spirulina, till exempel, innehåller mer proteiner och mineraler än vad kött gör!

- Det har jag i mitt kryddskåp, sa jag, och vi log alla i gott samförstånd mot varandra.

Sedan blev det språkundervisning i listerländska för stockholmarna.

- Manet heter Aulawaabel...

- Va' ?

- Såna man eter... ; )

- Ni måste absolut titta på min utställning med dessa varelser, sa jag. Gå in digitalt och  beskåda dessa slemmiga figurer. Instagram Sturefelt_art.

Eller här:

Sturellas Fotoblogg: AULAWAABLAR PÅ UTSTÄLLNING (helenesturefelt.blogspot.com)

Aulawaabel.... Ät tång istället! Javisst.

Aulawaabel - Tångruskan.

Nu var det dags att vända Briggen Tre Kronor. Alla gjorde sig redo vid olika rep och tampar, och inväntade kommando från kapten, via matrosen.

Vi revade storfocken så att bakre seglet tog emot mer av vinden. Det fick fartyget att börja rotera.

- Men det har ju inga hjul, tänkte barnbarnet.

- Nej, det har ett roder kopplat till ratten.

- Vad då?

Suck. 

Det är mycket man skall lära sig från att inget veta, till att veta något.

Den digitala generationen vet noll om mekanik.

Roterar. Vänder.

Det var oerhört mäktigt att se hur seglen långt upp nu roterade runt förmasten. 

Den gnisslade och knakade när trä mötte trä. 

Bommen där bak kom sakta åkande mot vårt håll när riktningen ändrades.

Som den fromma Mormor jag är, kom ännu ett ord till mig, denna gång tonsatt från ungdomens kristna bibelläger, där tron sakta fick spira.

Jag tittade på de kraftfulla seglen och tänkte att de liknade en dräkt, en klädnad av makt. Segeldukarnas funktion är att samspela med vinden, som plötsligt blir synlig i dessa stora textilier.

   HERREN ÄR NU KONUNG

   HAN HAR KLÄTT SIG I HÄRLIGHET.

   HERREN HAR KLÄTT SIG

   UTRUSTAT SIG MED MAKT.

   DÄRFÖR STÅR JORDKRETSEN FAST...

    Psaltaren 93:1 och vers 4.

Från mitt tonårsminne kom sången tillbaka. Klicka på noten och lyssna!

            

              Psaltaren 93

Äntligen var det dags för mat. Man säger ju att "sjön suger" - i betydelsen att den tar kraft och behöver styrkas med mat - men det uttrycket förstår inte dagens unga, som har gett ordet "suger" betydelsen något negativt. 

Konstigt. Säg det till bebisen vid moderns bröst...

Vilken god soppa! Eller gryta! Fisk-frikassé med musslor (reningsverk?!) och lax (industriodlade?) med nybakat focacciabröd.

Barnbarnet prövade, men åt sig sedan mätt på efterrättschokladkakan...

               

           Fiskfrikassé med focacciabröd - tack gode Gud för maten!

 

Klockan närmade sig 14 och vi anlades Sölvesborgs hamn på utsatt tid. Vi gick för segel hela tiden, så när som på 15 minuter ut och tio minuter in.

- Förtöj! Tag emot!

De väntande anhöriga fick flytta sig så att de inte fick en förtöjningstross på sig.

Många fotograferade och filmade och fina bilder blev det, som du ser.

                 

                                         Se upp! Ta emot!

En båt byggd helt av trä.

Det är ju en flytande skog...

Lärkträd och hav - skog och vatten = min LYCKA.

Djupt tacksamma hälsningar från

Helene F Sturefelt, amatörfotograf, skribent och...

- ...som vet en som kunde gå på vattnet.... ; )

Briggen Tre Kronor af Stockholm i Sölvesborg.

AULAWAABLAR PÅ UTSTÄLLNING

Tavlor på en utställning.

Vi har en underbar bakgård här i Sölvesborg. Det är kulturkvarteret "Karibakka" med Salix Galleri och restaurant Blåregn.

Människor kommer och går, strosar och tittar, är hungriga, nyfikna och några köpsugna.

Här finns fina gamla saker, mat och någon att småprata med.

Åter igen har jag fått förtroendet att ställa ut min tavlor med den galna figuren AULAWAABELN.

Det är ett fantasifoster som är full av känslor, sådant man inte pratar om men som ändå finns där inom en.

Själva ordet "aulawabbel" betyder "manet" på listerländska.

Nu skall du få möta några av dem.

Pia, Helene och Attila.

Jag lånar texter från en annan kulturarbetare och artistförmedlare; Patrik Gustafsson, Karlskrona.

"Jag har lärt mig att människor glömmer bort vad du sa, att de glömmer bort vad du gjorde, men att de aldrig glömmer hur du fick dem att känna sig". Kärlek och respekt.

Alla är olika och har olika förutsättningar. 

Vi har olika gränser för vad vi kan, orkar och vill. Så självklart. Men så sällan respekterat.

Titta på den här Aulawaabeln - vad känner du?

Aulawaabel. Skam och skuld.

"En del människor utger sig för att vara bättre än vad de är. Det har jag svårt för.

Att människor behandlar alla olika har jag svårt för.

Att en del trycker ned andra har jag svårt för."

Den här Aulawabbeln nedan har en rund och härlig kropp! Men den är missförstådd och utnyttjad.

Allt för många ville bara ha hennes pärlor, medan hon bara ville bli älskad...

Där började hennes olycka, och hon gömmer sina ögon, i rädsla.

"Känslan att känna sig utnyttjad av sin godhet kan vara svårt att själv spegla."

Aulawaabeln med pärlorna.

"Vi vuxna har ett stort ansvar att vara närvarande bland våra barn och ungdomar.

Att barn mobbar andra accepterar jag inte. Att vuxna mobbar accepterar jag inte."

Och på vår släktträff sa en klok person:

- De förälder som kritiserar sitt barn får det att känna skam. Hårdhet och kritisk ger barnet en offerroll.

Den känslan av att vara ett offer tar sedan barnen med sig till skolan, och ställer sig själv längst ned i den sociala hierarkin.

Det känner de andra barnen, och steget är inte långt bort till att just hon eller han blir mobbad.

Eller blir själva mobbaren, i rädsla att bli mobbad själv...

Vad har ni gjort med mig??

Skulden ligger hos den förälder som använder härskarteknik, förminskar, skuldbelägger och inte visar sitt barn medkänsla. Förstår du inte vad du gör mot barnet??

Och jag tillägger med stor upprördhet: Må f-n ta dig!! För du är väl inte mottaglig för Guds kärlek i omvändelse?!

Det gör så ont. Även i mig.

OCH JESUS SA:

- DEN SOM FÖRFÖR EN AV DESSA MINA MINSTA VORE DET BÄTTRE OM EN KVARNSTEN HÄNGDES OM HANS HALS.

Markus kap 9:42.

När vreden skulle ut, kom en döskalle. En aulawaabel-skalle, med benknotor som vill dra, och med ögon som vill simma ut ur sina hålor...

Aulawaabel - svordomar...

Patrik Gustafsson fortsätter:

"För en del människor är du speciell så länge det är bekvämt. När det inte är bekvämt längre då är du "ingen". Det är svårt att förstå och hantera, men en viktig insikt.

Att man inte kan umgås med en del personer på det sätt man önskar har sin förklaring. Det kan handla om rädslor.

Det kan vara svårt att se sin egen del i ett problem, men en oerhört viktig insikt.

Vi behöver alla arbeta med personlig utveckling."

Men att tala om det, vad andra behöver, det blåser in genom ena örat och ut genom det andra.

En stormande Aulawaabel.

Paulus säger:

DÄRFÖR, MINA KÄRA, ARBETA MED FRUKTAN OCH BÄVAN PÅ ER FRÄLSNING.

TY DET ÄR GUD SOM VERKAR I ER SÅ ATT NI BÅDE I VILJA OCH GÄRNING FÖRVERKLIGAR HANS SYFTE.

Filipperbrevet kap 2:12

Vad då "därför"..?

Arbeta med sig själv och sin frälsning därför att Jesus Kristus ägde Guds gestalt, men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod allt och antog en tjänares gestalt då han blev en av oss.

Ja, jag jobbar på!

Och en dag skall alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud Fadern till ära.

Så skönt att det är Gud som verkar i oss! Det är Herren som är motorn. Då är jag inte orolig. Glädjen letar sig fram.

Aulawaabel full av glädje.

Tillbaka till de mänskliga klokheterna:

"Vad som är viktigt för mig, kan vara oviktigt för andra. Det vore mycket enklare om vi alla tyckte samma..." skriver Patrik Gustafsson.

"Frihet för mig behöver inte vara frihet för dig.

När man bestämmer sig för att vara sig själv ända ut i fingerspetsarna, först då blir man fri.

Att lära sig säga "nej" till det som tar energi eller inte hinns med, då är man fri."

Att säga "ja" till det som ger kraft och glädje" är en personlig mognad."

Men en del är kvar i sin personliga omognad hela livet.

Jag väljer mina ord.

"Att bry sig om vad andra tycker om dig, kan vara lagom klokt, men att ta det på för stort allvar hämmar dig. 

Det spelar ingen roll vad du gör. Det finns alltid människor som inte tycker om det du gör. Orsaken kan variera, men är ofta dold avundsjuka. Det är en jobbig insikt."

Ja, sannerligen!

Tyvärr har jag mött mycket avundsjuka inom kyrkan, där personlig mognad inte räckt till och där Jesus inte fått driva ut småsintheten.

Det är en sorg och smärta, som är som stenar på det förflutnas stigar.

Men ingen arbetsplats går fri från dumheter, varken vården, skolan eller det militära.

Denna Aulawaabel vill bitas.

Hindra inte mina funktioner!

"Att våga vara modig och gå sin egen väg och öppna dörrar till det okända kan vara läskigt, men att stänga dörrar till det kända krävs ofta mer styrka och mod.

Då man bestämt sig för att gå sin egen väg, förlorar man ofta vänner, men de som stannar kvar är ofta de som har störst betydelse.

För mig kallar jag det äkta kärleksband att vänner kan fira med oss när vi är som bäst, och stöttar varandra när vi är som sämst."

Smäll till dörr'n med stjärten!

Vår storfamilj är mycket kreativ. Vi har firat en nybliven musikalartist, en medaljdiplomerad soldat och en Grammis-vinnare i klassen EMD - Electric Dance Music - Henrik "Himself" (leta upp honom på DuTuben!).

Om vi skulle vara avundsjuka på varann, då skulle vi vara mycket sjuka i vår familj...

Istället ser vi varandras talang som en gemensam styrka, som vi alla har glädje av.

För mig är detta den bibliska mänskosynen, att förstå att vi alla är en enda kropp, med olika lemmar.

TY LIKSOM KROPPEN ÄR EN OCH HAR MÅNGA DELAR OCH DE BILDAR EN ENDA KROPP, SÅ ÄR DET OCKSÅ MED KRISTUS.

MED EN OCH SAMMA ANDE HAR VI ALLA DÖPTS TILL ATT HÖRA TILL EN OCH SAMMA KROPP, VARE SIG VI ÄR JUDAR ELLER GREKER, SLAVAR ELLER FRIA - ALLA HAR VI FÅTT EN OCH SAMMA ANDE ATT DRICKA!

 1 Korintherbrevet kap 12.

Nyblivna artister planerar.

"Det finaste vi kan ge oss själva är att följa vårt eget hjärta. Det är inte alltid enkelt.

Att våga säga nej till andra, och slippa dåligt samvete, är att säga ja till sig själv, menar Patrik Gustafsson.

Det är en fin gåva till sig själv."

Suck, den som ändå hade fått uppleva det i unga år... Då hade jag läst latin och allmän språkkunskap, gått på dansutbildning på kvällarna och målat tavlor på helgerna. Utan att behöva förklara "Vad ska du ha det till?"

Hon é så läcker!

Men kanske har Gud en pott med uppgifter åt oss alla. Om det blir fördröjningar i livet, så ser Han till att det ändå händer, förr eller senare - bara vi inte är för envisa och dumma.

Och plötsligt kom det trettio Aulawaablar till mig - en om dagen - och jag ritade och tecknade och förfärades och skrattade...

På utställningarna hör jag ibland folk säga:

- Det här uttrycker alla mina känslor - även de förbjudna...

- Hm, alla mina arbetskamrater har du tecknat...

- Och vår släkt!

Karibakkas innergård, Sölvesborg.

Välkommen till Galleri Salix Annex på Karibakkas innergård!

Här kan beskåda hela detta känslomässiga galleri, tillsammans med "Tokiga Tanten" (finns även på facebook) och Attila Forsbergs mäktiga Greta Garbo-tavla. 

Du kan beställa mina tavlor och även köpa dem direkt på plats.

Om de tar slut, så samarbetar jag med Peter Hörlin på Expose Print i Karlskrona.

Dessutom kan du denna vecka runt Midsommar få smaka på min nybryggda Kombucha, och småprata med Roger och Maggan!

De håller innergården öppen torsdagar, fredag och lördagar under sommaren.

Kombucha - fermenterat te.

Galna hälsningar, 

- med tack till Patrik Gustafsson att jag fick citera några av dina tankar.

Vi ses!

Helene F Sturefelt,

- högkänslig manet-kreatör...

Det är ingen som förstår mig...

KROPPARNAS BLOMSTERTID

Blomstertid - för vem?

Kläderna blir tunnare, byxor och kjolar kortare och tröjor åker av.

Nu syns det bleka skinnet och ärren, och hos en del även de grova tatueringarna med viktiga meddelanden om identiteten.

Det är sommartid och skolavslutningstid. Studenterna har sprungit ut och barnen springer in. De sitter vid sina datorer dygnet runt medan solen inte vill gå ned. 

Den datortid nu kommer... Det är ingen idé att vara ute - det är pollen och mygg och vindar och väder och krav på att bada och...

Kropparnas meddelanden.

Det finns ingen som åker till landet längre, det är sällan man ser barn på bryggor där de fiskar, och ingen som plockar jordgubbar.

Några tonåringar försöker sig på att tälta, men de klarar inte temperaturen och fåglarnas läten.

Och ångesten kom krypande när de första trevande närmanden kom...

Kroppen vet ingenting om livet, längre.

Huvudet får den mesta uppmärksamheten under året. Tänka, läsa, skriva, räkna ut, göra analyser, redovisa, tala högre, vara pressad och rädd. Ryggen blir mer och mer böjd och håret blir fulare och fulare.

Magen fylls av näringsfattig skräpmat och hela systemet blir allt sämre.

Livsröda.

Tänk om Gud tog tillbaka de fem sinnen han utrustat oss med?

- Eftersom ni inte använder känseln, smak och lukt så återtar jag det. Jag hänger in dem i livets garderob, så får vi se när du saknar dem. 

- Synen och hörsel får du behålla, med bara till hälften. Du kan inte längre uppfatta naturen, endast digitala impulser.

Den blomstertid nu kommer.

Men kroppen får inte uppleva den.

Vi har reducerat blomstertiden till en gammal sång som endast förekommer på skolavslutningar. Om man har tur och rektorn inte har alltför stor religionsfobi.

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

   MED LUST OCH FÄGRING STOR.

DU NALKAS LJUVA SOMMAR

   DÅ GRÄS OCH GRÖDA GROR.

Tänk om du varken såg, kände eller hörde?

Sakta förminskar vi oss själva till ett medvetande, inlåst i en kropp, utan redskap att uppleva det som sker utanför oss.

- Så skönt att slippa känna hunger och törst, sa en kille. Så bra att slippa äta och dricka, bara spela och lana. Och jag känner inte när jag är trött, jag är vaken hela tiden och bara kör!

- Jag vill slippa känna all smärta, sa en tjej. Jag vill inte ha mens, inte ha ont, inte ha någon kropp, slippa tänka.

Bedövningsmedel.

I pojkrummet låg ett flak med energidrycker. I flickrummet låg en liten kniv.

Innan Gud på allvar svarade på deras omedvetna och desperata önskningar, svimmade killen av och tjejen skar sig blodig i armen.

De föll i djup sömn, var och en i sitt rum, och drömde om att de såg sig själva som vuxna.

Tonårskillen hade blivit en framgångsrik spelutvecklare och levde helt i den artificiella världen.

Men i drömmen såg han hur han föll från ett högt berg, föll och föll, och slog sig mycket illa när han landade långt där nere. Hans kropp rullade bland stenar, nära en flodbädd, och plötsligt tog en våg honom.

Han drogs med ned i vattnet. Där i djupet sköljdes alla hans sinnen rena. Näsa och mun genomspolades av kraftiga vattenrörelser. Örnen rensades och ögonen tvättades. Ja, hela hans kropp med känsel och alla sinnen vaknade till liv i flodbäddens virvlar.

- Jag döper dig. 

En röst med kraftfull insikt talade till honom.

- Jag döper dig. Jag dränker ditt falska liv. Jag dödar allt i dig som inte är du. Du dör, för att uppstå till livet. På riktigt.

Han vaknade med ett ryck i sitt pojkrum, genomsvettig och darrig.

Vad hade hänt?

Vågen döpte honom.

Tjejen drömde att hon befann sig i en ökentrakt, med förtorkade träd. Hon var fattig och slavade med att samla torra grenar till ved. Det var ett tungt arbete och kroppen var inte van vid att bli använd.

Det var lika torrt och livlöst som hennes lilla känsloliv, som aldrig fått blomma.

Byns enda levande träd var deras stolthet. Men denna dag höggs det ned och släpades iväg till en kulle.

- Nej, ta inte vårt träd! skrek kvinnorna.

- Jo, det skall användas till ett kors, ropade männen. En förbrytare skall korsfästas! Han stör ordningen och tar gudsmakten från våra gudar.

Tonårstjejen smög efter för att se vad som hände. Hennes armar hade fortfarande sår från knivens rispande.

Plötsligt stod hon under korset, där en man med utsträckta armar blödde från händer och fötter.

Han tittade ned på henne och viskade:

- Jag döper dig.

Döpt i blod.

Sedan gav han upp andan.

Byns män kom och stack knivar i hans hjärta för att han säkert skulle vara död.

En dusch av blod stänkte över henne.

Varm livskraft rann från mannen på korset och hon förmådde inte röra sig.

Men något vaknade till liv inom henne. 

Hans livskraft väckte hennes outvecklade sinnen. Blodet smakade järn, öronen hörde hans rop till Gud på korset, ropet om att vara övergiven som hon själv alltid hade upplevt. Men hennes känsliga hud kände nu hur gudskraften omslöt henne, som i en blodig kram.

- Aldrig mer skall jag skära mig! ropade hon och vaknade av att hon blödde näsblod på kudden.

Kan man döpas i blod?

Larm! Ett liv har förblött.

Kropparnas blomstertid gjorde ett dyrköpt återtåg.

MED BLID OCH LIVLIG VÄRMA

   TILL ALLT SOM VARIT DÖTT

SIG SOLENS STRÅLAR NÄRMA

   OCH ALLT BLIR ÅTERFÖTT.

Drömmarna är inte "bara drömmar". De är verkliga. Drömmarna är den djupaste verkligheten, förklädd i symboler med kraftfulla hälsningar. De går förbi huvudets spärrar där förnuftet gjorts till kung.

Drömmarna släpper fram alla känslor i en hejdlös kaskad av nattlig teater.

Den ene blev döpt i vatten.

Den andra blev döpt i blod.

Livet bor både i vattnet och i blodet.

Men det bor inte i ettor och nollor. Livet bor inte i den digitala världen, och datorer har inget eget liv. 

Än.

Det kommer en tid, och den kommer snart, när vi har gett bort vårt eget liv till de datorer vi kallar för AI - artificiell intelligens. Konstgjort liv.

Medan forskarna forskar förblindat av sina stulna kunskaper från Edens Lustgård, gråter barn och ungdomar över att deras liv inte är på riktigt.

Vem lär barnen att leva?

Ingen lär dem att känna igen sina känslor. Inte mycket tränar deras fem sinnen, som i sig själva är så djupt intelligenta - givna av Skaparen själv.

Efter sitt uppvaknande (på flera sätt!) genom drömmens kraft, förändrades livet för den unge pojken och flickan.

Omskakade av att bli dränkt i vatten, och duschad i blod, ändrade de sina levnadsvanor.

Han avprogrammerade sig sitt spelmissbruk.

Hon genomskådade sina behov av att skära sig.

Han sökte sig till kyrkan och frågade hur det gick till att bli döpt.

Hon började läsa Bibeln och hittade Jesus på korset och tänkte:

- Han har tagit mina smärtor på sig. Då är jag ju fri.

Då kanske blomstertiden kan komma tillbaka?

Psalm 199

JESUS SADE:

- KAN NI DRICKA DEN BÄGARE SOM JAG DRICKER, ELLER DÖPAS MED DET DOP SOM JAG DÖPS MED?

DE SVARADE:

- JA, DET KAN VI.

JESUS SADE:

- DEN BÄGARE JAG DRICKER SKALL NI FÅ DRICKA OCH DET DOP JAG DÖPS MED, SKALL NI DÖPAS. MEN PLATSERNA TILL HÖGER OCH VÄNSTER OM MIG KAN JAG BARA GE TILL DEM SOM HAR BESTÄMTS DÄRTILL.

Markus kap 10:38

Att döpas är att dö. Man kan döpas i eld och vatten. Man kan döpas i blod.

När Jesus talar om detta så låter han dopet vara en genomgångsrit, där vi får lämna vårt gamla liv av skuld och skam och upproriska felaktigheter. Istället blir vi en helt ny skapelse, genom hans försoning.

Detta anade killen och tjejen tack vare de kraftfulla drömmarna.

Livet återvände.

Gud ställde in sitt hot att ta bort våra sinnen. Det var nära att han svarat på de destruktiva önskningarna, men han kunde inte.

Gud är kropparnas gud. 

Skaparen är det fysiska livets Gud.

Vår Herre är alla de fem sinnenas Herre.

Och vi får falla på knä och be om förlåtelse...

Kroppsliga hälsningar i den blomstertid som nu kommit.

Helene F Sturefelt, 

- som blir gråtfärdig av kärlek då psalm 199 ljuder... "De skola oss påminna Guds godhets rikedom..."

Då finns det hopp!

ROCKARENS SÖNDAG

Trött redan på fredagen...

Vad gör en trött rockare på söndagen?
Sover, förstås, och packar ihop sina grejer och sitt tält, eller gör husbilen redo för färd hemåt.

Lyckliga jag, som bor här, jag gick upp från min egen säng och lade mig i min egen soffa, för att vakna i lugn och ro.

I förra inlägget skrev jag om Hardcore Superstar som jag inte gillade. De brölade ut "Last call for alcohol" - jag kommer aldrig att besjunga det som förstör så många liv. Och deras!

Sen vrålade de "We don't Celebrate Sundays" - vi hyllar inte söndagar.

Men det gör jag.

Hårdrockarens söndag.

Söndagen är fortfarande en röd helgdag i almanackan, och det borde alla vara tacksamma för.

Det kommer en dag då de kan tas bort, och du får en pott med lediga dagar att strö ut över året... Om det verkligen sker, då finns ingen gemensam tidsfaktor kvar. Den totala individualismen knäcker kollektivet.

Och kyrkan är ett stort kollektiv, som en stor kristen familj, där vi hör ihop, med gemensamma firningsdagar.

Här ska firas söndag!

Jag satte på TV-gudstjänsten från Gottsunda kyrka och svepte täcket om mig.

Alla dundrande hårdrocksrytmer lade sig till ro och psalmer och visor tog plats istället.

"Vila dina trötta fötter, vandringen har varit lång"... Nja, i år slapp jag alla tusentals steg med städräfsan. Det var betydligt enklare att stå och breda mackor till nattpersonalen!

Metal Bibeln.

Denna den 12 juni är Heliga Trefaldighets Dag, då vi påminns om vad Jesus sa innan han lämnade jordelivet:

ÅT MIG HAR GETTS ALL MAKT I HIMMELEN OCH PÅ JORDEN.

GÅ DÄRFÖR UT OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR,

DÖP DEM I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

OCH SE, JAG ÄR MED ER ALLA DAGAR

INTILL TIDENS SLUT!

Matteus 28:20

I hallen hängde mina svarta Sweden Rock-kläder. Inne i garderoben hänger mina svarta prästskjortor.

Det är nåt särskilt med den här dagen som jag inte kommer på...

11 juni 1989.

Året var 1989. Det var söndagen den 11 juni. Platsen var Lunds Domkyrka.

Jag var nybliven mamma och vi var tolv som skred fram, upp till högaltaret för att prästvigas av biskop Per-Olof Ahrén..

Det var trettiotre år sedan.

33. En dubbeltrea på heliga Trefaldighets dag. Och det firade jag med att vara bland rockfolket på Norje Bokes strandängar. Bland människorna. Bland de enkla sopsorterarna och bland de tungsinta, svartnitade heavy metal diggarna. Bland gudsförnekare, smygtroende, tvivlare och sökare.

Jag var i dammet, i stekoset från grillarna, med öronproppar och solglasögon, och jag pratade med folk, lyssnade, tittade, fotograferade. 

I tysthet bad jag böner, ibland högt för den som behövde, ibland bara för mig själv - och tackade Gud för livet.

Tysta böner.

Jag firade inte denna högtidsdag i kyrkan, utan utomhus, efter Skriften.

"Gå därför ut..." sa Jesus. Ja, då gör jag det. Därför att min är all makt, sa Herren. Gå ut därför att jag sänder dig.

Initiativet är Guds.

Och jag undrade och undrar fortfarande - var är mina prästkollegor? 

Var är kyrkans folk, när lilla Blekinge hanterar en av Sveriges största festivaler??

Street Church är på campingarna och Pingstkyrkans folk finns närvarande. Men inte Svenska kyrkans personal. Möjligen civilklädda?

Jag vände på kudden i soffan för att svalka ned min besvikelse.

Varför är jag så ensam om detta?

Gud finns. Och hör din bön.

Har inte Herren sänt oss alla ut?

Eller gäller missionen bara utlandet, helst så långt bort som möjligt, så att man slipper personligt ansvar att vittna och be med egna ord?

Och var är alla EFS'are som stolt talar om att de är en missionsförening? På Sweden Rock finns alla möjligheter att vara både medmänniska och kristen förebedjare!!

Fast man är kanske rädd att bli besmittad av världen? "Last call for alcohol"... "Above the Law"... Är inte tron på Jesus Kristus tillräckligt stark så att man kan gå ut där folk behöver en?

Innan bitterheten tar mig, byter jag kvickt fokus och tänker på var Jesus befann sig någonstans;

- bland de missförstådda, föraktade och utstötta.

Då skall vi också vara där!

Du som läser detta och tillhör kyrkan, vad har du att säga?

Älskade människa!

Polisen har mycket att säga om denna festival - och det är bara positiva saker! "De lugnaste festivalen vi hittills sett".

Här kommer sammanfattande statistik:

* 37 ringa narkotikabrott

* 3 brott mot knivlagen

* 2 stölder

* 2 rattfylleribrott

* 3 anmälningar om sexuellt ofredande

* 2 misshandelsbrott

* 2 trafikolyckor

* 1 smitning från olycka

* 2 brott mot luftfartslagen gällande "drönare".

* 68 omhändertaganden av berusade personer.

Antalet sålda biljetter:

    * onsdagen:   25.163

    * torsdagen:  39.342

    * fredagen:    39.554

    * lördagen:    41.788

Totalt: 46.044 unika personer, enligt bokningsansvarig Blomgren. Tidigare toppnotering låg på 37.000.

Det är helt otroliga siffror!

Mycket folk. Och mer skall det bli.

Bland alla hårdrocksnjutande fans fanns hela tiden rundvandrande publikvärdar och Securitas. Poliser stod i klungor på utvalda platser.

Det var lugn och fridfullt.

Läs igenom statistiken igen... Det är mycket obehagligare och farligare att gå genom en skolkorridor på en högstadieskola än att vara på SRF!

Sweden Rock Festival är så stabil.

- Jag minns Hultsfredsfestivalerna, sa en medrockare, det var bara slagsmål, fyllor och våldtäkter... för att medelåldern var låg och frånvaron av vuxna hög. Så är det inte alls här!

Även om Hardcore Superstar påstod att man var "Above the Law" så är verkligheten inte laglös här. Tvärtom är det respekten och laglydigheten som är förutsättningen för att allt fungerar - även att sjunga om att man sätter sig ovanför lagen...

Lagen sätter sig till häst.

Stölder - endast två anmälda. Kan det verkligen stämma?

De två civilanställda poliserna från Karlshamn intygade på Sweden Rock's hittegodsavdelning att besökarna verkar vara mycket ärliga.

- Har ni möjligen fått in en mobiltelefon som jag tappat? frågade en kvinna.

Jodå.

Allt var kvar, även bankkortet!

Men jag undrar fortfarande vad som sakandes, och så kom jag på det. Tidigare år har ett stort gäng med romer svept över tunnorna med pant, och stulit pantflaskor och gömt undan sina säckar i buskagen. Detta medförde obehag på flera sätt, men i år var de inte där.

Panten tillhör SIK: Sölvesborgs Hockey Klubb.

- Vi har satsat mycket på att vara synliga, säger polisens kommunikatör Thomas Johansson, med ordningsvakter i alla områden och ridande poliser i ytterområdena. De som driver campingarna har också koll.

Och han tillägger:

- Vi upplever att det har varit väldigt lugnt och har mötts av leenden och glada tillrop.

Ridande trygghet.

Dock kan inte alla ligga och slappa i soffan och hålla söndag, som jag gör.

Innan sista konserten klingat ut, började nedmontering av de mindre scenerna. Total storstädning av ängarna utförs av flitiga räfsare, men utan musik. Endast skränmåsarna håller dem sällskap.

Jag njöt av körsången från TV-gudstjänsten.

SOM ETT KLOCKSPEL HÖR JAG DIG,

HELIGA TREFALDIGHET

FADER, SON OCH ANDE GUD - TRE I EN OCH EN I TRE.

LÄNGTAN, RÖSTER, ÖGONS LJUS

INNAN VÄRLDEN FANNS ÄNNU

FANNS GEMENSKAPEN HOS GUD - ALLT FICK LIV, STEG FRAM DÄRUR.

Fridfullt vid städcampen.

ALLT ÄR NÄRA - MÄNSKOR, TRÄD,

MOLN OCH FÅGLAR - NÄR JAG VET

ALLT SIN KÄLLA HAR I DIG - HELIGA TREENIGHET.

SPELA SAMMAN OSS SOM GÅR

MOT EN DAG SOM INGEN VET

TILLS I DIG VÅRT MÅL VI NÅR - HELIGA TREENIGHET.

Sv Ps 338.

Allt är nära, träd och moln...

Om denna psalmmelodi från 1769 kunde få ett komp med distade gitarrer och studsig basgång, då skulle den passa riktigt bra även idag. 

Känner du någon som kan fixa till den här psalmen nr 338?

Som ett trumsolo hör jag dig, heliga Trefaldighet, med gitarr och bas - tre i en och en i tre.

Längtan, röster, ögons ljus, innan Sweden Rock fanns, fanns Du Gud!

Allt är nära, mänskor träd moln och fåglar över Listerlandet, som har sin källa i Dig.

Spela samman oss festivalrockare som går mot en vardag ingen vet, tills vi når vårt mål i Dig och slipper längta till nästa juni!

En riktigt god och treenig söndag tillönskas alla musikälskare.

Helene Sture Söndagsfelt,

- som gärna helgar vilodagen tillsammans med alla er andra.

Sunday Rock.