VERKÖ-VANDRING i lövskog

Verksam på Verkö.

Ljuset genom grönskan är alldeles speciellt. Solen slår glitter i havsvikarna och strålarna letar sig in bland träden.

Vi befinner oss i Karlskrona skärgård och det är åter igen dags för pilgrimsvandring.

Längst ut i Lyckeby församling ligger Verkö och där har EFS en fin liten sommargård som jag hoppas skall kunna få blomstra, nu när vi får börja träffas igen.

Verkögården.

För mig är det viktigt att kunna erbjuda kortare vandringar - inte alla orkar gå långt med tung packning. Så vi avsatte 1,5 timme med lätt ryggsäck; en vattenflaska och några nötter...

Jag är så glad att församlingarna börjar förstå att detta med "pilgrim" inte är en särskild specialitet, utan en pedagogisk modell att nå ut med evangeliet!

Konfirmander vandrar, diakonins folk vandrar, gudstjänstdeltagare vandrar, nyfikna vandrar... Välkommen att följa med, digitalt eller med igenkänning!

HERRE, VISA MIG DIN VÄG

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN!

Skärgårdsvatten.

Vandringsstigen gick i kanten av det stora industriområdet. Jag vände bort blicken och tänkte med sorg på de havsvikar som kommunen godkände att fylla igen med stenkross, som utvidgad industrimark.

Vi mötte två tullare med hund och alla drog efter andan. Vad sökte de där, i skogen?

Vi slog oss ned på stora klippblock vid ett bord med bänkar. Både församlingen och jag står inför en ny fas. Därför handlar första reflektionen om uppbrott.

Havsglitter och grönskimmer.

UPPBROTT.

 
”Gud för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar, till en okänd morgondag…” (Sv Ps 285).
 
Det finns två sorters uppbrott – det goda man väljer själv, och det negativa som skadar, som andra tvingar en till.
 
Det egna valet ger energi; uppbrott från det jag är klar med, avslutat kapitel, projektet genomfört. Gjort mitt, andra får ta vid. Tillfreds.

Goda uppbrott kan vara studenttider: barnen växer upp, flyttar hemifrån, att själv välja att gå vidare. Välja att sälja huset, flytta, söka nytt.

Men när andra väljer åt en blir det inte lika bra. Uppbrott där man tvingas lämna gamla uppgifter, byta miljö, eller bli uppsagd, arbetslös.
Negativa uppbrott kan vara oväntade händelser som tvingar till förändring. Relationer blir fel, går sönder, besvärlig chef, dumma grannar, svårigheter i äktenskapet, skilsmässa.
 
Hur hittar vi läkedom och försoning i de uppbrott som gör ont?
När Gud manar oss att förändra och bryta upp, så är det alltid till något. Det nya kan gå genom dödsskuggans dal, men Gud är god och vill väl, vill mer, vill bättre. 

Uppbrott, avbrott.

Herren ledde alltid Israels folk vidare, till något bättre. men det var inte alltid att folket kände det så. Kommer uppbrotten för tätt, hinner man inte stabilisera sig.

Då sa Herren:

JAG FÖRELÄGGER DIG IDAG LIVET OHC DÖDEN, VÄLSIGNELSE OCH FÖRBANNELSE. SÅ MÅ DU DÅ VÄLJA LIVET..

5 Mos 30:15.

Välj livet, inte döden. Välj välsignelsen, inte förbannelsen.

Livets väg.

Vi vandrade vidare i tystnad på den smala skogsstigen på Verkö. Vinden låg rakt emot oss. Det var skönt när vi vek in en bit och kom i lä.

Stigfinnaren ledde oss vidare ut mot udden. Ett smalt gatt mot Fäjö gav oss en skön känsla av sommar och hav.

Jag kunde inte låta bli att ta av mig om fötterna... och uppmanade de andra att göra likadant. Varma skor fick stå åt sidan och de trofasta tjänarna längst ned fick sin svalka.

Nästa reflektionsord var mycket lämpligt: 

Vila vid lugna vatten.

VILA.

HERREN ÄR MIN HERDE, MIG SKALL INGET FATTAS.

HAN LÅTER MIG VILA PÅ GRÖNA ÄNGAR,

HAN FÖR MIG TILL VATTEN DÄR JAG FINNER RO.

Psaltaren 23.

Vad kan uppbrottets mål vara? Tänk om det är vilan som är målet?

Gud skapade världen på sex dagar och såg att allt var ”mycket gott”. Herren vilade på den sjunde.

Det finns två olika ord för vila på hebreiska:

- nuáh = vila för att man är trött.

- sabat – vila genom att upphöra med verksamhet.

Vi behöver vila oftast för att vi är trötta. Gud vilade inte för att han var trött, utan bara genom att upphöra vara verksam.

Du får en tanke: Vad behöver du vila dig ifrån? Vad har du skapat? Vilken verksamhet behöver du nu låta vila?

När Jesus och lärjungarna hade mött mycket folk – mättat hungriga och läkt sjuka – så var de mycket trötta. Jesus sa:

- KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN TILL EN ENSLIG PLATS DÄR NI FÅR VILA.

Jesus är vår kloka arbetsledare. Ibland blir det övertid, men åtföljs alltid av lika mått vila!

Svalka för fötterna.

Vi får låta vila vara med i alla vardagssituationer. Vi kan äta vilsamt och lugnt, diska i vilsamt tempo, köra bil vilsamt... utan jäkt. 

En motorbåt kom forsande förbi - i lite för högt tempo så att det kom små svallvågor. Det blev en spontan illustration av psalmversen Sv Ps 755:

”Vila i mig du ska se att allt ska bli, stilla i dig genom mig kan du bli fri. Jag finns här hos dig, fast vågorna går höga kan du vila, vila i mig.

Lita på mig om du bara tar min hand, leder jag dig till en lugn och skyddad strand. Jag finns här hos dig, fast vågorna går höga kan du lita, lita på mig”.

Vandringsvila.

I Karlskrona skärgård finns det fästingar. Vi var uppmärksamma när vi gick på stigen med det höga gräset och kollade benen direkt så att ingen fripassagerare var med...

Stora gamla knotiga tallar växte här, och undertill var det gott om blåbärsris. Men med en hastig blick konstaterade jag att det inte fanns några kart. Då blir det inga blåbär i sommar?

Vi ställde oss i en glänta och fick lyssna till nästa reflektion.

Högt gräs.

BALANS.

Hur finner vi balans i våra liv? Balans kräver en mittpunkt och två ytterligheter. Du själv är i mitten. Vilka är dina balanspunkter?  

Pilgrimens sju nyckelord kan hjälpa oss se balansen.

Frihet – balans till att vara begränsad, på ett positivt sätt.

Enkelhet – balans leva enkelt men inte hungrig och utblottad.

Tystnad – balans mellan tala och vara tyst (inte tiga), slippa buller

Bekymmerslöshet - balans mellan planering och släppa taget, men inte vara slarvig eller oförberedd, ”anden får tala”…

Långsamhet – en balans mellan effektivitet och att ta det lugnt. Inte vara lat, men inte heller stressa.

Andlighet – balans mellan himmel och jord.

Delande – balans mellan givmildhet och de egna behoven.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG 

OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Fru Björk.

Vi gick ut ur lövskogen och kom till bostadsområdets ängar. Vid en lekplats fanns stora träd som gav skugga. Här fick vi den fjärde och sista reflektionen.

TRÄD.

I begynnelsen var trädet. Gud skapade träd – skyddande krona mot vind och stark sol, rötter dränerar och löv med fotosyntes som gör syre. Utan träd – inget liv på jorden.

Gud skapade kunskapens träd, livets träd…

Människan kan vara som ett träd:

DEN SOM HAR SIN LUST I HERRENS LAG ÄR SOM ETT TRÄD, PLANTERAT VID VATTENBÄCKAR, OCH DET BÄR FRUKT OCH VISSNAR INTE. 

Psalt 1:3.

Herr Ask.

Uppbrottet, Vilan och Balansen når nu målet under Trädet!

Titta på björken här bakom; den behöver flera hundra lite vatten varje dag för att må bra. Motsatsen är tallen, den klarar sig på mager sandjord, minimalt med vatten. Men tallen har den bästa utsikten...

Vilken sorts träd är du? Klarar du dig på lite? Eller skulle du vilja bli vattnad betydligt mer, törstig och med omättade behov?

Någon är som en ask; den kommer sist på våren med sina blad och fäller dem först på våren. Asken stannar inte så länge, den vill hellre vara i vila. Asken här intill oss sätter just nu stora mängder frön, ser ni?

Och i vår fornnordiska mytologi var asken det stora livsträdet i mitten, det som kallades Yggdrasil.

Någon kanske känner sig mer som en enebuske; lite intetsägande och grå, men med de bästa bären, kryddstarka och användbara.

Guds bud att vi skall skydda träden därför att ”bladen läkedom för folken.”

Skydda träden.

Sista tanken; när Jesus dog på korsets trä, i försoning för oss alla – vilket trädslag tror du att det var? Ingen vet. Men en stark tanke är att det var Livets träd från paradiset, nedhugget och dött, men som grönskade på nytt när livsblodet droppade ned. 

Jesus kallar oss att uppstå med honom, till nytt liv!

Vår enkla pilgrimsvandring var slut. Nu var vi tillbaka på Verkögården och det var skönt att komma in i skuggan igen. 24 + grader är varmt att gå i...

Var detta min sista, här i östra Blekinge? Kropp och själ kommer att minnas detta länge!

Nu behövde vi styrka oss och sitta ned en stund.

Snart skulle friluftsgudstjänsten börja. 

Toras väg, där är det.

Om den kan du läsa här:

Sturellas fotoblogg: GÄSTABUDET på VERKÖ Kallelsen till Guds rike (helenesturefelt.blogspot.com)

Verksam på Verkö. 

Nu tar nya krafter över! Välkomna.

Tack alla kära vänner!

Helene F Sturefelt, med "trädherdestaven" och stigfinnaren!

Samarbete!

HJÄRTAT och TIDEN STANNADE fotboll

Fånga tiden.

"Regler ska följas, domaren dömer och tiden är utmätt."

Fotbolls-EM från förra året är äntligen igång, ett år försenat på grund av pandemin.

UEFA's reklam är ett år fel - välkommen till 2020 års turnering - men den tid som stannade på paus, har kommit igång igen.

För oss som tycker om fin lagsport med en vit boll på en grön gräsplan, så ligger en månad framför oss med dramatik, fest och kamp.

Fotboll är en miniatyr av samhället. Redan de unga fotbollsknattarna och -knattorna (!) får lära sig att följa regler och förstår att det är domaren som dömer - inte de själva och absolut inte föräldrarna, som står och skriker utanför planen.

Och jag tänker att två halvlekar på 45 minuter = 90 minuter är en sinnebild för hela vår livslängd. 

Det gäller att bygga upp lagspelet, vinna förtroende, gå framåt, göra sina mål, backa hem, försvara och hålla ställningarna.

Tiden är här och nu. Den är inte evig på denna sidan med den tickande klockan.

Tiden är utmätt.

Det är tuffa tacklingar, frisparkar, självmål, omkulldragningar och staffläggningar. Jag skulle kunna ge ett antal exempel ur mitt arbetsliv, men sparar det till ett annat tillfälle.

Men så hände det som inte får hända. En spelare låg till synes livlös på plan... Det var i lördags, 12 juni, i matchen mellan Danmark och Finland.

Vad hände?

Stillestånd.

Det var ingen tackling, det var en olyckshändelse. Christian Eriksen hade fått hjärtstillestånd. - - -

Spelarna ställde sig direkt i en skyddande ring runt sin lagkamrat. Några stod på knä, och bad, medan läkarna gjort hjärt- och lungräddning.

Radiokommentatorn talade med speciell röst att "nu får vi alla be till högre makter".

Och det gjorde vi!!

Hjärtat och tiden stannade. Igen.

Kameran zoomade ut och matchen avbröts.

Zoomar ut.

Det var väldigt obehagligt. 

I mitt yrkesliv har jag varit med om flera situationer där dödsfallet kommit plötsligt och sorgen blivit väldigt svår. Plötsligt var jag inte TV-tittare utan drogs tillbaka de svarta klädernas tjänst.

Men under kan ske!

Den danske spelaren kunde räddas och hjärtat återtog sin verksamhet. Han uppmanade dem att återuppta matchen, men hans medspelare var fortfarande i chock och Finland vann med 1-0.

Omtumlande vinst.

Jag sitter och läser var lokaltidning där deras äldsta reporter - Åsa Håkansson, 92, skriver en alldeles utmärkt analys av "Fotbollen och det gemensamma ansvaret". Hon har läst Niklas Rådströms bok: "En liten bok om fotboll, demokrati och hur man bygger ett samhälle", där han reder ut reglerna kring offside... som inte alla förstår.

Men enkelt uttryckt handlar det om att man inte får placera sig före bollen - för då skulle man kunna stå nere vid målet och bara vänta på en passning...

Åsa Håkansson skriver:

- Offsideregeln förhindrar en spelare att monopolisera en spelyta - något som skulle utesluta att lag baserar sitt spel på uppbyggnad och ansvar.

Liten spelyta.

Hur har du det med din spelyta här i livet? Har du mutat in ditt område dit ingen annan har tillträde? Har du paxat din stol, dina uppgifter och din roll?

Är du kanske ständigt offside, utan att du begriper det?

Har du monopoliserat din spelyta?

Solospelare kan visserligen göra fina mål, tjäna laget/ firman/ församlingen, men det blir mycket ensamt. Inget samarbete, inga relationer. Ingen som riktigt bryr sig.

Dansk sammanhållning.

Åsa Håkansson fortsätter:

- Offsideregeln tvingar fram hänsyn till en gemensam uppbyggnad av - och gemensamt ansvar för - själva spelet.

Hon gör en ekonomisk jämförelse:

- I samhället är till exempel den liberala fria arbetsmarknaden en sorts motsvarighet till spelytan, som har kidnappats och reducerats till en sorts försvar för en möjlig hänsynslös rovdrift...

Så, vad gör vi när fotbollen får oss att inse att tiden är utmätt, regler är till för spelets bästa och att det är domaren som dömer?

Det är ingen tillfällighet att så många kyrkmänniskor och präster tycker om fotboll! Det är som en lekfull variant av Bibelns innehåll... med den skillnaden att domaren som dömer är omutbar, utan anseende till personen och med fullkomlig överblick över varenda liten passning.

Och det är bara Gud, vår Skapare, som har makten att förlänga, eller avbryta livets match.

Tack och lov gick det väl för herr Eriksen!

Danskarna förlorade matchen men vann tillbaka sin lagkamrat.

Runda hälsningar från 

- Helene Sture Fotbollsfelt.

Grattis, Finland!

GÄSTABUDET på VERKÖ Kallelsen till Guds rike

Verkögården.

Kommer du ihåg när Jesus berättar om det stora gästabudet i himmelriket? 

Han ger en liknelse, som finns att läsa i Lukas kapitel 14 vers 12-24.

Det handlar om kallelsen till Guds rike som riktar sig till alla. Men de första som får en inbjudan ursäktar sig och vill inte komma, av olika anledningar.

Då går budet vidare till dem som vanligtvis inte brukar bli bjudna på middag, eftersom de inte kan bjuda tillbaka...

GÅ GENAST UT PÅ GATOR OCH GRÄNDER I STADEN OCH HÄMTA HIT FATTIGA OCH KRYMPLINGAR, BLINDA OCH LYTTA!

OCH SE TILL ATT FOLK KOMMER HIT, SÅ ATT MITT HUS BLIR FULLT!

Luk 14:21-23.

... "så att det blir fullt".

Detta är utgångspunkten för min sista predikan i Karlskrona, EFS Möllebacken, ute vid natursköna Verkögården.

Kom med och lyssna!

Om du har din psalmbok i närheten kan du slå upp sid 1465, det är 2'a söndagen efter Trefaldighet.

Fina psalmer om gästabud och fest sjöng vi också:

- O store Gud, nr 11,

- Mitt hjärta slår så underbart.. du reder mig ett gästabud... nr 391

- Nattens skuggor... Herren kommer, bruden siras, bröllop firas, nr 318.

En sista genomläsning.

PREDIKAN vid VERKÖGÅRDEN, en solig dag i juni, 13/6-21.

Nu när pandemin släpper greppet för ett tag och vi kan träffas lite mer otvunget – och fler än åtta! – så blir rubriken ”KALLELSEN TILL GUDS RIKE” än mer aktuell.
Ett år av isolering gör behovet stort att få mötas, människor emellan, men också att tillsammans få höra Guds ord.
- Är jag verkligen kallad till Guds rike?

Det kan väcka olika känslor. Jag vet inte om jag vill... vad innebär det? Rädsla inför okända krav. Eller bara ren glädje att äntligen få en inbjudan till en djup gemenskap - av Gud själv.

Bara en försmak...

Vet Jesus vad han säger när han bjuder in vem som helst? Det är en stor risk som Herren tar; att räcka ut handen till människor som är annorlunda kulturellt, socialt och etniskt, och med varierande moralisk bakgrund.

Men vi tar det från början. Det handlar om det stora gästabudet!
 
Jesus var bjuden på middag. Dörrarna stod ofta öppna och det var lätt att bjuda in folk till måltid i denna del av världen.

I verserna före (v 12-13) undervisar Jesus hur en middagsbjudning bör gå till:

- Bjud inte bara dina vänner eller släktingar för att du skall bli bjuden tillbaka och få din belöning. Nej, när du skall ha fest, bjud in fattiga, krymplingar, blinda och lytta… Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig någon belöning. Belöningen får du vid de rättfärdigas uppståndelse, sa Jesus (Lukas 14:12-13).

Det här är sannerligen de "funktionsnedsattas evangelium"!! 

Bjud in!

En av gästerna som hörde detta, utbrast då:
- Salig den som får vara med om måltiden i Guds rike!

Detta var ett levande uttryck för vad som skall hända efter döden. Livet efter detta liknas vid ett gästabud i himmelriket hos Gud.
Så underbart!
 
Men här finns ett problem… och en resurs.
Resursen är att ALLA människor är inbjudna. Problemet är att många på ett mycket oförskämt sätt avfärdar inbjudan, med ursäkter och bortförklaringar.
Om du fått en inbjudan till Nobelfesten i Blå salen, skulle du tacka nej då?
Måltiden i himmelriket är långt mer än en Nobelfest.

Lägg märke till att ursprungliga gästerna uteslöt sig själva, och Jesus markerar att många andra kommer för att ta deras platser.
 

Finns det hjärta för alla?

Nu kopplar vi tillbaka till nutiden.

I pandemins fotspår har vi varit tvungna att stänga ned våra kyrkor. Dock inte helt; i Möllebacken har vi haft bibelstudiegruppen levande, åtta personer har samlats till gudstjänst och vi har lärt oss någorlunda att sända gudstjänster digitalt.
Men nu när FHM öppnar upp igen för möten, då kommer det att visa sig runt om i hela landet att det finns församlingar som inte orkar komma tillbaka… församlingar som har dött. Och det finns församlingar där längtan är så stor att trycket på kyrkporten bågnar…
 
Nu kommer den konkreta uppmaningen från Jesus:
Det finns alltid en gruppdynamik där det går en skiljelinje mellan dem som varit med länge, och dem som är nya. Detta är en djup mänsklig företeelse.
Hur skall man då möta varandra?

 Skall de äldre säga till de unga, nya:
- Välkomna! Nu skall ni bli som vi!
Skall de nya säga till dem som varit med länge:
- Nu tar vi över och förändrar allt!
 
Nej, både hållningarna är dikeskörningar.

Balans mellan nytt och invant.

 
Den goda vägen mellan det invanda och det nya går mitt emellan. 

Ni äldre får säga:
- Välkomna! Vad kan ni bidraga med till kyrkan? Vad behöver ni?
Och sedan sakta backa bakåt, i glädje över nya krafter.
 
Ni unga, nya får fråga:
- Får vi utveckla det goda arbete som utförts här?
 
Tillsammans kan man gå ned till gågatan med skyltar till alla som passerar och berätta om kyrkan som ligger granne med Sveriges Radio: "Välkomna upp till Möllebackskyrkan" och verkligen bjuda in och prata med folk - det finns säkerligen de som blir nyfikna och glada över att få en inbjudan!

Bjud in!

Jesus är inte medhårs i denna Lukas-text. Jesus är ärligt talat väldigt provokativ, eller hur! Han menar på allvar att vi skall bjuda in folk som vi inte har någon kontroll över. 

Vi kan inte kontrollera hur de tror, om de har uppfattat alla regler och paragrafer… Jesus bjuder in alla som längtar efter Guds rike.
 
Och det som förändrar en människa, är inte våra ordningar, utan Guds underbara kärlek!
 
Man kan vara ”halt och lytt” i själen, utan att det syns utanpå.
Att då bli bemött med acceptans och vänlighet betyder allt! Ja, det kan förändra livet så radikalt att man blir upprättad och läkt inuti.
 
Församlingen har Jesus Kristus i centrum. Runt honom bygger vi församlingen, under tårar, kanske med smärta, men aldrig med rädsla!
När vi släpper taget och välkomnar in, då får dessutom Guds goda heliga Ande mer plats! Det är Anden som leder oss, inte åsikter, inte vanor, inte konventioner. I denna frihet kan vi växa, sida vid sida, gamla och unga, väl etablerade och nya, frimodiga.

Jesus Kristus drar oss till sig!

 
Låt oss be,
 
JESUS KRISTUS, tack för att du inbjuder oss att följa dig, idag!
Herre, gör oss öppna och beredda så att vi känner igen din kallelse – i våra egna liv, och hos andra vi möter.
Förlåt oss våra misstag.
Ge oss frimodighetens Ande, och låt vår församling få blomstra! Amen!

Mina varmaste hälsningar!

Helene F Sturefelt, präst och predikant.

På återseende!
 

Och välkommen Olof Schelin, med familj!

Kärlek!

 
P.S. När kärlek uppstår mellan församling och pastor kan Guds Ande verka ännu lättare.

Tack finaste vänner!

PILGRIMSVANDRING OSBY

Vandring i Osby.

Följ med till Skånes inland, där Osbysjön ligger svalkande, till en enkel pilgrimsvandring upp till Klinten.

Våren har varit kall, men nu har sommarvärmen kommit med besked! Det brukar inte vara runt +25 grader i början av juni... Vi pustade i uppförsbacken!

Pilgrimens sju nyckelord följde oss, samt fyra ord till: uppbrott, vila, balans och mandelträd - hur kan de höra ihop?

Min pilgrimsstav.

         REFLEKTION 1 – UPPBROTT
 
”Gud för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar, till en okänd morgondag…” (Sv Ps 285).
 
Två sorters uppbrott – det goda man väljer själv, och det negativa som skadar, som andra tvingar en till.
 
Det egna valet: Uppbrott från det jag är klar med, avslutat kapitel, projektet genomfört. Gjort mitt, andra får ta vid. Tillfreds.
När andra väljer: Uppbrott: tvingas lämna gamla uppgifter, byta miljö, bli uppsagd, arbetslös.

Psalmen talar om förvandling i samband med uppbrott, inte bara förändring. 

På vilket sätt kan Gud vilja förvandla mig?

Uppbrott och förvandling.

Det goda: studenttider: barnen växer upp, flyttar hemifrån.
välja själv att gå vidare. Välja att sälja huset, flytta, söka nytt.
 
Det negativa: oväntade händelser tvingar till förändring. Relationer blir fel, går sönder, besvärlig chef, dumma grannar, svårigheter i äktenskapet, skilsmässa.
 
Hur hittar vi läkedom och försoning i de uppbrott som gör ont?
När Gud manar oss att förändra och bryta upp, så är det alltid till något. Det nya kan gå genom dödsskuggans dal, men Gud är god och vill väl, vill mer, vill bättre. Välj livet, inte döden. Väls välsignelsen, inte förbannelsen.
 
Nyckelorden kallar oss till UPPBROTT:
 
Frihet – kallad ut ur bundenhet. 

Enkelhet ut ur det komplicerade. 

Tystnad – bort från buller och pladder. 

Bekymmerslösheten – ut ur problemen.

Långsamhet – bort från stress.

Andlighet – ut ur ytlighet.

Delande – bort från egoistisk individualism. 

Herre, visa mig Din väg.

Och gör mig villig att vandra den.

Upp mot Klinten.

                REFLEKTION 2 – VILA
 
Vad kan uppbrottets mål vara? Tänk om det är vilan som är målet?
 
Gud skapade världen på sex dagar, ”mycket gott”, vilade på sjunde.
- "nuah" = vila för att man är trött.
- "sabat" – vila genom att upphöra med verksamhet.
Vi behöver vila av första anledningen. Gud vilade inte för att han var trött, utan bara genom att upphöra.
 
Vad behöver du vila dig ifrån?
Vad har du skapat? Vilken verksamhet behöver du nu låta vila?
 
När Jesus och lärjungarna hade mött mycket folk – mättat hungriga och läkt sjuka – så var de mycket trötta. Jesus sa:

- KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN TILL EN ENSLIG PLATS DÄR NI FÅR VILA.

Viloplats.

Jesus är vår kloka arbetsledare. Ibland blir det övertid, men åtföljs alltid av lika mått vila!!
 
Vila före arbetet, vila efter arbetet, vila i arbetet…
 
”Vila i mig du ska se att allt ska bli, stilla i dig genom mig kan du bli fri. Jag finns här hos dig, fast vågorna går höga kan du vila, vila i mig.
Lita på mig om du bara tar min hand, leder jag dig till en lugn och skyddad strand. Jag finns här hos dig, fast vågorna går höga kan du lita, lita på mig”. 

(Sv Ps 755)
 
                       HELIG DANS!    S o l m e d i t a t i o n
 

Herren, min fasta klippa.

 
                     REFLEKTION 3 – BALANS
 
Balans; tänk dig två punkter, två ytterligheter, där du är i mitten.

Plocka upp något från naturen och titta på det, kanske en sten och en kotte, som symbol.
 
Vilka är dina balanspunkter? Har du några ytterligheter som du svänger emellan?
Arbetet – hur ser det ut där? 

Hemma – vad balanserar du mellan då?
Dina egna behov, vilka är de? Blir de tillgodosedda? Varför/ varför inte? Vems är ansvaret?
 
Pilgrimens sju nyckelord – var finns balansen där?
 
Frihet – balans till att vara begränsad, på ett positivt sätt.
 
Enkelhet – balans leva enkelt men inte hungrig och utblottad.
 
Tystnad – balans mellan tala och vara tyst (inte tiga), slippa buller
 
Bekymmerslöshet - balans mellan planering och släppa taget, men inte vara slarvig eller oförberedd, ”anden får tala”…
 
Långsamhet – balans effektivitet/ ta det lugnt. Inte lat, inte strunta i inlämningstider och åtaganden. Ansvar contra Hakuna matata..
 
Andlighet – balans mellan upp i det blå, ned i gröna, bruna, krävande diakoni…
 
Delande – balans; inte berätta allt, dagbok, sekretess, skydda sig själv i delandet.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG… och gör mig villig att vandra den.

Balans. God utsikt!

 
                   REFLEKTION 4 MANDELTRÄDET
 
I begynnelsen var trädet. 

Gud skapade träd – skyddande krona mot vind och stark sol, rötter dränerar och löv med fotosyntes som gör syre. Utan träd – inget liv på jorden.
Gud skapade kunskapens träd, livets träd…

Människan kan vara som ett träd:
 
”Den som har sin lust i Herrens lag är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, bär frukt och vissnar inte”. 

Psalt 1:3.
 
Jesus är vinstocken, vi är grenarna. Vi hör ihop. Utan Jesus kan vi ingenting göra. Herren ansar de grenar som inte bär frukt. Joh 15.
 
Uppbrottet, Vilan och Balansen når nu målet under Mandelträdet!

Översvallande blomning.

 
Mandelträdets blomning liknar en gammal vis man med vitt hår.
Mandelträdet kräver mycket vatten för att producera mandlar.
Motsats: tallen: mager sandjord, minimalt med vatten.

Runt omkring oss här vi Osbysjön växer starka ekar och resliga björkar.
Vilken sorts träd är du? 

Klarar du dig på lite? Eller är du krävande?
Eller skulle du vilja bli vattnad betydligt mer, törstig och med omättade behov?

Frisk grönska.

Trädet kan bli en symbol för dig och mig som människa.

Fötterna är rötterna - är du djupt rotad? Eller ytligt?

Stammen är din självkänsla. Är ryggen rak, eller böjd...?

Kronan är hur du presenterar dig själv: yvigt, sparsmakat, lågväxande, väl förgrenat? Eller bara några grenar längst upp som tallen, med bästa utsikten!

 
Guds bud att vi skall skydda träden, därför att ”bladen läkedom för folken” som det står i Uppenbarelseboken. Att stå här bland träden är som att stå i naturens eget apotek...!

Jesus på korset gav sitt liv till försoning för oss. Vågar man fundera på vilket trädslag korset var av? Tall? Mandelträd? Kunskapens träd? 

Nej, det var säkert "Livets träd"… som dog, men grönskade på nytt med honom i uppståndelsens nya liv, då blodet droppade ned på jorden.

 
        HELIG DANS – s o l m e d i t a t i o n 
 
  

Vilket träslag är detta?

 
Det är fint att få dela vandringsupplevelsen tillsammans när man kommer fram.

Vi var trötta och varma - det är mer krävande att gå i värme än i snålblåst!

Vad uppfattade du blev sagt?

Det är inte säkert att det jag säger är det som du hör...

Vi har olika behov och snappar upp det som talar till oss.

Soffan var mjuk och skön och det var skönt att slippa sol och blåst för en stund.

Det är roligt att med enkla ord skriva en "elva-ords-dikt". Har du gjort det?

Rita upp först ett streck, under det två streck, under det fyra streck och till sist ett sammanfattande streck.

Så här skrev jag:

"Elva-ords-dikt".

Mycket glada och tacksamma hälsningar från eder vandringsledare, med hopp om att få komma tillbaka, i Jesu namn!

Norra Skånes lummiga lövskogar lockar mig och svalkar mig.

Och tack för lunchen och välkomstgåvan! Hos er kände jag mig hemma.

Jag älskar församlingshem.

Men.

När jag skulle byta tåg i Kristianstad gick jag in på pressbyrån för att köpa något att stärka mig med. Jag var trött och varm, ställde staven lutad mot chokladhyllan, tog min korv och gick. 

Väl ombord på Öresundståget saknade jag något... Nej!

Jag har glömt min pilgrimsstav!

Det är inte vilken pinne som helst - den har vuxit på Tvings hedar såsom en vacker enebuske. Vi har följts åt genom Kungsleden i norr och över heliga Birgttas bördiga slätter i Östergyllen.

Skulle den stå kvarglömd på en pressbyråkiosk, som det sista i sitt träliv?

Icke!

Min lösningsfokuserade make ringde den tillbaka...

DIN KÄPP OCH STAV TRÖSTAR MIG...

Psalt 23.
 

Min fina pilgrimsvän!

 
Slutet gott, allting gott.

Pax et bonum.

Helene F Sturefelt.