Från Uppsala kommer här ännu ett skarpt inlägg.
Du ska inte läsa det om du har bråttom eller inte tåler skarpa konturer.
Jag publicerar Krister Renards inlägg om "Al Idiotiá" för att inte heller jag stämmer in i "godhetskören".
Min bön och förhoppning är:
- När muslimerna upptäcker vem Jesus Kristus verkligen är, då blir de till stor välsignelse - och ett fredsälskande folk, men först då.
KRISTER RENARD skriver:
"Antag att det fanns en kristen rörelse, låt oss kalla den ”al-Idiotía”, som hade anhängare utspridda över vår planet, och som mördade tusentals och åter tusentals människor varje år.
Sprängdåd här, lönnmord och kidnappningar där. Och som dessutom hotade alla som kritiserade deras version av kristendomen med halshuggning (och även genomförde detta hot när det var möjligt).
Och som inte det vore nog, också försökte förbjuda yttrandefriheten i Västvärlden genom hot om våld och självmordsbombningar och som mördade alla som lämnade den kristna tron (för att t ex bli muslimer eller ateister). Hur skulle den ca en miljard kristna som finns runt om i världen ställa sig till detta?
Jag tror att jag med mycket stor säkerhet kan förutsäga kristenhetens reaktion inför en sådan ondskefull sekt. Vi skulle se ett massivt, totalt fördömande av al-Idiotías handlingar och även av al-Idiotía själv. Tiotusentals präster, biskopar, lekmän etc skulle säga och skriva och predika, ”Förbannelse över den som mördar i Guds namn!!! Förbannelse över al-Idiotía och dess ledarskap (enligt Bibeln har vi kristna auktoritet både att välsigna och att förbanna)!”
Al-idiotia skulle förlora allt stöd från kristna utanför gruppen, och då även från människor som i och för sig sympatiserade med vissa delar av al-Idiotías agenda (kanske ingår där att strida mot globalisering eller miljöförstöring), eftersom enligt den kristna tron ändamålet aldrig helgar medlen.
Människor är inte verktyg för att uppnå ett mål. Individen är inte ett medel utan är målet för Guds syften! Kristendomen handlar om individer och inte om ”mänskligheten” i en vidare bemärkelse. Gud älskar inte mänskligheten, Gud älskar varje människa, dvs dig och mig. Att använda onda medel för att skapa en bättre värld är inte tillåtet enligt den kristna tron. Och dessutom är det omöjligt.
Man kan inte skapa en bättre värld genom ondskefulla handlingar, eftersom grunden för den nya världen då bygger på ondska, vilket gör den perverterad, hur gott tänkt det hela än var från början (därför kunde inte kung David, trots att han var ”en man efter Guds hjärta”, bygga judarnas Tempel – han hade blod på sina fingrar). Eftersom t ex Sovjetstaten föddes ur terror och mord, kunde den aldrig frigöra sig från våldets förbannelse, och kännetecknades därför av våld och död och förtryck ända tills denna onda hydra kollapsade av sin egen tyngd.
Som sagt, en grupp som al-Idiotía skulle fördömas enhälligt av kristenheten, eftersom mord och våldshandlingar och terror är hundraprocentigt, totalt, absolut oförenliga med Jesu Kristi undervisning.
Visst har det förekommit avarter inom kristendomen, som t ex Wacosekten i Texas och Jim Jones sekt i Guyana, där 913 medlemmar, varav 276 barn, begick självmord (delvis med våld tvingade därtill) på order av sin ledare. Men dessa avarter har fördömts av andra kristna i enlighet med vad jag skriver ovan.
Deras ledare har inte haft någonting med Jesus att göra (även om dessa ledare ofta påstått sig vara Jesus själv återfödd eller något liknande) och deras lära har varit helt oförenlig med Jesu undervisning.
Man är inte kristen för att man säger sig vara kristen eller för att man är med i en kristen församling eller för att man är döpt. Man är kristen för att man lyder sin Herre och Mästare – Jesus Kristus.
Nu finns ingen världsomspännande kristen grupp som heter al-Idiotía. Men det finns en världsomspännande muslimsk grupp som heter al-Qaída. De begår precis de vidriga våldshandlingar jag skriver om ovan (det finns för övrigt en uppsjö av liknande grupper; Muslimska Brödraskapet i Egypten, Al-Shabaab i Somalia etc, etc).
Ofta hävdas att man måste skilja mellan islamismen (typ al-Qaída) och islam.
Jag är tveksam till om detta stämmer. Om det vore lika stor skillnad mellan den islam som uppenbaras i islams heliga skrifter och islamismen som det är mellan den kristendom som uppenbaras i Bibeln och t ex Wacosektens version, skulle vi förvänta oss ett totalt och enhälligt fördömande av islamismen från den absoluta majoriteten av muslimer. Något sådant förekommer inte överhuvudtaget.
Tvärtom så kan man misstänka att den absoluta majoriteten av världens muslimer mer eller mindre sympatiserar med islamismen (enligt den svenske muslimen Muhammed Omar – tidigare svenska medias gullegris – är islamismen den enda sanna tolkningen av islam).
Många muslimer, som egentligen innerst inne tar avstånd från islamisternas våld, har samtidigt dåligt samvete för detta. Något som skymtar fram i intervjuer och i andra sammanhang.
De är övertygade om att de själva är dåliga muslimer, ja rent av avfälliga, medan de tror att islamisterna är de riktiga muslimerna, vilka tar sin tro på allvar och är beredda att dö för den (ungefär som att avfälliga kristna ibland har dåligt samvete för att de inte är lika radikala som man är på Livets Ord).
Därför har islamisterna ett indirekt stöd även från många muslimer, som rent förnuftsmässigt avskyr våld och terror, men som ändå inte kan förmå sig att fördöma islamismens våldsdåd. Man lever i en slags schizofren verklighet, där man både avskyr och beundrar islamisterna.
Detta är mycket farligt, eftersom det påminner om utvecklingen i Tyskland före Andra Världskriget, där vanliga tyskar skämdes för sin bristande nationalism när de såg nazisterna tåga på gatorna. De avskydde kanske nazismens våldsexcesser men sveptes ändå med på vågen.
Facit blev historiens dittills värsta krig med över 50 miljoner döda.
Tyvärr ser jag ett liknande scenario i Europa inom maximalt 50 år. En total katastrof för vår kontinent.
Det finns egentligen bara tre möjliga scenarios;
Nummer ett är att européerna böjer sig under islam (kanske sker detta naturligt genom att Europas majoritet så småningom kommer att vara muslimer) och tillåter sharíalagen att styra och därmed låter Europa regredera till medeltidens mörker (eller egentligen något ännu värre, eftersom medeltiden inte enbart var så mörk som vi ofta föreställer oss).
Nummer två är att européerna inte böjer sig under islam. Detta kommer förmodligen att leda till historiens blodigaste inbördeskrig, eftersom fienden bor mitt ibland oss.
Under Andra Världskriget kunde man flyga över till Tyskland och bomba och sedan flyga hem igen och dricka te. Fienden bodde där och vi bodde här och det var enkelt att skilja på vän och fiende.
Vid inbördeskrig kanske fienden bor i våningen ovanpå mig. Inbördeskrig är därför alltid mycket blodigare och grymmare än konventionella krig.
Den tredje möjligheten är att muslimerna får möta Jesus Kristus och förstår vem som är den Levande, Sanne Guden, och därmed förvandlas till fredsälskande Jesusanhängare.
Muslimer är ofta mer hängivna sin tro än vad kristna är, och om och när islam faller och muslimerna blir kristna, kommer de att bli till en välsignelse för hela världen.
Innerst inne tror och hoppas jag att det sista alternativet är det som kommer att bli verklighet.
Någon kanske tänker, ”Ja men tänk om det finns ett fjärde alternativ, nämligen att muslimerna så småningom accepterar och anpassar sig till Europas kultur!”
Tyvärr tror jag inte detta är möjligt, även om jag skulle önska att det vore det (islams heliga skrifter förbjuder att muslimer integreras i icke-muslimska samhällen – se nedan!).
I samband med självmordsbombningen i Stockholm strax före jul, tog en imam i Stockholm avstånd från detta dåd. Och det är ju bra. Frågan är bara om han menar det han säger. Kanske gör han det. Kanske inte.
Det tragiska är att vi aldrig kan veta om en muslim talar sanning, eftersom det, enligt hadítherna, är obligatoriskt för en rättrogen muslim att ljuga om detta gagnar islam.
Vi läser följande i sharíalagen (Reliance of the Traveller, sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri, r8.2):
Talet är ett medel för att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och genom att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av att ljuga.
När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga om att uppnå målet är tillåtet, och obligatoriskt att ljuga om målet är obligatoriskt [fetsil tillagt av mig].
Observera, det är inte jag som skriver så eller hittar på.
Så står det i sharíalagen, som utgör en sammanfattning av hur Koranen, hadítherna etc skall tillämpas, och som är obligatorisk att följa för varje rättrogen muslim.
Så tyvärr kan vi aldrig lita på vad en rättrogen muslim säger och inte heller vad han eller hon lovar (något som Israel fått lära sig ”the hard way”). Det är ett stort problem och något som vi måste ta hänsyn till när vi förhåller oss till islam.
I samband med självmordsdådet i Stockholm har flera s k intellektuella i Sverige (som givetvis alla är framstående solister i Godhetskören) påtalat att muslimer alls inte behöver be om ursäkt för islamistiska terrordåd.
Jag håller helt och hållet med om detta.
Det finns ingen anledning varför muslimer, som inte sympatiserar med terrordåd, skulle be om ursäkt för islamistiska terrordåd, lika lite som kristna behöver be om ursäkt för det som skedde i Knutby eller i Waco (eftersom detta inte har någonting med kristen tro att göra).
Men jag talar inte om att be om ursäkt! Jag talar om att ta avstånd från.
Att öppet deklarera att detta inte är islam!!! Med tanke på att al-Qaída gör anspråk på att vara de enda sanna uttolkarna av Koranen, borde det ligga varje muslim varmt om hjärtat att låta världen veta att al-Qaída har fel. Om de nu har fel?.
När man som kristen läser om exempelvis Knutby och liknande känner man att man vill ställa sig på torget och skrika för full hals, ”Detta är inte kristendom – det har ingenting med Jesus Kristus att göra!”
Den öronbedövande tystnaden från muslimskt håll när det gäller terror talar därför sitt tydliga språk.
Om al-Qaídas etc handlingar vore oförenliga med islam och ett brott mot fridsreligionen islams heliga principer, varför tar inte hela islamvärlden enhälligt och högljutt avstånd från dessa gruppers vidriga, stinkande, djävulska terrordåd?
Man behöver givetvis inte göra det, men det är förvånande att man inte gör det (undantag finns, men de är oerhört få).
Om nu islamistisk terror vore att häda Allah, som det måste vara om Allah är fridens och kärlekens Gud, borde tusentals imamer, mullor etc utfärda fatwor på löpande band (vilken korankunnig muslim som helst kan göra detta) mot islamisterna, där de döms till döden för hädelse, och där man förklarar att när en självmordsbombare vaknar upp på andra sidan så möts han inte av 72 mörkögda, högbarmade, sköna jungfrur utan av Djävulen själv, som säger ”Välkommen till Helvetet!”
Salman Rushdie dömdes ju till döden för hädelse genom en fatwa utfärdad av Ayatollah Komeinih (Irans ”befriare”). Är Allah verkligen så god som många muslimer påstår, ja i så fall måste islamisternas våldsdåd vara en oerhört mycket värre hädelse än Rushdies. Varför då denna tystnad?
Apropå hädelse så mördades 4/1 2011 Salman Taseer, guvernör i Punjab.
Varför mördades han?
Jo, han arbetade mot Pakistans hädelselagstiftning (som stipulerar dödsstraff för hädelse av islam och Profeten) och försökte bl a att få dödsdomen mot den kristna kvinnan Asia Bibi hävd. Asia Bibi är dömd till döden för att ha hädat Muhammed.
Bl a så påstås det att hon sagt att Koranen är falsk (vilket jag också tror att den är – med falsk menar jag då att den inte är den Sanne Gudens uppenbarelse).
Taseer, som sågs som en av Pakistans mest betydelsefulla politiker, visste vilka risker han tog genom att hjälpa Asia Bibi och sade nyligen att han inte skulle backa om han så skulle bli ”the last man standing (den siste att stå upp)”. Tyvärr är människor av Taseers kaliber sällsynta, både i islamvärlden och i Västvärlden.
Extra otäckt är att han mördades av sin egen livvakt (han träffades av 26 skott), vilket visar hur svårt det är att skydda sig mot den här typen av fanatism. Livvakten överlämnade sig själv till polisen efter dådet och sade, ”Salman Taseer är en hädare och det här är straffet för en hädare”.
Och det är ju ganska intressant, eller hur?
Man skulle förvänta sig att den som gör Allah till en mördargud (genom att mörda i Allahs namn), vore en hädare i muslimernas ögon. Men hädare är tydligen den som tar avstånd från mord i Allahs namn.
Jag tänker mig när islamisterna en vacker dag ringer på min dörr och jag öppnar och de skriker,
”Du har påstått att islam är en mordisk religion och därför skall vi mörda dig för att visa att islam inte är en mordisk religion utan att islam är kärlekens och fridens religion!”
Vad säger man inför en så övertygande logik?
Under de senaste månaderna har vi läst om fruktansvärda illdåd mot kristna i Irak. I den syrisk-katolska domkyrkan i Bagdad mördades runt 50 personer och många fler skadades när fem ynglingar beväpnade med automatvapen sköt vilt omkring sig medan de ropade ”Allah akbar! (Allah är stor – deras handlingar tyder dock på att Allah är synnerligen liten)”.
I Egypten mördades på nyårsnatten 23 medlemmar i Koptiska Kyrkan av medlemmar i Muslimska Brödraskapet.
Om Allah nu verkligen är den fredens och kärlekens Gud som muslimerna hävdar, varför läser vi inte dagligen och överallt om muslimer som tar avstånd från attentat av den här typen?
Det är väldigt enkelt att besvara denna fråga.
Det står i hadítherna att araber måste bli muslimer eller dö (kristna icke-araber har rätt att behålla sin tro om de lever som dhimmis, dvs i ett slags slavliknande förhållande till muslimerna – se citat i tidigare bloggar).
Det är det som är det tragiska. Islamisterna representerar tyvärr islam (tycks det i alla fall som), medan Jim Jones i Guyana inte representerade den kristna tron på något som helst sätt.
Tyvärr är Sverige en del av det onda.
Vi skickar tillbaka irakiska kristna på löpande band, trots att dessa riskerar att mördas om de återvänder. Samtidigt tycks vi inte ha några som helst problem med att släppa in horder av muslimer i vårt land.
Det råd som Reinfeldt och Bildt och höga chefer på Invandrarverket ger de irakiska kristna som skickas tillbaka är, ”Ligg lågt! Ni behöver ju inte skylta med er tro och dra på er onödig uppmärksamhet.”
Tänk när människor flydde hit från kommunistblocket under kalla kriget. Inte skickade vi tillbaka dem och sedan sa, ”Ligg lågt! Ni behöver ju inte skylta med att ni inte tror på kommunismen”.
Varför behandlar vi då kristna irakier annorlunda?
Och det är precis detta som är huvudfelet med vår invandringspolitik, nämligen att vi till stora delar släpper in fel människor. Skillnaden mellan vår behandling av flyktingar från forna östblocket och kristna flyktingar från Irak heter – ondska!
Det är ingenting annat än ren, djävulsk ondska!
Ondska är också förklaringen till vår behandling av Israel.
Just nu skyller nästan alla svenska media på Israel för att fredförhandlingarna mellan Israel och palestinier avstannat. Detta är helt fel.
Det är inte israelerna utan palestinierna som avbrutit förhandlingarna och som nu ställer orimliga krav på Netanyahu för att fortsätta förhandlingarna.
Det låter så bra när svenska media förklarar att bara judarna slutar bygga ut sina bosättningar på Västbanken så kommer palestinierna att åter sätta sig vid förhandlingsbordet. Det är helt missvisande.
Abbas kräver förutom byggstopp ett accepterande av 1967 år gränser, vilket skulle innebära att stora delar av Jerusalem skulle komma i palestinska händer, och då bl a Västra Muren. Judar skulle sedan förbjudas att besöka denna. När Jordanien härskade över Östra Jerusalem mellan 1948 och 1967 var Västra Muren soptipp och latrin!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad skulle svenska media säga om judarna gjorde om al Aqsamoskén till latrin?!
Det vet vi alla vad de skulle säga.
De flesta journalister skulle förmodligen dö av ett plötsligt uppstående megahögt blodtryck. Ögonen skulle vändas ut och in så man bara såg ögonvitan och fradgan skulle skumma runt munnen (är det någon som sett filmen Exorcisten?).
Ovanpå detta kommer det omöjliga kravet att över 4 miljoner palestinska ”flyktingar” skall få återvända – inte till det palestinska området, utan till Israel!
Det är ju inte seriösa förhandlingskrav överhuvudtaget.
Och det bevisar att det inte går att förhandla med islam. Målet för islam är att härska över hela världen och förhandlingar kan inte förhindra detta, bara fördröja
Om nu svenska journalister verkligen vill att en palestinsk stat skall bildas, borde de i stället uppmuntra palestinierna att komma med realistiska krav.
Att de inte gör det visar att de svenska journalisternas hat mot Israel är oändligt mycket starkare än deras omsorg om det palestinska folket.
En sak är säker, judarna gick som slaktfår in i gaskamrarna utan att göra motstånd.
Det gör de aldrig om. Aldrig! Aldrig! Aldrig!
Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig! Aldrig någonsin!
Avkulturaliseringen av Västvärlden fortsätter.
Låt mig ta ett riktigt smaskigt exempel (det är nästan svårt att tro att det kan vara sant).
En muslimsk familj i Spanien har anmält sin sons lärare sedan denne under en geografilektion berättade att det kalla, torra vädret i Trevelez (Granada) är lämpligt för att göra lufttorkad skinka (som är en av Spaniens mest kända matprodukter).
Enligt vad sonen själv berättar i ett tv-inslag så sade han då till läraren,
"Magistern, kan du låta bli att nämna grisar i min närvaro?"
Läraren svarade då (i pojkens version), "att om jag inte gillade detta kunde jag återvända till mitt land".
Efter anmälan åkte polisen till högstadieskolan för att förhöra läraren.
Denne är nu åtalad för kränkning motiverad av främlingsfientlighet (Spanien är faktiskt till och med mer politiskt korrekt än Sverige). I en tv-intervju berättar läraren, José Reyes, vad han egentligen sade,
"Här i klassen finns det 30 elever och en av dem måste anpassa sig till de 29 andra och inte de 29 andra till denna enda. Och om du inte accepterar den undervisning och kunskap som vi förmedlar i denna skola, har du alltid möjlighet att välja en annan skola."
Enligt vad pojken själv säger mår han nu dåligt och har svårt att komma upp på morgnarna och också att koncentrera sig (intervjun kan ses här – rubriken stämmer dock inte, eftersom den påstår att Interpol är inkopplad, vilket är falskt).
Jag kan för övrigt nämna att strax före jul så lanserade en bannlyst islamistisk hatgrupp i England en landsomfattande kampanj mot julen, som de betecknar som ond.
Jag undrar hur länge vi får ha kvar vår jul i Sverige?
I flera tidningsartiklar har man kunna läsa om att irakiska kristna i år försökte vara så diskreta som möjligt i sitt julfirande, för att inte stöta sig med Herrefolket (dvs muslimerna).
Är detta det öde som också väntar oss?
På John Bauergymnasiet (en friskola) i Hässleholm serverade man vid höstterminens slut 2010 ett julbord. Dessvärre saknades (enligt bloggen Politiskt Inkorrekt) en hel del traditionella rätter, bl a så hade skinkan ersatts med kalkon.
Klassiker som revbensspjäll, rödbetssallad, ål (vilket speciellt i Skåne är ett måste på julbordet) och Janssons frestelse saknades också.
Däremot fanns ett antal halalrätter på bordet.
Visst, jag menar inte att man inte skall ta hänsyn till att det finns muslimer bland eleverna.
På samma sätt som att man har speciell mat för vegetarianer, elever med laktosintolerans etc så kan man ha speciell mat för muslimer.
Men inte på bekostnad av den svenska julmaten!!!!
Det är absolut fel och bäddar dessutom för ett ökande invandrarhat.
Vi bor i faktiskt i Sverige och det kan aldrig vara fel att äta svensk julmat i Sverige.
Ett folk som skäms över sin egen kultur, förtjänar inte att ha en egen kultur.
Medans jag ända retar upp vissa läsare kan jag ju lägga lite mer ved på brasan.
Media har under sista veckan berättat om den 18-årige Abudala Karim, som nyligen greps när han uppenbarligen var på väg att genomföra en självmordsbombning i Uganda.
Med honom fanns bl a den kvinnliga Al-Shabaabledaren Muhammed (jag visste inte att kvinnor kunde heta Muhammed) Abudinasia.
Den sistnämnda är efterlyst internationellt för terrorism. Abudala, som bor i Sundsvall, kom till Sverige som ensamkommande flykting”barn” (talibarn kanske). Som sagt.
Första december 2010 laddade sheik Yousef Al-Qaradhawi, som är ledare för International Union of Muslim Scholars, upp en fatwa på sin hemsida som uppmanar muslimer att emigrera om de inte fritt kan praktisera sin religion i de islamska länder i vilka de bor.
Fatwan varnar dessa emigranter för att vakta om sin muslimska identitet så att de inte assimileras in i ett icke-islamskt samhälle.
Den skönsjungande medlemmen i Godhetskören brukar sjunga så vackert om det mångkulturella samhället och muslimerna som bara längtar efter att assimileras i den svenska gemenskapen.
Det är bara en vacker dröm och inget annat.
En rättrogen muslim är, som vi sett ovan, förbjuden av sin tro att assimileras i ett icke-muslimskt samhälle.
Enligt sharíalagen får han inte ens ha icke-muslimska nära vänner.
Det är i och för sig sant att ortodoxa judar inte heller vill assimileras i andra kulturer.
Skillnaden är att judar inte hotar de länder de bor i.
De försöker inte hindra yttrandefriheten, de hotar inte människor som kritiserar judendomen och de är lojala mot de länder de bor i.
Många tyska judar deltog t ex i Första Världskriget på Tysklands sida. Tusentals dog och många av dem fick Järnkorset (en av Tysklands högsta utmärkelser för tapperhet).
Det förekom att SS-soldater ryggade tillbaka när de föste in judiska män i tågen österut och såg att en del av dessa bar järnkorset runt halsen. Det måste ha lett till vissa funderingar.
Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet, säger i Världen idag (29/12 2010),
För mig har året präglats av frågor kring skärningen mellan muslimer och kristna efter en resa till Syrien som jag gjorde med Sveriges Kristna Råd.
Tankarna kring detta förstärktes efter självmordsbombaren, som kom från Tranås liksom jag. Det behövs dialog mellan islam och kristendom…
Ja tänk om det vore så enkelt!
Dialog mellan islam och kristendom.
Och det är ju så man skall säga om man skall applåderas av Godhetskören.
Tyvärr är en sådan dialog utesluten, eftersom den enbart kommer att handla om detaljer när det gäller hur islam skall ta över den kristna världen (precis som Chamberlains dialog med Hitler handlade om hur Hitler skulle ta över världen och göra engelsmännen till slavar under nazisterna – fast det förstod ju inte Chamberlain).
Det går inte att ha någon dialog med ondskan.
Det är lika bra att inte ens påbörja en sådan.
Det finns tack och lov muslimer som vill samexistera med kristna, sida vid sida, och de kan vi försöka ha en dialog med.
Frågan är bara hur många de är.
Jag misstänker att de utgör en ganska liten minoritet (som dessutom inte lever efter sin tro – Jihad är befalld för alla muslimer), som inte har speciellt stort inflytande.
Det skulle dessutom kännas mer hoppingivande om de muslimer som säger sig vilja samexistera med andra kulturer, kraftfullt och öppet tog avstånd från all terrorism som begås i Allahs namn.
Det skulle visa att det i alla fall finns en möjlighet att tolka Koranen annorlunda än vad islamisterna gör.
Tyvärr tycks det vara oerhört svårt för muslimer att utåt kritisera andra muslimer (bl a av skäl som jag nämnt ovan).
Något som gör att det knappast finns något hopp för en meningsfull dialog.
Till sist, en insändare i Uppsalatidningen (Uppsalas gratistidning med annonser) 30/12 2010-6/1 2011:
Varför skall vi sota för Vilks dårskap?
Har vi i vårt högmod gått för långt? Varför blir vår frihet ofrihet?
Varför börjar bomberna falla i vårt land?
Varför trigga till hat mellan folk och religioner?
Varför är Lars Vilks så feg? Han borde ta sin beundrarskara med sig till Mellanöstern och där missionera för det fria ordet. Där kan han visa sin s k konst på gator och torg.
Varför skall vi få sota för hans dårskap? Jag stöder inte den sortens yttrandefrihet som blir till översitteri och hat mellan jordens folk.
Låt oss leva i fred med alla religioner som omger oss.
Intressant logik, eller snarare brist på logik.
Upphovsmannen till denna insändare tänker helt fel.
I Mellanöstern finns lagar som bl a skyddar islam mot hädelse. Där är det således i lag förbjudet att överhuvudtaget avbilda Profeten Muhammed.
Om Vilks skulle resa till något land i Mellanöstern är han givetvis skyldig att följa lagen där (oberoende av vad han tycker om den). Och om han bryter mot lagen där blir han med all rätt straffad och får skylla sig själv.
På samma sätt är muslimer som kommer till Sverige skyldiga att följa svensk lag. Och enligt svensk lag har vi yttrandefrihet och det är tillåtet att kritisera religioner, inklusive islam.
Det Vilks konstverk och Jyllandspostens muhammedkarikatyrer försöker visa, är att muslimer inte accepterar den yttrandefrihet som vår lag garanterar oss.
Felet ligger inte hos Vilks utan hos de muslimer som inte kan acceptera svensk lag.
Ingen har bett dem att komma hit och passar inte våra lagar är det bara att flytta någon annanstans. Så enkelt är det.
Insändaren frågar sig ”Varför blir vår frihet ofrihet?”
Svaret är mycket enkelt.
Därför att islam inte accepterar frihet, och islams prästerskap vill införa samma förtryck här som i de muslimska länderna.
Svaret på frågan ”Varför trigga till hat mellan folk och religioner?” är att Koranen och hadítherna uppmanar muslimer att förakta alla andra religioner. Problemet ligger helt och hållet hos islam.
Därför måste muslimerna i Sverige ändra sig, eller flytta. Vi har ingen anledning att ändra oss.
Vilks står inte för översitteri och hat.
Översitteri och hat är islamisternas adelsmärke!
Insändaren ger Vilks skulden för islamistiska terrordåd.
Det är ungefär som att ge den 17-åriga flickan, som blev våldtagen när hon var ute och promenerade, skulden för våldtäkten. ”Hon hade ju så kort kjol…”.
Ja den har vi hört förut."
SKRIVET AV KRISTER RENARD.
Publicerat av Helene Sturefelt, som fortfarande välkomnar dialog.
Ser fram emot när Ferro från Hyllie Park kommer hit igen.
