INSATSEN SÖKER OSS - Dag Hammarskjöld 9

Gaskkasnjunni,1721 m ö h.

"Insatsen söker oss, inte vi insatsen". Vad kan det betyda?

Välkommen att fortsätta läsa om Luleå stifts pilgrimsvandring 2009 på Dag Hammarskjölds led. Vi befinner oss mitt emellan Abisko - Nikkaluokta. Tio vandrare gick över kalfjället under en veckas tid, med möda och med glädje.

Jag skriver i min anteckningsbok "Stig-punkter":

Inga asfalterade gångbanor...

Fredag 21 augusti 2009

Denna dag 5 var allt mycket lättare. Knäna hade fått vila, vinden var med oss i ryggen och det var ljummet med uppehåll från nederbörd.

Dessutom var det jämnare underlag, ack så viktigt för fötterna!

Stenskravlet tog nästan knäcken på oss igår... och regnet drev oss framåt så att vi varken pausade eller åt ordentligt.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: GRUPPEN SPLITTRADES - Dag Hammarskjöld 8 (helenesturefelt.blogspot.com)

Som vanligt vill jag ligga kvar och dra mig in i det längsta. Detta var den minsta fjällstugan, SÄLKASTUGORNA, med de hårdaste sängarna.

Jag kände doften av blåbärsgröten och kokkaffet, det var dags att låta dagen börja.

Jag kikar ned på blåbärsgröten...

I vår lilla pilgrimsbok läste jag ett ord av K G Hammar:

"Ödmjuk - humus - mylla. Var så mjuk att fröna kan gro i dig".

Hm, så är det då rakt inte på de hårdtrampade stigarna på Kungsleden!

Innan avfärd var det som vanligt inspektion av fötterna. 

- Av med strumporna!

Åh, så pinsamt... Men vi hade vant oss. Säkerhetsledare Anders Rehnman var omutlig.

- Om någon har det minsta skoskav eller blåsa så kan det sinka hela gruppen, och framför allt bli ett lidande för personen. Allt skall åtgärdas!

Molnen formar dramatiska vyer. Berget Gaskkasnjunni var oerhört mäktigt med sina 1.721 meter över havet.

Sälkastugorna vid Gaskkasnjunni.

Vis av gårdagens erfarenheter, då gruppen splittrades och alla kom ifrån varann, var ledarna noga med att hålla ihop gruppen. 

Jag såg till att min långsamme man gick först och satte ett lugnt pilgrimstempo.

De hurtiga fick gå sist och agera motor.

Och efter en kvart är det viktigt att stanna och justera klädseln - för varmt, för kallt, för lite, för mycket?

Vi hade ju en hel dag framför oss, ca 12 km (bara!) söderut. 

Framför oss väntade u-dalen Tjäktjavagge och slutmålet Singisstugorna.

        

                      Jokkarna hittar varandra.

Min Gudstro är stark, nu ännu starkare! Dessa enorma berg får allt oväsentligt att försvinna. Gud är fullkomligt närvarande i sin skapelse - och jag jublar och gråter.

JAG HAR DIG KÄR, HERRE, MIN STYRKA,

HERRE, MIN KLIPPA, MIN BORG

OCH MIN RÄDDARE.

MIN GUD, BERGET SOM ÄR MIN TILLFLYKT

MIN SKÖLD OCH MITT STARKA VÄRN.

FRÅN HÖJDEN FATTADE HAN MIN HAND

OCH DROG MIG UPP UR DJUPA VATTEN.

Psaltaren 18, vers 1,2,3 och 17. Bibel 2000.

Vi såg hur molnen kom glidande genom den ena dalgången runt till den andra. Vädret svänger runt och rundar den andra bergskammen. Naturen är total. Och jag blir hel. 

       

                               Vädret svänger runt.

Fjällbäckarna samlas till större jokkar, som bildar ett grunt floddelta i dalen.

Inte många fåglar är synliga - en enstaka korp, en ripa. Det är tyst. Ovan tystnad. Skrämmande tyst. Underbart och stilla tyst. 

Denna första timme fick vi gå i samtal. Sedan var det "tyst vandringstimme".

Vi samtalade lågmält, Evert och jag. Han berättade om en same-konsert med jojk och fågelläten, med "astronomiskt brus"...

Nu när jag sitter och skriver detta, 6 okt 2022, tretton år senare, så har vi just varit på konsert med Jon Henrik Fjällgren i Karlskrona konserthus. Han spelade precis så...

Evert tar vara på den samiska sångskatten och noterar den, för att forma en ny koralbok för alla samer i Norden! Undrar hur det har gått med det?

Renen smyger på oss... Ser du?

Renarna hade följt oss på avstånd nere i dalen. Nu var vi framme vid den femte meditations-stenen med Dag Hammarskjölds ord:

   INSATSEN SÖKER OSS

   INTE VI INSATSEN.

   DÄRFÖR ÄR DU DEN TROGEN

   OM DU VÄNTAR, BEREDD

   OCH HANDLAR - NÄR DU STÅR

   INFÖR KRAVET.

Insatsen söker oss, inte vi insatsen.

Vår pilgrimspräst Moa Beak delade några ord.

K G Hammar skriver:

"Det kan vara frestande att välja sina egna projekt och söka utrymme i livet för att förverkliga dem.

Det kan också vara frestande att försöka ställa sig utanför den livsström av förväntade handlingar som möter mig.

Men för den som vill leva ett 'ja' i en 'bejakelsens mottagande uppmärksamhet' är detta inga alternativ.

Livets förväntan är att bördan blir buren när den infinner sig.".

Pilgrimspräst Moa Beak.

Vid meditationsplatsen hördes plötsligt ett oljud som skar i öronen - en ilsket röd helikopter kom farande genom en av dalgångarna. Moa fortsatte dock ostört sin berättelse och ledde pilgrimsmässan lugnt och stabilt.

Det är och förblir precis så här enkelt och avskalat som Guds folk skall fira det heliga sakramentet!

Utan skrudar och prefationer... Fjällen är skruden och vindens sus är lovsången till Jesus Kristus, vår försonare.

Jag plockade i mig markkrypande lågväxande blåbär och tog några nävar nötter, russin och choklad.

Friskt isvatten i flaskan och hett vatten i termosen. Gevalia cappuccino-pulver-kaffe blev en kulturkrock av smaker där uppe i fjällandskapet!

Friskt fjällvatten.

Sammanhållning. Gemenskap. Uppmärksamhet.

Den följande "tysta timmen" var den allra bästa hittills. Samtal och insikter lade sig till ro i själen. 

Alla gick på respektfullt avstånd, ca 10 meter, varken för nära eller för långt.

Det var som om själva naturen höll andan - vinden var helt stilla.

Det var absolut TYST i hela fjällvärlden!

Aldrig har jag upplevt något så mäktigt i hela mitt liv!

(Det är därför jag blir så ledsen när det pratas i kyrkan... före och efter gudstjänsten... Kyrkorummet återspeglar Guds mäktighet - då skall vi vara uppmärksamt tysta och deltaga i andakten.)

Dag Hammarskjöld skriver i "Vägmärken":

     I DEN TRO SOM ÄR 

     'GUDS FÖRENING MED SJÄLEN' 

     ÄR DU EN I GUD 

     OCH GUD HELT I DIG.

Silhuetter av mäktighet.

Ur mina anteckningar "Stigpunkter" kommer här några fjällverser:

Storslaget

  Slagen till marken

    Mark-känning

- känner hur berget tar andan ur mig

    och ger den tillbaka - renad.

Jokken rinner

  försvinner

    vinner i styrka

- i fallet som brusar 

     och hinner sitt mål - Du.

Enbär

  Kråkbär

    Blåbär

- bärkraftig föda åt kroppen

    som bär sin börda - själv.

Knäckebröd

  Brödhunger

    Hungern knäckt och besegrad

- av mackor, smör - med Svennes kaviar!

Lappvide

  Ullvide

    Inget vidare igår.

- Gårdagen är borta

     och idag hjälper Herren - och pilgrimsvännerna.

En vän.

Dag Hammarskjöld får avsluta detta inlägg:

  I DENNA TRO

  STIGER DU I BÖNEN NED

  I DIG SJÄLV

  FÖR ATT MÖTA DEN ANDRE

  I FÖRENINGENS LYDNAD OCH LJUS

  STÅR FÖR DIG ALLA, LIKSOM DU,

  ENSAMMA INFÖR GUD.

Senare under eftermiddagen skulle vi få se den mäktiga toppen av Kebnekajse sticka opp...

Fortsättning kommer.

Tack, käre himmelske Fader,

- att du sänder insatsen till mig, det är inte jag som skall söka upp den.

- hjälp mig att vara trogen, att vänta beredd, som en aktiv handling.

- Herre, jag vill gärna handla när jag står inför kravet. 

Ge mig den styrkan!

Amen!

Varma hälsningar, Helene Fransson Sturefelt,

- pilgrimsvandrare i norr.

ANDLIGA SÅNGER 85 - Rondeller

Höst i radiostudion, 92,0.

Det är höst i radiostudion på Furulundsskolan. 

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0 MHz. 

I detta avsnitt nr 85 får du mjuk musik och fina tolkningar av välkända psalmer.

Andliga sånger nr 85.

Men det jag säger emellanåt kan tyckas vara snurrigt...

Jag läser nämligen några dikter skrivna med det franska versmåttet som kallas "Rondelle", som jag lärde mig av Gustav Walles Karlsson, Rödeby, i Blekinge skrivarklubb år 2002.

Klicka på den blå noten och lyssna på alltihop!

Nedan ger jag dig musiklistan samt modellen för hur man skriver dessa roliga rondeller!

Ta fram papper och penna...

                              MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - Det sjunger i själen och hjärtat, utgiven på David Media förlag.

DAVID MEDIA Förlag ger oss fyra sånger till, från CD'n Förtröstan:

- Bo Järpenhag & Koinoniakören - "På Dig förtröstar jag".

- Thomas Hellstedt & Manna       - "Klippan".

- Gerd Pettersson, Ebergård m fl - "Välsignelsen"

- Viola Grafström                         - "Du är min tillflykt"

SONJA ALDÉN - "Kärlekens Lov" (1 Kor 13) och "Bred dina vida vingar".

Från CD'n "En utsträckt hand" spelas:

- Christer Sjögren - "Blott en dag" - en mycket fin tolkning!

- Jejja Sundström - "Var jag går i skogar, berg och dalar" - även det en fin tolkning!

Franskt versmått "Rondelle".

I andakten spelar jag och sjunger en helt okänd och sällan sjungen psalm, nr 413.

NÅGON SKALL VAKA I VÄRLDENS NATT

NÅGON SKALL TRO I MÖRKRET

NÅGON SKALL VARA DE SVAGAS BROR

GUD, LÅT DIN VILJA SKE PÅ JORD!

HJÄLP OSS ATT FÖLJA DITT BUD.

Sv Ps 413.

Rytmen är hopplöst svår - 9/8 takt. Klarar du det?

Jag övade i två veckor, både på blockflöjt och gitarr - 1,2,3 1,2,3 1,2,3 = 9.

Hur blev resultatet? Tja, jag hoppas att texten når ditt hjärta i alla fall!

Lyssna till vår trick-inspelning...

Fina psalm 413.

Om du vill läsa mina "rondeller" så finns de här:

Sturellas Fotoblogg: FRANSKA RONDELLER Sturella diktar (helenesturefelt.blogspot.com)

På slutet har vi lagt in en jingel där vi skojar lite... med hjälp av Galenskaparnas "Hejsan, hejsan, hejsan... radio Göteborg!" Nej - Sölvesborg! 

Vid mikrofonen:

- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör och bloggredaktör där många av texterna finns, liksom i Blekinge skrivarklubbs antologi:

Skrivarklubben i Blekinge.

Vid min sida finns:

- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker och snabb megabitarkitekt på företaget Langate.
Åh, här kommer han ju!

                 

                            Ljudteknikern på väg till radiostudion.

Jesus breder sina vida vingar över dig.

Var välsignad.

På återhörande!

Ordinarie sändningstider i etern (om du inte lyssnar här, alltså):

- mån, ons och fredagar kl 07.

- tis, tors och söndagar kl 10 och 22.

Vi hörs (!)

FRANSKA RONDELLER Sturella diktar

Skrivklåda.

När skrivklådan söker efter nya former blev jag jublande glad då jag lärde känna de franska "rondellerna".

Under många år var jag med i Blekinge skrivarklubb där vi möttes och inspirerade varandra.

Ordföranden i början av 2000-talet var Gustav Walles Karlsson från Rödeby.

Han hade en underbar språkkänsla, med stor kunnighet, som han delade med sig av.

Året var 2002. Nu skulle vi lära oss ett medeltida franskt versmått, inte sonetter, utan rondeller.

Rent tekniskt betyder det franska ordet "rondelle" = ring, skriva, bricka.

Det är precis det vi skall göra - skriva runt.

Modellen för Rondellen!

Modellen ser ut som följer:

Tretton rader, där rad 1, 7 och 13 skall vara desamma.

Rim-modellen följer detta mönster:

a, b, b, a.

b, a, a, b.

a, b, b, a

a.

Gör två kolumner på ett kladdpapper; a) och b).

Ena rimmet skall vara enstavigt, det andra tvåstavigt.

ex: a) borg, torg, korg... 

      b) heta, leta, reta...

Nu vill jag skriva en "rondelle" om våra två kommuner. Då blir det så här, där jag sätter rubriken allra sist, för att då veta hur helheten blev:

                              MÖLLA-BORG

SLÅ SAMMAN BROMÖLLA OCH SÖLVESBORG

VAD SKULLE DÅ KOMMUNERNA HETA?

EFTER SMARTA NAMN VI LETA

KANSKE NÅ’T MED HAV OCH TORG?

 

INDUSTRIN ÄR CENTRUM SKA DU VETA

DEN ANDRA HALVAN HADE KLOSTER OCH BORG

SLÅ SAMMAN BROMÖLLA OCH SÖLVESBORG

INGEN FÅR DEN ANDRE RETA.

 

MEN KAN NI SAMSAS DÅ I SAMMA KORG?

OLIKHETERNA ÄR FETA

BÅDA HAR STRÄNDER DÄR MAN KAN META

NU VET JAG! – SÖLVESMÖLLA OCH BROBORG!

SLÅ SAMMAN BROMÖLLA OCH SÖLVESBORG.

                               Helene F Sturefelt  - på tåget 6 feb 2019

Kan man rimma på "dator"?

Nästa rondeller handlar om datorer och torka.

                    DATOR-TRÖST

Blott en dag, en megabit i sänder

Datorn spelar ofta denna låt

Med diskett jag söker ett förlåt

Trösten gått mig helt ur händer.

 

Återstår endast elektrisk gråt

Fastnar lätt i Bredbandets länder

Blott en dag, en megabit i sänder

Förspilld riktning, tycks ha tappat nå’t.

 

Biter hårt och gnisslar mina tänder

Kraften sinar, kinden den är våt

Modem och hårddisk gått sin stråt

Tekniken ryggen mot mig vänder

Blott en dag, en megabit i sänder.

Regn eller torka?

                 REGN-FALL
 
I väntan att regnet skall falla
Jag sitter alldeles still
Vill molnen snart släppa till!
Det vatten vi saknar alla.
 
I torkan har fågeln mist sin drill
Vi badar i svetten, som svalla
I väntan att regnet skall falla
Jag plockar min torkade dill.
 
Den värmen snart ingen kan palla
En skur, några droppar.. bara spill!
Vi törstar, jag kom! Lite till!
September vi sommar kan kalla
I väntan att regnet skall falla.

Döda träd i Vadstena.

Naturen ger oss hopp inför evigheten. Psalm 304 uttrycker det så fint: 

"Lär mig du skog att vissna glad, en gång som höstens gula blad, en bättre vår snart blommar. 

Då härligt grönt mitt träd skall stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar."

Översatt från tyskan av prästfrun Emilia Ahnfelt-Laurin, 1800-talet.

Nu funderar jag och skriver en rondelle på detta tema:

                RÖD SKOG
 
Inte vissnar den glad, vår skog
Den är barrtorr och sprödröd
Skogen som var vårt levebröd
Klimatförändring kom - den dog.
 
Torkan närde eldens glöd
Röken kvävde, log och tog
Inte vissnar den glad, vår skog
Träden kvider i sin nöd.
 
Förfäderna slet med knog
Vi skövlar, lyckan är snöd
Profiten är vårt levebröd
Skogsbolaget tackar dig nog…
Inte vissnar den glad, vår skog.

Träden ser dig.

När jag skrev som värst, 2002, så samlade jag mina runda alster i en mapp med innehållsförteckningen:

Naturliga miljö-rondeller

Gudliga tros-rondeller

Ömsinta barn-rondeller

Kritiska politiker-rondeller

Tekniska psalm-rondeller

Runda kärleks-rondeller.

Jag plockar ut några kärleksberättelser:

Rondeller år 2002.

               LUST-NÖD  II

Jo, vi älskar i lust och i nöd

Troheten ger jag som gåva

Om jag också bara får sova

Annars jag tappar min glöd.

 

Men hoten jag hör är dova

Pressad och stressad, som död

Jo, vi älskar i lust och i nöd

Vems villkor? Orden blir grova.

 

Välfärdens ork är spröd

Min kraft karriären vill håva

Men du vill mig ångerfullt lova

Att tillit skall vara vårt bröd

Jo, vi älskar i lust och i nöd.

Konstnär: Pernilla Sturefelt,

               OLJUD I NATTEN

Hör hur han ligger och snarkar

Vänd dig nå’n gång i din säng

Aldrig jag kommer till drömmarnas äng

Jag tror jag på älsklingen sparkar.

 

Nu är jag snart galen och bäng!

Rohypnol, Valium – jag, knarkar?

Hör hur han ligger och snarkar

Hustruns olyckliga refräng.

 

Behoven att sova är starka

Men varför oljud i MIN säng?

Tre på natten – är jag fåfäng?

Hellre ensam än sparka, ty

hör hur han ligger och snarkar!

Min älskling du är som ett - lås??

Nu byter vi innehåll igen.

Jag läser gärna min Bibel, och ofta Gamla Testamentet, för att se och lära av de konflikter som fanns då, och den Guds ledning som hjälpte folket igenom.

I 1 Mosebok 19 står det om hur städerna Sodom och Gomorra förstördes på grund av folkets ondska.

Lot uppmanades av en Guds ängel att fly med sin familj och att inte vända sig om och se tillbaka. Han klarade det, men inte hans hustru...

Under rubriken "Gudliga tros-rondeller" hittar jag följande:

          SALT-FRUN

Förvandlad i bävan till salt

Hon vände sig om i förbittring

En stelnad stod på en sitt-ring

Ensam gick Lot, helt kallt.

 

Se tillbaka skapar en splittring

Det gamla släpp utan dalt

Förvandlad i bävan till salt

Räddad, men dömd till förvittring.

 

Den rättfärdige går utan halt

Renad från synden, till bättring

Framtiden här, fri från kätting

Men Lots fru redan kroken har svalt

Förvandlad i bävan till salt.

Förvandlad?

Att vara präst är inte ett yrke - det är en kallelse, först från Gud, sedan bekräftad av människor. På 1500-talet vände sig Lunter mot att människor trodde att frälsningen blev större om man gick i kloster. Nej, icke!

Var och en tjänar Gud bäst där man är satt i sin vardag. Därför skriver jag så här:

   HANTVERKAR’NS KALLELSE
 
Skomakare, bliv vid din läst
Ändra ej yrke för Gud
Även förklä’ är helig skrud
Så mår människan bäst.
 
Sjung lovsång med hammarens ljud
Vardagens rytmer hörs mest
Skomakare, bliv vid din läst
Det luktar gott inför Gud.
 
Tro inte att ”kragen” är bäst
Tron sitter innanför hud
Yttre dräkt och yttre bud
- det gör din inte till präst!
Skomakare, bliv vid din läst.

Präst på buss. 

Medeltidens sanningssägare var narren, som fick driva med kungen utan att bli straffad.

Vår tids stå-upp-komiker har den rollen idag, tänker jag. Här kommer nu några politiska rondeller.

                NARREN SKOJAR 

Av barn och dårar hörs det som är sant

Narren älskar att skoja

Driver med folk i slott och koja

Stöter sig lätt och kommer på kant.

 

Tramsar, skämtar, på cykel hojjar

Men sanning förkläder sig gärna till fjant

Av barn och dårar hörs det som är sant

Livslögner avslöjas hos dem som är loja.

 

Presidenter, kungar står vid maktens brant

Låsta av begär och egoismens bojja

Pratar snömos, lovar politisk gojja

Osanning avslöjas nu av en tant*

Av barn och dårar hörs det som är sant.

(Bakgrund: Donald Trump får motstånd mot att bygga mur mot Mexiko av *Nancy Pelosy, representanthusets talman, 28 jan 2019.)

Nyhetsrapportering.

I en värld som tes sig alltmer meningslös, upptäcker allt fler kraften i den kristna tron.

Guds kärlek griper in och Jesus försonar den synd som vår upproriskhet orsakat.

Den älskade psalmen 285 får mig att dikta och skriva, enligt det franska versmåttet med sina tretton rader:

              GRAV-GLÄDJE

Finns det glädje bortom graven?

Kistan sänkes lugnt i mullen

Jag är ledsen, gråten och svullen

Av sorgen, borgen, alla kraven.

 

Vem har grönt i himmelska tullen?

Synderna gnager som sko-skaven

Finns det glädje bortom graven?

Himlen mörk på kyrkogårdskullen.

 

Felsteg dränks i Nådes-haven

Av brister är jag en fuller en!

Står mitt namn i Bokrullen?

På gravstenen växer laven

Finns det glädje bortom graven?

Jesus ger glädje bortom graven.

Några politiska rondeller är nödvändiga, till sist. 

Först en kommentar till förra omgångens val, 2018, då det tog många månader innan Stefan Lövén hade ordnat en regering och Annie Lööf gav en konstigt löfte...

                LÖV-MINISTER

SVERIGE HAR EN NY MINISTER

GAMMAL, AVSATT, ÅTER INSATT

RÖSTA BORT, POLITISKT MATT

LEDARE I LÅNGA TVISTER.

 

RÖSTA FRAM OCH FALLA PLATT

DEMOKRATISKT SNÖMOSKLISTER

SVERIGE HAR EN NY MINISTER

ÄT DIN SKO OCH TUGGA HATT!

 

POLITIKER VÅR TRO DE MISTER

ALLA HÅLLER SIG FÖR SKRATT

NÅGON TYSTAS OCH BLIR ERSATT

HÖGLJUTT GRÅTER HÖGERNS KRISTER

SVERIGE HAR EN NY MINISTER.

Helene F Sturefelt, 22 januari 2019.

(Bakgrund: Ny regering efter 4 månader... Stefan Löfvén. Annie Lööf skulle äta upp sin högersko och Ulf Kristersson (M) blev inte nu statsminister.)

Men nu i år, 2022, får Ulf Kristersson äntligen den chans han så länge väntat på - att bilda regering. Måtte det inte ta lika lång tid och måtte det bli en politisk stabilitet.

Lööf och Löfvén.

Vi är alla mer än upprörda över det som sker i vårt östra grannland. Rysslands överfallskrig på Ukraina väcker världens avsky. 

Sturella diktar med hjälp av Alexandr Solzjentitzyn:

"De vet att vi vet att de ljuger".

Nu avslutar jag publiceringen av dessa tolv Rondeller med en trettonde.

Det kan ju vara så att vår Herre är mycket trött på oss... medan vi lite barnsligt vänder Gud ryggen och anklagar honom för allt ont vi gör.

Det går inte.

Jag utgår från psalm 190, "Bred dina vida vingar", men det som kom ur pennan var helt annorlunda:

               BRED-VINGE

Bred ut dina gula vingar

över solkig människosjäl

Du som vill oss alltid väl

Mot Dig vi hatet tvingar

 

Vi krigar, bombar, våldtar och stjäl

Med döden gärna vi tingar

Bred ut dina gula vingar

över stinget i Evas häl

 

Brutna är regnbågens ringar

Nej, Gud säger nu oss farväl

Trött på konflikter och gräl

Atombomben långsamt förklingar

Breder ut sina gula vingar…

Har vi brutit sönder regnbågen?

Tretton rader. Tretton rondeller. Tretton runt bordet - med Jesus i mitten.
Måtte Han alltid få vara i vår mitt! 

Nu breder han sina vida vingar över oss, trots vår upproriskhet, och vi får be om förlåtelser och beskydd mot oss själva. Amen.

Runda hälsningar,

Helene F Sturefelt, alias Sturella,

- diktare, poet, skribent och bloggfru.

Skrivklådan är lindrad.

P.S. Dessa texter lästes i Andliga sånger, avsnitt nr 85, "Rondeller", utsänt i sept 2022.

KONSERT JON HENRIK FJÄLLGREN

Jon Henrik Fjällgren.

Från vidderna och kalfjällen kommer han och fyller konserthuset med digitalt norrsken och jojk-rock.

Jon Henrik Fjällgren gjorde sin sista höstkonsert i Nils Holgerssons Karlskrona, innan han drog hem norrut igen.

Vi var många som var tacksamma för hans stopp hos oss. Vilken kväll det blev, denna 2 oktober 2022!

Nu vill jag dela min upplevelse med dig.

Flygfoto över Karlskrona, 1962.

Jon Henrik Fjällgren är välkänd, respekterad och mycket omtyckt för sitt mod, att äntligen låta vår ursprungsbefolkning samerna få ett tydligt ansikte.

Eller ja... Jon Henrik har berättat sin historia många sånger, då han adopterades från Brasilien på grund av att föräldrarna var alldeles för unga.

Han är indianen som blev same... Från en folkgrupp till en annan. Och han förenar båda, med stor trovärdighet.

Grönt "norrsken" i konserthuset.

Jojken är en slags intuitiv sång, fylld med känslor och inre bilder. 

Detta blev tydligt när han jojkade fram den lilla renkalven, som måste skynda sig att resa sig på egna ben för att hänga med flocken.

Jag bildsätter med bilder från filmen "Nils Holgerssons underbara resa" från 1962, med specialeffekter och fina flygfoton (som kan ses i filmen).

Renflock över kalfjället.

Samernas religion är det man kallar för "naturreligion" där Skaparen och förfäderna är i centrum.

Tyvärr förstod inte alltid de första kristna detta när de mötte den samiska livsuppfattningen.

Jon Henrik berättade hur jojken förbjöds, liksom deras språk, av både samhälle och kyrka.

Nu vet vi att det är fel väg att gå, och ärkebiskop Antje Jackelén har offentligt bett den samiska ursprungsbefolkningen om ursäkt här om året.

Men det betyder inte att "allt är samma", för det är det inte. Men det tar vi en annan gång.

Jag skulle mycket gärna vilja höra Jon Henrik berätta om sin tro och livsuppfattning.

Sameland, Jukkasjärvi. 2018.

Under den senaste månaden har jag skrivit här om vår pilgrimsvandring mellan Abisko-Nikkaluokta. Jag har stor kärlek till vår norra halva av Sverige.

Med på den vandringen hade vi Evert, som arbetade med att översätta svenska kyrkans gudstjänstliturgi till de olika samiska språken.

Numer finns det respektfulla möten och förståelse.

Jojken kan man inte översätta. Den har inget språk, inga ord. Men det är som att den som jojkar ger jorden, vattnet och himlen röst.

Jag kan känna detta inom mig...

Jojken ljudar naturen.

Rökmaskinen med kolsyredimma gjorde scenen i Karlskrona till en suggestiv plats. Vi förflyttades till en annan värld, som lät oss få förnimma norrskenet, med molnen som ligger tunga över marken...

På musikens vingar lyftes vi högt, långt bort, till något mer ursprungligt.

Kebenekajses snöklädda topp, 1962.

Men jag började hosta... och förstörde stämningen. Fick raskt resa mig upp och gå ut... upp på läktaren.

- Har du astma? frågade garderobsvakten där jag kom hostande ut i foajén.

- Nej, men jag kanske får, kraxade jag.

Dessutom var basljudet alldeles för överstyrt och slog i bröstet. Det är obehagligt eftersom det påverkar hjärtat. Rocktempot passade inte alls med jojkens speciella kvalitet.

Men det kanske måste vara så när man populariserar folkmusik.

Tant Helene fick sitta avsides längst upp på balkongen.

Läktarsoffa.

Jon Henrik Fjällgren förmedlar en mycket stor ödmjukhet.

Jag beundrar att han, som är introvert - kanske även HSP? - klarade av att vara så utåtriktad med det som är hans hjärtats skatter.

Ärligt berättade han om psykisk ohälsa då han hamnade i mörker där livet sviktade. Han delade även sorgen efter sin bästa vän. 

- Jag riktade mig uppåt mot himlen, och lyssnade, och hörde en melodi, jag hör ofta melodier... Då kom denna jojk till mig... nu till dig du som kämpar och känner dig ledsen. Den är som healing, ett läkemedel från ovan...

Runt halsen hängde ett stort guldkors. Han slöt sin hand om den och sjöng...

Andlig sång.

Det påverkade oss djupt.

Sista sången bjöd han in oss att vara med och jojka. Så roligt det var! 

- Ta i! Ni kan!

Ja, vi kunde! Nu svängde konserthuset ordentligt med handklapp, rytmer och toner som ingen tidigare hade hört... Åålaaa å elååå aaa...

Jon Henriks Kompgrupp är mycket skicklig. Flera av dem körade med jojkslingor i bakgrunden.

Men som sagt, om min personlige ljudtekniker hade fått ha ett finger med i spelet, hade sången tonats upp och rockeriet tonats ned.

Jojk-rock i Karlskrona.

Nu tror jag att Nils Holgerssons gås Mor Akka går inför landning... eller rättare sagt, vill flyga vidare norrut.

Jag kan inte låta bli att beundra denna filmkonst från 1962 - hur i all sin dar har de filmat detta, på hög höjd, med en gås och en pytteliten trickpojke??

Gåsapågen Nils Holgersson i Karlskrona.

Vi tog inte gåsen hem, men det hade nog gått fortare, ty Öresundståget fick digitalt motorfel och blev stående på perrongen. Irriterade resenärer började tala med varann för att hitta anslutande tåg som tågvärden inte brydde sig om att ta hand om...

Hur som helst, det snyggaste monogrammet det har Jon Henrik Fjällgren!

Monogram J H F.

Innan jag stänger detta inlägg, vill jag dela en fördjupande tanke.

Som den religionshistoriker jag är så funderar jag också på detta med "förfäderstro" som är en stor del av den samiska naturreligionen.

När vi var i Jukkasjärvi 2018 besökte vi den konstruerade samebyn för att söka kunskap.

Det blev tydligt vad som var likt och vad som var olikt den kristna tron.

Skapelsetron är gemensam, men de hedniska inslagen binder människan i fruktan för just förfäderna.

Samisk religionshistoria.

Som kristen är vi uppmanade att låta de "döda var döda" och släppa dem. Vi ska inte hålla de döda kvar i ett plågsamt minne, som gör att de inte kan släppa taget om detta liv. 

De döda tillhör inte oss.

De är döda och har gått över till andra sidan. Det är inte hos dem vi skall söka tröst eller svar. Då blir det en form av avguderi, där förfäderna i värsta fall kan hamna på Guds plats.

Uttrycket "vila i frid" skall vi ta på största allvar och sedan söka vår kraft hos Jesus, den levande och uppståndne.

Men hjälp, vem kommer gående över torget i Karlskrona??

Har Karl XI uppstått??

Fiktion och verklighet dansar runt!

- Vänd dig inte om, sa Jesus. 

Vi lever här och nu, med Guds närvaro vid vår sida. 

Här är en skramlig amatörljudupptagning av sista "dansen" när Jon Henrik bjuder in oss till jojk-fest!

Innan vi avslutar så får du en länk till, med ett radioprogram som vi gjorde i februari 2021, med musik från norr, där vi lät Jon Henrik Fjällgren få ta plats. 

Sturellas Fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER - Jojk (helenesturefelt.blogspot.com)

Nordsydliga hälsningar från karlskroniten

Helene F Sturefelt,

- högtflygande bloggare och musikälskare.

Ensam på soffan.