PILGRIM på SWEDEN ROCK

Rock-pilgrim.

Går det att vara pilgrim på Sweden Rock?
Det måste vara den totala motsatsen!

Men säg inte det.

Låt oss pröva. Pilgrimssjälen kan man ha med sig överallt.

Sölvesborg har varit tyst och tom idag. Ingen är här. Alla är borta på festivalen.
Och snabbköpskassörskan hade en snygg tröja där det stod:
- Jag vill också rocka... men måste jobba...

Ledig från jobbet.

Följ med mig på cykel längs de gröna åkrarna, så trampar vi 11 km till Norje Boke, platsen där 33.000 hårdrockare just nu befinner sig, från hela världen.

Tystnad?
Kan tystnad råda trots att man befinner sig i en kompakt bullermatta?

Ja, jag har lärt mig att bära ett "tomrum av frid" inom mig, opåverkat av yttre omständigheter.
Men det är inte lätt.

Helst vill man ju att Tyst är Tyst. Och musik är Hög Volym. Att det finns bröd hos bagaren, skor hos skohandlaren och böner och gudstjänster i kyrkan.
Inte att det är tomt, eller tvärtom.

När ska Ysane kyrka öppna för rock-andakter??

+ 25 grader och mild sidovind från sydost gjorde färden härlig. Det är sällan jag känner pirr inför händelser, men när det gäller Sweden Rock så tar hjärtat ett skutt! Förväntan, samhörighet, glädje och en massa konstiga kläder på alla sorters kroppar - här får alla plats!

Enkelhet?
Pilgrimsord nr 2 är en självklarhet här. Rockarna lämnar alla bekvämligheter hemma och lever i tält och sovsäck. Nåja, de äldre har husbil... Men alla älskar att trängas vid kladdiga bord och äta langos, älgkebab och feteburgare!

                                     Mat. Flytande kolhydrater.

Frihet?
Absolut! Alla sommarens festivaler ger en känsla bakåt i tiden, då vi levde i stora kollektiv med en helt annan frihet än vad dagens digitala kontorsliv erbjuder.
Fyra dagar av lagom ansvarslöshet.

Så här kan spridda konversationer låta, uppsnappade i vimlet:

- Hej, var ääär du? Va??? Jag hör inte! Vi träffas vid Sweden Stage! Va?? Nu eller?
Frihet.

- Jag såg Per Gessle där borta och gick fram till honom och sa att det var han och då blev han skitförbannad bara för att jag sa det....

- Jag vill ligga!
Hoppsan. Har du någon med dig eller tänker du ta dig någon?
Det är gott om inspiration...
Bekymmerslöshet?

Kan bli problem...

- Öhh! Här finns en mössa för dig!

                          Marknads. Stånd.

Långsamhet?
Ja, här finns ingen stress. Bara avkoppling. Och färdig mat överallt. Allt är välplanerat.
Det är bara de distade gitarrerna som har bråttom över strängarna.

Här kommer en sympatisk kille som gick runt med en elgitarr och erbjöd snygga riff för endast 20 kronor. Gå in på YouTube och lyssna på ViktorTheGuitar… nånting...

                                  Blivande rockstjärna?

Andlighet?
Nu kommer bekymret. Tidigare har den kristna närvaron varit påtaglig och tillåten. Nu är den borta, förvisad till campingområdet. Det enkla träkorset mitt i vimlet får inte stå där längre.
Festivalen skall vara religiöst neutral.

Jaha. Men då finns det ett och annat svart dödsband som inte skulle få spela.
Och man skulle definitivt inte få lov att sälja tröjor med hädiska budskap som hånar Kristus!!
Här är festivalledningen mycket inkonsekvent.

Den andliga kampen pågår. Alltid.

Ängeln och satan.

Jag pratade med en marknadsförsäljare som hade fina smycken och kors - på rätt håll.

- Jag kommer från Trollhättan, sa han, där går jag ofta i kyrkan. Någon undrade om jag hade uppochnedvända kors, sa han, men jag svarade "bara rättvända".
Alla är lika förvirrade och frånstötande som vid den första kristna tiden, sa han. Men de behöver inte ha tröjor där det står "Häng Gud" - Jesus har redan gett sitt liv för oss!

Tack, du syrisk-ortodoxe vän! Du gav mig en predikan och ett vittnesbörd som jag behövde! Var välsignad där du står!

Borde inte tillåtas!

Delande?
Jodå, man delar med sig av sitt vatten och sitt snus. Men det finns gäng där som bara ser till varandra. Vi som åker dit själva kan uppleva en stor ensamhet. Det gäller att alla säger hej till alla i köerna och i gräset.

Och delandet, som för pilgrimen är motsatsen till girighet, kan ifrågasättas då det är stora miljoner som är i rullningen på Sweden Rock.

En plats för ett marknadsstånd kostar 15.000... Vem säljer för så mycket under fyra dagar att de verkligen får med sig någon förtjänst?
En matvagn får betala ännu mer, runt 45.000 med el för att få stå där. Hutlöst!

                      Som sagt. Marknads. Stånd.

Nåväl, rockbanden skall finansieras och vi får mycket valuta för pengarna - ca 80 band spelar under dessa dagar.
Jag hörde "Krokus" mullra från Festivalscenen och Three Days Grace från Sweden Stage.
Tyvärr missade jag Def Leppard - de går på scenen precis just i skrivande stund - men hårdrockskalaset har ju bara börjat!

Lugnt och fint cyklade jag hem igen, och nu hörde jag lärkan drilla högt i skyn, med Ryssbergets silhuett bortom E22:an.

Visst går det att ha pilgrimssjälen med sig även på Sweden Rock. Vi får väl se hur det blir imorgon.
Nu ber jag min aftonbön.

Ryssberget.

Herre min Jesus,
Du har lovat att sända den Helige Ande som vår Hjälpare.
Många tror att Anden bara är luft eller känslor.

Låt Din helige Ande komma in i våra liv, som kraft i blodet och en frimodighet i viljan!
Led oss helt efter Din vilja, Gud.

Det finns tusentals röster och andar i denna värld, men vi vill bara höra Din kärleksfulla röst och öppna oss för din livgivande Ande, ingen annan!
Jag ber om Ditt beskydd över alla på Sweden Rock. Amen.

Välkommen!

Fetblads-hälsningar från

Helene Sture Rockfelt,

- i full Frihet, Enkelhet, Tystnad, Bekymmerslöshet, Långsamhet, Andlighet och Delande!

Frihet.

 

 

 

 

 

FESTIVALEN ÄR IGÅNG

Nationaldag och Sweden Rock.

Hela Listerlandet gungar under hårdrockarnas motorcyklar och decibelvolym. Sweden Rock är igång!

I lilla Sölvesborg är naturligtvis skolor och fritidshem med på noterna.
På väg till tåget igår hörde jag taktfasta slag från den lilla scenen i Järnvägsparken.

Småbarn i gula västar och större barn uppe i klätternätet lyssnade på rockmusiken. De var säkert 33 personer i publiken...
Om vi lägger till några nollor så får vi Sweden Rocks publiksiffra - 33.000 personer. Blir det fler, förlorar festivalen sin närhet, och kontakten med besökarna blir sämre, liksom servicen.

Detta borde alla kommuner ta lärdom av!
Det finns inget självändamål att växa och "bli större" när det samtidigt kräver mer mark, mer resurser, mer vatten och avlopp...

… vilket alla sölvesborgare är mycket medvetna om och sparar sitt duschvatten till nästa vecka.

En rockare ska vara skitig.

Järnvägsparkens barnrockare.

På den lilla scenen i lekparken stod ett gäng tjejer från Möllebacksskolan. Det lät riktigt bra!
Särskilt imponerad var jag över tjejen vid trummorna... Där hade jag velat sitta... för fyrtiofem år sedan.

Hårdrocken ljuder över staden, och det är skönt att få lite variation på den arabiska musiken som annars ekar när bilarna stannar vid det enda trafikljuset.

Ett stort gäng arabiska män har lämnat Malmö och kört hit för att agera taxi. Jag lovar att de inte är billiga... och de tittar på oss med misstänksamhet, kritiska över den västerländska dekadensen.
Men det är alltid bra att tjäna pengar på oss, förstås - - -

Möllebacksrock.

Jag blippade mitt flexkort på tågstationen och ställde mig på perrongen.

Tvärs över spåren reser sig den mäktiga silon, som är ett landmärke och igenkänningstecken för alla rockare som kommer med tåget. Får se hur det blir om några år när det står höga höghus där istället.

Men vad nu?

En klottersaneringsbil stod nedanför silon och städade undan det enda klotter som finns i Sölvesborg:
- Exist.
- Och min aulawabbel i original...

Det finns viktigare saker att deleeeta!

Allt skräp till exempel, alla fimpar, allt förakt...

Är du borta nu?

Vi var många på perrongen. Ett stort gäng muslimer inväntade tåget mot Bromölla för att gå till sina lektioner på SFI. Det är lättare nu när ramadan är över. De är mätta och utsövda.

Musiken letade sig mellan huskropparna och vi hörde skrålet:

HIGHWAY TO HELLLLLL....

Tonårstjejernas röster sprack, de höll inte.
Och framför allt hade de ingen aning om vad de sjöng.
Men det hade flyktingarna från Syrien och Afghanistan, som blundade med öronen där de stod.
De har lämnat helvetet bakom sig, via små vägar med livet som insats.

Vi lever i full frihet, med motorväg till demokrati, allemansrätt och jämlikhet.

Välkomna!

Just därför vill jag flagga ännu mer - heja Sverige, som öppet tar emot både svarta hårdrockare, rädda flyktingar och vill dela acceptans och frihet med alla.
Men glöm då inte att varje rättighet också har en motsvarande skyldighet.

Detta var bara en liten försmak av festivalen.
Många böner cirkulerar runt Norje Boke att harmoni skall råda. Och på nationaldagen har det börjat bli tradition att många kristna församlingar samlas och ber för Sverige - att Guds namn på nytt skall bli ärat.

Det är många på rockfestivalen som erkänner sitt sökande, särskilt med en öl för mycket under hårdrocksnitarna. Då är det mycket bra att Street Church är där, liksom andra människor som har Jesus i sitt hjärta.

Livet. Bibeln. Bönen.

Detta är min viktigaste uppgift på festivalen - förutom att städa tillsammans med hockeyklubbens härliga gäng - att vara en av dem som ser, ber och välsignar...

Bed för mig att Gud skall verka igenom oss alla!

Snälla rockhälsningar från

Helene Sture Swedenfelt.

Bönerockare.

BOTANISK SKAPELSE

Brödgran.

Flaskbortsträd, Turkhassel och Brödgran... Vem har hittat på det? Finns det verkligen?

Kära vän, du som tvivlar på Gud och Guds fantastiska skapelse, du har inte varit i Lunds botaniska trädgård!

Där finns fantasi och skönhet som går utöver det mesta! Inte ens Astrid Lindgren skulle kunnat hitta på allt detta, som faktiskt finns på riktigt.
Följ med på en liten vandring i Lunds botaniska trädgård.

Och känn att du har själv en del av paradiset i ditt hjärta, som en Guds hemlighet nedlagd i ditt innersta.
Blunda. Tänk dig långt tillbaka...

 Lunds botaniska trädgård.

 

Vid häcken stod en ängel och vaktade. Svärdet var av eld. Guds eget Ord flammade som skydd mot allt ont. Här inne i paradiset finns bara godhet. Ren godhet.
Och den måste vaktas.

Men du får tillträde till att komma in. Jag också. På ett villkor - att vi tar på allvar det vi nu skall få uppleva.

Vi går närmare.

Med förvåning ser du ett av urträden - Ginko Bilboa - som med sina tulpanliknande blad rör sig stilla i vinden.
I mitten finns en liten klyvning, som ett minne av något annat...

I BEGYNNELSEN SKAPADE GUD HIMMEL OCH JORD.

OCH GUD SADE:

- LÅT OSS GÖRA MÄNNISKOR TILL VÅR AVBILD, TILL ATT VARA OSS LIKA.

OCH GUD SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD, TILL MAN OCH KVINNA SKAPADE HAN DEM.
1 Mosebok 1, vers 1, 26-27.

Ginko-blad.

Till en början är människan en enhet. Ett vi. Människa, helt enkelt.

Sedan sker en klyvning.

Till man och kvinna skapade han dem. Adam och Eva.

Den olyckliga splittringen.

- Varför? Gud, varför? Detta har ju orsakat så mycket problem och maktstrider. Patriarkat och matriarkat och tillbaka till manliga härskarsamhällen. Varför!?

Herren Gud svarar:

- För att Jag vill gemenskap.

Vi sätter oss på en träbänk. Nej, en träd-bänk, och tänker.

Här är den stora prövningen, när Gud klyver människan i två halvor i syfte att vi skall hitta varandra och leva i gemenskap... Det är mycket vackert! Och från början var det inte svårt.
Innanför paradishäcken är allt liv i harmoni.

Kluven enhet.

 

Vi tittar närmare på Ginkobladet igen. Är det två som har blivit ett?

Eller är det en hjärna?

Logistik och kreativitet som måste vara i kontakt med varann för att jag som människa ska kunna leva.
Splittrades hjärnan också en gång i begynnelsen?

Och så tog högerhänta män över den ena halvan och hyllade den som det rätta, medan vänsterhänta kvinnor fick den kreativa hjärndelen.
Vi är i minoritet... men utan oss fungerar inte helheten.

 Ginko Bilboa, pilgrimsträd.

 

Ginko Biloba vinkar på mig.

Solen lyser och skuggorna faller på varandra.

- Det ser ut som en pilgrimsmussla, säger du.

Pilgrimen... som vandrar den längsta resan. Inåt. De trettio centimetrarna från huvudet till hjärtat. Det är pilgrimens själ. Är det det jag ser i detta märkliga blad?

Kallas även Tulpanträd eller Tempelträd.

 

Vi går förbi ett japanskt valnötsträd. De små späda frukterna är denna junidag också i sin begynnelse.
Så skört livet är.
Svagheten väcker min kärlek.

Utanför vaktar ängeln med eldsvärdet och håller undan fascism, exploatering och skövling.
Det kan bara ske när man föraktar svaghet.

Men i paradiset får det ömtåliga plats, ty endast svaghet kan väcka vår kärlek.

Anar små blivande valnötter.

Men vad är det här?

Mitt träd-herde-hjärta hoppar till när jag ser ett jätteträd vara beskuret på ett osnyggt sätt.
Vi går närmare och jag ser att en stor gren är bortsågad.
Skadad?
Mer ljusinsläpp?

Det är en turk-hassel som breder sina vida gröna ving-grenar över marken, till skugga och skydd.

Var välsignad!

Men trolöshet mot naturen, miljön och Skaparen själv vill vi inte veta av!

Kapad gren på turkhasseln.

 

Cypress och ceder är inte lätta att skilja åt, särskilt inte för oss nordbor. I Lunds botaniska trädgård finns månghundraårsgamla träd, städse gröna.

Cedern är hög och används till att bygga höga väggar med. Cypressen är lägre och blir till väldoftande golv.

Vi kunde bara ana skönheten i ett sådant ståtligt hus. Ofta talas det om "Libanons cedrar" med kryddstark kåda och hög densitet i träet.
Och jag läser i den heliga Skrift:

Nutka-cypress.

HERRENS ORD KOM TILL HOSEA:

JAG SKALL BOTA DEM FRÅN DERAS TROLÖSHET,
JAG SKALL ÄLSKA DEM AV HJÄRTAT
MIN VREDE HAR VÄNT SIG FRÅN DEM.

JAG SKALL BLI SOM DAGG FÖR ISRAEL
OCH HAN SKALL BLOMSTRA SOM EN LILJA
SLÅ ROT SOM EN POPPEL OCH SKJUTA NYA SKOTT.

Skjuter skott.

Någon poppel såg jag inte, men titta på den här tujan! Den har skjutit skott under marken, och växer sedan upp en bit från moderplantan, och skyddar henne.

HANS PRAKT SKALL VARA SOM OLIVTRÄDETS,
HANS DOFT SOM  LIBANONS.

DE SKALL ÅTER FÅ BO I HANS SKUGGA,
DE SKALL FRODAS SOM EN TRÄDGÅRD
OCH BLOMSTRA SOM EN VINSTOCK.

Vinstock.

Mina tankar gick till dagens Israel.

Ett land som fungerar väl, med god organisation och struktur, är som en trädgård.
Sedan hundra år tillbaka pågår ett stort trädplanteringsprojekt i Israel - Keren Kajemet - där de får Negev-öknen att blomstra allt mer. De lever efter bibelordet och låter sig inte nedslås. Ingenjörskonsten är stor vad gäller vattenförsörjningen.
Världsledande.

Läs mer på www.kkl.nu

Lökdoftande Allium stod tätt tillsammans. Rosa och färgmuterade vita.

Ett gott samhälle kan också ta hand om dem som avviker. Kärleken stöter inte ut den som är udda och annorlunda. Omsorgen rymmer också den som har fel färg, växer snett eller är vänd mot motsatt håll.

Gud vill gemenskap. Adam och Eva måste ständigt öva sig i det.

Allium. Rätt färg, fel färg?

Vi stannade till inför ett mycket litet exemplar av ett Mammutträd.
Det är verkligen en "religiös upplevelse" att komma nära dessa mäktiga träd!

Men våra avgudar av girighet, bekvämlighet och en bilism som äter brukbar mark kan inte annat än fördömas!

HAN SKALL BLI RYKTBAR SOM LIBANONS VIN.
VAD HAR EFRAIM MER MED AVGUDARNA ATT SKAFFA?

JAG ÄR DEN SOM GER SVAR OCH VAKAR ÖVER HONOM.

JAG ÄR SOM EN GRÖNSKANDE CYPRESS.
FRÅN MIG FÅR DU DIN FRUKT.
Hosea 14:5-9.

Mammutstam.

 

Vilken ljuvlig dag i Lunds botaniska trädgård!
Folk låg och solade i gräset och ett folkdanslag övade på parvisa steg.

Carl von Linné har kanske varit här och planterat några äppelkärnor, som nu är det träd vi beskådar.

Men vad är det som hänger där uppe i grenarna?
Pärlor? Växer det pärlor i äppelträdet? Ja, i så fall är vi sannerligen i paradiset!

Eller är det "kunskapens frukt"?! Eller?

Mistel. Kärlekens pärlor!

Nej, det är en parasit... en mistel... som bara kan leva av andra träd.

Misteln har ingen kontakt med marken. Därför betraktas den i vissa kulturer som helig.
Den ser ut att växa direkt från himmelen... och plockas och hängs i dörrposterna vid jul för att kärlek kan uppstå där.

Adam och Eva kysser varandra!

Linnés äppelträd från 1700-talet.

Det finns ingen sorg i Paradiset, men det finns ett konstigt träd med näsdukar.

Som sagt, det finns många som "inte tror på Gud" för att de inte "ser Gud".
Nåväl, Gud är inte synlig för våra fysiska ögon eftersom Gud är "ande och sanning".

Likaså kan det inte finnas träd där det växer näsdukar...

Utom i Paradiset. Och i Lunds botaniska trädgård.

Davidia Involucrata alternativt Vilmoriniana har stora gröna högblad, som skiftar i vitt när de svarta blomprickarna är klara.
Många hanblommor med ståndare sitter tätt runt en enda tvåkönad blomma, vars pistill sticker ut.

Sexualkunskap på hög nivå.

Adam och Eva omfamnar varandra! Men är de frånskilda och ståndare och pistiller inte hittar varandra, då ramlar näsdukarna ned och marken blir täckt av dessa vita, sidenmjuka löv...

Näsduksblad bland tusenskönorna.

Som du märker gör vi faktiskt en liten pilgrimsvandring här i Lunds botaniska trädgård.

Det finns mycket att berätta om Ambraträdets kåda, som kan användas till rökelse.

Rökelsen i biblisk förståelse är en bild av människans tillbedjan till Gud.
Våra böner blir som en pelare av rökelse som stiger upp, upp...

Vi tillber inte skapelsen, inte heller moder jord, utan vår tillbedjan riktas till själva källan - Skaparen, Gud Fader.

Tillber endast Skaparen.

I  vår Herres hage finns som sagt många märkliga företeelser.
Astrid Lindgrens sockerdricksträd har sitt ursprung här...

Nä, jag bara skojar.

Eller, det är någon annan som skojar!

Sockerdricks-ståndare.

Däremot finns det ett flaskbortsträd där man kan skörda röda flaskborstar till diskstället i köket.

Nä, jag bara skojar igen, lite, fast inte alls.

De finns på riktigt!

Callistemon Citrinus är en myrtenväxt från sydöstra Australien. Den kan bli 2-3 meter hög och har läderartade blad. Nu vet du det.

Vilken humor och fantasi Skaparen har! Nu kommer vi snart till brödgranen...

Flaskborstträd.

Barr runtom, hårda och stixiga, på långt utväxande grenar i en formation som inte alls liknar en gran.

Araucaria Araucana från Chile fick mig att skratta av förtjusning.
Donerad av sällskapet Lundaakademiker 2011 pryder det sin plats.

- Själslig omvårdnadombesörjes av Sällskapet.

Så fint! Tänk om varje träd blev behandlad så mänskligt...!

Men.

Vad ska man tro? Barr är löv och blad blir barr...

På Ginkon, som vi såg i början, lär det vara så att den en gång hade tunna barr, som sedan växte ihop till dessa pilgrimsmusselblad.
Lärkträdet tycks ha tunna barr, men det är tunna löv som blir gula på hösten och faller av, så att lärkträdet står naket hela året tills våren kommer. Då växer de smala små bladen ut igen...

Så håller han på. Skaparen!

Brödgranen.

Jag älskar träd! Deras fotosyntes med syreproduktion gör livet möjligt för oss, varje dag.
Hugg ned alla träd - och vi är borta inom kort.

Jag tänker på Sackaios som gömde sig i ett mullbärsfikonträd - eller Sykomor - för att slippa träffa fördömande människor, men ändå med förhoppning att få se Jesus.

Det fick han. Jesus stannade nedanför och såg honom, såsom Jesus ser varje människa.
Och från den dagen blev Sackaios förändrad, sedd, förlåten, fri och frälst.
Lukas kapitel 19.

Jag tittar på de små blivande mullbärsfikonen inne i bladverket och tänker med djup tacksamhet över att Gud blev människa- utanför paradisets port - och har kommit med restaurering och återställelse till varenda Adam och Eva på hela jorden!

Mullbärs. Bruna som klara.

Vid en husvägg klättrade ett träd med rosaröda blommor. På skylten stod det Judasträd, Cercis Siliquastrum.

Traditionen säger att det var ett sådant träd som den arme Judas hängde sig i. Men lite fantasi kan man ana att blommorna ser ut som blodsdroppar.

Intill växer ett fikonträd.
Det har redan frukter som mognar.
Och bakom knuten slingrar sig en kraftig vinstock.

Judasträd och fikon.

Nu öppnar vi ögonen och ser att denna paradisiska verklighet verkligen finns på riktigt.
Om skapelsen är så skön, intelligent och välorganiserad, hur skön, intelligent och välorganiserad är då inte själva Skaparen!

Nu avslutar vi vår bibliska pilgrimsvandring med en klurig fråga:

Vilket träd når högst till himmelen?

- Olivträdet, Fikonträdet eller Vinstocken?

Och varför skall de tävla om att vara högst?

Ängeln sänker sitt svärd av eld och släpper ut oss. Nu gäller det att vi tar vara på det vi sett och delar kunskapen med varandra.
Tack till min medvandrare och bibliske träd-herde!

Träd-visare.

Innerligt gröna hälsningar från eder träd-herde,

Helene Sture Botanfelt,

- Lundastudent för länge sedan,
- och som hoppas att vi tillsammans kan driva ut den biologiska och religiösa analfabetismen. De tycks höra ihop...

Flaskborste var det, ja...

PILGRIMER LUNDS DOMKYRKA #vandringsfolket

Vandringsfolket samlas.

Svettiga tröjor. Nystrukna röklin. Grova vandringskängor. Finskor. Solskärm och solglasögon. Stola i vitt och guld.

Kontrasterna är stora till det yttre när pilgrimer från hela stiftet strålade samman med prästerna i Lunds Domkyrka.

Från Karlskrona - soluppgångens land i öster - via Österlen till Lund har över hundra personer vandrat, några hela sträckan, men de flesta bara några dagar eller dagsvis.

Församlingshem har väntat med varm kvällsmat och möjlighet till övernattning.
Kyrkor har blivit välsignade med bön och mässa, och människor har kommit varandra nära.

I drygt två veckor har Lunds stift firat 10 års jubiléet av pilgrimsvägen genom Blekinge - Skåne.

Följ med och lyssna till suset av alla skor i processionen in...
Fotona är tagna av en vän, med enkel kamera.

Pilgrimer utanför Domkyrkan.

 

Nere i Domkyrkans krypta samlades alla tjänstgörande kyrkvärdar, ljusbärare och präster.
Genomgång av logistiken.

- Ni går uppför kortrappan och hämtar i söder... medan ni går ned för lilla trappan i norra sidoskeppet där ni ska stå... medan ni tre förbereder och kören sjunger och ni går upp och ned och ned och sitter sedan där ni satt...

Min arma hjärna klarar inte längre av att hänga med. Men jag visste min uppgift och min plats.
Trodde jag.

Förberedelser i kryptan.

 

Domkyrkans nya organist Susannah Carlsson är verkligen mycket skicklig!
Den tillresta herrkören från Filippinerna sjöng latinska bönesånger med så klockrena stämmor att himmelen tog sig in genom kyrktakets tusenåriga kalkstenar.

Och celebrant Lena Sjöstrand blev så gripen av stundens härlighet att hon talade fritt ur hjärtat och lät flödet flöda...
Söndagens tema "Hjälparen kommer" var redan i funktion.

Helig Ande rörde vid oss.

Uppför.

Predikade gjorde Martin Lind, biskop emeritus, tillika min lärare på Pastoralinstitutet.
Han talar ofta om sårbarhetens evangelium.

- Livet är skört! Ömtåligt. Vi människor är sårbara.

Och så berättade han om sitt onda knä där artrosen gnagde, och om alla de bruna fläckarna på handen, vilka blir allt fler...
- Men förändring är tecken på liv, mina vänner! Endast döden är oföränderlig och stillastående...

Jag tittade med plötsligt tacksamhet på mina åldersfläckar på händerna. Jag förändras - alltså lever jag...

Liv är ständig förändring.

MOSE SADE TILL FOLKET:

- VAR TAPPRA OCH STARKA!
VAR INTE RÄDDA OCH LÅT ER INTE SKRÄMMAS AV DEM, TY HERREN, DIN GUD, GÅR SJÄLV MED DIG.
HAN SKALL INTE SVIKA DIG, INTE ÖVERGE DIG.
5 Mosebok 31:6

En gång vandrade Martin i de höga bergen i Indien. Stigen slingrade sig längs bergsväggen och på andra sidan stupade berget ned tusen meter. Han var rädd. Vad väntade bakom nästa krök?
Sikten var bara 20 meter, sedan svängde det.
Han var beredd att ge upp flera gånger, men så dök det upp en inristning på bergsväggen:

THE LORD IS WITH YOU.

Herren är med dig.
Ett citat från dagens gammaltestamentliga läsning.
Ger vi upp för tidigt får vi kanske aldrig veta att Gud har varit med oss. Vi behöver den bekräftelsen, och vi behöver hjälpa varandra att vara uthålliga.

Håll ut!

 

- I bönen blir människan människa och Gud blir Gud, sa Martin Lind och citerade Luther.

Att vandra som pilgrim genom landskapen gör att vi går kontakt med vår mänskliga sida. Vi blir mer människor för varann. Det är som ett sakrament, sa den f d biskopen.

Och jag tänkte på hur alla roller försvinner. Kulturkristna och dogmatiker är lika svettiga som sökare och varmt troende. Allt det yttre skalas av.
Kvar blir enkla människor som hjälper varandra att orka nästa steg på stigen.

Bönen blir levande. Torra och lästa ord får liv av hjärtats tro.
Bokstäver blir levande av Guds Ande. Skogens blad blir oblater som vinkar uppmuntrande med sin fotosyntes:
- För dig utgiven, för dig utstrålad...

Eginoleden genom Blekinge, Paradisvägen och Sankt Olofsleden är verkligen välsignade nu av alla dessa fötter och hjärtan som vandrat från öster till väster, norr och söder, under dessa veckor. 17 maj till 2 juni 2019.

Jens, Mona, Bengt, Lena...

Det är så fint och enkelt att fira nattvard ute i en skogskant eller på en äng.
Inne i kyrkan krävs det mer. Corporale, torkdukar, silverkalkar och oblataskar skall ställas på rätt plats.... Liturgin skall sjungas i höga tonarter. Vi upplyfter våra hjärtan till Gud och vi tackar och lovsjunger.

Hela Domkyrkan var full av folk, från hela stiftet, från Filippinerna.

Kören sjöng "Ave Verum Corpus" och tårarna ville komma.

Det var högtidlighet och glädje. Alla fick plats. Alla var tilltalade.

Nu tog jag sats att gå till vår plats med nattvardsgåvorna. Men så kände jag att något höll fast mig. Det var domprost Bo Sandahl som tog tag i mitt röklin så att jag gjorde en liturgisk sväng, en liten piruett nedanför den lilla trappan.

- Det är här vi ska stå, viskade han.

Men spontana lilla cirkeldans fick de närmsta att le, så även jag, men lite högtidliga uppfinningar får man göra när alla logistiska direktiv snurrar...

Vi hjälper varann.

Gud, vi tackar Dig med hela Din kyrka för Din sons uppståndelse från de döda, himmelsfärden och löftet om den helige Andes hjälp.

Tack för att Du i den hela nattvarden ger oss del av det liv som aldrig dör.
Din är makten och äran, i evighet, amen!

- Låt oss gå i frid!
- Och tjäna Herren med glädje!

Det är stort att få vara med i processionen. Korset först, och alla vi människor därefter.

Ut i solen!

Solen lyste med sommarvärme utanför Domkyrkan.
Det serverades soppa och vi bytte några ord med de filippinska körsångarna.

- In our country all religions live in Peace. This is an Amazing Church in Lund!

 Han som startat hela pilgrimsrörelsen i Sverige - Hans-Erik Lindström från Vadstena - fanns med i vimlet och kom fram och gav mig fin respons.

- Många har berättat att pilgrimsvandrandet har etablerats i Blekinge tack vare dig.
- !!!

Äntligen kommer kvittot på allt det arbete vi lagt ner under många år!! Äntligen. Tack för tacket!
Responsen är mycket viktig, även om det inte är det som är drivkraften.

Hans-Erik och Annika.

 "Staffans pannkaksvagn" var inhyrd med sitt specialtak, där nu representanter från alla församlingar fick kliva upp och berätta om sina erfarenheter från denna pilgrimsvandring.

Bönegrupperna som bett för det här, organisatörer som planerat, vandringsledare och stigfinnare som gjort kartor och frågat markägare om lov att gå genom deras marker, präster som likt Jesus gett sig ut bland folk...

Jonas Ahlner, som tidigare varit pilgrimspräst i Lund, stod nu på pannkakstaket och berättade hur starkt det blir när den moderna pilgrimen förstår att tolka det yttre landskapet in i sin själ:

- Det var först när jag vandrade bland klippiga berg som jag förstod att jag hade dessa klippor inom mig...
Naturen hjälper oss att bearbeta vårt liv.

Jonas Ahlner och Jens Åkerman.

Anna Alebo har därefter under många år drivit på att leder och kartor kommit till.
Därefter har Magnus Malmgren tagit över, och bland annat skrivit melodi till Heliga Birigttas bönesång, som nu även kan sjungas.

Det finns mycket att vara stolt och glad över!

Men situationen var smått surrealistisk - att se folk handla pannkakor samtidigt som annat folk stod på taket och höll tal...

Tack Anna Alebo!

Nu återstår bara att fortsätta vandra tillsammans - kort eller långt, bara vi går och håller detta sätt att leva, levande.

GUD, DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET
SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR!

DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
NÄR VÅR VÄG BLIR LÅNG OCH SVÅR.

BRÖD FRÅN HIMLEN, BRÖD FRÅN HIMLEN
UR DIN FADERSHAND VI FÅR... Sv Ps 298.


Fotriktiga hälsningar från eder medvandrare

Helene F Sturefelt.

Vandringsfolk.