FRISBEE-VM i ÄNGELHOLM

Frisbee-världsmästerskap i Ängelholm, 2025.

Det började med en liten pajform som någon kastade iväg. Det där var roligt, fler började kasta pajformer, på lek. Någon började organisera leken till en sport och pajformerna gjöts i plast och kallades frisbee.
Nu är det en världssport och jag har just deltagit i VM i Ängelholm.

Följ med till ett snurrande glatt sammanhang!

Frisbee-dags.

I vår familj började det för 47 år sedan då vår bror stod på min balkong och tittade ned på Stortorget i Ängelholm där några personer stod och lekte och kastade med denna runda plastskiva.

Med längtansfull blick tänkte han:

- Där vill jag vara med!

1978 var Sten med och bildade en av de första klubbarna i Sverige: 

- Flying Flamingo Frisbee Flingers!

Och nu har de arrangerat VM, i augusti 2025. Vilken utveckling!

Flying Flamingo Frisbee Flingers.

Under min tonårstid hängde jag ofta med min bror och hans kompisar och kastade frisbee på kvällarna. Jag var inte intresserad av att "kamma luggen" som tjejkompisarna gjorde... nej, hellre svinga i väg discen till ett riktigt TRC - Threw Run and Catch - kasta, spring och fånga!

Detta har nu utvecklat sig till flera tävlingsgrenar, där lekfullheten hela tiden är med.

Frisbeesporten med sin disc-skiva används nu i längdkast, precision och discathon; kasta, spring, kasta igen, spring vidare på banan och så vidare.

Jens Velasques gör ett snyggt fristilskast.

Double Disc Court, DDC, är en rolig tävling mellan två lag med två spelare där två discar kastas parallellt enligt bestämda regler.

Discgolf med sina korgar uppställda i parker har du säkert sett. Det är en rolig familjeaktivitet som också utvecklar ditt bollsinne och din precisionsförmåga.

Sist har vi den konstnärliga Fristils-grenen som är en ren njutning att titta på!

Trix och skratt, kast och tapp, snurr och rull - till bästa musiken. 

Bäste bror Sten!

Deltagarna kom från tretton länder:

- Sverige förstås, Bulgarien, Kanada, Kina, Colombia, Danmark, Finland, Tyskland, Japan, Nederländerna, Portugal, USA och Israel - sammanlagt 130 deltagare.

Systrarna Sturefelt med flera var volontärer och såg till att banorna blev utlagda och hopplockade, att tidtagning och protokoll fördes rätt och att publiken trivdes.

Yarden och Yehuda vann silver i fristil. Snyggt!

De här tävlingarna skulle kunna vara fulla av prestige och prestationsfokuseirng, men det var inte det.

Alla applåderade åt alla, alla hejdade på varandra och missade någon något så gick en sympatisk suck genom den lilla publiken.

Tyvärr har Syd-Nytt inte gjort något reportage, inte heller sportsändningarna. Eller?

Många föreningar vill gärna kalla sig familjära med bästa sammanhållningen. När jag hör det, blir jag lite skeptisk. Bryr ni er verkligen om alla, eller är det en klubb bara för inbördes beundran?

Men THE FRISBEE FAMILY har något genuint över sig, just för att det grundar sig i lekfullheten att kasta en liten pajform... Det går liksom inte att göra det för allvarligt!

Alla bjuds in, kom och var med! 

- Kasta du också! Du kan få låna min disc...

Supersonic's discväskor.

Vi blev bjudna med på banketten. De tre Nillorna ställde sig stolta bredvid sin stolta bror.

- What was your name? Gunilla, Pernilla... and... Vanilla?

Ja, varför inte!

Efter godaste buffén var det dags för medaljutdelning i de sju grenarna. I Sverige är det klubben i Norrköping som har det skickligaste gänget.

Efter varje medaljutdelning sjöngs guldmedaljörens nationalsång. Vi reste oss upp många gånger och Du Gamla Du Fria sjöngs både i juniorklassen och i seniorklassen.

Medaljregn!

Vackrast var att höra det kinesiska ungdomslaget sjunga sin sång. Likaså var det mycket starkt att se dem stå framför den amerikanska flaggan då USA nationalsång sjöngs...

... och jag tänkte:

Detta är ett fredsarbete av bästa sort!

De kinesiska ungdomarna.

Här finns inga politiska diskussioner om tullar och gränssättningar. Här finns absolut ingen makthunger eller girighet och skyddslöshet.

Och vad vill alla självgoda makthavare, presidenter och regimledare göra när de har krigat färdigt? Vill de inte koppla av en stund? Gå ut och leka lite? Kasta iväg en snurrande pajform... när de kastat paj färdigt på varandra?! 

- This is not only a subculture, not only a culture - Frisbee is LIFE! utropade bankettens talare.

Det var väl lite överdrivet tänkte jag, och såg mig omkring, och ändrade mig.

Nej, denna lekfullhet är kanske just precis exakt - LIVET.

WFDF - World Overall Flying Disc Champions. 

Det överraskande bästa är att det finns en koppling till hjälparbete i norra Uganda - African Woman Raising - där ett par åker dit för Röda Korsets räkning. Med sig har de frisbee-discar till barnen, som är traumatiserade av konflikter och krig.

Thomas Cool berättade hur stort det är att få se barnen börja leka och skratta igen när de får kasta frisbee...!!

Då blir denna sport en del av deras läkning, och på allvar en riktig del av Livet.

USA-gänget i Vallhalla Park.

Jesus talade om kärlek och gemenskap - att älska varandra. Jesus talade om Sanningen, att söka den och finna Honom. Och ha talade om glädje:

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG.

Joh 15.

Låt oss återföra livet till sin enkelhet igen.

Eller som flerfaldiga världsmästaren i precision sa:

- Jag vill egentligen inte vinna. Men det här är ju så roligt och jag råkar vara bra!

Just det! 

Medaljerna skramlade och leendena var äkta.

Jag lärde mig mycket.

Och visst vill jag vara med i den stora Frisbeefamiljen!

Glada hälsningar från Vanilla Sturella, 

- alias Helene F Sturefelt.

Vi tog sportbilen Miatan hem...