UKKEFELLOW'Z på BELLAS PLACE

Ukkefellow'z.

Va?! Gillar du både hårdrock och ukulelemusik?! Det går väl inte ihop?

Ack, vi enkelspåriga människor. Så svårt det blir att stoppa in varandra i fack när vi vill vara breda och nyanserande.

Man kan väl säga så här:
- Jag gillar MUSIK, helt enkelt. Själva fenomenet att göra toner och klanger med rytmer; det är något gudomligt över det skapandet.

Alla musikstilar uttrycker olika känslor.

Hårdrocken är kraftfull och möter det starka känslorna av uppdämd vrede och ångest. Och livskraft.
Klassisk musik svalkar överhettade sinnen.
Och amerikanska evergreens och jazz lockar fram leendet och glädjen.

Ikväll var det det sistnämnda som gäller.

50-talsstil.

Hoppa in i din Cadillac, eller gamla Volvo Amazon, så kör vi till Bellas Place Bromölla!

KÖR LÅNGSAMT, HERR CHAUFFÖR, JAG BER
TY DETTA ÄR MINNENAS KVARTER.

DÄR BORTA MARYS HUS JAG SER
KÖR LÅNGSAMT, HERR CHAUFFÖR, JAG BER.

Kör långsamt, fru chaufför!

De som byggde detta fantastiska 50-talsställe hade en gång en fin gammal Isabella... där av namnet Bellas Place.
Det är som att kliva in i en tidsmaskin - fantastiska saker som påminner om en svunnen tid.

Den gamla drivmedelspumpen ger perspektiv till de gröna fossilfria drivmedelsstationerna, som sakta men säkert tar plats.

Jag hoppas få uppleva den tid när alla bilar drivs med solenergi - något annat är inte tänkbart, egentligen.
Då skulle oljan bli ointressant och Mellanöstern får fokusera på annat.

Starka grejer.

UKKEFELLOW'Z tog plats på scen via en liten stege... ty de befintliga trappstegen var alldeles för branta, och utan hållräcke.
Mitt notställ stod precis intill kanten. Jag är glad att jag inte ramlade ned, jag som sitter med maraccas i knät och stränginstrument mellan knäna.

Vi är inga ungdomar längre... men inte heller några ålderdomar... Nu blev det fel, så kan man inte säga.
Nej just det. "Ungdom" är ett tidsbegrepp, inte en gruppbeteckning. Annars måste vi vara konsekventa, tänker jag.

Bilburen ungdom. Bilburen ålderdom. Bilburen barndom...

Nära kanten.

KÖR LÅNGSAMT, NEDFÖR GATAN HÄR
TY ALLT JAG SER PÅ MINNEN BÄR.

MARY HON VAR MIG MYCKET KÄR
KÖR LÅNGSAMT, NEDFÖR GATAN HÄR.

Det är väldigt roligt att spela tillsammans. Men det gäller att individualisterna underordnar sig kapellmästaren... han i hög hatt!
Kalle har en mycket fin röst. Det är med välbehag vi hör honom sjunga solo:

Han i hatten!

ALLTING VAR SÅ GRÅTT, HIMLEN VAR SÅ MULEN
HELA LIVET VAR SÅ MÖRKT OCH TRIST.
DAGEN VAR SÅ LÅNG, KVÄLLEN VAR SÅ KULEN
MEN MIN LYCKA FANN JAG DOCK TILL SIST...

Ja, tack och lov och äntligen! Himlen mulnade på och en regnskur föll över Listerlandet i eftermiddags! Det var de första dropparna på 6,5 vecka! Gräsmattorna är gula och luften dammig av pollen.
Nu äntligen blev allt rent och skönt.

Och vi "handplockade damer" svarade på Kalles solo:

MED OSS I DINA ARMAR, EN SOLSTRÅLE SMÅNING OM BRÖT FRAM
OCH MOLNEN DE FÖRSVANN,
ALLT BLEV SÅ UNDERBART LJUST OCH LÄTT, VI HADE JU VARANN...

Ja, tack, sa vi.

Och Kalle fortsatte:

JAG TOG ER I MIN FAMN, OCH JAG VISKADE SÅ ÖMT:
- JAG ÄLSKAR ER JU ALLA, VILL NI BLI MIN FRU?
- JA, TACK! SA VI.

MED OOOSS I DINA ARRMARRR...

Vi har skrivit om texten som du märker - inte "dig" utan "oss" - det blir mycket roligare.
Och texten är ju rykande aktuell med tanke på äktenskapslagstiftningen, hur ung man får vara och om det gills att man kommer hit med fyra fruar... Fast vi bara skojar, ju.

Naturligtvis bjöd vi på ett Sven-Ingvars-poturri också.

GITARREN HAR JAG HAFT SEN LITEN GRABB JAG VAR...

Nej, någon gitarr har vi inte i orkestern, men väl trummor, ukulele-bas samt en guitarlele - alltså en liten gitarr, stämd i A-dur. Roligt!
Men jag måste tänka om alla ackordgrepp för att komma i samma harmoni som mina vänner...

E-greppet klingar i A eftersom strängarna är så korta.

Uke-bas.

På lördag är det stor ukulele-stämma i Skåne. Vi får se vad det kan innebära av musikaliska äventyr.
Kanske tar jag munspelet med...

Vi tackade publiken som fick räkna samman sina svar i vårt musik-quiz. Fina priser, passande till bilburen ålderdo… nej, bilburna pensionister utdelades och alla var nöjda och glada.

Men man blir hungrig av att spela. Ialla fall jag, som varit trött och seg hela dagen i väntan på regnet och åskan.

Därför fick denna spelglada kväll avslutas med en riktig amerikansk nationalrätt...

Full oktan i alla cylindrar.

Med magen full av hamburgare, bacon, ost, coleslaw och dipsås sitter jag nu här och njuter av en annan konsert.
Utanför mitt fönster sjunger nämligen en koltrast i acaziaträdet, ihopp om att locka till sig kärleken. Det är mycket vackert.

Från min sidan är det besvarat!

Klingande hälsningar till er alla,

Helene Isabella Fellowzfelt,

- music-lover in all rytmics!

I väntan.

INBJUDAN, NEJ TACK - HSP

Festligt.

Nu pågår festligheter överallt!
Det är studentskivor, skolavslutningar, konfirmationer, bröllop och kalas.

Inbjudningar har skickats ut och det skall svaras inom rätt tid. O.S.A.

Om Svar Anhålles.

Du vet ju vilket jobb det är att anordna fest... Planera, duka, laga mat, tänka igenom gästlistan.
Man ser fram emot dagen. Förväntan ligger i luften. Längtar efter glädje och tacksamhet.

Och så kommer ett nejtack. Ett avböjande.

- Jag kan tyvärr inte komma.



Ajdå. Det var inte roligt. Men men. Det får man ju förstå att alla inte kan. Eller ve och fasa - inte vill... ?
Det värsta är att mötas av bortförklaringar, mer eller mindre krystade.

- Nej du förstår jag har just köpt hus och behöver titta på det just idag.
- Nej, jag har köpt en ny bil som vi ska provköra.
- Nej, jag har själv just gift mig och är upptagen med det.

Tvivel kommer. Är jag inte viktig? Nej, annat och andra kan absolut vara viktigare. Men ändå... Väljer de bort mig bara för att det är jag som bjuder in.

Det går iskalla känslor genom magen.

Bortvald.

Nej tack.

Denna oro och ängslan kan övergå till ren ångest ock krossat självförtroende.
Men man kan också ta nya tag och bjuda in nästa år.
Om man orkar.

Gud delar denna smärta med oss.

Vår Gud vet också hur det känns att bli bortvald.

Jesus berättade en gång en liknelse. Han var själv bjuden till en måltid där han menade att man hellre skulle bjuda in "fattiga, krymplingar, lytta och blinda" än sina vänner.

SALIG ÄR DU DÅ, EFTERSOM DE INTE KAN GE DIG NÅGON BELÖNING; BELÖNINGEN FÅR DU VID DE RÄTTFÄRDIGAS UPPSTÅNDELSE. Lukas 14:12-24.

En av gästerna, som förstod vidden av utanförskapet, utbrast:

- SALIG DEN SOM FÅR VARA MED OM MÅLTIDEN I GUDS RIKE!

Nej tack.

Så berättar Jesus om gemenskapen med Gud, vilken är att likna vid det bästa gästabud.
Och när självaste Kungen av Guds rike bjuder in - då tackar man sannerligen inte nej!

Därför blir det så pinsamt med alla dessa bortförklaringar från dem som tackar nej till Guds rike:

- JAG HAR KÖPT EN NY ÅKER OCH ÄR TVUNGEN ATT SE PÅ DEN. FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

- JAG HAR KÖPT FEM PAR OXAR OCH MÅSTE UT OCH SE VAD DE GÅR FÖR. FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

EN TREDJE SA:
- JAG HAR JUST GIFT MIG, SÅ JAG KAN INTE KOMMA.

Från ett vardagligt perspektiv är det förstås naturliga argument. Sysslorna måste skötas.
Men nu var det inte vilken fest som helst, och inte vilken värd som helst - det var ju Gud Faders inbjudan till Guds rike!

Himmelsk inbjudan.

Om vi tänker oss andliga motiv till att tacka nej så kan det låta så här:

- Nej, jag är inte religiös.
- Nej, mina morföräldrar var så moralistiska och hårda att jag har fått avsmak av allt vad kyrka heter!

- Nej, min pappa var kall och hård och satt i kyrkorådet så min gudsbild är inte som din. Nej tack.
- Nej, livet har gjort mig så illa så jag tror inte på någon allsmäktig gud, behåll honom för dig själv!


Här har vi människor orsakat varandra stora hinder för att komma Gud nära.
Ingen av oss kommer undan livets hårdhet och destruktiva människor.

Men jag tror att innerst inne har alla en längtan att komma Gud nära.
I djupet av själen finns en längtan att bli kallad, att Gud ska höra av sig...

… till just mig. Och dig.

Gömställe.

Det är inte så konstigt att det just är de "halta och lytta" som hör Guds röst bäst. Detta utanförskap gör människan mer lyhörd för den verkliga gemenskapen.

Och nu vill jag lyfta fram ett annat utanförskap som gör att man kan tvingas tacka nej till festmåltiden - mot sin vilja.

Det handlar om några av oss som en "högkänslig emotionell personlighet" - det som kallas HSP = high sensitiv personality.

Och det handlar om alla tusentals människor som gått i väggen och hamnat i utbrändhet och utmattning.
Då är det inte så lätt att tacka jag till allt det roliga man skulle vilja deltaga i.

Gått igenom väggen.

Jag tar hjälp från en artikel på Facebook, som beskriver detta ömsint och allvarligt:

"Det är svårt att acceptera sin situation som 'utmattad'. Därför kan det vara extra svårt att inse att orken och kraften inte finns.

Hjärnan fungerar inte längre som den brukar. Därför är det svårt att behålla fokus och man glömmer lätt bort saker som förut var självklara.

Det syns inte utanpå att min hjärna är så trött.
När vi träffas kan det verka som om jag är frisk eller på bättringsvägen.

Men du kan ju inte veta hur mycket jag måste anstränga mig för att relatera till andra när vi ses.
Ibland kan det krävas dagar av återhämtning efter att vi har träffats.

En enkel uppgift blir som att bestiga berg.

Det skapar stress att göra sig iordning, ta sig iväg, att träffa någon och sedan åka hem igen.

Att gå och handla kan ta en hel dag att få gjort.

Förändringar skapar stress och oro.

När enkla uppgifter och sociala möten kräver mycket energi blir det väldigt stressande när något plötsligt förändras.

Relationer blir krävande.

Att höra av mig och delta blir kravfyllt - och att inte klara av att vara med ger skuldkänslor.

Att ringa känns ofta jobbigt och att skicka ett sms kan ta flera dagar.

Sluta inte höra av dig! Det betyder jättemycket att du tänker på mig."

Orkar inte.

Artikeln fortsätter:

"Ingenting känns roligt.
Jag har inte längre lust att göra saker jag gillar. Ofta känner jag inte igen mig själv.
Det som förut var roligt blir till ett krav, och kan ge en känsla av tomhet.

Utmattning går inte att vila bort.
Jag kommer inte att bli "som förr" genom att sova lite extra eller ta en veckas semester.

Jag kommer att vara lika trött när jag vaknar, trots att jag har sovit många timmar.

Sov till tjugo över tolv...

Att vara utmattad kan ge skam- och skuldkänslor.

Ibland skäms jag över att jag har blivit drabbad. Jag känner mig dum som lät det gå så långt.

Jag behöver din hjälp att känna att det är okej att vara sjuk av utmattning.

Jag vill tillbaka, men det måste få ta tid.
Jag kommer aldrig tillbaka till mitt 'gamla jag' - det som stressade sönder mig.


Så, när vi är tillsammans; se till att det alltid finns tid för mig att vila.
Jag kan behöva lägga mig tidigare och sova längre, och ha egentid för återhämtning.

Förvänta dig inte att jag är exakt som förut.
Men jag är lika mycket din vän som innan jag blev utmattad. Jag lovar."

Slut citat. Artikeln är hämtad ur Veckorevyn.

Trängd.

Så, vad händer med mig/ oss när vi får en inbjudan till fest? Vi vill ju verkligen komma och ser ju så pigga ut!
Och ändå säger vi kanske nej...

För att vår hjärna inte längre har kapacitet att vistas bland mycket folk samtidigt.
För att vi inte orkar lyssna på vad folk vill berätta - hur intressant det än är!
För att ljudnivån alltid är för hög...

Och vi letar efter ett vilorum... eller en sval källare... eller en koja högt uppe i ett träd...

Reträtt.

Vad skulle Jesus säga till oss som är HSP?

Han skulle säkert berätta att vår käre himmelske Fader vet att många av hans barn inte klarar stora kalas...
Jag är säker på att Gud Fader har små enskilda, ljudisolerade rum för oss högkänsliga.

I himmelen finns inget buller. Inga högljudda typer. Ingen skränig partymusik.
Men jag är övertygad om att Guds gästabud innehåller den totala kärleken där ingen smärta mer finns, och där alla sår till kropp och själ är läkta.

Ja, tack!

Jag har många gånger läst liknelsen i Lukas evangelium och varje gång viskar mitt hjärta:
- Ja, tack, Herre, jag vill komma. Men jag har inga bra kläder... De är så svarta... Och din klädkod är ju vit...

Då hör jag Jesus viska, för hundrade gången:

- Ikläd dig min rättfärdighet. Jag har ju gjort allt för dig! För varje liten människa!
Din invärtes prydnad är försoningen som du fick del av i det heliga dopet. Den gäller än idag.

- VÄLKOMNA. ALLT ÄR FÄRDIGT. Jesus i Lukas evangelium.

Välkommen till Guds rike.

Tack. Tack. TACK!!

Helene Sture Kalasfelt,

- ivrig bibelläsare, känslig hårdrockare, ballongälskare och HSP-människa,
- som fotograferade i Kristianstad och som bjöd på Sturellas tårt-kavalkad.

GUD BLIR EN AV OSS - även på Rocken

Tältmöte?

Inte för långt bort. Inte för nära.

Det handlar om rätt perspektiv. Och om närvaro.

Om att Gud kommer oss mänskligt nära. Även på en hårdrocksfestival.

Men hur skall "Gud vara klädd" i så fall?
Förklädd Gud, förstås...

Vi tar ett exempel.
Om du tittar för närgånget på dig själv i spegeln, då får du ingen uppfattning om helheten och vem du är.
Om du ser en publikbild från t ex Sweden Rock, där du är med, så kan du ändå inte få syn på dig själv. Likväl vet du att du är med någonstans i vimlet.

Är du där någonstans?

Kan det vara likadant med Gud?

Inom alla religioner är detta den stora frågan:
- Hur skall vi nå Gud?

Hur får vi kontakt? Är Gud god? Eller behöver guden blidkas med offer och goda gärningar?

OM det finns en Gud, vilket det gör, så hör naturligtvis Gud människors rop och längtan.
Gud låter sig anas i naturen och genom snälla människors hjälpsamhet.

Men det räcker inte.

Genom alla tider har Gud låtit människor ana att Han vill komma nära.
Känsliga och lyhörda profeter har talat Guds Ord till folk genom sekler. Så småningom kom löftet om en Messias.

Är det bra, eller inte?

Gud är i bönen.

I bakgrunden spelar jag LP'n med dalarockarna PAIN från deras skiva "Salvation of Pain."
Samtidigt har jag psalmboken uppslagen med sin fina poesi och sjungna böner:

HÖGT I STJÄRNEHIMLEN KAN VI DIG EJ FINNA
MEN I MÄNSKOVIMLET ÄR DU BLAND OSS, GUD. Sv Ps 25.

INTE BORTOM HAVET, DÄR ÄR INTE SVARET
MEN I ORDET TALAT, HÄR TILL OSS IDAG.

Inte i himlen ovanför Ryssberget.

För att inte skrämma slag på oss, blir Gud som en av oss.
Du har hört berättelsen så många gånger; hur Gud låter sig födas som ett fattigt barn i djurens stall...

Längre ned kan man inte komma.

Men Gud kommer så mänskligt nära att han blir svår att urskilja... Det måste väl vara något särskilt med honom om han nu verkligen kommer från Gud, är Gud?

BARNET, BLOMMAN, VINDEN, HAND SOM SMEKER KINDEN
LIKA NÄRA FINNS DU, FAST VI DIG EJ SER.

Ja, det finns något mycket särskilt... Här kommer ett exempel från missionen i Sydamerika.

En moders kärlek.

Det finns en mycket intressant skildring av mission hos de grymma motilon-indianerna. Ingen hade fått komma dem nära, utom denne man som klokt deltog i deras seder och bruk innan han började tala.
Då förstod han att i deras kultur fanns en berättelse som hur "gud skulle komma genom banan-plantan"...

Märkligt.

Men en dag, när missionären satt och läste sin Bibel, kom indianhövdingen fram till honom och ropade:
- Här är banan-plantan! Guden är här!!

Om du har sett en bananplanta så vet du att de outvecklade bladen ligger tätt tillsammans, precis som i en bok...!
Detta blev öppningen för missionären att börja berätta om Jesus, hans offer på korset som löser alla synder, om döden som dödas inifrån och om uppståndelsen, förlåtelsen, domen, återkomsten...
Allt i kärlek.

Boken heter just "Driven av kärlek".

Ett grymt folk nåddes av räddningen undan våldsamma seder och utbredd rädsla och hat.
Jesus blev den store befriaren, på deras villkor, på deras nivå.

Förklädd Gud. Men vid rätt tidpunkt av-klädd, uppenbarad och tydlig. Vilken glädje!

Rätt klädd!

Så, hur ska vi göra som är kristna i Sverige idag? Om vi vill nå ut till golfare, fågelskådare, cyklister och hårdrockare, hur ska vi göra?

Inte bara sitta och be på vår kammare... utan naturligtvis bli en del av dessa klubbar och föreningar.
Bli en av dem. Ha samma klädkoder. Tala samma språk. Invänta rätt läge.

Eller som biskop Åke Bonnier sade i helgen till dem han vigde till tjänst i Skara Domkyrka:
- Gå ut! Ut! I världen.

Just det. Ut i världen.
Men då får vi inte vara så rädda för "världen" att vi inte vågar vara där... Är tron inte större än så?
Vi har fått Frimodighetens Ande!

Gå ut! Eller in, i världen.

Vi kan inte komma till golfklubben i knytblus. Vi är fel bland naturvännerna om vi kommer i veckad kjol. Och det funkar inte att ha kavaj eller hårknut bland hårdrockarna...

Gud blir såsom en av oss. Vi får också bli såsom en av dem vi vill möta.
Här har kyrkan ett problem…


Det är stor skillnad på att ha vuxit upp inom t ex "frikyrkorörelsen" och levt med dess glädje - och begränsningar - och att ha blivit kristen i vuxen ålder, då man har hela sin livshistoria utanför den kristna gemenskapen.

Som t ex den f d halvkriminelle rapparen Sebastian STAKKSET, som på ett underbart sätt berättar vad Jesus har gjort för honom i hans liv.
Ingen trodde någonsin att det skulle bli ordning på honom. Men det inga myndigheter lyckats med, gjorde Jesus - med en inre förvandling som bara frälsningen kan åstadkomma.

Ser du vad det står?

Innan jag flyttade till Sweden Rock, nej Sölvesborg menar jag, packade jag min väska med alla mina svarta rockkläder, nitbälten, solglasögon för skydd mot solen och kängor för att skydda fötterna mot regn eller smuts.
Just den dagen hade vi bjudit hem några syföreningsdamer från Småland...

De tittade på alla mina tuffa, farliga saker... och utbrast:

- Så skulle jag också vilja våga vara klädd, en gång i livet!
- Jag med! Få slippa den här klänningen...

Mycket förvånad tittade jag på dem. De hade fattat precis vad jag höll på med!

- Gud välsigne dig!
- Ja-a, beskydd och välsignelse i din gärning för Guds rike bland de där rockarna!

Jag var alldeles stum. Och lycklig. Det blev underbara dagar. I svarta kläder. Och regn.

SRF 2012.

Därför blev jag dubbelt ledsen när jag i förra veckan mötte den motsatta attityden.

- Jag trodde det var en häxa som kom... och så var det... DU!

Förskräckelsen och fördömelsen låg i luften. Hon hade aldrig sett något så hemskt komma vandrande på gatorna här i staden.
Och så var det Jag... en kristen kvinna... tillika en kyrkans tjänarinna...

Den svarta långvästen som skyddar mot värmen och den bredbrättade hatten som skyddar mot solen associerade hon till häxor. Det säger mer om avsändaren än om bäraren.

Man kommer inte till Sweden Rock i knytblus och kjol. I alla fall inte om man vill komma folket nära. Eller rent av är en av dem... fyra dagar om året. I kärlek.

Ingen nit. Fullträff!

Det finns så många olika sorters motstånd.

De som är fyllda av hat. Likgiltigheten. De som missförstår. De rädda. Och moralisterna.

I vetskap om att Jesus har besegrat synden så kan jag gå rakt in i "syndens näste", utrustad med Frälsningens Hjälm, Trons Sköld och Beredvillighetens Skor.

Må Gud frälsa var och en från det som hindrar att leva livet äkta och utan rädsla eller skuld.

DU UR NÖD OCH PLÅGA SER PÅ OSS OCH FRÅGAR
SÄG MIG VILL DU VARA MED MIG OCKSÅ DÄR?

JA, JAG VILL, DÄR DU ÄR FINNS DET LJUS OCH MENING
DÄR ÄR VARJE MÄNSKA ÄLSKAD OCH FÖRSTÅDD.

Anders Frostenssons psalm nr 25 fick tolka in en av mina upplevelser som hängiven städ-rockar på Sweden Rock Festival.

Mitt ibland oss.

Gud kommer till var och en förklädd. För att inte tränga sig på eller skrämmas. Och Herren talar ditt språk, i din tonart, på dina villkor, för att du sakta ska våga närma dig Gud.

Rätt perspektiv. Inte för långt bort. Inte för nära, som näsan i din spegelbild.

Det är min bön idag.


Varma hälsningar från den "missförstådda häxan", missionären ute i fält;

Helene Frimodig Sturerock,

- som delade dimmiga foton från SRF från 2012, då festivalen nästan regnade bort... Minns du?

Tänk om vi kunde få lite..

SMUTSIGA KLÄDER och GUDS KALLELSE

Har kallelsen gått ut?

Mobilmasterna är så överbelastade här i Sölvesborgs kommun att det inte går att vara uppkopplad.
Trots stora förstärkningar går inte internet igenom, och mobilerna söker förgäves efter kontakt.

Över 35.000 rockare skall hem nu efter fyra dagars festival på Sweden Rock.

Det är söndag, Herrens Dag.

Undrar om Gud har täckning...

Hörs det?

Igår natt undrade jag stilla om jag någonsin skulle bli ren om fötterna igen. Barfota i sandalerna har jag gått runt i gräsdammet dessa dagar, varm och svettig, med städräfsan i hand.

Bostadsbolaget gjorde en standardhöjning i våra lägenheter i höstas, vilket betyder att alla badkar togs bort.
Det är en standardsänkning!

Och man kan inte duscha bort intrampad smuts!!

De tog mitt badkar...

Nåväl, så ren som möjligt, med ljusa, vita kläder, gick jag till kyrkan.
Hjärtat var fullt av tacksamhet över Guds trofasta närvaro på SRF. Jag har upplevt fina och meningsfulla möten, men bitvis också svåra.

Innan jag gick, bad jag min morgonbön vid frukostbordet:

- Herre, tack för att Du är alla människors Gud, när vi uppriktigt och av rent hjärta åkallar Dig.
Din stora och allmänneliga kyrka lovar Dig runt hela vår jord.
Gör henne till din levande helgedom, och låt henne likt en moder vårda sig om oss, från dopet till döden...
Herre, tala just till mig i din gudstjänst.

Amen.

På väg till kyrkan.

Så svalt och skönt det var i kyrkan! Jag tog några djupa andetag och sökte stillheten och andakten.

Men jag hoppade högt där jag satt i kyrkbänken när den gammaltestamentliga texten lästes, ur profeten Sakarjas bok.
Det handlade om den gamle översteprästen Josua som hade Anklagaren vid sin sida. Men hur var han klädd??

HERREN LÄT MIG SE JOSUA, ÖVERSTEPRÄSTEN, DÄR HAN  STOD INFÖR HERRENS ÄNGEL.
PÅ HANS HÖGRA SIDA STOD ANKLAGAREN, BEREDD ATT ANKLAGA HONOM.

HERRENS ÄNGEL SADE TILL ANKLAGAREN:

- HERREN SKALL TILLRÄTTAVISA DIG, ANKLAGARE, JA, HAN SOM HAR UTVALT JERUSALEM SKALL TILLRÄTTAVISA DIG.

ÄR INTE DENNE MAN EN BRAND RYCKT UR ELDEN?
JOSUA BAR SMUTSIGA KLÄDER DÄR HAN STOD FRAMFÖR ÄNGELN, OCH ÄNGELN BEFALLDE SINA TJÄNARE:

- TAG AV HONOM DE SMUTSIGA KLÄDERNA!

OCH HAN SADE TILL JOSUA:

- JAG BEFRIAR DIG FRÅN DIN SKULD, OCH DU SKALL KLÄS I HÖGTIDSDRÄKT... Sakarja kap 3:1-7.

Från smuts till vitt...

Psalmboken låg i knät och jag kände hur Guds Ande rörde vid mig.
Hur kan en bibeltext bli så personlig?!

I fyra dagar har jag varit så dammig och skitig... och jag har mött en riktigt obehaglig anklagare (se föregående inlägg) som prövade min tro och mina argument.

Det är inte min sak att tillrättavisa någon. Det tillhör Herren.
Men det är inte heller så att jag som kristen undgår prövningar i svåra situationer.

Gud låter Anklagaren finnas där, sida vid sida med den Helige Ande.
Det är prövningen; att stå ut, i förvissningen att Gud är med.

Nej, jag dricker inte din skål.

Smutsen är inte bara fysisk "skit på brallorna". Framför allt handlar det som det som kommer inifrån människans tankar och hjärta.
Om det är mörker i själen, spelar det ingen roll hur vita kläder vi än har - synden fläckar ned oss och drar ned oss.

Vår tröst är också att Gud har kontroll på Anklagaren.

Han, den lille fule djävulen som sitter där på axeln och plågar oss med svarta ord, hur värdelösa vi är, och odugliga och meningslösa och och…

Just han är den som ska bli tillrättavisad!!

Inte den lilla människan som har sitt sinne vänt till Gud.

 

Värd. Värdefull!

 

Det var med glädje jag reste mig upp och stämde in i kyrkans lovsång:

LOV, ÄRA OCH PRIS, DIG VÅR FADER OCH VÄN, SOM ALLTID OSS ÄLSKAT OCH ÄLSKAR OSS ÄN...

… DIG GUDS HELIGA LAMM, SOM BAR VÅRA SYNDER PÅ KORSTRÄDETS STAM.

HALLELUJA, DIN ÄR ÄRAN! Sv Ps 10.

Lov, ära och pris.

Hur vi än strävar, så är det Gud själv som gjort allt för oss.

I försoningen och förlåtelsen får vi ta emot Guds egen rättfärdighet.
Det var som om Bibeltexten hade fått tillgång till hela min garderob denna söndag:

LÅT OSS VARA GLADA OCH JUBLA OCH GE HONOM VÅR HYLLNING.

TY TIDEN HAR KOMMIT FÖR LAMMETS BRÖLLOP, OCH HANS BRUD HAR GJORT SIG REDO.
HON HAR FÅTT KLÄ SIG I SKINANDE VITT LINNETYG.

TY LINNETYGET ÄR DE HELIGAS RÄTTFÄRDIGA GÄRNINGAR. Uppenbarelseboken kap 19:5-9.

Ikläd er Guds rättfärdighet.

Jag tänkte på den dödskult som hårdrocken gärna hyllar. Döden romantiseras som mer realistisk än livet självt, ibland.

Ja, döskallarna pryds med pärlor och glitter, till och med en och annan diamant kan skymta fram...
Det finns inget glamoröst med döden.

Men den måste få vara närvarande i livet, inte trängas undan. Men jag pyntar hellre livet än döden.

Vad säger profeten Sakarja i texten? Vad är det Gud vill? Vad kallar han oss till?

Diamant i ögonhålan.

Profeten Sakarja skriver:

DÖM RÄTTA DOMAR, OCH BEVISA VARANDRA KÄRLEK OCH BARMHÄRTIGHET.

FÖRTRYCK INTE ÄNKAN OCH DEN FADERLÖSE, FRÄMLINGEN ELLER DEN FATTIGE,
OCH TÄNK INTE I ERA HJÄRTAN UT ONT MOT VARANDRA.

Tillrättavisad.

Vill vi göra detta då? Ville Guds folk det? Eller det hårda rockfolket?

MEN DE VILLE INTE GE AKT PÅ DETTA, UTAN SPJÄRNADE EMOT I MOTSTRÄVIGHET OCH TILLSLÖT SINA ÖRON, FÖR ATT SLIPPA HÖRA.

JA, DE GJORDE SINA HJÄRTAN HÅRDA SOM DIAMANT, FÖR ATT SLIPPA HÖRA DEN LAG OCH DE ORD SOM HERREN SEBAOT GENOM SIN ANDE HADE SÄNT, GENOM FORNA TIDERS PROFETER. Sakarja kap 7:8-10.

Gör dig inte så hård.

Gud behöver inga mobilmaster för att sända ut sitt budskap till oss.
Guds internet är alltid öppet, utan lösenord, med täckning över hela världen.

Men det som behövs är en mottagare, och det är det längtande hjärtat.

Herren vill klä av oss syndens smutsiga kläder, tvätta oss vita "i Lammets blod" och föra oss hem till fadershuset.

Jag är så tacksam.

… att jag kom ut ur garderoben, med garderoben, och orkade gå till kyrkan idag.
För att ge Gud all ära och pris.

Korsets kraft.

Gud är tydligen överallt.
I klädskåpet, plånboken, sovrummet och i almanackan.

Men ett och samma syfte - att vi ska visa varandra kärlek och barmhärtighet, det som vi precis har tagit emot från Herren själv.

Låt oss be.

- Jesus Kristus, Du som inbjuder oss att följa Dig, gör oss öppna och beredda så att vi känner igen din kallelse, och med förtröstan tar emot det liv s om Du ger oss i ditt rike, nu och i evighet.
Amen!

Röd, som Lammets blod.

Osmutsiga, röda och vita hälsningar från ren-rockaren

Helene Sture Klädfelt,

- som nästan fastnade i den röda vres-ros-busken!
Har du sett hur ljuvligt vacker den är?

Kanske för att den växer så nära vår soptunna här på Skräphanegatan...

Redan fröställning!?