ALLT FÖR PEPPARKAKS-SVERIGE

Orions Bälte över Nybygget.

"Sverige, Sverige fosterland...."
Flaggan är hissad och släktingarna är funna.

Så avslutades TV-tävlingen för amerika-resenärerna, där Anna Britta vann.
"Allt för Sverige" är ett märkligt tävlingsprogram där ett antal sverigeättade personer får chans att hitta sina rötter.

Dryga tävlingar och sega intervjuer ledde till slut fram till en reunion för endast en - och upplösningen  med släkten gavs bara fem minuter för tittarna...

Man kan inte tävla i det som är så känsligt - att förstå vem man är utifrån de biologiska rötterna.

Bron över till det andra landet.

En av dem, Travis, fick veta att hans farfars farfars far (?) hade varit pastor i en församling någonstans i Sverige. Själv var han också kristen och TV visade faktiskt när de bad bordsbön tillsammans sista kvällen.
Tack TV för att ni inte klippte bort det!

Just den fina bönegemenskapen innan måltiden gav mig en "smak av Kristus", en värme som gick rakt in i hjärtat.
Detta är att vara kristen för mig - att välsigna varandra, välsigna Gud i tacksamhet för mat på bordet och tak över huvudet.

Allt missbruk beivras.

Alla livsåskådningar är inte lika bärkraftiga.

Sverige, Sverige fosterland - ett land bebott av bruna pepparkaksgubbar, rädda för sin egen existens eftersom "de andra" inte är så bruna och saknar mandel...

Per Andersjö (C) är en sådan "gubbe". Han utgår från att alla är snälla - vilket man blir när man äter pepparkakor - och säger:
- Öppna gränserna för alla. Alla som vill ska kunna få skapa sig en framtid här.

Centerpartiets idéprogramgrupp föreslår fri invandring, och jag önskar så att jag kunde hålla med.
Men världen består även av andra kakor...  Detta är inte paradiset.

Farliga kakor.

Jag vill inte att Sverige ska bli en fri bas för terroristgrupper.
Jag vill inte att Sverige ska förlora sin kristna mänskosyn där Gud älskar hela världen, även den förlorade sonen... vilket kyrkklockornas klang förmedlar.

Endast i Himmelen är det "fri invandring" ty där har alla passerat Sankte Per och genom det nyckelhål som stavas syndabekännelse, omvändelse, förlåtelse... och fest med bakelse...!

Nellys Café på Pantarholmen.

Migrationsverkets svårigheter att få tiden att räcka till, och kunskapen med för den delen, kanske skulle kunna använda sig av TV-modellen?
Lite tävlingar istället... ?
Det kunde vara minst lika "rättvist" som deras egendomliga beslut av utvisningar, som ingen förstår.

Vad hette landet som "välkomnar" återvändande landsmän med tortyr? Uzbekistan? Alternativet är att frysa ihjäl...
Gud, hjälp oss att hjälpa!

Jag gläds åt alla som i dessa dagar packar julklappar till andra, bjuder grannar på kaffe, avstår från sin egen tid och kör hjälpsändningar till Litauen istället.

Käre himmelske Far,
- tack för Walla Carlsson i Metodistkyrkan som just nu står på ett stampat jordgolv någonstans i Litauen,
- tack för Christer Peters som bryr sig om sina grannar, och Åsa och tant Elsa som går runt med små paket,
- tack för Röda Korset, Flygmissionen och Bibelsällskapet som kommer med Hopp.

Glittrande hopp.

Själv sitter jag här - en otrogen avhoppare från kommersen och vill inte handla, inte baka, inte köpa, inte konsumera, inte koka skinka, inte vara snäll... bara trött.

Och Disney har klippt bort de roliga dockorna, ty det är jättefarligt med den glada negerdockan som säger mamma, och jag känner att även jag får väl känna av saxen snart...

Vi Måste vara Korrekta, det är en Plikt! Och vi Får Inte skratta och ha lite självdistans ty då kommer inte Tomten...

Jag längtar mer efter Sankte Per, han har större perspektiv, så där lite från ovan...

Perspektiv från ovan.

AnnaCarin Leufstedt, skribent på Sydöstran skrev den 17 dec 2012:

- Att slänga ut eller retuschera och klippa bort enstaka sekunder eller hela föremål: böcker, dockor, kakor eller till och med människor är en överkänslighet över alla gränser.

Hon fortsätter:
- Eller är det Pippis eller Tintin-böckernas fel att det fortfarande finns mobbing, barnpornografi, kvinnomisshandel och andra ojämlika livssituationer?

- Idén om att göra det mörka förbjudet - oavsett om det finns på dockor eller fantasimänskor eller pepparkaksgubbar i Luciatågen - är bara ännu ett magplask i det lågvatten som det politiskt korrekta alltför ofta simmar i.

På drift i lågvattnet...

Imorgon - den 21 dec - går denna tidsålder under, enligt Maya-kalendern.
Så skönt! Den var ändå inte bra...

Då kan jag lugnt dra filten över mig och uppstå på Natanael-dagen!

Och då, när vi har skjutits in i den nya tidsåldern med ljus, samstämmighet och harmoni, ja då, då - ska jag baka en julkaka och börja julpynta!

Helene Sturefelt,
- som längtar efter att få träffa Anderssons svenskättlingar i Amerika, och be dem hushålla lite bättre med jordens resurser...

- och som fotograferade Långö och Pantarholmen i Karlskrona.

LITA ALDRIG PÅ MÄKTIGA MÄN,
MÄNNISKOR SOM INGEN HJÄLP KAN GE.
DE GER UPP ANDAN OCH BLIR JORD IGEN,
DÅ GÅR DERAS PLANER OM INTET.

LYCKLIG DEN SOM HAR SITT STÖD I JAKOBS GUD,
OCH SÄTTER SITT HOPP TILL HERREN.
                                                               Psaltaren 146:3

Ny tidsålder!

FACEBOOK - HJÄLP!

Facebook - nej, hjälp!

Så hamnade jag där till slut - på Facebook.
Nu är min existens säkrad...

Nej det är med Största Möjliga Motstånd jag accepterade villkoren.

Jag säger som Sylvia Vrethammar.
- Jag vill inte synas överallt!

Jag vill faktiskt inte synas alls. Men gärna bli läst.
Övar mig i begränsningens gyllene konst, och så gick det så här... Hjälp!

Jag ska strax förklara varför.

Sluta flina. Skratta inte!

Genomslagskraften i sociala medier är enorm.
Just nu har polisen i Göteborg fått skingra upprörda elever på en skola, där ett förtal mot unga tjejer startade.
Med namn och bild ville man skada deras rykten genom att angripa det känsligaste vi har, vår sexualitet.

Hur kan man "gilla" något sådant på facebook??
Eller fotospridningsprogrammet Instagram, som det hette.

Och varför är det alltid kvinnan som angrips? Respekt åt alla som orkar sätta ned foten och återta makten över sitt liv.

DU SKALL ICKE BÄRA FALSKT VITTNESBÖRD MOT DIN NÄSTA!

Åttonde budet i Tio Guds bud gäller även bland ettor och nollor i den digitala världen!

Följ inte kråkfötterna!

Men min egentliga anledning till att vara restriktiv med sociala medier, utrycktes klart och tydligt idag på kulturradion "Nya Vågen":

- Twitter och facebook ger snabba, korta och känslomässiga reaktioner på en händelse. Det är de som liksom "krattar manegen".

Aha! Just det, någon måste bereda marken och kratta mangegen innan de stora hästarna kommer in...

- Det är först efter några dagar som analyserna kommer, fortsatte Nya Vågen, med bredare och djupare kunskap.

Gräv djupare i spåren.

Just så. Jag vill inte tänka med känslorna. Jag vill inte kratta.
Mitt intresse ligger i att gå bakom en situation och se andra sammanhang, som många missar.
Jag vill gräva. Blogga.

Och skriva en och annan tidningsartikel - är mycket glad för att BLT publicerade det jag skrev om skolan och kyrkans historiska anknytning.

Artikeln finns här som ett fotoblogginlägg:
http://helenesturefelt.blogspot.se/2012/12/skolans-religiosa-nervositet.html

Därför stortrivs jag här i mitt lilla bibliotek med alla mina böcker, och min lilla laptop - det Lilla rummet för de Stora tankarna, som systern sa.

Svart profil.

Att skapa sin profil på Facebook är ett intressant uppdrag... särskilt när man kommer till "Relationer".
Jag fick välja mellan:

1. Singel (visst är man ensam ibland),
2. I ett förhållande (absolut, men många goa vänner),
3. Förlovad (ringmärkt),
4. Gift (ordentligt i högmässan!),
5. Det är komplicerat... (fantastiskt att det finns som en valmöjlighet! Det kan vi också kryssa i...),

6. Har ett öppet förhållande (nej, det är stängt),
7. Änka/änkling (en gång var jag golf-änka...),

8. Separerad (farfar skilde grädden från mjölken i Separatorn - gäller detta ordet dem som varit sambo?),
9. Skild (ja, eller snarare Befriad. Tack. Och Guds frid till dig.).


Mina kryss ser ut som en sämre tipsrad... 1 X 2 med gardering ifall det blir oavgjort i matchen, eller förlust... Kanske en målfest på slutet?

Konstaterar att det polyamorösa tack och lov inte finns som en punkt 10. Alltså är mång-hånglet inte accepterat på Facebook.


Fyll i "religion". Jaha. Oj så mycket att välja mellan... Nej det blev fel... Hur gör man?
Suck, nu står det att Helene har ändrat religion...

Kristen gemenskapskväll.

Nu vill jag avsluta med att berätta från det där riktiga livet vi lever, när vi inte sitter här...

Igår var jag i Möllebackens storstuga på gemenskapskväll.
Oförtrötterliga Rakel Karlsson hade rullat köttbullar hela dagen och bjöd in till ännu en måndagskväll, i varm kristen atmosfär.

Mina kära vänner i Blommanz team var där - Thomas och Caroline Broström.
Tänk så många fantastiska kvällar vi fick i Ulvsmålatältet med den bästa dansbandsmusiken och roliga, allvarliga reflexioner, med eftertyck!

Vill du se en stjärna?

Jag hade gått de 6 km in till stan och hade lungorna fyllda med luft.

Här ska "arbetsprövas!" tänkte jag och viskade i Rakels öra:
- Jag kan säga nåt, om du vill.

Vilken skön känsla det var att stå där i strumplästen i storstugan och berätta om Johannes Döparen, med kraft från förr!

Kramkalas.

Kvällen kröntes med att Gert-Åke gav sig på att sjunga "O helga natt" till Thomas lyhörda komp.
Bäst.
Hans flickvän sjöng  sen "Gyllne kaross" och det blev kramkalas.

De bor på ett hem för dem med funktionsnedsättningar och skriver i Medi@Boom.
Får jag också plats där, jag som lider av hjärnstress och har en tillfällig demens i min trötta hjärna...?

Eller kan vi göra en facebook-grupp kring detta?
- V S I M = vi som inte minns... Eller:
- V S I O P F = vi som inte orkar planera framåt...

Mest längtar jag efter K T S = Karlskronas TankeSmedja - med riktiga mänskomöten på caféer!

Väntar på kaffet. Och tankesmedjan.

ALLA VAR MED PÅ FACEBOOK - UTOM SIV,
HON HADE ETT EGET LIV.

Ansiktslösa hälsningar,
Helene "Siv" Sturefelt, begränsad.

P.S. Ok - det är roligt att hitta vänner på fejan, särskilt ni som bor långt bort!

JOHANNES DÖPAREN STOR

Svenska köttbullar?!

Varuhuset spelar vacker, kristen julmusik men skolbarnen får inte sjunga psalmer på avslutningen...
Ur led är tiden.
Så skönt att få gå till kyrkan och få ett Guds ord! På riktigt, utan kritik eller kommers.

Det är 3 advent och fortfarande inte jul!

Den bibliska person som jag identifierar mig med mest, är dagens huvudperson i kyrkan: Johannes Döparen.
Jag önskar att det inte vore så, men man väljer inte sitt livsöde. Eller rättare sagt, man kan gå emot sitt livsöde, eller acceptera det...

Alltid nåt som spårat ur...

Här kommer några smaskigt krångliga ord, som vi ska vrida teologiskt lite på:

JESUS SA:
- SANNERLIGEN, INGEN AV KVINNA FÖDD ÄR STÖRRE ÄN JOHANNES DÖPAREN, MEN DEN MINSTE I HIMMELRIKET ÄR STÖRRE ÄN HAN!
Matteus 11:11.

Precis som en sax har två knivar, så klipper Bibelns ord ofta till med paradoxer!
Är han störst? Eller minst? Bestäm er!

Joh Döp är störst bland profeterna eftersom han nu äntligen får se löftet om Messias gå i uppfyllelse.
Det har ingen annan profet i Gamla Testamentet fått göra.

Men, Joh Döp är minst i himmelriket eftersom han inte får se Jesus fullborda Guds verk.
Han får inte uppleva korset, han får inte uppleva uppståndelsen...

Joh Döp befinner sig mitt emellan GT och Nya Testamentet, likt saxen som klipper av och klipper fram nya konturer.

Jesus använder den himmelska måttstocken när han säger detta om honom, inte det mänskliga omdömet.
Johannes är både störst, och minst.

Störst. Och minst. Samtidigt.

Medan plusgraderna fördärvar den vita snön, kan vi ägna oss åt tre punkter som talar om det HIMMELSKA STORHETSMÅTTET.

Kan du som bakgrund se dig själv som liten när frågan kom:
- Vad vill du bli lilla vän?
- Stor!
Eller när man kom upp i mellanstadieåldern, då lät det tvärtom:
- Jag vill inte bli stor!

I Guds ögon är allt annorlunda.

Jag vill inte bli stor.

1. Att vara STOR - mätt med himmelskt mått - är inte detsamma som att ha svar på alla frågor.

Matteus återger i kapitel 11 hur Joh Döp tvivlade. Han frågar sig om hans tro på Jesus är rätt och riktig.
- Är du den som skall komma eller ska vi vänta på någon annan?

Det svaret han får, ger honom mod och styrka att uthärda intill döden. Och det är gärningarna som talar, det som Jesus gör!

Frågorna och tvivlen driver honom framåt.
Men tidens kritiker var likgiltiga. Jesus jämförde dem med barn som ville leka och dansa på torget, men möttes av ointresse.

Engagera er!

En gammal prästman, Gustav Gertmar, predikade en gång över denna text och sa:

- Du, som idag är frågande och tvivlande, se till att du inte blir som de människor Jesus talar om här; självgoda och högmodiga. De förkastar både Joh Döp och Jesus.
Lägg istället fram dina frågor till Jesus i bön.
Det är inte synd att tvivla, men det är synd att höja tvivel till högfärdstro.

Johannes tog sitt tvivel på allvar och bad Jesus förtydliga sig. Just det gjorde att Jesus kunde säga om honom att han höll måttet.

Nu hör jag hur snön rasar av taket och landar med en duns på verandan!
Hu, de insmickrande plusgraderna får allt på glid...

Se upp.

2. Att vara STOR - mätt med himmelskt mått - är att vara ödmjuk.

Ödmjuk är inte detsamma som att vara velig eller mesig.
Nej, det är att veta gränserna för sin kallelse, och att verka innanför ramarna.

Här tänker jag i mitt stilla sinne att som sjukskriven är ramen krympt till ett ingenting... Hur kan jag verka för Guds rike, instängd i min trötthet?
Jag försöker hålla skenet uppe, men däremellan är det mycket tårar... och böner.

Jo, jag väljer att sitta här blogga om det jag upplever och tänker, för att dela med mig och lindra min egen smärta och tomhet.

Begränsad...

Johannes föll inte för grupptrycket.
Han var budbäraren, inte budskapet. Han frestades inte att påstå att han var Messias... Nej, i ödmjukhet visste han sin plats i Guds rike.

För att kunna bana väg för Jesus var han tvungen att tala starkt mot tidens ledare, som gömde sig bakom sitt släktskap med Abraham, utan att leva ett liv i omsorg om andra.

- Huggormsyngel! Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort. (Matt 3:7, 10).

Han fördömde den falska förtröstan på egen förträfflighet, den livsåskådning som inte leder till väckelse och omvändelse, och därmed inte heller till Gud...

Att ha mod att erkänna sin egen litenhet och ge storheten åt den verkligt Store, det är att vara "stor", mätt med himmelrikets mått.

Nu ser jag hur grannen har tänt julgranen inne i vardagsrummet... Vackert.
Jag har inte ett barr i hela huset... jo, några gamla bakom bokhyllan, från förra året...
Men det är inte jul än.

Så långt har jag kommit med julpyntet...

3. Att vara stor - mätt med himmelrikets mått - är att inte pruta på sanningen.

Hur vågar Joh Döparen? Han underkänner både folket och dess ledares fromhet! De fick i sanning veta vad deras ytliga religionsutövning var värd...

Han är kritisk till dem som försöker rycka till sig himmelriket med våld (vers 12). Det låter som en rubrik ur våra dagstidningar...

Inte många ser eller hör de andliga sammanhangen.
- Hör du som har öron!
Men Johannes såg direkt, när Jesus kom, vem han var:

SE GUDS LAMM SOM TAR BORT VÄRLDENS SYNDER.
Joh 1:29.

Dessa ord har sjungits i alla tider inför nattvardsfirandet.
Dessa ord blev min ingång till den kristna tron.
- Finns det verkligen någon som kan ta bort världens alla synder?! Vem är det? Honom vill jag lära känna!

Var är Guds lamm?

Nu när Svenska kyrkan prövar nya gudstjänstformer med nya ord, så har just denna sång - Agnus Dei - reducerats till:

"Se Guds lamm som möter oss i bröd och vin.".. Istället för:
"Se Guds lamma som tar bort världens synder".

Det är att förflacka trons uttryck. Det är att undvika det svåra, det som frälser, ja det blir religiöst myspys som inte hjälper mig vidare mot inre befrielse!

Här känner jag döparens kamelhårsmantel klia...

Motstånd.

Och här slutar söndagens betraktelse.
Fortsätt fråga. Fortsätt öva ödmjukhet, men pruta inte på sanningen!

Nu ska jag se "Allt för Sverige" - vem av amerikanarna som får träffa sina svenska släktingar - och äta köttbullar till kvällsmat.

Helene Sturefelt,
- som älskar Jesus "Guds lamm" - det som föddes i ett stall i Betlehem... DÅ är det jul!

SKOLANS RELIGIÖSA NERVOSITET

Klostermurens öppna grind.

Den "religiösa beröringsskräcken" griper omkring sig.
Svårigheten att hantera religiösa uttryck blir allt större, i takt med att den religiösa analfabetismen breder ut sig i landet.

Nu är det dags att ifrågasätta traditionerna igen... Vi börjar bli lite trötta på det här, tror jag.
Skolan uppvisar stor nervositet vad gäller kristendomens plats i skolan, särskilt vid skolavslutningarna.

Har skolväsendet glömt sin egen historia?
Den kristna tron har varit huvudman för skolan och tagit ansvar i över 800 år!

Här kommer en liten påminnelse.

Du får stå ut med en del årtal, så vi slipper subjektivt tyckande.
Och det blir ett långt inlägg, jag kan inte pluttra bort det här, annars får du njuta av foton från Vadstena.

Levande klosterkyrka bland döda ruiner.

När kloster grundades i Sverige på 1200-talet så började munkarna där undervisa unga människor.
Snart uppstod en rad klosterskolor. Ungefär samtidigt upprättades Domkapitel i landet och katedralsskolor växte fram i stiftsstäderna.
Äldst är nuvarnade Katedralsskolan i Lund, i folkmun kallad "Katte".

Kunskapsspridandet var alltså ett kyrkligt intresse och hade kristendomen i centrum, med budskapet om en Gud som älskar hela världen.

Konfirmander undervisas vid Birgittakyrkan.

Reformationen på 1500-talet medförde en tillbakagång för klosterskolorna. Gustav Vasa stängde dessa och drev munkar och nunnor ut ur landet.

Dock var själva skolväsendet viktigt för Gustav Vasa, och han såg till att de elva stadsskolorna och de sju domkapitelskolorna fick ekonomiska bidrag.

Införandet av den lutherska läran gjorde det angeläget att allmänheten fick klart för sig vad den nya trosformen innebar.

Gustav Vasas slott byggdes för att övervaka klostret,

som var en hotfull maktfaktor för kungen.

Det kan vara intressant att påminna sig om att Sveriges första skolordning kom 1571, och var då en avdelning i själva Kyrko-ordningen.

Uppsala mötes beslut 1593 menade att katekespredikningarna runt om i landet skulle vara obligatoriska, men nu på svenska, för att underlätta för folket.

Och Luthers betydelse för modersmålets plats kan inte nog understrykas! Nu kom bibelberättelserna nära.

Konfirmander framför slottet i Vadstena.

1600-talet uppvisar inga större skolreformer eftersom landet befann sig i upprustningens stormaktstid, men historieböckerna berättar om katekesförhör varje söndag för de unga.
Boklärda klockare skulle anställas och vara prästerna behjälpliga med undervisningen.

Biskopen i Västerås, Johannes Rudbeckius, var den drivande kraften bakom 1611 års skolordningsförslag, där gymnasiet byggdes ut och flickskolor upprättades.

Skolundervisningen utvidgades till att inte bara gälla humaniora och prästutbildning.
Även "räkneskolor" bildades där man kunde "lära det som var nyttigt i köphandeln och det borgerliga levernet".

1686 års kyrkolag fick en förordning att prästerna skulle ge undervisning, och nu även anteckna varje persons kristendomskunskap i församlingsboken.

Frälsarkranspärlorna.

Modern katekesundervisning.

Sveriges kamp för att behålla sin stormaktsställning under 1700-talet medförde stora förluster.
Det nationalekonomiska läget tillät knappt några förbättringar av skolan.
Den naturvetenskapliga forskningen däremot blomstrade på universiteten.

I kritik mot kyrkan kom nu pietismen, med krav på personlig tro.
Man kan tro att vår tids friskolor är något nytt, men så är det inte.
Pietisktiska församlingar upprättade flera fattig-friskolor och visade ett starkt intresse för just folkundervisningen.

Personlig tro. Bodhi!

Taizémötet i Klosterkyrkan 2011.

1800-talet blev skolorganisationens århundrade, både i Sverige och i andra länder.
Moderna språk och naturvetenskap infördes i läroplanen på gymnasiet.

Alla var dock inte nöjda med detta, utan en "uppfostringskommitté" (!) tillsattes 1812. Man ville värna om att gymnasiets karaktär tydligt skulle vara en prästutbildningsanstalt.

Nu kommer vi till det viktiga årtalet 1842 då den obligatoriska FOLKSKOLAN infördes.
Äntligen fick alla barn rättighet att gå i skolan, men skolplikten mötte också kritik och motstånd.

Självklart var det kyrkan som var huvudman för skolan, och kyrkoherden ansvarade för att det skulle finnas lärare och lokal i varje församling.

Nästa stora förändring kom med 1930 års kommunallag. Då blev skolan en kommunal och statlig angelägenhet, och inte en kyrklig.

Vi stannar här med det historiska svepet, och landar i nutid.

Högstadiet i Vadstena.

Jag tänker nu så här:

När skolan idag, 2012, vill klippa bandet bakåt med sina kristna rötter, då går skolan emot sig själv och hela sin uppgift, nämligen att ge kunskap.

Oavsett vad vi tycker eller tror, så är kristendomens mänskosyn som byggt upp landet, både vad gäller sjukvård och skolväsende.

Jag konstaterar torrt att sedan kristendomen försvann, har vilsna skolledare ropat på "vi måste ha en värdegrund"...
Ja, vart tog den vägen, tro?

Infrusen värdegrund.

Därför, och nu kommer min poäng, borde det vara självklart att skolan har sina terminsavslutningar just i kyrkan, som en påminnelse för allt vad kyrkan betytt för landets utveckling!

Självklart skall prästen be, läsa evangeliet och ge den välsignelse som gett människor andligt djup och vägledning under långa sekler!

Därför, mina vänner, kan skolan släppa sin nervösa religiösa oro och istället luta sig mot dagens mänskliga rättigheter till religion, i respekt för sin egen historia.

Fred mellan skolan och kyrkan.

Har du läst ända hit?
Det var bra gjort! Om du vill läsa mer så är här en länk till radions P1 "Människor och Tro" 15 dec 2012.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=416

Välsignelse över alla skolarbetare, som står i kunskapens tjänst, människor till glädje och Gud till ära!

Snöblöta hälsningar från Blekinge.

Helene Sturefelt, pedgagog och präst,
- som reste med konfirmanderna till Taizémötet i Heliga Birgittas klosterkyrka förra året.
Och som sänder tusen böner till dem som drabbats av skolskjutningen i USA.

Trossöbuss i Östergötland.

VINTERHAMN och PRÄSTENS HÅR

Uppvaktande Lucia i trä.

Godermorgon, godermorgon!
- Nej! Jag vill sova!
Jag är helt slut efter gårdagen. Mörbultad inifrån.
Men en kram, käre make, vill jag gärna ha.

Luciadagen, den 13 december 2012, var på strålande solskenshumör. Vi lägger bakom oss det magiska datumet 12 12 12 och vandrar vidare i veckan.

Vandrar vidare.

Jag fick sällskap med tant Helga på min vinterpromenad.

85 år fyllda samtalade hon spänstigt om nobelpriset i fysik och "Schröders katt"... Den har jag inte sett till... men det beror väl på att den svävar mellan kvantfysikens vara eller icke vara...

Det gör jag också idag, känns det som...

Vi njöt av utsikten vid Gullberna Parks frusna båtvik.
Jag låter Björn Ulvaeus och Benny Anderssons nyskrivna vintersång få bli en hyllning till platsen där jag bor:

Helga njuter av Gullberna Park.

VINTERHAMN, VINTERHAMN
HÄR KAN JAG HÄMTA STYRKA
DU GER MIG SKYDD OCH SINNESFRID.

VINTERHAMN, VINTERHAMN
SOM PSALMEN I EN KYRKA
GÖR HJÄRTAT VARMT I JULENS TID.

I DITT NAMN FINNS EN TON (TRON?)
AV IS OCH SNÖKRISTALLER
JAG BER OM GRAN OCH TÄNDA LJUS.

VINTERHAMN, VINTERHAMN
DÄR NYSNÖN SAKTA FALLER
O KOM, JULEN TILL MITT HUS.

Vinterhamn.

OCH MED DEN, EN MAN, EN GUDASÄND
OCH NU GLÄDS VI ÅT STORHETEN
DEN ÄR VAR MANS
VÅR ÄR OCKSÅ HANS, TÖRNEKRANS...

VINTERHAMN, VINTERHAMN
DEN VÄRLD SOM STÖR OCH LARMAR
DEN HÖRS I FJÄRRAN SOM ETT BRUS.

I DIN FAMN, VINTERHAMN
DEN FAMN MED ÖPPNA ARMAR
DÅ HÖR JAG ÄNGLAVINGARS SUS.

Lyssna här när Helen Sjöholm sjunger:
 http://www.youtube.com/watch?v=2EwjnZcbuR4

Skuggan av en snöängel...

För att vara humanist, ateist och materialist så måste jag säga att Björn Ulvaeus är otroligt troende!

En så vacker Kristus-text han har skrivit!
En sång att sjunga både i kyrkor och konsterhus.

Vi är ett mycket smyg-religiöst folk.

Smyg-kristen.

Väl inne i värmen var det dags för lussebullarna att bli knådade.

Känner du till "Prästens hår"?

Ända sedan tiden vi bodde i prästgård på landet, så har vi bakat denna roliga variant av saffransbröd.
Degen är enligt traditionellt recept, men jag ska visa hur det går till.

Jag ber om ursäkt för den ekivoka början....
... men det blir bättre mot slutet!

Kraft i knådningen!

"Prästens hår" är en form av peruk, liknande den som de engelska domarna ännu använder.

Vid julbordets kaffekalas får gästerna själva skära en bit ur "håret", så mycket eller litet de vill ha.

Medan brödet jäste, satte jag mig vid pianot och spelade "Gläns över sjö och strand", den vackraste julsång som finns.

"Prästens hår".

SVT Luciafirande kom från Uppsala Domkyrka.
Det är ganska spännande egentligen, detta att vi protestantiska lutheraner har plockat fram ett helgon från katolska kyrkan och firar henne, inbakat i urgamla seder från förr.

Det talar om vårt behov av kristna förebilder, tänker jag.
En ung flicka som dör för sin tro... avstår både pengar och man... Det är ett kraftfullt budskap till vår tid.
Lucia avstod sin skönhet för en större skönhet: hjärtats gemenskap med Jesus Kristus.

Med lucias blodröda band går kvällens förbön till den kristna missionär som blev skjuten i Pakistan, för några veckor sedan. Evangeliet om Jesus Kristus är hotfullt för den som själv vill behålla makten över sitt hjärta.

Kristet Luciafirande i Uppsala Domkyrka.

Det spelar stor roll Vad och Vem vi tror på.

"Att tro" utan riktning eller innehåll är som att baka utan mjöl... bara man bakar så...
Så kan bara den okunnige tänka.

Jag skickar en stor påse lussebullar till dig, Björn Ulvaeus och en törnekrans, nej hellre en saffranskrans tror jag, till dig Benny och tackar för ännu en underbar sång!

Håriga bullar till Björn och Benny!

VINTERHAMN, VINTERHAMN

... EN MAN, GUDASÄND, OCH NU GLÄDS VI ÅT STORHETEN
DEN ÄR VAR MANS, VÅR ÄR OCKSÅ HANS
TÖRNEKRANS.

Helene Saffransfelt,
- som undrar ifall Schröders katt inte var en lussekatt ialla fall...

Köp huset i vinterhamnen!

Bara 4,6 miljoner.