KRUBBA OCH KORS

Litet kyrk-barn.

Det är så roligt när de kommer!
Skolbarnen med alla sina lärare, seniorer och föräldrar. Årets viktigaste gudstjänst... eh.. samling menar jag.
Åter igen vill jag dela med mig av dagens erfarenhet, blandat med några andra tankar, illustrerat med suggestiva och suddiga foton, tagna med min utmärkta lilla mobil, 2.0 megapix.

- Välkomna hem till kyrkan! För mig är det som att komma in i Guds hjärta.
Det är en glädje att se er alla, "unga och gamla".

Guds Hjärta.

Jag hade tagit reda på att dessa skolbarn arbetat mycket med Världen och Geografi. Därför lade jag min betraktelse på den nivån.

- I vilket land ligger Betlehem där Jesus föddes?
Israel, som för många är världens mittpunkt, någonstans mellan Europa och Afrika... (barnen är inte så gamla!).
- Varifrån kom de vise männen?
Persien, det som nu är Iran och Irak. De var duktiga matematiker och astronomer.
- Vet ni vart Josef och Maria fick fly med sitt lilla barn sedan?
Egypten.

Med enkla drag drogs hela världen in i julens evangelium.
Och barnen var med och gissade och svarade allt vad de förmådde!

- Nu ska jag göra som de vise männen gjorde vid krubban, jag skall böja knä och be...
Och så gjorde jag det. I respekt åt två håll.
De som inte är troende, kunde "titta på" med distans, medan jag kunde vara trogen mitt uppdrag och min Gudsrelation.

Konstigt egentligen, de texter som barnen sjunger i adventssångerna är oerhört gudliga och frälsningsfokuserade!
De sjunger... "Ett litet barn skall hjälpa oss att tro"..."Frälsaren kommen är" o s v.
Detta är mer Kristuscentrerat än vad jag var...

Krubba och Kors, Jesus möter sig själv...

Palestina fanns inte på den tid som Israels historia börjar i Gamla Testamentet.
Det var ju filistéernas land, alltså "Filestina" som man ska svänga till det lite..
Finns det filistéer idag?

Jag hörde en person berätta om sin vän, som flytt från dagens Palestina.
- Han är en rättrådens man men hamnade fel då han påtalade ett smärre brott. Alla vill inte veta sanningen...
Så han flydde undan det hot och den rädsla som hans muslimska "bröder" utsatte honom för.
Här i Sverige är han trygg. Han njuter av den frihet som kristendomen byggt upp.
Men, han säger men:
- Jag är sekulariserad! Min gamla tro har jag lämnat, den var bara ett evigt beteende där guden aldrig blev nöjd. Jag kände ständigt rädslan att inte duga, att inte be tillräckligt många gånger, att aldrig vara säker...

Är det Goliat och David som möts igen?
Och vem är vem, iså fall?

Litet lamm - Offerlamm... !

Tillbaka till skolavslutningen.

Jag höll julkrubbans lilla ler-Jesus-figur i handen. Han vägde så lätt... Men var ändå så tung...
Och efter att ha läst Elsa Beskows "Du lilla vackra Jesusbarn" (se gårdagens inlägg) lade jag min julklapp till Jesusbarnet i stallet.

- Därför kan vi ju se våra barn som om de representerade Jesus när vi ger dem julklappar!

God Jul, Jesus.

Vid utgången frågade barnen vad som var i paketet.
- Hm, jag tänkte mig att jag gav Jesus mitt hjärta...
- Inte på redigt (riktigt) väl?
- Nej...jag ger honom min kärlek!
- Jaha. Hejdå! God Jul.

Respektfulla hälsningar till de skolor som väljer att komma och låta barnen uppleva julens ursprung.
Helene "Filistina" Sturefelt.

Dagens ros till er.

HÄRSKARE FALLER - JESUS OXÅ?

Tekniken meddelar.

Vilken märklig tid vi lever i, den ena diktatorn efter den andra faller.
Nu dras blickarna ett halvt varv runt jorden - Nord-Korea gråter, deras diktator Kim Jong-Il, är död, dyrkad som en halvgud...

Och julen är kidnappad av kommersen, säger vår ärkebiskop Anders Wejryd.
Enligt en Sifo-undersökning, som Svenska kyrkan låtit göra, är det bara 10% som bryr sig om själva julfirandets anledning: Jesu födelse.

Jag läser tidningar, bibeltexter och tittar på nyheter.
Det är min måndag.

Utsikt från Bryggareberget, Karlskrona.

Denna veckan lever jag med Marias Lovsång i Lukas evangelium, och hon stryker inte medhårs:

GUD GÖR MÄKTIGA VERK MED SIN ARM
HAN SKRINGRAR DEM SOM HAR ÖVERMODIGA PLANER
HAN STÖRTAR HÄRSKARE FRÅN DERAS TRONER
OCH HAN UPPHÖJER DE RINGA.

"De ringa" i detta fall är, i min tidningshög, fredspristagarinnan Leymah Gbowee från Liberia.
Tidningen Dagen refererar till ett spännande samtal i Uppsala Domkyrka mellan henne och ärkebiskopen.
Anledningen till deras möte är att Svenska kyrkan i många år har stöttat den lutherska kyrkans freds- och försoningsarbete i Liberia.

Se där, alla som i det tysta är med och ger kollekt till kyrkans internationella arbete, det ger resultat!
Ni får också del av fredspriset tycker jag.
Liksom alla bedjare...

Leymah´s vän, den svenske prästen Hans Lindqvist som arbetat i Liberia, säger:
- När vi efter inbördeskriget åkte ned till Liberia, insåg vi att ett försoningsarbete är något som man gör på mycket lång sikt.
Och Leymah berättar om de kollektiva såren som måste läkas - hon vet, som traumaterapeut...

Över-fall.

Jesus Kristus är en levande verklighet.

Den försoning och förlåtelse som finns i hans närhet är ett viktigt redskap i bearbetningen.
Jesus ger hopp att hitta ett annat sätt att leva.

Eller som en kristen broder sa:
- Jag har lämnat mitt hämndbegär till Gud, Han får ta hand om hämnden i så fall, nu vill jag gå framåt, med förlåtelsens hjälp.

Min bön ikväll går till folken på båda sidor gränsen mellan Nord- och Sydkorea, till Liberia, till vårt andligt hungrande Sverige...

Och i de julruschiga varuhusen hör vi:
- O helga natt... Folk fall nu neder och hälsa glatt din frihet...!

Nej, fall inte ned framför kommersens altare! Tänk så många julklappar som just nu inhandlas p g a dåligt samvete, där slarvigt skötta relationer ska rättas till med lite presenter...
Det är inte frihet.

Vi lever fortfarande i skuggan av fattigsverige.
Vi vill ju inte ha fler prylar!! Men ändå... för säkerhets skull...
Slå in en komplimang istället. Eller ge den direkt.

Glädjande nog visar Sifo´s undersökning att 18 % av blekingarna tycker det är viktigt att gå till kyrkan under julen.
Många kan också tänka sig att dra ned på julklappsköpandet och ge pengarna till välgörande ändamål.

Vatten till alla.

Jag kidnappar tillbaka julen och tackar Gud för kyrkan, att den ännu står kvar, och är motvikt till allt detta jippo.

HUNGRIGA MÄTTAR GUD MED SINA GÅVOR
OCH RIKA SKICKAR HAN TOMHÄNTA BORT.

Tänk om det kommer en dag när kyrkporten är stängd och evangeliet tystnat... där alla prasslar runt bland sina glitterpapper och undrar vad som egentligen är meningen...

Tänk om det kommer en dag där religionsfobin fått sådant genomslag att det blir böter på att nämna hans namn... Jesus.
Föraktet var tydligt igår när SVT visade en 30 sek lång kortfilm, där man ser Maria med den döde Jesus i knät - och en tecknad pratbubbla som meddelar hur Jesus tycker att - svordom - det är så skönt att "chilla" - ta det lugnt...

Ja, att driva med och häda kristendomen offentligt, det går bra... men inte att be en enkel bön i kyrkorna för barnen!!
Här har jag lust att skriva ett antal fula ord .... zxyszzö öözx xxcåå...

Frostiga sändningar.

Jag tar ett djupt andetag och låter Elsa Beskow avsluta kvällens inlägg:

DU LILLA VACKRA JESUSBARN SOM LIGGER DÄR PÅ STRÅ,
DU BORDE HA EN BÄDD AV DUN, MED SILKESLAKAN PÅ.

EN VACKER HÄST AV BARA GULL, DIN JULKLAPP SKULLE BLI,
OCH LITEN VACKER SILKESKOLT MED PÄRLBRODERI.

MEN INGEN JULKLAPP ALLS DU FÅTT, JAG KAN DET EJ FÖRSTÅ,
FÖR DIN SKULL ALLA JORDENS BARN JU FULLT AV KLAPPAR FÅ!

FÖR ATT DU FÖDDES DENNA DAG, HAR HELA VÄRLDEN FEST.
OCH DÄRFÖR SKULLE VÄL JUST DU BLI FIRAD ALLRA MEST!

JAG VILLE DUKA DIG ETT BORD MED SMÅ PAKETER PÅ,
OCH ALLDELES  I BORDETS MITT EN TÅRTA SKULLE STÅ.

OCH RUNTOMKRING EN VACKER KRANS AV BLOMMOR OCH AV BLAD,
DU LILLA VACKRA JESUSBARN, DÅ BLEVE DU VÄL GLAD?

Helene Sturefelt
- den kristna julens försvarare.

Utkikens restaurant. En varm plats.

VATTENBORGENS GUDSTJÄNST

Vattenborgen i Karlskrona.

Ja! Det blev "så mycket bättre"!
Vår kyrka fylls till brädden dessa dagar, så därför var det bra att flytta dagens gudstjänst till Vattenborgen, tvärs över torget.

Bröderna Kulenovic öppnade sin konsthall, fylld med skatter från världens alla hörn, och vi möblerade så att det blev ett gudstjänstrum.
Kors och ljus framför Leonardo da Vincis tavla, med Maria och Jesusbarnet på armen.

Välkomna att ta del av predikan! (Läs gärna Marias lovsång först, i Lukas 1:46-55).
Det är 4 söndagen i Advent.
Vi går in tillsammans.... åh, det är ju som att komma till en krypta! Till födelsegrottan i Betlehem...
Tiden vrids tillbaka.

Kulenovic konsthall.

Kära vänner, alla samlade här i Kulenovic konsthall, nu skall vi låta teologi och konstvetenskap få mötas.
Vi ska väva ihop Leonardo da Vincis motiv med den unga kvinnan Marias lovsång.

Denne enkle man blir en djärv vetenskapsman, hyllad som geni.
Jesus Kristus hade också enkel bakgrund - mänskligt sett - men han var inget geni, han är så oändligt mycket mer!
Leonardo gjorde historia. Jesus Kristus ÄR levande historia.

Vi tänker oss att vi går in genom tavlan genom fyra hörn.

Leonardos Maria med Jesusbarnet.

FÖRSTA HÖRNET.

Maria blev Guds moder på jorden. Hennes lovsång gäller undret som väntar - men inte bara föräldraskapet, utan framför allt befrielsen från den synd, som vill skilja oss från Gud.

Maria lär oss tänka stort om julens evangelium.
Vi, som lever 2011, får uppmuntra varandra att inte slarva bort evangeliet i alla förberedelser, eller i kommersialismens sentimentalisering av Jesus, eller ännu värre: utradering av Jesus, i det heliga Skolverkets namn...

I Marias lovsång presenteras Gud trefaldigt:
- som den Mäktige, som den Helige, som den Barmhärtige.

Lukas skildrar på ett mästerligt sätt hur Gud är så stor att Han klarar sig utan de stora...
Istället vänder Gud sig till de små och svaga, som av nåd utkoras av Honom...
Så kan bara den göra som själv verkligen är stor.

Bara barnet...

ANDRA HÖRNET

Guds moders lovsång gäller det sätt på vilket undret förverkligas.
Det är lätt att frestas tänka såsom de vise männen gjorde, när de tänkte sig att Gudabarnet skulle födas i judarnas kungapalats.
Nej, Gud utväljer inte det starka och mäktiga när Han vill komma oss nära.
- Han har sett till sin ringa tjänarinna, sa Maria.

I denna ödmjukhet kan Guds storhet lysa desto mer.
Det visste alla profeter och helgon, det vet alla kristna som har Kristus i sitt hjärta.

Ödmjukhet är inte att förringa människan, eller kvinnan, det är tvärtom en livshållning som vill avslöja oss om det är vi som förringar Gud, och Guds plan med oss...

Detta är till varning för "mäktiga män", vars övermodiga planer Herren gör omintet - - - allt enligt evangeliet.

Överlåt dina planer till Gud.

TREDJE HÖRNET

Marias lovsång gäller det förnyade förbundet mellan Gud och hans folk.
Jaha, då kan jag sluta lyssna, tänker någon, jag tillhör väl inte "Guds folk", som bara tittade in här i konsthallen för att det är fint... och kanske möjligen för att få med mig ett Ord på vägen...

Jodå, det gamla förbundet förnyas då Jesus går in i syndalammets roll och löser skulden, på korset med förlåtelsens ord, och med uppståndelsen.
Och jag tänker - lyssna nu - att var det därför som stallet var en så perfekt plats för honom att födas på?!
Jesus född där lammen sökte skydd... !

Genom det kristna dopet fogas vi in i denna världsvida Gudsgemenskap.
Gläd dig åt ditt dop, och ta det på allvar.

Barnaskap hos Gud.

FJÄRDE HÖRNET

Med detta sagt, kommer vi nu till predikans kärna:
- Gud är alltings centrum och mål!

Leonardo da Vincis skickliga hand har målat Maria med barnet på armen - Jesus, som är Guds utstrålning på jorden. Ja han har målat så att det ser ut som om han följer oss med blicken... och ser oss, var vi än står i rummet.

Jesus, Guds ögon.
Gud, Du är sannerligen seendets Gud! DU är mittpunkten dit livet dras, dit vi ständigt längtar.

Här möts nu stort konstnärskap och stor teologi.
Konst utan mål är meningslös. Tro utan konkret konsekvens är också meningslös.
Men här finns både mål, innehåll och mening!

Det är inte Leonardo som är intressant, utan det som han skildrar: en Gud, som ser.

Gud kommer oss nära genom barnet, för att väcka vårt gensvar och vår innersta känsla:
- Gud, utlämnad till oss, till vår förmåga att älska.

Maria gav sin kropp som boning.
Vi får ge vårt hjärta som boning till Gud.

Så blir den plana ytan tredimensionell.
Och människan blir också tredimensionell när vi våga bejaka fullt ut vår kropp, själ och Helig Ande.
Amen.
* Trosbekännelsen.

Korsets kraft.

Detta var andra året vi firade denna gudstjänst hos bröderna Kulenovic. Om du vill läsa mer, får du söka dig bakåt till december 2010, där hittar du andra halvan.

Herre, vi ber för samarbetet här på torget i Karlskrona:
- mellan konst och teologi, mellan rättsväsende (Rådhuset) och kyrka, mellan handel och rättvisetänkande, mellan trafik och miljö.

Herre, hjälp oss att fatta beslut utifrån ditt sinnelag.
Vad skulle Du ha gjort?
Vi ber för ekonomisk stabilitet i Europa, för fred och demokrati i Afrika och Mellanöstern...

Tre torn i samarbete. Högtidligt.

TACK ALLA.
Tack också Karl-Göran Zettergren och Ragnar Lundell för exegetisk inspiration.
Helene Sturefelt,
komminister i Karlskrona stadsförsamling.

SÅ MYCKET BÄTTRE - Eva Dahlgren "Jag är Gud"

Är kommunikation möjlig?

Så roligt det är att se och höra SÅ MYCKET BÄTTRE på TV4, där Timbuktu, Laleh, E-type, Ledin, Lena Ph, Wiehe och Eva Dahlgren tolkar varandras låtar!
Det här gillar jag.
Vilka härliga nygamla musikstycken det blir!

Det påminner mig mycket om teologi... där varje bibelläsare måste tolka och förstå den text som läses.
1. Fakta kring originaltexten
2. Vad tänkte den som skrev?
3. Vad betyder det för mig?

Jag ska nu göra ett försök att tolka just Eva Dahlgrens låt "Jag är Gud" - en text som provocerar mig, men där jag vill komma bakom orden.
Jag kommer förmodligen göra samma misstag som den gör, när den läser min blogg - utan att känna till min bakgrund, min humor och mitt allvar...
Men man kan också träffa rätt, och få en ny förståelse av tillvaron!
Vi får se hur detta går.

Vi ser gåtfullt, som i en spegelbild...

Först en bakgrund:
Eva Dahlgren berättade i sommarpratprogrammet i P1 att hon fått frågan att skriva ett Reqiem till kyrkan.
Hon tänkte efter och tackade nej.
Argumentet var att hon inte vill inte vara en del i ett system som bl a inte tar tag i sexuella övergrepp inom kyrkan.
Det vill väl ingen?!
- Jag kan inte tro på Gud.

Det är ärligt och bra. Man kan inte skriva om det som man inte känner till, inifrån, eller inte tycker om.
Men det är inget svar på om hon tror på Gud. Bara att hon inte vill vara en del av kyrkans system.
Jag vill inte heller vara en del av ett förtryckande system. Därför går jag hellre till Källan själv...

Vem är du?

Här är Eva Dahlgrens text: JAG ÄR GUD:

VARJE LITEN GRÅ STEN, BÄR EN EVIGHET
VARENDA LITEN BLOMMA ÄGER EN VÄRDIGHET.

/Påminner om Jesus i Bergspredikan - Se på blommorna, de väver inte, ändå kläder Gud dem. Matt 6:28/

VARJE SJÄL, ÄR EN DEL

JAG ÄR
JAG ÄR GUD ://
SÄG MIG VEM ÄR DU

/Vem talar nu? Är Eva Gud? Eller låter hon Gud tala och säga "Jag är Gud"?.
"Jag Är" - är ju så som Gud själv presenterar sig för Mose - Gud såsom själva Varat, själva den Existens som hela universum andas i.../

/Och vad menar poeten Eva sen då? Är det hon som frågar vem Gud är? Eller är det Gud som frågar vem människan är?
Poeten lämnar alltid många öppningar, men med tanke på att Eva själv inte tror på Gud, får jag ingen bra "magkänsla" - och det är svårt att sjunga med, vilket man kan se på inspelningen:/

http://www.tv4play.se/noje/sa_mycket_battre?title=e-type_och_eva_dahlgren_-_jag_ar_gud&videoid=2093956

Jag hänger inte... med...

I VARJE LJUMMET SOMMARREGN, FALLER DU OCH JAG
I VARJE VIND ÖVER SKUMMANDE HAV
LEKER DU OCH JAG

VARJE SJÄL, ÄR EN DEL

/Ja, varje själ är en del av Gud, i den betydelsen att vi kan öppna oss för hans närvaro och leva i en relation med Gud.
Men skapelsen är inte Gud! Iså fall är detta panteism.
Lika lite som bullen är bagaren... /

JAG ÄR
JAG ÄR GUD ://
VEM ÄR DU

EN VILSEN MÄNNISKAS LÖGN
VEM ÄR DU
EN EVIGHETSLÅNG DRÖM

/Här ger Eva sin trosbekännelse, såsom jag tolkar henne, att varje mänska som lever i en Gudsrelation är vilsen. Är det så hon menar?
Jag kopplar ihop detta med en annan sång hon skrivit: "Tro, jag vill känna tro... " fast det är inte Gud hon syftar på utan morgondagen./

"... åndä nam mO" -  I väntan på Förståelse.

CD´n snurrar för fullt och jag dansar runt till E-Type´s underbara party-tolkning!
Men jag blir inte klok på vad Eva Dahlgren menar.
Blir du?

En text, eller ett konstverk som tar mer energi än det ger, orkar jag inte med.

Å andra sidan citerar en kvällstidning henne:
- Gud är lika värdelös som en lamborgini.
Jaha?
Den är väl tvärtom mycket värdefull - både till pris och utrustning! Dessa paradoxer med fintar och dribblingar... vad menar hon med det?

Guds-spegling i världen.

Nej, nu gör jag mig redo att umgås med Lukas evangelium och jungfru Marias underbara lovsång till den Gud som hon fick förkunna med hela sin varelse!

MIN SJÄL PRISAR HERRENS STORHET!
MIN ANDE JUBLAR ÖVER GUD, MIN FRÄLSARE!

Osäkra hälsningar...  ; ) från Helene Sturefelt,
- som imorgon skall fira gudstjänst hon bröderna Kulenovic vid deras Mariatavla, av Leonardo da Vinci.
Här gäller det att tolka det gamla rätt... in i vår tid.

Undrar om evangeliet blir "så mycket bättre" i en annan miljö?
Vi får väl se!

Tack ändå, Eva Dahlgren, för många underbara sånger.

FRÅGA INTE

Se! Se med din mun. Se Människan.

Vad tänkte Johannes Döparen i fängelset?
Vad tänker man när man är fängslad för sanningens skull?

Ångrar man sin trohet mot den inre drivkraften?
Ångrar martyren sin kärlek till sanningen och till Gud?

På glid.

Jag sitter hos Johannes Döparen...utanför hans dörr... Jag tänker mig att jag är en av dem som smyger dit med mat... och ljus... En råtta löper över min fötter.
Mörker och fukt kryper längs väggarna, samtidig som Jesus fritt går omkring och botar de sjuka - både till kropp och själ.
Människor upprättas från förtryck och blinda börjar se.

Johannes pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Se din styrka! Och feghet.

I min fantasi tänker jag att han klottrar väggen full med sina skarpa ord... och när bödeln har kommit för att hämta honom, smyger jag in och ser orden kvar på väggen...

FRÅGA INTE VAR GUD ÄR
NÄR ONDSKAN I TILLVARON HÄRJAR.
FRÅGA HELLRE VAR MÄNNISKANS GODHET ÄR
OCH VARFÖR DU HELLRE VÄLJER DET BEKVÄMA TIGANDET
FRAMFÖR DEN MODIGA PROTESTEN...

FRÅGA INTE VARFÖR GUD INTE INGRIPER!
GUD HAR GETT OSS EGET ANSVAR.
BE HELLRE GUD OM KRAFT ATT TA DETTA ANSVAR PÅ ALLVAR,
OCH VÄLJ INTE BORT
- DET OBEKVÄMA TALANDET
- DET PROTESTERANDE MODET.

GUD ÄR REDAN HÄR.
GUD HAR REDAN INGRIPIT.

FRÅGOR SÖKER SVAR.
SVAR GER NYA FRÅGOR.

Korset som välsignar döden.

Nu kommer de.

Jag plockar upp den kamelullsmantel som ligger kvar på golvet.
Adventstiden bjuder på gräshoppor - men honungen är slut...
Långt bort från de feta julborden.

Herre, jag ber för alla grävande journalister, alla rättrådiga politiker, alla dokumenterande fotografer, bedjande själasörjare, alla lyssnande diakoner, jag ber...

I frihet nedtecknat,
Helene Sturefelt

GLITTRANDE MÄNSKOSYN

Var det riktiga änglar?

Detta är i särklass det vackraste luciatåg jag sett!
Särskolans elever, som idag förgyllde vår morgon med sina glada och oförskräckta sånger, utstrålade äkta glädje.

En av våra pedagoger i kyrkan har under lång tid arbetat med dessa barn och ungdomar. De har fått mycken uppmuntran.

Nu fick vi se resultatet - en underbar frimodighet, där pepparkaksgubben stod och rullade sig över magen med kaveln hela tiden, och den lilla tärnan vinkade till sin pappa så mycket hon orkade... alltmedan hon stoppade in batteriljuset i munnen och lyste med röda kinder...

- Godermorgon, godermorgon båd´ herre och fru - hej pappa ser du mig?! - vi önskar eder alla - vink vink! - fröjdefull jul!

Lysande skarvar.

Förspelet till "Nu tändas tusen juleljus" introducerades, och en luciatärna suckade med välbehag, högt:
- Åh, min favorit!
Och när den klingat ut, pustade en tomtenisse:
- Äntligen slut!

Dessa barn, som inte platsar bland andra... är mer mänskliga än oss alla!
De har levande pratbubblor kring sig. De säger vad vi alla tänker, ocencurerat.
Just därför behöver vi dem, mer än någonsin.
Ni platsar!!
Det perfekta uppvisandet är prestation - som också kan vara mycket bra - men som inte berör om det saknas kärlek.

Och särskolebarnen rör vid våra hjärtan, vid vårt eget innersta ömtåliga lilla barn, som har byggt tjocka skal av försvar för att inte bli mer sårat av världen...

Göm dig i åsnedräkten!

Jag är både stolt och tacksam över att vi fick upplåta våra lokaler till dessa underbara barn och deras föräldrar.
Några av dem har en kromosom mer... men de tycks också ha ett större hjärta...
Medan vi "normalstörda" kämpar med vår prestationsångest och våra skal...

De applåder som följde, ackompagnerades av en varm tår i ögonvrån.

Jag hörde en mamma säga i vimlet:
- Jo, vår dotter är mycket krävande, men det finns ingen som ger så mycket kärlek som hon! Den är helt gränslös, helt utan beräknande och vi älskar henne mer än något annat!

Svajande stjärna.

Detta är den kristna mänskosyn jag lärt känna; att det som vi betraktar som brustet, det är Guds möjlighet.

Att bli accepterad och älskad har inte med vår prestationsförmåga att göra, varken intellektuellt, andligt eller kroppsligt.
Gud känner oss.

Våra felsteg och misstag får oss att krackelera, likt en kruka, tappad i golvet.
Rädslan att inte duga och bli utstött är det värsta hotet.
Vi limmar och lagar och försöker förbättra utsidan... men inuti är det fortfarande trasigt...
... tills vi låter Guds ljus komma in...
Och då är det ju genom sprickorna som ljuset lyser mest!

Välsignad vare Du, Herre!

Gud har skapat oss till sin avbild - inte till det yttre utan till det inre - att vara hans medarbetare, inte motarbetare.
Den förlorade avbilden reparerar Jesus.
Den mörka, trasiga krukan/ själen, fyller han med sin närvaro.

- Och över stad och land ikväll, går julens glada bud, att född är herren Jesus Krist, vår frälsare och Gud.

Jag vet inte vad flickan med Downs syndrom tänkte när hon suckade av välbehag över sin favoritpsalm, men jag kände att det ljus som hon utstrålade, var en stor predikan för oss alla!

Vi får öva på läxan tillsammans:
- Stäng inte ute det svåra. Du vet aldrig hur det arbetar med dig.
(Pernilla August).

Hejdå. Nu går jag.

När arbetsdagen var slut, gick jag hem, i regnet mellan tredje och fjärde advent.
Johannes evangelium ligger uppslaget:

MEN ÅT ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM, GAV HAN RÄTTEN ATT BLI GUDS BARN,
ÅT ALLA DEM SOM TROR PÅ HANS NAMN...
(Joh 1:12)

Tack Gud att vi får vara barn hos Dig, inför Dig behöver vi inte dölja oss.
Tack för alla dessa föräldrar och lärare för deras tålamod.
Tack Jesus Kristus för din mänskosyn som glittrar, ja som i särklass glittrar!!

Spruckna med glada hälsningar,
Helene Sturefelt, luciafirare.

VI ÅTERTAR LUCIA

Anar ljuset i tunneln.

Vem är hon vårt helgon med röda band
som kommer när natten är kall...

Visst är det märkligt. I vår sekulariserade tid firar vi gamla helgon som aldrig förr!
Skolsalar fylls med vitklädda barn och kyrkor klingar av "Natten går tunga fjät"...

Här i vår stad var Lions arrangör för det officiella Luciafirandet. Kyrkoherden var inbjuden att hålla en julbetraktelse.
Samarbetet är självklart.
Och längtan efter att få andlig spis är påtaglig!

Ni kan alla lysa som jag och mörkaste natt blir till dag
En hjälpsam hand ett lysande bloss är Lucias hälsning till oss.

Ljushuvud.

Jag tänker att oavsett hur Luciafirandet har uppkommit, så behöver vi henne.
Hedniska influenser, sammansmälta med helgon-fragment från 300-talets martyrium, är ett faktum i vår tids ljusgestalt.
Skönhetstävlingarna är borta.
Medmänsklighet och vacker sångröst är viktigare.

Vi behöver andliga förebilder, både nu-tida och förr-tida.

Det funnits en tid när kristna slogs ut
och kejsasen kallades gud
Men Lucia sa nej till att hylla en man
som iklätt sig gyllene skrud...

Jag låter gärna Lucia få drag av de trosvittnen vi vet fanns förr.
De kristna gömde sig i katakomber undan romarnas religionsförföljelse.
Snälla beskyddare kom ned i gångarna med bröd och vatten - och med "ljus i hår" - pannlampor, för att se var de satte fötterna.
Trossyskon i alla tider har alltid hjälpt varann.

Ljuset i tunneln.

Bortom lussebullar och pepparkakssmul i sängen vill jag lyfta fram det allvar som det innebär att bekänna sin tro...

Det röda bandet är ju symbol för hennes blod som rann, när svärdet gick över henne...

Men lika stark är den glädje som det innebär att stå fast vid sin kärlek och tro!
Att möta Gud, att få en levande relation med Jesus Kristus, är det bästa som kan hända en människa.
Och att få erfara en så enorm kärlek, formar en inre trofasthet, mot yttre hugg och slag.

Jag tänker på kvinnan i TV-debatten igen, hon som ropade ut sin religionskritik innan TV-kamerorna slocknade:
- ... och så hänger det ett lik där framme i kyrkan!

Nej, kära du, Jesus är inte kvar på korset, det är liksom det som är poängen. Han besegrade döden, uppstod igen.
Att offra sitt liv, för att andra skall få leva, är kärlekens yttersta bevis.

Då lyser glorian, då glittrar glittret...

Vi kommer! Håll ut.

Till sist, ur vardagen, går mina tankar till Bodhis hund... som gav skall för att räddningstjänsten i Harstena skulle hitta henne när deras segelbåt förlist.
Det gjorde de, men hunden drunknade... och delade samma öde som sin matte...
Ibland går natten mycket tunga "fjät"...

Likväl var detta kärlek och trofasthet in i det sista! En hjälte med fyra ben.
Får man ta hunden med sig in i himlen?
JA! Ja, ja.

Vem är hon vårt helgon med röda band
som kommer när natten är kall...

Avglorifierade hälsningar,
Helene Sturefelt