HUVUDET PÅ ETT FAT, STARKE MAN!

Profetens skägg.

Väckelsepredikanter i vår tid är ovanligt.
Ändå behöver vi dem mer än någonsin. Män och kvinnor som kan säga sanning - med kärlek, som kan tala allvar - med ödmjukhet.

Samtidigt som jag gläder mig åt de tre kvinnor som fått Nobels fredspris, umgås jag med Johannes Döparen genom att läsa evangelierna.
Jag ser gemensam kraft, kanske ur samma källa?

Käll-kraft.

Hans förkunnelse skapade väckelse, och han strök inte medhårs.
I sin vrede över orättvisor och omoral kallade han ledarna för:
- Huggormas avföda, huggormsyngel! Vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden?
Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säja er "Vi har Abraham till fader...."
(Läs mer i Lukas kap 3:7 och framåt).

Inom parentes sagt:

Vi har just tittat på "STARKE MAN" - SVT 1 - om kommunalrådet i påhittade Svinarp... han som gör allt fel... fuskar, förhalar, trixar, är otrogen, ljuger och gör allt för att behålla makten...
Det är skönt att få skratta lite åt det som egentligen är alldeles för allvarligt att skratta åt.
Maktmissbruk.

Starke Man behöver möta Johannes Döparen.
I alla tider.
Det fick nämligen landsfursten i Galiléen, Herodes Antipas göra. Han hade synnerligen trassliga äktenskapsaffärer, bl a med halvbrodern Filippus hustru Herodia.
Det var en icke tillåten sexuell förbindelse och det påtalade Johannes Döparen.

Kära nån, tänk om vi skulle påtala alla "icke tillåtna sexuella möten" i dagens liberala samhälle...

Denna djärva tillrättavisning av makthavarens omoraliska leverne, ledde till att Herodes Antipas lät kasta honom i fängelse. (Matteus kap 14).
Egentligen ville han döda Johannes, men vågade inte för folket, som menade att han var en profet.

Frys ut honom! Döda honom!

Det är här den "världsberömda" scenen kommer då Herodias dotter dansar på landsfurstens födelsedagsfest.
Han blev så förtjust att han med ed lovade henne vad hon än begärde...
Den unga flickan frågar sin mor till råds... och Herodias list övergick mannens förstånd, men löste också problemet, trodde hon.
- Låt mig genast få döparens huvud på ett fat!

Kungen blev bedrövad, men för edens skull, och gästernas, lät han halshugga Johannes i fängelset.

Jag skulle vilja skriva en bok om vad den politiskt inkorrekte profeten tänkte under sina dagar i fängelset, innan bödeln kom...
Sanningens pris - som ofta är Livet.

Jag måste tala!

En Guds profet måste tala. Han drivs av Guds egen ande och är Guds mun på jorden.
De sanna profeterna är motvilliga, men kan inte tiga.
De talar inte i eget namn, utan det som Gud ger dem.

Två ingredienser återkommer alltid:
- Dom och Frälsning.

Ett kännetecken på falska profeter är ensidigheten:
- Bara Domedagsprofetior och skrämsel, utan hopp. Eller:
- Bara Frälsning, utan bättring och omvändelse, där den falska trösten inte tar itu synden.

Detta behöver vår egen kristna kyrka meditera mycket över...

Har kyrkan tystnat?

Johannes Döparen hade utfört sin mission:
1. Han var tydlig med sin egen roll som vägröjare:
a) genom att predika omvändelse,
b) avslöja lögner,
c) döpa i vattnen i botgöring.

2. Pekade på Jesus Guds son, "Se Guds lamm som borttager världens synd".

Tänker vi på detta när vi glatt sjunger psalm 103 i adventstid "Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån opp"!?
Det doftar kamelhårsull, gräshoppor och vildhonung!

Vad tänkte Jesus när han fick veta att Johannes Döparen var halshuggen, för sanningens skull?
Huvudet på ett fat...
Som brudgummens vän och som brudgum vandrade de samma blodsväg...

Kunde Herodias sova gott den kvällen?
Och vilka mardrömmar plågade den dansande dottern, som burit in hans huvud, med stirrande ögon?

Är det bättre att tiga?
Nej. NEJ!
Åter igen, fråga de tre fredspristagarna som med sitt mod nu är med och driver fram demokratin i Mellanöstern och Afrika.
Tack alla sanningssägare.

Omvändelse. Predika det.

"Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den."
(Matteus 14:12).

Jesus sa:
- Sannerligen jag säger er, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes Döparen.

Det kallar jag i sanning för Starke Man!

Helene Starkefelt
- uppfriskande hälsningar med iskalla vinklar från Klaipedaplatsen i Karlskrona.

JOHANNES DÖPARENS SÖNDAG

Kristus-glöd.

Idag har vi tänt det tredje advenstljuset.
Det lyser för Johannes Döparens skull. Samtidigt är det många kyrkor som låter barnens luciatåg vara med i gudstjänsten.
Så var det för oss i Fredrikskyrkan.

Här följer ett utdrag av predikan, men först en kommentar till dagens datum:
- 11 december...
Det är årsdagen då en självmordsbombare i Stockholm försökte såra vårt samhälle.
Tack gode Gud att han inte lyckades!

För en vecka sedan passerade jag det gathörnet...
Jag hörde en person berätta:
- Det sista denne självmordsbombare såg i livet, var en man som böjde sig över honom och såg honom i ögonen... en blick av nåd...

Skydda oss från terrorrism!

Talet 11 - det ofullkomliga talet...
11 september, 11 december...

Och Johannes Döparen, den ofullkomlige, är den som pekar på Fullkomnaren: Jesus Kristus.
Antalet lärjungar var det fulla talet 12, liksom Israels stammar.

Johannes Döparen är "brudgummens vän som gläder sig åt brudgummens röst." Han säger själv i evangeliet (Joh 3:28-30):

- Jag är inte Messias, utan har blivit utsänd att gå framför honom.
Brudgum är den som har bruden (= församlingen).
Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig... Den glädjen har nu blivit min helt och fullt.
Han skall växa till och jag förminskas.
                      
Det var fullt med folk på familjegudstjänsten, stora och små, gamla och unga.
Predikan över Matteus 11:2-6, var så goda.

När kommer Luciaföljet?

Lucia kommer med mjuka, vita kläder, och med ljus.
Joh Döp kommer i sträva kamelullskläder, och med en fråga om Jesus verkligen var Messias, den som de väntade på.

De verkar så olika - Lucia och Johannes Döparen - ändå har de samma tro i sitt hjärta.
Båda blev tillfångatagna, för att de förkunnade moralisk trofasthet och för sin tilltro till Jesus Kristus.

Men nu var Johannes Döparen tveksam:
- Tänk om jag satsat fel? Tänk om jag tagit miste? Och dör här i fängelset för en lögn?

Han skickade bud med sina egna lärjungar till Jesus, och får ett underbart svar:
- Lama går och blinda ser, döva hör och döda uppstår.
De som möter Jesus får livskraften tillbaka! De blir upprättade, de får självförtroende och mod.

Det låter ungefär som den omvända muslimen vi mötte i St Clara kyrka i måndags. Han hade lämnat sin gamla tro bakom sig och sa:
- Nu har jag funnit Gud, som svarar mig! Nu vet jag att Gud älskar mig. Mina synder är förlåtna genom Jesus på korset och jag är fri!

Du son av Bagdad - Guds beskydd över dig!
Han försvann ut genom kyrkporten för att fortsätta berätta på Sergels Torg, om sin kristna tro.

Kulturhuset vid Sergels Torg med St Clara kyrktorn.

Jesus berör än idag.
- SALIG DEN SOM INTE KOMMER PÅ FALL FÖR MIN SKULL, säger Jesus.

Min poäng och uppmuntran - och allvarsord - är:
- Våga stå för den du är. Våga stå för din familj. Våga stå för din tro.
Svik inte!
Skäms inte för någon, och skäms inte för Jesus!
Låt Guds kärlek driva ut all rädsla och ta emot den Helige Andes frimodighet.

Jesus svek inte Joh Döp i hans tvivel. Han gav honom livstecken tillbaka.

(Under tiden satt några stjärngosseklädda barn och lekte med sina stjärnor, där pinnen blev ett spjut...).

Gud är trofast. Genom dopet markerar vi viljan att tillhöra den Gud som besegrar förtvivlan med hopp.
I dopet får vi vårt himmelska medborgarskap. Och Gud rör vid oss... och ger oss barnaskap i den världsvida familjen.

Dop i Fredrikskyrkan.

För att vara tydlig ställde Jesus barnen längst fram och sa:
- Barnen tillhör Guds rike!
De lever närmare Gud än vad vi krångliga vuxna gör. Vi får bevara barnets tillit inom oss, där Guds närvaro är en självklarhet, även i dödsskuggans dal.

(Luciatärnorna satt och kliade håret så att glittret kom snett...)

Så får dessa två personer visa på två olika sätt att bära fram tron:
- Lucia, med ödmjukheten och trofastheten,
- Johannes Döparen, med sin kraftfullhet och sanning.

Slut på predikan.

Vår dop-ängel.

Den mäktigaste delen i gudstjänsten var när hela luciaföljet ställde sig runt dopfunten.
Jag bad barnen sträcka ut sina händer och tillsammans med mig välsignade de det heliga vattnet, så att det blev en dopets källa...
Glittret fick en lyster från himmelen själv...

Likaså vid gudstjänstens slut, vid välsignelsen då vi stod alla på kortrappan, fick barnen vara med och lyfta sina händer mot församlingen.
Så lyste Herren frid över oss alla, genom barnen, i Jesu namn, amen.

Fullkomnaren.

Så här på kvällskvisten låter jag mina tankar komma och gå.
Och jag tänker att Bibelns Gud är mäktig att välsigna även det ofullkomliga, den missförstådde eller misstrodda.
Den sanna profeten, och det äkta helgonet, ställer sig själva åt sidan och pekar på Honom, som har all makt att vända mörker till ljus..

Helene Sturefelt,
- ofullkomlig predikant och liturg.

SKITSKOLA och NOBELFEST

Flaggdag, 10 november.

Vi har flaggat idag.
Inte för den svenska skolan, utan för Nobelfesten!
Det är med förväntan jag varje år följer de vetenskapliga framstegen. Jag gläds åt den otroliga förmåga människan har att forska och tänka.

Många framstående ledare har varit värstingar och lite utanför under sin skolgång...
Finns det ett samband undrar jag? allt medan universum expanderar allt fortare.

Skolministern sa:
- Vi ska inte bara dela ut nobelpriset i Sverige, vi skall ha svenska nobelpristagare också!
Det känns väldigt långt bort med tanke på de rapporter som kommer om "världens bästa skitskola"...

Det andliga och moraliska förfallet, med sin girighet, skapar nu skolor där kunskapen inte längre är målet... utan det är vinstintresset.

Student-bukett.

Jag har ofta undrat för vem skolan är till för?
Med tacksamhet tänker jag på alla de extrainsatser som görs för de svaga eleverna.
Men alltför sällan talar vi om extrainsatser för de begåvade.
Varför?
Det handlar inte om olika mänskovärde, det handlar om att bemöta var och en där de befinner sig.
Ta vara på talanger och förmågor.
Men det görs sällan.

Om jag blickar tillbaka till min egen skolgång på 70-talet, så var busarna av två slag:
- de som hade ADHD, och
- de smarta, som var uttråkade.
Eller som Pajje och Stisse sa när vi firade 25-års jubileum:
- Det blev ju folk av dig med!
- Ärligt talat; jag gjorde skit för lärarna bara för att få komma till OBS-klassen så fort som möjligt - där var det lugnt och där kunde jag tänka.

Men de smarta brydde man sig inte om, de skulle sitta som slagpåsar mellan värstingarna, för att ha en "lugnande inverkan".
Det blir inga nobelpris här inte...

Nobel-festlig efterrrätt.

Vad är ett geni?
Frågan ställdes ikväll på Nobelfesten och svaret kom:
- Förmågan att tänka självständigt, ofta i motvind mot gängse uppfattning, ha fantasi, intuition och fria associationsbanor...
Jag tänker, det är de som har syn-estesti, med tvärkopplingar mellan de fem sinnena.

Marie Curie var ett geni, men hon var ju kvinna... Då kunde hon väl inte varit ett geni?
Så tröttsamt med denna ständiga misstänksamhet mot mänsklighetens andra halva.
Hon var strålande (!).

Strålande kunskap.

Framgång hör ihop med disciplin.
Disciplin hör ihop med andlighet.
Andlighet hör ihop med gränslös samhöriget mellan Gud och människa.

Kan vi inte lugnt och stilla ta hand om de begåvningar som finns, utan bekostnad på andra elever?
Kan vi inte sluta med att använda "plugghäst" som ett skällsord?
Flyktingfamiljen, som bodde hos oss, hade en helt annan inställning till skolan:
- Läs, barn, läs! Det är det som ger er framtiden!

En annan fråga som återkommit under Nobelfesten är:
- Vad ska vi ha denna kunskapen till?
För egen del har jag fått förklaringen till varför livet går så fort, och varför vår tid lider av stress och ensamhet:

Det är ju just detta att universum expanderar fortare än vad man tidigare trott.
En kvinnlig professor i fysik sa:
- Det gör att vi kommer att bli mycket ensamma i vår del av universum. Andra galaxer försvinner bort och därmed också bevismaterialet från Big Bang.

Stadshuset i Stockholm.

Så, kära vänner, här gäller det att mota stress och ensamhet innan de hundra miljoner åren bekräftar detta nobelprisfaktum!

Då kanske det inte var så dumt, trots allt, att sitta där i "världens bästa skitskola" och spela kort med Pajje och Stisse - för vi hade varken bråttom, eller var ensamma!
Det var gemenskap - med triss i hjärter!

Nobla hälsningar,
Helene Sturefelt

Jag missade festen...

HYLLNING TILL BODHI

Här låg deras båt, Karlskrona.

Det kommer att ta tid att förstå, att acceptera, att en nära arbetskamrat är död.
Tidningsrubrikerna kring båten Alfhild, som förliste vid Harstena förra veckan, tränger sig på oss:
- Familj i sjönöd, mamman omkom.

Bodhi Bjerregaard är död.

Tre, fyra församlingar sörjer; här i Karlskrona där hon tjänstgjorde ett år - inte minst med Aspökonfirmanderna och sinnesromässan - och Oskarshamn där hon fick nästa tjänst, och Blidö dit de var på väg med båten.
Men skärgårdsprästdrömmen gick i kras i hårda kulingbyar...

Och något har gått i kras inom oss också...
Det svarta varför-ordet maler och maler....
Varför, varför?

Bodhi, med rik erfarenhet från journalistvärlden och Hare Krishna rörelsen, hade en glad Kristus-tro som påverkade oss med sin omedelbarhet.
Hon kunde säga sanningar med kärlek, hon kunde tala allvar med ödmjukhet.

Lunds Domkyrka.

Här är ett filmklipp där Bodhi samtalar med en av de första kvinnliga prästerna: Brita van Zijl, född Olén. Hon är uppvuxen i prästgården i Karlskrona.
Bodhi och Brita sitter i koret i Lunds Domkyrka och samtalar.
Filmen är inspelad av Sensus, för KviSk = kvinnor i Svenska kyrkan, hösten 2010.

Det märkliga är att Brita talar om vad som ska stå på hennes gravsten, medan vi ser en levande glad Bodhi - som nu är död...

http://vimeo.com/19699490

Jag gråter och sörjer... och övar mig i att leva i det som den gamla prästkvinnan Brita säger:
- Tre ord ringar in kristendomen och vårt arbete i kyrkan:

1. SITT = vilan i Gud
2. GÅ = gå ut och berätta om Kristus
3. STÅ = stå emot ondskan.

Kvinna och ankar-Hopp.

Min hyllning till Bodhi är att fortsätta skapa varma gemenskapsgrupper, som hon eftersträvade, där tro, hopp och kärlek får växa sig stark, i en personlig avgörelse för Gud.

Helene Sturefelt

TV-DEBATT och KROGBESÖK

En del cyklar till jobbet.

Det är mycket vi vill slippa:
- Jag vill slippa religion!
- Mina barn ska inte behöva tvingas till kyrkan på skoltid.

Jag följde TV-debatten i torsdags.
Det var för och emot Lucia i kyrkan, för och emot Adventsfirande på skoltid.

Balansgången är svår mellan skolans uppgift att undervisa i religion och själva religionsutövandet.

Det är ett teoretiskt problem.
Alla de jag känner upplever i praktiken goda kontakter mellan skola-kyrka.

Studio 2, SVT.

När jag besökte moskén i Karlskrona för något år sedan, fick vi vara med under bönen.
Ingen tvingade oss att deltaga, vi var bara där.
Och blev en erfarenhet rikare.

På samma sätt gör vi i kyrkan. Barnen kommer dit, jag berättar, jag ber, jag välsignar.
Man kan lyssna och betrakta, eller man kan deltaga och ta emot.
Valfritt.
Men alla blir en erfarenhet rikare - och det är väl det som är meningen!

De två argaste i TV-debatten skulle ha varit med oss på krogen igår.
Det var rena rama "kyrkomötet!"
Med glitter och glamour framfördes den ena julsången - psalmen - efter den andra, och vi skulle räkna hur många gånger ordet "jul" nämndes.
Det var fart och fläkt, det var humor och skratt.
Och när vi svalt ned den hängmörade biffen, kröntes kvällen med "Adams julsång" O helga natt....

Vart jag mig i världen vänder så ständigt dessa påminnelser om kristendomens närvaro!
Vart ska ateisten ta vägen? - - -

Jag tror inte på drakar... likväl...

Bollibompa!

Jag skulle önska att vreden mot religion istället riktades mot våld och porr.

Det finns situationer som jag också vill slippa:
- Jag vill inte se sex eller smyg-porr på TV.
Ändå tvingas jag göra det om jag hänger framför TV´n en hel kväll. Olika jinglar och reklamsnuttar om kommande program innehåller ofta sex, eller våld, för att "locka".
Locka?
Effekten på mig är snarare att det generar, äcklar i sin kärlekslöshet och skrämmer upp.

Precis som en del förespråkare hävdar att all religion skall vara privat, hävdar jag att alla sexuella uttryck också skall vara privata!
Eller varför inte ett "våldsfilter"?
"Sex-filter".
Ta mig tillbaka till 50-talet... jag är född i fel tid. Romantik?

När det rapporteras om våld mot kvinnor så väljer lokaltidningen ett och samma foto från ScanPix där man ser en kvinna bli slagen...
Reportaget är bra och nödvändigt, men själva bilden gör att det liksom händer igen... slaget...
Så är det för mig, som saknar filter mot vår tids råhet.

Förr var religionen en kollektiv gemenskap som tillhörde det offentliga livet.
Sexualiten var privat.
Nu har det blivit tvärtom.
Sexualiteten är offentlig men religionen privat!

NK´s skyltfönster.

Det jag förstod på de båda arga kvinnorna i TV-studion var att de hade negativa upplevelser av religion.
Ja, kära ni, allt som missbrukas blir fel, och skadar oss.
Våldtäkt av själen eller våldtäkt av kroppen - det är lika illa.

Men precis som vi vill lyfta fram den goda kristendomen, som stärker identiteten och befriar och upprättar, så får vi måna om goda miljöer som stärker den trofasta kärleksrelationen.

Lagstiftningen mot våld finns sedan evighet i Tio Guds Bud:
- DU SKALL ICKE DÖDA. (5)
Mot otrohet:
- DU SKALL ICKE BEGÅ ÄKTENSKAPSBROTT. (6)
Mot lockelser:
- DU SKALL ICKE HA BEGÄR MOT DIN NÄSTAS HUSTRU ELLER SAKER... (9)

Snart börjar det.

De som fick tittarnas sympatier och applåder i studion var KD`s förespråkare Ebba, som sa:
- Varför skall vi förneka eller skämmas för vårt eget lands kulturyttringar?
Och göteborgsprästen sa:
- Ja staten är sekulär, men inte samhället.

De som har Kristus i hjärtat hade en mjukhet och värme, de andra såg bara hårda och ledsna ut.
Min bön är att också ni ska få erfara Guds närvaro, i era liv.

God arbetsmiljö.

Tack gode Gud att Du inte känner gränser för Din närvaro mitt ibland oss - på krogen, i TV´n eller hemma vid köksbordet.
Jag ber att Du också skall vara i kyrkan... att vi själva inte ska mota ut Dig...
Förlåt oss.
I Jesu namn, amen.

Helene Sturefelt
- kristen på krogen.

TYRESÖ PILGRIMSCENTRUM och St Jacob

St Jacobs kyrka, Stockholm.

Så fick Stockholms stift äntligen ett Pilgrimscentrum! På den undersköna platsen vid Tyresö kyrka.
Jag tror ialla fall att det är vackert där - när jag klev av bussen i tisdagskväll var det mörkt ute...
Men jag får lita på mina nyvunna vänner och hoppas få återkomma i dagsljus, till våren.

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=645361

Vi söker våra andliga rötter på nytt.
På tåget upp läste jag i tidningen KUPÈ:
- Positivt tänkande och finna sin inre potential... Ni har säkert stött på dessa begrepp. Men hur bra funkar de? Och kan de lösa alla våra olika problem?
Alla vill vi nå lycka, välbefinnande och frälsning. Men Jesus och Gud är på tillbakagång...
... skriver KUPÈ.

Ack så fel de har! Hänger ni inte med i på-kristningen av Sverige?
Måste maila till dem.

Pilgrimskyrka mitt i stan.

Pilgrimsrörelsen växer och många hittar tillbaka till sin själ och till - Gud.

Men man måste inte vandra i Santiago de Compostella!  Det börjar bli en andlig skryt-grej nämligen...
Har du bara knatat runt i Östergötland... pytt...!

På min lilla föreläsningsturné i Stockholm var jag inbjuden till St Jacobs kyrka.
Även de gör korta stadsvandringar, precis som vi i Karlskrona.
I söndags tog de sin utgångspunkt från T-centralen.
Tänk dig att se ett gäng pilgrimer gå i sakta mak mellan alla stressade resenärer, som ska hit och dit och alltid är försenade...

Fötternas tysta predikan.
Och ögonens.

Målet för deras vandring var mässan i St Jacobs kyrka.
De tidlösa orden bär oss än idag:
- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Vid kaffet i kyrkbänkarna berättade jag om min pilgrimsbok "Den långsamma kärleken".
Gud vill komma oss lika nära som två älskande i ett äktenskap.
Ett evigt förbund, mellan Gud och människa.
Underbart!

Vandra där du är.

Pilgrimens sju nyckelord är:
FRIHET, ENKELHET, TYSTNAD, BEKYMMERSLÖSHET, LÅNGSAMHET, ANDLIGHET och DELANDE...
... där bekynnelsebokstäverna bildar ordet Fetblad! Alltså = "Kärleksört" - vilket sammanträffande!

Långsamhet är det vackraste ordet för mig - och tystnad.
Jag som tvingas leva i för högt tempo och med för många ljud.
Känner du igen dig?

- Den stressade nutidsmänskan har inte så mycket tid att bolla med, säger Anne-Christine Hornborg, docent i religionshistoria i KUPÈ. Vi vill hitta snabba sätt att lösa våra problem.
Nyandliga terapier och coachingföretag har börjat använda sig av andlighet i sin marknadsföring, men det vetenskapliga ordet "inre potential" har tagit över detta med andlighet och själ.

Ego - jag vet.

Vad händer om man blir arbetslös och inte hittar sin "inre potential"? Då blir man ju dubbelt så misslyckad, läser jag vidare.
Psykolog Magnus Lindwall berättar att forskning visar att s k affirmationer (positiva påståenden som upprepas) för att blåsa upp självkänslan sällan fungerar för att lösa personliga problem.

Tack!
Äntligen någon som vågar sticka hål på den andlighet som är tömd på både innehåll och mål!
Jag har mött många människor på pilgrimsvandringar som kan berätta just detta.
- Det är bättre att ta tag i problemen istället för att låtsas att man mår bra...

På Pilgrimscentrat i Tyresö var ett 30-tal personer samlade till föreläsningen i tisdags kväll.

Jag lät de sju nyckelorden leta sig in i våra relationer för att se vad som då händer.

I ytliga förhållanden vänds de goda orden till sin motsats:
Fångad, bunden, oväsen, oduglig, bråttom, prylar och allt är Mitt!

Vårt samhälle ger alltför dålig näring till trofasta relationer.
I sprickorna kan man se hur:

- Friheten bytts till bundenhet av kontroll,
- Enkelheten bytts till kravet på Hög standard,
- Tystnaden ersatts av buller och ständiga ljud (buller-bulemi),
- Bekymmerlösheten är borta och Oron gnager,
- Långsamheten uppäten av Stress,
- Andligheten kvävd av materialism som stänger inne,
- Delande fått ge vika för Girigheten.

Det går inte att återge allt som blev sagt denna kväll, men boken finns att köpa.

För mig fick den ansiktslösa andligheten ett ansikte i Jesus Kristus.
Problem blev dragna ut ur mörkret in i hans underbara ljus.
Och i kyrkans långsamma själ får jag tid till återhämtning, reflexion och bearbetning.

Min inre potential heter Den Helige Ande!
Anden kan jag bara ta emot som en gåva - det är inget vi förfogar över som snabbt ska lösa våra problem.
När Helig Ande fyller oss, flödar Guds kärlek genom hela vår varelse - och driver ut rädsla och ytlighet.

Själen är saktfärdig - färdig sakta.

Sakta rullade X2000 ut från Stockholms Central.
Den moderna pilgrimen tillbringar mycket tid i vänthallar och på perronger - det är där själen hinner ikapp kroppen, som redan är hemma...

Enkla hälsningar,
Helene Sturefelt

Snö i Nässjö igår. Mer lär komma inatt.

STUKAD, MEN GLAD - Sankta Clara kyrka, Stockholm

Morgonsol över St Clara kyrka.

Det är fantastiskt att jobba i kyrkan! Vilka möten, vilka gudstjänster!
Under kyrkans höga valv ryms både glädje och sorg. Där finns plats både för förtvivlan och hopp.

Men vem skall trösta Tröstaren?
Vem skall läka Läkaren?
Och vem skall begrava Prästen?

Livets och dödens väktare.

Just nu är vi i stor sorg efter vår kollega som omkom i segelolyckan på Harstenagrundet i lördags.
Bodhi och hennes familj var van vid sjön. De bodde på sin båt i hamnen under den tid hon arbetade i Karlskrona stadsförsamling.
Hon var glad och hade Kristus i sitt hjärta.
Vi är många som behövde dig!
Våra tankar går till övriga familjen. Och till församlingen som du tjänade.

Det är så svårt att förstå detta med döden - en levande människa finns plötsligt inte...
Och vi som arbetar med detta, måste också sörja...

Riktigt fönster. Och skuggan av det på andra sidan...

Jag är just hemkommen från besök i St Clara kyrka i Stockholm.
Deras diakonala arbete bland utslagna och missbrukare är fantastiskt.
Med hjälp av Guds kärlek, frälsningen hos Jesus Kristus och den Helige Andes förvandlande kraft, dras människor in i livet igen.

Utdunstningarna av etanol minskar... blicken får ny lyster och hjärtat får ett hopp. Och inom räckhåll öppnar sig möjligheter både till lägenhet och jobb.
Under tiden är det ca 15 personer som får sova i kyrkan på nätterna.
St Clara upplåter sina portar till natthärberge - precis som stallet för Josef och Maria.

Porten är öppen.

Men det är lätt att bli stukad när man håller begravning för en missbrukare.
Känslan är stor av maktlöshet... Godhet som inte nådde fram... utsträckta händer som slogs bort.
Jesusorden på korset får vila över kapellet:
- Fader, förlåt dem...

Drogmissbruket har lögnen som sin fader.
- Det är inget fel på mig...
Eller skammen:
- Jag vet att jag dricker. Ni får inte se mig i detta tillstånd!

Det enda som kan bryta missbruket är en makt starkare än drogen - Gud.

Julmarknad på Plattan. Sergels torg, drogfritt.

I St Clara träffade jag en muslim som varit tung missbrukare, nu drogfri, och frälst!
- Vad är det du har funnit? frågade jag.
- Gud! Han fanns inte i mitt tidigare liv, han svarade inte. Och Jesus har löst mig från synden! Jag är förlåten och fri.

Han utstrålade sådan glädje och kärlek att tårarna kom, de där tårarna som rinner när Gud rör vid ens hjärta...

Och nere i kyrkbänken fick han be för mig... en f.d. muslim lade sina händer på den kvinnliga prästen, bad och tackade Gud i Jesu namn! Mäktigt!
Och himmelriket landade.

Välsignelser till er som inte ger upp att söka efter de förlorade fåren.

Må Guds frid omsluta oss alla, kända som okända, levande som döda.
Helene Sturefelt.

Solnedgång över St Clara kyrka, Stockholm

P.S. Till er nytillkomna läsare:
Jag bloggar på min fritid (inte i tjänsten) och ger en glimt från min vardag.
Mina åsikter är bara mina och jag uttalar mig inte för någon annan.
HS.