Meningen kan ligga dold.
Livet är så skönt! Jag njuter av den underbara mening som jag ser finns i naturen och som bor i mitt hjärta.
Jag är just inkommen från en skön cykelrunda. Men inte riktigt... Det hördes smällare över stan. Jag såg mig omkring och upptäckte fyra killar i närheten av där jag var.
Ett äldre par gick på Sölvesborgsbron där jag också befann mig. Vi gjorde varann sällskap och jag bad dem vakta medan jag sökte upp killarna.
De stod innanför ett djurstängsel och just när de tände på, kom jag. De höll för öronen och blå rök steg upp.
- Hallå där! Vad gör ni! ropade jag.
- Ingenting...
- Vi är många som ser och hör vad som händer. Kom genast ut från beteshagen!
En liten kille 12 år, två tonåringar och en äldre kille ca 15 tittade på mig, och började brösta sig och försöka se hotfulla ut.
- Var rädda om varann - och naturen, sa jag och gick.
Det äldre paret väntade på bron, oroliga. Gänget kom ut på bron och damen sa:
- Kan ni inte ens stå för det ni gjort??
Sedan gick vi åt andra hållet, med lätt förhöjd puls. Fem minuter senare hörde vi smällare från nästa holme intill bron.
Så meningslöst! Grilla korv istället!
Polisen är underrättad.
Den dolda meningen blir synlig.
Vi har hamnat i en återvändsgränd. Föräldrarna vet inte vad deras ungdomar gör. Det är "sportlov" vilket borde uttalas driva-runt-på-stan-lov. De flesta har inget att göra. Allt är ganska meningslöst, både skola och fritid.
Det gäller bara att få tiden att gå - helst med så många kickar som möjligt, så att man känner att man lever.
Adrenalin är drivkraften.
Skillnaden mellan generationerna är avgrundsdjup. Vi lever inte med samma livsuppfattning, och gränserna för vad som är tillåtet har flyttats fram.
- Det spelar ingen roll vad vi gör, sa en tjej en gång, allt är ändå kört. Klimatet är i botten och det finns liksom ingen mening. Och så slängde hon sitt godispapper i busken liksom sin energi-drycks-burk.
- Jag skiter i allt!
Energi? Till vad? Till likgiltighet och förstörelse?
Meningslöst brännande.
Denna hopplöshet är destruktiv.
Jag hörde berättas om ett annat ungdomsgäng som hade hittat ned till kyrkans ungdomsträffar i en källarlokal.
Där började hopplösheten sakta vändas.
De pratade om ateismen kontra kristen tro. Vad händer när man förnekar Gud, jämfört om man tror på Gud och lever i gemenskap med honom?
- Vi kommer ändå från aporna, sa en av dem, vi är bara djur och kan lika gärna bara ligga runt och ta vad vi kan...
- Nej, stopp! sa ungdomsledaren, du är oändligt värdefull och behöver inte kasta bort ditt liv så! Det är Gud som har skapat livet och gett det en fantastisk mening.
- Hur då?
- Se dig om, allt i naturen hänger ihop, i ett sammanhang, där varenda litet pollenkorn har sin mening i det stora ekologiska systemet. Det har människan också!
- Kanske alla andra, men inte jag...
- Jo, du också! Gud har en mening med ditt liv, varför du skall finnas och vad du skall utföra!
- Jaha, vad är det då?
- Det handlar om kärlek... att förstå att du själv är oändligt älskad! Sedan se denna kärlek i naturen.
- Äh, jag spränger hellre...
Det finns en bättre mening med ditt liv!
Jag tänker på vilken stor skillnad Gudstron har gjort för mitt liv. Jag var bara 16 år när första gången fick höra av min kompis att Gud älskar mig och har en mening för mitt liv.
- På riktigt? För mig, personligen?
- Ja, för dig, personligen.
Orden träffade mig rakt i hjärtat och sedan dess bär jag den vissheten. Som vuxen med silvergrått hår försöker jag förmedla det till dem jag möter.
Dessa killar som sprängde smällare skulle behöva se en mening med sitt liv, där det kanske börjar med att vuxna bryr sig?
Städa fram meningen med livet?
Jag satte mig på balkongen och andades ut efter det här onödiga äventyret.
Den bleka februarisolen värmde tappert.
På bordet låg min Bibel och jag läste ett stycke som var som ett brev, från en förälder:
HÖR, NI BARN, EN FADERS TUKTAN OCH TA DEN I AKT, SÅ ATT NI LÄR FÖRSTÅND.
TY GOD LÄRDOM GER JAG ER, MIN UNDERVISNING MÅ NI INTE LÅTA FARA.
JAG HAR SJÄLV VARIT BARN OCH HAFT EN FADER, VARIT SPÄD OCH FÖR MIN MODER ENDE SONEN.
DÅ UNDERVISADE HAN MIG OCH SADE TILL MIG:
- LÅT DITT HJÄRTA HÅLLA FAST VID MINA ORD!
- BEVARA MINA BUD, SÅ LEVER DU.
SÖK FÖRVÄRVA VISHET, SÖK FÖRVÄRVA FÖRSTÅND.
ÖVERGE INTE VISHETEN, SÅ SKALL HON BEVARA DIG.
ÄLSKA FÖRSTÅNDET, SÅ SKALL HON SKYDDA DIG. ÄLSKA HENNE!
Ordspråksboken i Gamla Testamentet, kap 4 vers 1-9.
I hjärtat bor meningen med livet.
Tänk om alla hade en Salomo i sin närhet!
Han var son till David och fick den djupaste mening med sitt liv då han sökte visheten och värderade förståndet med största kärlek.
Det är Salomo som format orden i Ordspråksboken.
Gud välsignade honom rikligen.
Käre Far i himlen,
- tack för att Du är en personlig Gud som ser varje människa enskilt.
Tack för att Du har en personlig mening med varje människas liv, att det finns en uppgift som väntar på var och en - och som bara just jag kan utföra.
Hjälp oss att möta ungdomarnas hopplösa vilsenhet med kärlek och gott ledarskap - till Dig!
Jesus, rör vi våra hjärtan.
Amen.
Vi vill inte ha några smällare eller sprängningar, varken små eller stora, varken i stan eller i smyg bland buskarna på våra holmar. Dessa wanna-be-kriminella måste få varnande gränser med en gång!
Särskilt den lille killen som bara var tolv år...
Meningsfulla hälsningar,
Helene Sture Killfelt,
- som fotograferade Kaninholmen i Sölvesborg, som börjar bli ett allt mer nervöst samhälle... Så vill vi inte ha det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar