BLIND, BLIND, BLINDBOCK

Jag ser inget.

Kommer du ihåg den där hemska gamla leken, när en skall stå i mitten med förbundna ögon och de andra i ring? Blindbocken skall försöka fånga någon, men det är omöjligt, ända tills någon förbarmar sig och kommer lite för nära, medvetet.

Så känns det när jag läser denna söndags evangelietext.

Det är Fastlagssöndagen och rubriken är "Kärlekens väg". Man säger ibland att "kärleken är blind" men det håller inte jag med om.

Det är den romantiska försköningen som är blind. 

Och dumheten är blind. Även okunskapen är blind, för att inte tala om våldet som ofta har en besinningslös blindhet.

Hur länge skall vi gå där utan att se, blinda för sakernas tillstånd?

Vem ser hur det är ställt?

Redan tidigt, när jag började gå i kyrkan som tonåring, lade jag märke till ett ord som ofta återkom i gudstjänsten. Det var ganska tunga ord, men något fick mig att lystra:

GUD, VÅR FRÄLSARE, VILL ATT ALLA MÄNNISKOR SKALL RÄDDAS OCH KOMMA TILL INSIKT OM SANNINGEN.

1 Tim 2:4.

Så inleddes varje dop och jag var imponerad över att  den ena familjen efter den andra fick höra denna inbjudan. Även just de var föremål för Guds omsorg, om att räddas - från vad då? 

Lögnen förstås, eftersom insikten handlade om att komma till Sanningen.

Nu för tiden vågar inte kyrkan ställa dessa bibliska anspråk på sanning. Dopets inledningsord har förminskats till: 

"I dopet möter Gud oss för att vi skall leva i gemenskap med Jesus Kristus."

Det är fint med gemenskap, men det kan vi finna i många sammanhang!

Finns här en blindhet som gör att vi inte vågar tala om sanning?

Sanningen om Gud.

Dagens gudstjänst i Mjällby kyrka inleddes med Psalm 135: "Se, vi går upp till Jerusalem, i heliga fastetider", den lite svårmodiga psalmen om det lidande som Jesus var på väg emot.

- Men kärlekens väg handlar väl inte om lidande? hörde jag någon viska.

Så här i Melodifestivaltider så infaller vår kristna fastetid just i tonartshöjningarnas tid är, med glättiga melodier som ofta har kärleken som tema.

Men "Kärlekens väg" i evangeliet handlar inte om det, utan om att gå i Guds Sanning - som ofta orsakar smärta och lidande.

Eftersom världen hellre lockas till bekväma lögner i sin omedvetna blindhet.

Plötsligt ser du suddigt...

Lukas läkaren återger i sitt kapitel 18 om hur Jesus förklarade för sina tolv att de nu skulle gå upp till Jerusalem för att Mänskosonen där skulle bli hånad, pryglad, dödad och på tredje dagen uppstå igen.

Han beskriver deras reaktion på följande vis:

AV DETTA BEGREP LÄRJUNGARNA INGENTING.

VAD JESUS MENADE VAR FÖRDOLT FÖR DEM, OCH DE KUNDE INTE FÖRSTÅ VAD HAN SADE.

Lukas 18:34.

Om inte lärjungarna begrep vad Jesus menade med hela sitt uppdrag här på jorden, så är det inte så konstigt om inte vi heller begriper... Vi är i gott sällskap!

Jesus, som är så snäll och god och vill alla väl, varför säger han så dramatiska saker om att han skall dö och uppstå? Söker han problem, eller?

I vår okunskap är vi blinda. Det kan också handla om omognad, eller rädsla för att våga förstå. 

Blindheten kan vara andlig:

- Inte kan väl Gud vilja något så våldsamt?

Ser du? Ser du klart?

Texten fortsatte. På sin vandring från Galiléen till Jerusalem passerade de Jeriko. Där satt en blind vid vägkanten och tiggde. När han fick höra att Jesus från Nasaret var på väg förbi, ropade han:

- Davids son, förbarma dig över mig!

Nu leker vi inte längre, nu är "blindbocken" på riktigt. 

Blindheten är fysisk. Ögonen är öppna, men inget ljus kommer in och hjärnan registrerar inga synintryck.

Mannen har inte en chans att överleva, om inte andra förbarmar sig över hans tiggande hand.

Många går förbi, det har vi också gjort, man orkar inte bry sig om eländet. Den mentala blindheten är lika allvarlig som den fysiska.

När mannen börjar ropa, så är inte bara i hopp om att få en peng, kanske en större peng, nej, den blinde har hört ryktena om Jesus.

Han vet att Jesus kan bota.

Vem kan bota min blindhet?

Det vet Jesus också. Men för att ge mannen ett respektfullt bemötande ställer Jesus en fråga, som kan verka överraskande:

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Lukas 18:41.

Den blinde får själv formulera sitt svar:

- HERRE, GÖR SÅ ATT JAG KAN SE IGEN.

Han, som verkligen är "blindbocken", är så pass seende att han förstår vad Jesus har makt att göra!

Den blinde är inte blind! Inte i hjärtat i alla fall, och inte andligt sett heller.

Jesus bekräftar honom dubbelt när han säger:

- DU KAN SE IGEN.

DIN TRO HAR HJÄLPT DIG.

Lukas 18:42.

Jesus botar helt! Inte halvt.

Nu finns det folk som ibland misstolkar detta och menar:

- Det spelar ingen roll vad man tror på, bara man tror!

Det är den religiösa analfabetismens tomma credo...

Och det är så dumt att det kan jämställas med liknande uttryck:

- Det spelar ingen roll vad man tankar bilen med, bara man tankar den med nåt!

Eller:

- Det spelar ingen roll vad man äter, bara man stoppar nåt i munnen...

Vad tankar du med?

Den religiöst blinde upptäcker sakta att hans/ hennes bön inte blir besvarad när man ber till kristallerna att bli frisk igen, eller till Buddha eller till Allah eller Kali Durga. Det finns många avgudar, men bara en enda levande GUD som är av SANNING och som leder oss på KÄRLEKENS VÄG.

Igenom lidandet.

Inte förbi. 

Inte i förnekelse att det inte finns. 

Inte genom att meditera oss bort från svårigheterna eller upprepa positiva ord som till slut blir toxiska.

Det leder inte hela vägen fram.

Ställ frågor. Sök svaren.

Det är inte länge sedan jag lekte den där dumma leken "Blindbock". Men jag tyckte det var så obehagligt att se barnet famla med bindel runt ögonen, att jag såg till att själv bli fångad - och bytte plats med "blindbocken". 

Nu fick barnen skratta åt mig istället.

När jag satt där i kyrkan idag insåg jag vad jag hade gjort...

Prästen predikade mycket bra och knöt samman Lukas återgivande av dessa olika sorters blindhet. Såsom läkare var han ju särskilt intresserad av de läkedomsunder Jesus gjorde. 

Men poängen handlar ju om att Jesus går in i vårt ställe på korset och tar syndens konsekvenser på sig... Det är han som blir slagen, inte vi. Det är han som går in i försoningen i vårt ställe...

Jesus på korset givit sitt liv.

Jesus gör sig till BLINDBOCK för att vi skall slippa irra runt, oseende.

Samtidigt - samtidigt! - är det Jesus som är den som förbarmar sig över den verkligt blinde och löser honom/ henne ur förbannelsen.

Så stort!

Blind, blind, blindbock - och synen kom åter!!!

Synen kom tillbaka!

Kärleken SER:

- sitt eget tillstånd.

- medmänniskans behov.

- vem Gud ÄR.

Jag ber med orden i psalm 217:

"Gud, för Dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.

Mörkret är ej mörkt för Dig, och i dunklet ser Du mig.

Läk mitt öga att jag ser hur Du är i det som sker.

Där jag bäst behöver Dig är Du allra närmast mig.

Sv Ps 217.

Läk mina ögon!

Jag knyter ihop detta blogginlägg med att lyfta fram ett nyskrivet inledningsord till dopgudstjänsten, där formuleringen är riktigt fin - dock utan att vara ett citerat bibelord som i den gamla handboken:

   Dopet ger glädje, skapelsens Gud är nära.

   Dopet ger upprättelse, vi får förlåtelse.

   Dopet ger välsignelse, vi får Helig Ande.

   Dopet ger hopp, vi vår leva, dö och uppstå med Jesus Kristus.

Blindstyriga hälsningar från 

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- med tack till Paul Henriksson för inspiration, och

- med tack till Mjällby kyrkokör för underbara sånger under gudstjänsten,

- och ännu ett tack till er som bjöd på fastlagsbullar!

Är jag seende?