SPANARNA: "JAG VILL INTE VETA MER"

Det är för mycket information!

Det räcker nu. Det är för mycket. Informationen dränker mig och jag hittar inte längre mina egna tankar och känslor.

Dessutom är det alldeles för många män som bara pratar om sig själva... och som dessutom har konverterat till katolska kyrkan.

Vad pratar du om, Helene?

Jag har lyssnat på "Spanarna" i radions P1 och där kom det fram tre mycket intressanta tankar.

Jag återger deras nutidsspaningar såsom jag uppfattade dem, och bildsätter efter eget bevåg, som vanligt.

Spanarna Ellinor, Jonatan och Bo.

Det är Kristian Luuk som är programledare, och i studion har han bjudit in Ellinor Svensson, komiker och poddare, Jonatan Lindström, arkeolog och historiker, samt Bo Tidholm, journalist och författare -  bland dessa yrkestitlar trivs jag!

Att vi befinner oss i informationssamhället vet alla. De digitala systemen gör att vi kan googla fram fakta på ett ögonblick, utan att själv behöva kunna något. 

Dessutom översköljs vi av information som vi inte har bett om, och denna höst är det som att vi har nått en gräns.

Så inleder Ellinor Svensson sin spaning.

Hon, och även jag, hör och ser att många säger:

- Jag har stängt av TV.

- Jag orkar inte se eller höra nyheterna längre.

- Varför skall jag veta allt om alla?

Orkar inte!

Här skjuter jag direkt in mitt perspektiv. För länge sedan, innan radions tid, kom alla nyheter från predikstolen i kyrkan, då "legala nyheter" förkunnades:

- Härmed tillkännagives att lysning pålyses mellan...

- En ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag då...

På kyrkbacken kommenterade man de nyheter man fått del av. Världen var liten. Det som fanns att veta gick från mun till mun.

Vad skulle gamlafarmor Ida, född på 1870-talet säga om vårt hysteriska informationssamhälle? 

Ellinor Svensson fortsätter.

Klimatkris, konflikter och krig, kändisar, sport och musiktävlingar... Måste vi veta allt?

Spanar in kyrkbacken; nyhetstorget.

Vad gäller relationer har också en trötthet infunnit sig. 

Det nya sättet att dejta är som en shoppingrunda på Tinder där man kollar kärleksvaror, läser innehållsförteckningen och funderar om man gillar de smakerna...

Det senaste sättet är programserien "Kärleken är blind". Då lär paret känna varann bara genom att samtala, utan att se varann eller veta den andres bakgrund. Sedan blir det förlovning där tanken är att man skall bli förälskad i en person, inte i det yttre, berättade Ellinor.

Detta låter precis som den gammeldags traditionen, tänker jag, där föräldrarna valde ut brud och brudgum, och där paret inte fick träffas förrän vid bröllopet. Och så är det ju än idag i länder såsom t ex Afrika och kring Mellanöstern.

Vi vill inte veta. Vi vill bara ta emot och älska, och bli älskade.

Kan det vara så lätt?

Bara välj nån till mig!

Det är svårare med nyheterna, att "inte veta". På något sätt är det ju ett samhällsansvar att ha koll på vad som händer, men det räcker kanske med rubrikerna?

Vår far, pappa Lennart, har länge sagt att "nyheter är bara ett eländes upprepande av rättegångsprotokoll och kriminalitet". 

Kriget mot Ukraina - anfall och ockupation med härskarteknikens lögner - fick oss att knäa i sorg och oro.

Pandemin hade redan försvagat vår mottaglighet för alla högröstade vaccinationskampanjer och hemska biverkningar. 

Sedan kom Hamas terrorattack på Israel nu i oktober, där den israeliska försvarsmakten IDF bestämmer sig för att eliminera terrorgruppen en gång för alla - STOPP! Vi orkar inte veta mer hemskheter. 

Stopp. Stäng av. Blod överallt.

Måste vi veta allt?

Jag minns när vi läste männens krigshistoria i högstadiet och på gymnasiet - jag vill inte veta detta, tänkte jag. Jag vill hellre veta hur kvinnor och barn hade det och hur de ordnade sina liv.

Det var som om arkeologen Jonatan Lindström hörde vad jag tänkte, för hans spaning handlade om "berättande" och de skillnader som finns mellan män och kvinnor.

Sociologiska studier visar att när män berättar så handlar det ofta om dem själva. Mannen har sig själv i centrum, alltifrån schamanen till företagsledaren. 

På gamla antikvariat finns mängder av självbiografiska böcker där män skriver förtvivlat om sig själva, för att inte bli bortglömda...

... medan kvinnor berättar andra historier; om släkten, sagor, sedelärande historier och längtande drömmar. Och det är oftast kvinnor som sjunger och ber aftonbön med sina barn, vill jag tillägga.

Be aftonbön och sjung.

Vi kan själva göra en sociologisk studie under våra kommande släktträffar där vi kan lägga märke till hur många gånger mannen säger "jag", jämfört med kvinnan. Och så kan vi vara uppmärksamma på vem det är som ställer intresserade frågor:

- Hur har DU det?  - - - 

Ja, generaliseringar är inte sanna, men de kan hjälpa oss att upptäcka något - och bryta det som vi inte tycker om.

Jag vill inte veta vad mannen har gjort och vad mannen kan... Jag vill ha ett samtal, där alla ger och tar. Vi trivs väl alla bäst när andra frågar, lyssnar och reflekterar tillsammans?

Alla som vill skall få plats utan att någon dominerar. Varken man eller kvinna.

Fråga mig vad jag tycker om.

Den tredje spaningen handlade om tro. 

Journalisten och författaren Bo Tidholm funderade högt.

Varken vetenskap eller information mättar själen. Vi kan och vet mer än någonsin, och vi gläds åt nobelpris och vetenskapliga landvinningar, men det ger ingen mening åt livet.

Allt fler kulturpersonligheter konverterar och blir katoliker. Det är anmärkningsvärt, säger Bo Tidholm

Gud är utanför vetenskap och information. Gud är så mycket mer, ett mysterium, något Större som har en mening med både universum och den lilla människans liv.

- Dock är det sällan någon som proklamerar att man har gått med i Svenska kyrkan. Tvärtom är det många som lämnar p g a att Svenska kyrkan blivit alltför politiskt korrekt och andligt förtunnad. 

Det är katolska kyrkan som lockar.

Men då tänker jag på mitt initiativ i Fredrikskyrkan för många år sedan, att välkomna de under året inträdda medlemmarna vid 1 Adventsgudstjänsten. Är det fler församlingar som gör det?

Välkommen tillbaka till Svenska kyrkan.

Bo Tidholm berättade inledande om Shane McGowern's begravning (vem var han?) (måste jag veta det?), som var som ett irländskt upptåg, där man dansade i kyrkgången.

Katolska kyrkan rymmer många motsättningar; å ena sidan goda gärningar, Guds kärlek, högtidliga ritualer och syndernas förlåtelse, å andra sidan vin, mat och sex, bikt...

Han menade även att katolska kyrkan är hedonismens och vällustens kyrka, en församling för dem som vill idka otrohet, äta gott, leva flott och ändå få evigt liv...

Å andra sidan är katolska kyrkan disciplin, korståg, konservatism, abortförbud, uppfordrande helgon och pedofilskandaler, sa Bo Tidholm. Man kan söka sig dit av olika skäl.

Den är allt på en gång!

Oklanderlig kristen kvinna.

Katolska kyrkan har fått en rad nya medlemmar från oväntat håll. Det är inte så vanligt i det sekulariserade Sverige att offentliga personer kommer ut som troende. Och det tycks finnas ett behov av att berätta att de konverterat just till den gamla katolska kyrkan.

Här nämndes personer såsom Stieg Larsson, Eric Schylt, Erik Helmersson, Philip Hammar, Edward Bloom, Mark Levengood - bara män? Som vill prata om sig  själva?

Hoppas att katolska kyrkan drar till sig kvinnliga konvertiteter också, poängterade Bo Tidholm, men de har kanske inte samma behov av att prata om sig själva som dessa män...

Han räknade upp namn. Fyra kulturkonvertiter har suttit i Svenska Akademin: Birgitta Trotzig, Torgny Lindgren, Gunnel Vallqvist.

Sven Stolpe, blev katolik, liksom Barbro Alving som visserligen var tvivlare men ville påverka inifrån. Jaha, med vad då, undrar jag. 

Det liknar alla icketroende för(tro)endevalda i kyrkoråden, där de sitter för att det är "bra med ateismens infallsvinkel" i kyrkan.

Nu senaste har vi nobelpristagaren i litteratur, Jon Fosse, som istället för att supa blev katolik.

I sitt tacktal i Blå Salen tackade han Gud...

Jon Fosse är katolik.

Mystiken lockar, sa Bo Tidholm, bortom allt vetande, och berättade att det är ca 200 personer som konverterar om året i Sverige.

Även många frikyrkliga personer såsom Ulf Ekman, har konverterat till katolska kyrkan. 

Och de som lämnar Svenska kyrkan gör det för att den har blivit för postmodern, där Jesus bara en sanning bland många, och inte vägen, sanningen och livet i bestämd form, som katolska kyrkan håller fast vid.

Man lockas av det auktoritära budskapet, menar Bo Tidholm. Jag menar att det snarare är sanningsfrågan som är i centrum, inte den auktoritära hållningen.

Jesus är den sanna Sanningen.

Arkeologen Jonatan Lindström medverkar i TV-serien "Historien om Sverige", där man bland annat får veta att när vi lämnade asatron och gick över till kristendomen så fick även vanligt folk komma till himlen, inte bara krigaren (till Valhall).

Nu är han en av spanarna i radions P1.

- Gustav Vasa valde Luther och den protestantiska kyrkan, och vända katolska kyrkan ryggen. De hade dessutom fått för mycket makt.

Lutherdomen var en begriplig religion, sa Jonatan Lindström, gudstjänsten var inte på latin, utan på folkets språk. 

Europas store reformator, Martin Luther.

 

Som sagt, denna spaning i december 2023 lyfter fram behovet av att berätta vem man är. Många överger ateismen. Man lämnar över sig själv till Gud. Individualismen är ändå viktig, man vill välja detta själv. 

Katolska kyrkan gammal och ifrågasatt. Just därför ger den hög status i sitt avvikande mot svensk normalkultur. 

Det lär till och med vara så att  "Neopapismen" lockar det hippa kulturfolket i Manhattan, som lämnar nattklubbarna och intar kyrkan istället.

Men det är inte enkelt att konvertera. Man skall gå en tvåårig kurs i katolska kyrkans tro och teologi, och sedan konfirmera detta. Det är allvar.

Påven, "Papa", gläds åt reformationen! Men vi?

Bo Tidholm fortsatte.

Men alla tycker inte detta är bra. Gamla katoliker förfasar sig! 

Appropieringen - att tillägna sig andra människors kunskaper och göra dem till sina egna - avverkar en sak efter annan. Och nu är det katolska kyrkans tur.

Madonna är inne igen. Modeindustrin letar efter ständigt nya kataloger, där den katolska skolflickans oskuld är mycket lockande...

GCG - Good Christian Bitches...

Kristian Luuk undrade detta har någon framtid? Svar, ja.

- Det är "punk" att vara proselyt, sa Bo Tidholm. Vad kan vara mer rebelliskt än att vända reformationen ryggen! Så tufft att vara emot något som hände på 1500-talet och som förändrade Sverige för alltid!

- Skulle du vilja bli troende? frågade Kristian Luuk.

- Nej, jag är inte lagd åt det hållet. Det skulle förvåna mig, sa Bo Tidholm, men jag skulle nog ändå ta emot det... och bli glad av att bli troende...

Detta mycket intressanta program avslutades med det som är en vanlig intellektuell kullerbytta. Det sades till sist:

- Att inte vilja veta, och säga nej till det som är för mycket, då är religionen bra (tvärtom - att leva i Guds gemenskap ger det absolut största vetandet!)

- Religionen är ett balsam, man tror på något som är djupt irrationellt (nej, att tro att tillvaron kommit till av en slump; det är irrationellt!) 

- Religionen kan stänga ute väldigt mycket av det moderna bruset (ja, tack vare bönen och överlåtelsen till Gud).

Här faller spaningarnas alla bitar på plats, säger Kristian Luuk.

Insidan är viktigast. Inte utsidan.

Så, den vanligaste googlingen kommer att vara en tom ruta - "Enter" - berätta ingenting för mig! 

Jag vill verkligen inte veta! Jag är klar. jag går ut genom utgången. Vi kommer att bli gladare. 

Nu vet du det.

Att du inte behöver veta så mycket. 

Det visste jag redan. 

Nu är det på pränt.

Spaningshälsningar från en radiolyssnare, 

Helene Sture Villintevetafelt,

- som lever i världen men inte av världen, som Jesus sa.

Du och du? Nej, jag också!