NYTT KYRKOÅR, TVÅ HALVLEKAR

Nytt kyrkoår gryr över Hälleviksstrand.

1 Advent är en av årets största kyrkogångsdagar. Vilken högtid det är!
Vi lämnar hösten bakom oss och går på allvar in i vintern, då vi äntligen får tända upp våra adventsljus.

Bereden väg för Herran, Hosianna Davids son och Gläd dig du Kristi brud - starka psalmer och mäktiga körsånger har lyft taken i våra kyrkor. Har man tur har även full liturgi burit församlingen genom gudstjänsten och en god predikan fyllt på trons mognad.

Mjällby kyrka i kritvit vinterskrud.

I Mjällby kyrka fick vi höra en härlig jämförelse med en fotbollsmatch - förstås! 

Prästen sa:

- Kyrkoåret är som två halvlekar nere på Strandvallen; första halvlek är den del av kyrkoåret som handlar om hur Gud kommer till oss. Det är advents- och jultiden fram till påsk.

Andra halvlek handlar om hur vi kommer till Gud och vill växa i vårt kristna liv. Det är Trefaldighetstiden.

Men någon pausvila däremellan är det inte...

Församlingen satt med ett leende på läpparna och följde med predikan med lätthet.

Vilken halvlek är det?

Jag satt även och tänkte på hur viktigt det är med en nystart då och då.

Domssöndagarna hjälpte oss med att göra bokslut inför Gud. Adventstiden är kyrkans nyår och ger oss möjlighet att lämna det gamla bakom oss.

* På vilket sätt vill jag nu bereda väg för Herren i mitt liv och i min omgivning?
* Hosianna-ropet är egentligen ett rop på hjälp. Herre, hjälp oss... 

* Och vågar jag på allvar leva som ett Guds barn i glädje, det som psalm 104 handlar om "Gläd dig du Kristi brud"?

Till det yttre tycker jag om att ändra om här hemma med andra gardiner, dukar och adventsljusstakar.

Det hjälper mig att tänka nytt. Men också att be intensivt för fred i världen.

När får vi tända adventsstjärnan?

Jag bär med mig orden från texten i Sakarja som blivit läst idag:

HERREN SÄGER:

- JAG SKALL FÖRINTA ALLA STRIDSVAGNAR I EFRAIM,

ALLA HÄSTAR I JERUSALEM.

KRIGETS VAPEN SKALL FÖRINTAS.

HAN SKALL FÖRKUNNA FRED FÖR FOLKEN,

OCH HANS VÄLDE SKALL NÅ FRÅN HAV TILL HAV,

FRÅN FLODEN TILL VÄRLDENS ÄNDE.

Sakarja 9:10.

Hur många ockupanter har Israel sett sedan dessa ord nedtecknades på 500-talet före Kristus?

Jag har stått på plats i Efraims bergsbygd och upplevt marken som tog emot alla Israels stammar då de samlades av Josua.

Sedan kom filistéerna och förstörde...

Efraims bergsbygd, Shiló.

Den 7 oktober utsattes Israel för en terrorattack då 1.200 människor slaktades.

På gator i dagens Sverige hör vi palestinier hylla denna massaker, med budskapet att judarna skall drivas ut i havet - motsatsen till det som Sakarja säger.

Hur var det nu, är ni inte Abrahams barn? Säger inte Koranen att ni skall vara snälla mot Bokens folk?

Men ingen av oss kan gå emot det bud som Herren gett i sina löften. 

Även om vi rustar upp, så rustar Herren ned. Stridsvagnar skall förintas. Krigets vapen skall förstöras.

Messias skall förkunna fred för folken. 

Den försoning som Jesus bringar på korset, då han lämnade sin "tron av kristall", är det enda som kan ge världen hopp.

I detta nya kyrkoår ber jag därför om frälsning för alla palestinier, för alla judar och för alla svenskar - att vi på djupet skall förstå vad verklig fred är; SHALOM, frid med varandra och frid med Gud.

Norra Israel, övergivna stridsvagnar från sexdagarskriget.

Sedan går mina tankar till Ukraina där jag förtvivlat ropar Hosianna...

- Herre, hjälp! 

Låt rätten flöda, låt gränser var säkra och människor leva i trygghet. Låt den ryska galenskapen upphöra och förtryckarmakterna smälta undan när du kommer ridande på din enkla åsna... 

Låt människors hjärtan omformas av din kärlek i en omvändelse som får alla diktatorer att ramla av sina egotroner!

Jag läser episteltexten och ryser av hur aktuellt bibelordet är:

NI VET VAD TIDEN LIDER, DET ÄR DAGS FÖR ER ATT VAKNA.

TY NU ÄR VÅR RÄDDNING NÄRMARE ÄN ÄR VI KOM TILL TRO.

NATTEN GÅR MOT SITT SLUT OCH DAGEN ÄR NÄRA.

LÅT OSS DÅ LÄGGA AV OSS MÖRKRETS GÄRNINGAR 

OCH TA PÅ OSS LJUSETS RUSTNING.

Romarbrevet 13:11.

Skynda er att tända!

Ljusets rustning, ja just nu utgörs den av Betlehems stjärnor i mina fönster.

Det är en andlig rustning som skyddar mot den ondes alla brinnande pilar.

Jag erkänner min ofullkomlighet och tillber Guds fullkomlighet.

I min brist lever jag vänd mot Herren och ber honom fylla på mig, ikväll, imorgon och nästa dag.

Vi går in i den nya halvleken och får en helt ny fotboll, på en välklippt gräsmatta i ett tabell-läge där allt är nollställt.

Strandvallen ligger dock vilande i vinterskrud, men livets match pågår för fullt!

I vårt nya kyrkoår hoppas jag att inga gula kort visas, eller röda utvisnings-dito, och att vi slipper fula tacklingar och supporterbråk. 

Strandvallen är i vintervila.

Jag hoppas att den vanliga svensken skall börja gå i kyrkan igen och ta sin lilla tro på allvar, lika ofta som man går på konsert eller idrottsevenemang. Ungdomarna börjar göra det! Det är nämligen mer rebelliskt att vara kristen än att vara ateist nu för tiden...

Och jag hoppas att vi skall kunna prata med varann på riktigt; inte bara tjata och chatta, och möta varann med ett leende, utan misstänksamhet i blicken, allt medan snön lyser vit på taken...

GLAD ADVENT!

Helene F Sturefelt,

- adventsfirande Mjällbysupporter,

- som tackar sin vän och kollega Paul Henriksson för god predikopedagogik.

Folk strömmar till kyrkan!