På villovägar.
Hon tar fram TV-tablån för att leta efter sig själv. Men det enda hon hittar är Jul med Ernst, Hem till Gården och Postkodmiljonären.
Kalle Anna vet att julgranen är viktig för att det skall bli jul. Ibland finns det ekorrar i dem och då får man inte bli arg. Men arg blir man på Ernst för att han är så präktig. Han tror att julen sitter i stöket och pyntet.
Finns julen i TV-tablån?
Inte heller vill hon hem till gården, hon vill till ett stall, till en julkrubba. Hon vet att bland de andra djuren skall julen finnas. De kanske inte har träffat henne förut? Kalle Anna är nog okänd för oxen och åsnan i stallet.
Hon har en svag aning om att postkodmiljonärerna bör vara här någonstans vid julkrubban. Visst var det så att dyrbarheter överlämnades till den där julpersonen en gång för länge sedan? Säkert flera miljoner!
Kalle Anna gör ett försök i julkalendern. Hon dyker ned i trädet och kommer till trollens värld. Det är ganska mysigt där nere bland svampar och stubbar. Men stentrollen tycker hon inte om, och den där magiska bärnstenen har ju ingenting med julen att göra.
Kalle Anna testar Trolltider.
Hon fortsätter till Vinterstudion och hoppas vara något På Spåret, men det leder inte ända fram. Skidskyttarna bommar.
Kalle Anna ser olika personer provsitta i en speciell fåtölj, där de tränar på att tända ett ljus... Den gamle är borta och de nya försöker härma honom.
Arne Weise var Kalle Annas gammelmorfarsgammelfarfar, det vet hon. Är det kanske han som var julens huvudperson?
Hon får Rapport om Aktuellt och snöovädret Pia drar in över västra Svealand. Hur skall det gå för fåglarna då? Renarna klarar sig men inte fåglarna, dem som hon skall fotografera på sin fotografiska expedition. Kalle Anna är ju faktiskt en - är hon en anka?
Nu har jag lurat er för flera av er har läst Kalle Anka, och sedan trott att stackars jag stavat fel.
Flera gånger!
Men detta är Kalle Anna, mitt alter ego, som går sina egna vägar.
Och just nu är hon på villovägar, på jakt efter julen.
Min bror, Kalle And.
Ett tag trodde Kalle Anna att det var hon som var julens viktigaste person. Alla skrek och gapade att man inte fick missa kl 15 på Julafton.
- Ska vi äta före eller efter Kalle?
- Ska julklapparna komma före eller efter, nej de har alltid kommit efter Kalle Anka!
- Ändra inte på traditionerna, Kalle först, allt annat sen.
- Men julbönen då?
Någonting glimmade till. En svag doft av hö och strå spred sig i rummet. En sång om en Stilla Natt hördes och Kalle Anna blev svettig om näbben.
Kyrkan?
Hör julen ihop med kyrkan?
På väg mot kyrkan.
Långt bort hördes klangen från kyrkklockorna. Kalle Anna hade alltid trott att det var någon slags varningssignal, ungefär som brandlarmet. Nu ringer de i kyrkklockorna igen, passa dig för då är det kängor som marscherar på gatorna.
Kyrkan var väl förresten bara en konsertlokal? Ibland hade de ceremonier där, det visste hon eftersom hon flaxade förbi då och då i jakten på riskorn.
Men julen?
Kanske var hon något På Spåret i alla fall? Men kulturnyheterna och Diggiloo struntade hon fullständigt i.
Hon måste verkligen få svar på var julen var, och vad den handlar om.
På stadens torg hade de byggt upp ett gammeldags stall och hängt en stjärna över. Kalle Anna satte sig nära och frågade åsnan vad som var på gång.
Julen finns i kyrkan.
- Julspelet, gnisslade åsnan, med Jesusbarnet.
- Vilket spel? Basusjärnet? Får man ta en tugga av höet?
Nu tändes stjärnan och en ung kvinna och en äldre man kom in. Hon bar ett litet barn i famnen, invirat i lakan.
Oxen råmade och åsnan gnäggade. Kalle Anna ville också säga nåt men höll näbben. Detta var alldeles för viktigt för att hon skulle störa.
- Gud har blivit människa!
- Skaparen har lämnat himlarymderna och blivit såsom en av sina skapade varelser.
- Ära vare Gud i höjden, jubla och var glada!
Fjädrar föll från himlen, eller var det snö? och stämningen var magisk. Kalle Anna flög upp och satte sig på taket. En liten fjäder kunde hon väl få bidra med?
Gud har blivit människa.
Det här var något helt annat än när hon försökte plåta hackspettar och kolibrier.
Ett litet barn. Så ömtåligt.
Hon försökte förstå.
Om självaste Överste General-Kalle hade bevärdigat sig att komma nära folk och fä, då kan man ju förstå hur stor detta är, tänkte hon. Är det det som är julen?
Varför har ingen berättat det för henne?
Varför har hon hållits inlåst i TV-rutan sedan 1960 och själv aldrig fått deltaga i något så underbart som JULEN?
Varför hade alla lurat henne och fått henne att tro att hon var julens huvudattraktion?
- Jag har ju blivit narcissist! kved Kalle Anna uppe på taket. Det här är helt sjukt! Jag är sjuk!
Lånad bild från Ploxygallery.
Hon var så upprörd att hon tappade balansen. Och föll.
Ned.
I - krubban.
Där låg Kalle Anna bredvid Jesusbarnet och de tittade på varandra.
- Är det du som banar väg för mig? frågade Jesus.
- Va'??
- Är det du som är Johannes Döparen? undrade det nyfödda barnet, som redan kunde tala enligt Koranen.
- Döpa? Doppa? Jo, jag simmar ibland, svarade hon.
- Jag vill tacka dig, sa Jesus, för att du troget i sextio år har berett väg för mig. Först Kalle Anka, sedan Julbönen.
- Men...
Jungfru Maria böjde sig ned över de två och klappade Kalle Anna på huvudet.
- Josef, en sån söt docka du gett honom, vår förstfödde!
Så kom det sig att Kalle Anna likväl hamnade i julens centrum, men det var tack vare Jesus det.
Jesus tog hand om Kalle Anna.
Och är det för oss alla.
Drick nu din julmust och ät din skinka. Fira julen, och minns att Jesus ser dig.
Plötsligt ligger du också där i krubban och blir älskad av Guds egen son, allt medan vår himmelske Fader tänder alla Betlehems stjärnor i våra fönster.
FRIDFULL HELG.
Tänk att Walt Disney förklädde Johannes Döparen till en anka!
Helene Sture Annafelt,
- Kalle Annas sekreterare, teologisk villolärare med 197,5 universitetspoäng.
Räcker det till himmelen?
Nej, det räcker inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar