HIMLEN - RELIGIÖS ROMANTIK? Banjolele

Himlen - religiös romantik?

Så lycklig jag kan vara! Jag har glädjen att få spela med i en jazzorkester som håller till i Hällevik, närmare bestämt i Listerkyrkan, EFS.

Där finns en begåvad trumpetare, en skicklig trummis och många inbjudna musiker som hanterar gitarr, bas, klaviatur, saxofon, tvärflöjt... och jag på en liten banjolele!

Tänk dig en korsning mellan en ukulele med fyra strängar och en banjo - det blir en uckebanjo, eller banjolele...

Banjolelen - en liten del i en större orkester.

Listerkyrkans café var fullsatt och sköna toner om himlen flödade.

- We shall walk threw the streets of the city - den himmelska staden.

- Oh, when the saints go marching in - in i himmelen... och så vidare.

Jag lät kvällens appell handla just om himmeln, men ställde en fråga.

Här kommer min reflektion, medan trumpeterna vilade.

AFTERNOON JAZZ – appell – Domssöndagen          

                       lördag 25 nov 2023

 

Kapellmästarens trumpeter, Uno Hellgren.

Vilka underbara sånger detta är! Och jag har glädjen att få spela ”ukulele-banjo” i denna strålande orkester

 

Men allt tal om himlen och ett liv hemma hos Gud – är inte det bara önskedrömmar, egentligen? Tänk om dessa himmelska sånger bara är ”religiös romantik”, utan täckning i verkligheten?

 

Innan jag blev kristen så var det min uppfattning.

Jag tyckte nästan synd om de äldre som längtade så efter något som var så osäkert som himlen…

 

Är himlen "osäker"?

Men när jag själv började läsa Bibeln och be, då hände något. Mitt hjärta längtade efter ett möte med Gud, och sakta öppnade sig texten - och en Närvaro trädde fram… på riktigt.

 

Någon såg mig, visste vem jag var, och kände till och med mitt namn. Gud Fader rörde vid mitt hjärta och livet fick den djupaste mening, som vi själva inte kan skapa.

 

Jag förstod att Gud har skapat hela tillvaron och håller alla dess tidsskeenden i sin hand.

Och när jag första gången mötte döden hörde jag hur man i kyrkan talade om ”att gå ur tiden”… in i Guds eviga NU.

 

Hos Gud finns bara kärlek och godhet. I Guds eviga NU får det onda inte plats.

Detta tillstånd av FRID är helt rent från mänskligt svek, förtryck och våld. Hos Gud finns bara renhet… och helighet.

 

Banjolelen och korset.

Då såg jag korset, och det var format som en dörr, ett nyckelhål, och jag hörde hur Jesus sa:

- Kom till mig, jag skall skänka er vila. Jag är vägen, sanningen och livet. Och jag vill att där jag är, där skall ni också vara.

 

Det svåra var att våga närma sig Jesus på korset, det såg ut att göra så ont att jag ville undvika det. Men Jesus kallade på mig igen.

- Jag har gjort detta för er skull, för att himlen skall vara en ren plats. Kom, du lilla mänskobarn, låt mig rena dig från ditt mörker och upproriskhet.

 

Så landade himlen på jorden, i mitt hjärta, och sedan dess är sångerna om den himmelska tillvaron inte någon ”religiös romantik” utan full verklighet!

 

En tant bland hermelinerna.

Det är därför vi spelar och sjunger tillsammans denna eftermiddag i Listerkyrkan, för att vi vill dela Guds glädje med varandra – här i jordelivet, och sedan i tillvaron efter detta!

Glada hälsningar från Helene F Sturefelt,

- spelande präst och talande spelevink!

Nu får vi vänta ända till sönd den 28 januari kl 11.00 innan det blir jazz i Listerkyrkan igen. Boka även in lörd den 17 febr kl 15.00

Under tiden vill jag tacka Uno som spelar lekande lätt på trumpet, Daniel som hanterar trummor med snärt himmelsk bomull så att man slipper ha hörselkåpor, Göran på elgitarr, Martin på bas, Jerker på tenorsaxofon, Per på tvärflöjt samt Lasse Nilsson på klaviatur och Bibbi Samuelsson med sång - OCH ljudteknikern Ingmar!

Vilket gäng!

I väntan på - den himmelska starten!