NATTENS PÄRLA Nyanser av svart och vitt

Nattens pärla.

Det är fint med de här små korta vandringarna på en timme!
Ibland orkar man inte mer, eller har inte tid eller lust till mer, och då är detta ett mycket bra initiativ.

Vi ska ju undvika att vara inne och nära, därför är vi ute och med avstånd.
Diakonal andlighet.

- Är livet svart eller vitt? Eller är det svart OCH vitt?
Denna vandring vill ge oss nyanser av det mörka och ljusa. Livet är aldrig "antingen eller". Mitt motto är alltid "både ock".

Både ock.

Frälsarkransens bönepärlor fick inleda, så att fokus kom rätt.

- Tack käre himmelske Far för att Du är det gyllene stråket i varje människas liv. Vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan...
/ se hela bönen i inlägget från 8 maj: /

Ord från Martin Lönnebo sände oss iväg:

   MÅ GUD LYSA UPP DIN VÄG
     MÅ KRISTUS GÅ MED DIG
       MÅ ANDEN VISSA DIG SKATTEN.

Bönearmband.

Vi stannade till uppe vid "Fisken" på Klaipedaplatsen.

Bakom oss ligger Tyska kyrkan som öppnades upp på 90-talet för de flyende bosnierna, undan konflikten på Balkan.

- Jag vill lyfta fram "det goda mörkret" - det mörker som gör det möjligt att fly, att gömma sig, att få skydd...

Flyktingarnas mörker var kompakt, men mildrades av den hjälpsamhet som visades dem.
Muslimska bröder och systrar sov i kyrkbänkar under korsets beskydd - vilken total konstrast för dem som bland annat sett fula konsekvenser av religionsmotsättningar.
Jag hoppas att några av deras inre sår läktes där.

Tyska kyrkan, Karlskrona.

När Martin Lönnebo skapade detta bönearmband var han tveksam till att ta med nattens svarta pärla. Men det skulle visa sig att det är en av de viktigaste!
Vi måste i bön kunna uttrycka våra mörkaste tankar. Om ingen annan tåler det, så gör i alla fall Gud det.

Vi kan också tänka på Nikodemos som kom till Jesus i natten för att få svar på sina frågor om vem han var.
Det är precis som om mörkret hjälper oss våga komma i kontakt med vår själ. Det goda mörkret stänger av alla andra intryck, och vi "hör" vårt hjärtas tankar bättre.

Tack, Gud, för det goda mörkret!

- Herre, visa oss Din väg,
- Och gör oss villiga att vandra den.

Fisken. Nej, riktigt så kallt var det inte!

Vi gick genom lekparken ned till Alamedan och den lilla allén som delar vägfilerna åt.
Vid pumphuset pausade vi.

- Har ni tänkt på att av våra fem sinnen så är det bara ett som är beroende av ljuset - de fyra andra fungerar likaväl i mörker!

Det är bara synen som behöver ljus... Hörsel, lukt, smak- och känselsinnena är lika aktiva i mörker som i ljus, ja, de blir ännu mer skärpta i mörker!
Det goda mörkret...

- Kan man bli skadad av ljus? Ja... ljuset kan vara så starkt att man blir bländad, blind och oförmögen att se.
Vårens ljus i april är särskilt starkt. Jag måste alltid ha mina solglasögon på, annars blir jag för trött. Är det så för dig också?

Solbadar.

Det var bara några hundra meter ned till vattnet, där Wachtemeister står staty - en av Karl XI's arkitekter då Karlskrona ritades och anlades på Trossö.

Vinden var kall - det är fortfarande bara 8 plusgrader! - och ett lätt duggregn fuktade den stenlagda marken.
Nu fick vi lyssna till en dovare nyans av svart - det riktigt ångestmörka som vi tyvärr fått lära känna genom pandemins härjning.

Wachtmeister, en solig dag.

Jag citerar:

"Plötsligt drabbar olyckan och döden.
Men bli inte lamslagen, det är inte hopplöst.
Mörkret visar en annorlunda Gud. Jag hör rop i natten.

Det kommer långt bort ifrån, ty det har gått genom årtusenden.
Det är vår broder Jesus som ropar på korset:

- Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Nattens pärla blev till slut också hans.

Din skyddsängel säger:
- Du är inte ensam i natten. Gud är trofast.
Han övergav inte Jesus. Inte ens döden skilde dem åt.

Han skall inte heller överge dig. Genom mörkret skall du finna ljuset."

"Här finns ingen handling, för nu är det natt. - - -
Din enda gärning är att överlämna dig i Guds hand.

Bön: Jag andas ut min ensamhet, jag andas in att jag är Din."

Inte ens döden skilde dem åt.

Vi såg hur regnmolnet drog vidare över skärgården, bort mot Tjurkö.
Duggregnet spädde ut den nattsvarta svärtan. Vi satt kvar en stund i tystnad på bänkarna.

Innan vi gick vidare, fick vi lyssna texten om den sista pärlan på armbandet. Från Långfredag till Påskdag och uppståndelse.

"En förnyad skapar-, försonings- och livsvind blåser över världen.
Kristi seger över döden är ett tecken för Livets seger.

Ge rum för glädje och förtröstan.
Se med ömhet och barmhärtighet på kyrkan, hon är tecknet för Guds förbund med oss."

Uppståndelsepärlan.

"Försök att genom dina gärningar föra jorden närmare himlen.
Och genom din bön himlen närmare jorden.

Bön: Gud, här finns inga avstånd - här är närhet.
Här finns ingen tid - här är evighet"

- Visa mig, Herre, Din väg,
- Och gör mig villig att vandra den!

Åh! Känner du hyacintens doft!?

I lilla Amiralitetsparken stannade vi till vid en liten blomsterrabatt.

- Hur många nyanser av vitt ser vi?

Penséernas gulvita skiftningar liksom de blåvita.
Hyacintens rent vita färg liksom de falnade brunvita blombladen.
Den dova grönvita färgen från långa liljestänglar.

Vi tog den skimrande vita uppståndelsepärlan i vår hand. Uppståndelsen hör ihop med våren. Men också med Jesu uppståndelse från de döda.

- Den renaste vita färgen färgen hör ihop med Guds rättfärdighet. En människa kan aldrig bli så ren... Men genom Guds kärlek och försoning på korset får vi del av det vi kallar för "Jesu rättfärdighet".
Vi får ikläda oss förlåtelsens vita klädnad och leva i Guds befrielse!

Det är fantastiskt!

Hopp.

Så blandas svart och vitt till alla gråvita nyanser där emellan.
Allting har sin plats, alla tankar, känslor och böner.

Vi kan inte hoppa över smärtan, hur gärna vi än vill. Vi måste ta oss igenom natten, depressionen, sveken och alla sorgerna... Det går inte att förneka.

Men vi ska inte heller stanna kvar i Långfredagen, det är inte så det är tänkt.
Gud för oss varsamt vidare, in i ljuset, det bländande, och låter oss få erfara den där livsvinden, som kommer när rätta tiden är inne.

In i ljuset.

Vår enkla lilla vandring avslutades i Möllebackens kyrksal, där upplevelser och insikter fick komma till ro i tystnaden.
Stenar och glaskulor på altaret symboliserade de bördor vi lade av oss, likaså den spirande tacksamhet som trots allt finns över Livet!

Må Gud lysa upp vår väg - med sin rättfärdighet.
Må Kristus vandra med oss - med sin rättfärdighet.
Må Anden visa oss skatten - Guds rättfärdighet!

Skatten - Guds rättfärdighet.

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER OSS OCH VARE OSS NÅDIG.
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL OSS OCH GIVE OSS FRID.

I GUDS; FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN!


Svartvita hälsningar, eller vitsvarta hälsningar...

Helene F Sturefelt,
- Pilgrimsledare och naturälskare.

Bön av tacksamhet.