"JAG BER FÖR ER" -Vandringsgudstjänst

Jesus ber för oss.

- Jag ber för er.

Så inleddes vår fjärde vandringsgudstjänst denna vår. Orden från Jesus blev mycket personliga.
Direkt lade vi fokus på Honom, och inte på våra egna krampaktiga försök att bedja...

Behovet att vara Buren är extra stort - inte bara av varandra, utan av Gud Fader själv.
Vi är rädda för smittspridningen, inte på ett förlamande sätt, men försiktigheten tär på krafterna. Och vi längtar efter varandra och vår församlingsgemenskap.

Följ med till södra Långö!

Nu. Det gör vi.

Men först gick jag in i Möllebackskyrkan och förberedde mig. Jesus samtalar med sin himmelske Fader om lärjungarna:

JESUS SA:
- JAG BER FÖR DEM. JAG BER INTE FÖR VÄRLDEN, UTAN FÖR DEM SOM DU HAR GETT MIG, EFTERSOM DE ÄR DINA.

ALLT MITT ÄR DITT, OCH ALLT DITT ÄR MITT.
JAG HAR FÖRHÄRLIGATS GENOM DEM.

JAG ÄR INTE LÄNGRE KVAR I VÄRLDEN, MEN DE ÄR KVAR... OCH JAG KOMMER TILL DIG.
HELIGE FADER, BEVARA DEM I DITT NAMN...
... SÅ ATT DE BLIR ETT, LIKSOM VI ÄR ETT.

Jag hoppas att länken går att öppna:

Johannes kapitel 17.

Vi började med den obligatoriska "fot-fotograferingen"...
Så märkligt, även denna söndagskväll var vi tolv personer, fast andra personer än förra gången... och min pilgrimsstav blev symbol för att Kristus gick först.

Sedan stämde vi upp i årstidspsalmen 517:

VÄRLDEN SOM NU FÖDS PÅ NYTT, PÅNYTTFÖDER GLÄDJEN.
HÄR PÅ JORDEN VANDRAR NU, DEN UPPSTÅNDNE HERREN.

ÖST OCH VÄST OCH SYD OCH NORD,
ELD OCH VATTEN, LUFT OCH JORD, SJUNGER PÅSKENS PSALMER.

24 fötter!

Det var lugnt och skönt där vi stod. Ingen trafik, bara en och annan flanör, och  några koltrastar.

HÖR HUR FÅGELROPEN HÖJS! HAV OCH STRAND SIG GLÄDER.
SE HUR MARK OCH TRÄD TAR PÅ SINA SOMMARKLÄDER.

GENOM TJÄLE, KÖLD OCH DÖD,
TRÄNGER SOLENS ELD OCH GLÖD. DET ÄR PÅSK PÅ JORDEN.


Temat är "Att växa i tro" - genom bön.
Vad är bön? Vad betyder bön för dig?

Vandringsgudstjänsten började med att vi fick gå två och två och samtala i enkelhet om detta.
Men gott avstånd mellan varandra.

Tack. Det gör vi.

Det är fantastiskt fint att vandra i Karlskrona! Staden är ju byggd på 33 öar, så överallt är det vikar och vatten.
Infartsleden - stadens baksida - har en stadsdel som nu är riven och bebyggs helt på nytt.
Framsidan är vattenvägen, där residenset ligger.

Nåväl, denna stadsdel formas nu om helt och hållet. Vi gick mellan de stora huskropparna, förbi Antonios nyöppnade restaurant, och ställde oss på byggarbetsplatsen, där grindarna var öppna.

Nya Pottholmen växer fram.

Marken ska saneras innan man bygger vidare.
Vi bad en stilla bön att platsen skall bli ren och att kommande boende ska bli god. Må Guds renande solglöd hjälpa till.

Det är verkligen stora förändringar i Karlskrona - gamla brandstationen är riven och denna nya stadsdel växer fram, samt den stora renoveringen av Fredrikskyrkan. Det är lätt hänt att man känner sig lite främmande överallt i sin stad.

Jesus bad för sina lärjungar att de måtte hålla sams och vara Ett.
Nu stod vi här, tolv nutida efterföljare till Jesus, med längtan efter att få leva i hans fotspår.

Snyggt. Faktiskt.

Enheten kristna emellan skall vara ett kännetecken, menade Jesus, på att vi älskar varandra, och vill varandra väl.
Då kan vi inte tala illa om varandra i våra olika samfund. Det är bättre att besöka varandra och lära känna varandra, så att vi får förståelse för de olika sätten att fira gudstjänst och vara i tillbedjan.

Förr fick man inte gå till någon annan församling än den man tillhörde. Det fanns en "kyrklig otrohet" som inte gillades, minns ni?
Det känns mycket främmande idag.
Jag vill uppmuntra alla - när pandemin är över - att gå till andra samfunds gudstjänster och skapa nya vänner där. Vi har inte råd att inte känna varann.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Nävan växer i mager grus.

Från grus till asfalt, förbi bilparkeringar och vattenkrusningar på Borgmästarfjärden.
Det var nästan inget väder alls ikväll - molnigt med en svag solskiva och inte mycket vind. Åtminstone inte på det hållet...

På gångbron till södra Långö stannade vi och fick lyssna till orden om "världen". Vad menade Jesus med det?

JAG HAR GETT DEM DITT ORD, OCH VÄRLDEN HAR HATAT DEM DÄRFÖR ATT DE TILLHÖR INTE VÄRLDEN, LIKSOM INTE HELLER JAG TILLHÖR VÄRLDEN.

JAG BER INTE ATT DU SKALL TA DEM UR VÄRLDEN, UTAN ATT DU SKALL BEVARA DEM FÖR DET ONDA.

S Långö.

I Nya Testamentet är "världen" ett samlingsbegrepp för allt det som är upproriskt mot Gud.

"Världen" är den organiserade ondskan, alla som föredrar mörkret framför ljuset.
Det är allt det som vill förneka Gudsrelationen och bekämpa Skaparen.
Sett ur världens ögon, kommer Jesus någon annanstans ifrån. Det anar vi att även lärjungarna gör.

Han skapar ett helt nytt folk genom de Ord han gav dem. Den självutgivande kärleken är den ständiga livsmodellen; så svår att utföra själv...
Kristendomen är bara en generation bort från att dö ut. Det har den varit hela tiden! Men Gud bevarar sitt folk.
Det är kraft i Guds Ord.

Vi lämnar världen bakom oss.

Vi tittade bakom oss, på staden som vi nu skulle lämna för en liten stund.
Om den får symbolisera "världen" - vad är det då vi vill lämna?
Känner du igen känslan av att vara som en främling i den här världen?

Hat, hämnd, rädsla, oro...

Nu gick vi in i tystnaden och lät orden sjunka in.
Pantarholmen var till höger och Brändahall till vänster, med Saltö och Ekholmen i bakgrunden.

HERRE, VISA MIG DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Glädje, helt och fullt.

Södra Långö är ingen stor ö. Två gator och inga bilar. Vattuvägen är en återvändsgränd som leder fram till vattnet, med en liten grön gräsplätt och några bryggor.
Alla fick slå sig ned och njuta av sitt medhavda fika.

Solen gick ned över Dragsö och skäggdoppingarna försvann under ytan.
Jag tog av strumpor och skor för att umgås med havet en stund....

Det var så stilla och skönt.

Var och en fick sitta i sina tankar, känna sina känslor och vara i bön till Gud, vår Skapare.

Gode Gud så skönt!

Efter en stund läste jag hela texten igen, så vi fick den i ett sammanhang.
Johannes skriver filosofiskt omständigt, därför behöver man dela upp hans meningar, i små stycken.

DETTA SÄGER JAG MEDAN JAG ÄR I VÄRLDEN, FÖR ATT DE SKALL FÅ MIN GLÄJDE HELT OCH FULLT.

HELGA DEM GENOM SANNINGEN. DITT ORD ÄR SANNING.

Vi gjorde ett enkelt "delande" där alla fick komma till tals och ge en tanke kring vad de uppfattat av texten.
Den är svår, det är en paradox, det finns en sanning, en gemenskap.

Jesus ber inte för världen, utan för oss.
Han skall inte vara kvar i den destruktiva världen, men det skall vi, trots att vi inte tillhör världen.
Vad skall vi göra här då?
Jesus ger oss glädjen, inte bara lite, utan helt och fullt!
Och han ger oss sanningen, att vi skall bli helgade - avskilda - till att leva med sanningen i den värld som hatar allt vad ljus och sanning heter...

Syster Katarina.

Jag berättade när jag besökte Mariadöttrarna i Heliga Hjärtas Kloster på Omberg.
De lever avskilt från världen, med uppgift att be för oss alla.
Syster Gertrud brukar ställa en fråga till alla som kommer dit:

- Var tror ni det är lättast att leva; här i klostret eller där ute i världen där ni är?

Alla brukar vara beredda att svara "i världen" förstås, men efter att ha lyssnat till hur systrarna lever, blir folk ofta tysta...
... och inser att de har ett mindre komplicerat liv som inte är så splittrat, och att de lever med bönen regelbundet under dagens timmar.
Jag kan längta dit ibland.

Bönen hos Mariadöttrarna.

Jag tog på mig skorna igen och vi stämde upp i sång, psalm 517, vers 3-4:

UR ETT OUTTÖMLIGT DJUP SKAPARKRAFTEN FLÖDAR.
LIV GER LIV OCH SKÖRD GER SÅDD, SÅDDEN NYA SKÖRDAR.

DÖDEN FRÅNTOGS ALL SIN MAKT, KRISTI KROPP I GRAVEN LAGD,
UPPSTÅR OCH FÖRVANDLAS.

VI I HONOM ÅTERFÅR ALLT SOM GICK FÖRLORAT.
PARADISET NU FÖR OSS ÖPPNAR SINA PORTAR.

INGET SVÄRD! FRÅN DÖD TILL LIV, KALLAS VI ATT LEVA I
ALLA SOMRARS SOMMAR.

Alla somrars sommar.

Vi bad tillsammans med ord ur Bönboken, nr 84:

Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram.
Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skall stappla.
(Profeten Jeremia 31:9).

Herre, Din hand har rört vid mig och Ditt ansikte har lyst över mig, och jag har fått erfara att Du vandrat vid min sida.
När jag tvivlar - hjälp mig att hålla fast vid Dig.
När jag är ensam och vilsen - sök mig, Du som är Herden.

När jag inte längre orkar bedja - bed för mig, Du.

Djupet av Din kärlek kan jag aldrig fatta, men som ett barn självklart öppnar sig för sina föräldrars kärlek, så öppnar jag mig för Dig, min Herre och min Gud.
(Caroline Krook).

Denna bön har jag bett hela våren, under allt det som gjort mitt liv så svårt.
Vissheten att Jesus själv ber för oss, har varit oerhört viktig för mig.
Vi behöver alla vara burna - även den lilla församlingsherden...

Buren.

I tyst begrundan vandrade vi tillbaka till stan, in i världen... varma i hjärtat.

Vid järnvägsstationen har kommunen planterat fyra vackra körsbärsträd, som just nu blommade med vitaste vitt. Där fanns några bänkar och vi tog en liten vilopaus, mitt i trafikbruset.

En bit bort satt tågvärden som snart skulle gå på sitt pass. Hon satte cigarettröken nästan i halsen då hon plötsligt hörde milda toner:

JAG LYFTER ÖGAT MOT HIMMELEN, OCH KNÄPPER HOP MINA HÄNDER,
TILL DIG, O GUD, SOM ÄR BARNENS VÄN, MIN HÅG OCH TANKE JAG VÄNDER...
Sv Ps 210.

Jag lyfter ögat mot himmelen.

På Hoglands Parks grönskande gräsmattor ställde vi oss, för sista gången i cirkeln, för att be vandringsgudstjänstens sista böner.
En cyklist susade förbi och plingade glatt:
- Hej Helene!

Tja, efter fjorton år i Karlskrona Stadsförsamling är jag inte precis anonym...
- Hej hej!

Med ett leende bad vi Fader Vår och även Välsignelsen, på pilgrimsvis, med höger hand in i mitten som ett mottagande, och vänster hand utåt, som ett givande.

HERREN VÄLSIGNE OSS OCH BEVARE OSS...

Så vackert det är!

Sista biten gick vi i samspråk.
Kyrkan är på fötter, gudstjänsten är synlig bland folket.

Denna omställning i "corona-tider" har vissa positiva effekter, trots allt.
Men för dig som inte har haft möjlighet att deltaga, har jag nu gjort denna gudstjänst digital.

Backen upp till Möllebackskyrkan var ovanligt seg. Flera mindes hur det såg ut för några år sedan, innan höghuset Nordstjärnan byggdes; då var det en liten park där söndagsskolebarnen hade snickrat bänkar att vila på...

Fina sittbänkar! Finns inte längre...

Kommande lördag, den 16 maj, bjuder vi in till en längre pilgrimsvandring på Wämöleden.
Den ersätter den retreat vi inte kunde genomföra.
Håll utkik på hemsidor och predikoturer.

Det är det nästsista jag gör i min tjänst i Karlskrona.
Framtiden vilar trygg i Herrens händer.

De varmaste hälsningar, er Helene F Sturefelt, V.D.M,

- som fotograferade en timme före vandringen, för att kolla vilka passager som var framkomliga...
Pax et bonum. Frid och allt gott.

Sånt är livet.